Fantastiskt nattbesök på båten: Min älskade bästaste lillasyster Eva mönstrade på i Fjällbacka med passande chick rull-resväska (kan man egentligen ha resväska på segelbåt?) Efter en kort segeltur la vi till i Fjällbackas skärgård och hade härligaste kvällen med pasta, kantarell och färsktrökt lax.
Eva installerade sig själv och sin rull-resväska i gästlugaren. Hon var väldigt glad åt sina NYMANGLADE LAKAN (DYNETREKK). Fantastiskt att få sova i NYMANGLAT! Vi diskutterade mangel-området en stund, kom fram till att jag aldrig har manglat något. Eva manglar alltid sina lakan (vet ens norrmän vad en mangel är?)
Men så!
Vad är det som luktar?
Det kommer från gäst-lugaren! Det är Evas påslakan (dynetrekk)
Håkon säger: Det är mugg (=mögel). Eva får helt panik och vill kasta påslakanet (dynetrekket) överbord. Håkon hindrar henne, det blir hängt upp till vädring och Eva får ett nyinköpt musselin-täcke istället…..
En god natt…
Härlig morgon.
Mögel-lakanet hade blivit både luftat och blött under natten.
Eva och jag körde ”Martins kortleksträning” på däck. Man har en kortlek, drar ett kort. Hjärter betyder rumpa (squats), spader betyder rygg, klöver betyder armhävning och ruter är situps. Joker är 30 sekunders planka. Tar cirka 25 minuter och passar bra på båt.
Efter en god frukost blev eva drottninglikt (som hon förtjänar) hämtad från oss i en stor cruiser., och vi hissade seglen nordöver.
Fantastiskt seglarväder!
Och v\vi gick UTANFOR Tjurpannan!!!!!
Jag har lite skräck för Tjurpannan, Sveriges svåraste kustlinje. Men idag gick vi faktiskt UTANFÖR.
Och vi överlevde! Det har varit cirka 20 förlisningar på 2000-talet och 1 dödsfall. Och han som drunknade är det ingen som vet varför. Kanske han inte kunde simma?
Nu är vi tillbaka i Strömstad. Den värsta staden av alla att vara norrman i. Jag gillar att vara norsk i Norge. Men jag tycker INTE om att vara norsk i Strömstad (eller i Fjällbacka)
Så varför är vi här när vi inte gillar det? Jo – vi har ett himla nagivationskort att lämna tillbaka på varvet i morgon 🙂 1700 kr som vi inte har lust att kasta bort 🙂
Min son slukar böcker av alla de sorter. Jag tror han plöjer minst en bok om dagen. Enligt honom ska man inte bara läsa – man ska känna på boken, lukta på den och skapa sina egna röster i huvudet. Det är en helt egen upplevelse.
Jag läste också massor förr i världen…….
Numera ser min läsrutin lite annorlunda ut.
Jag läser tre sidor. Somnar.
Vaknar. Läser tre sidor till. Somnar igen.
Vaknar ännu en gång och tänker att nu får jag göra något mer aktivt.
Så jag sätter på ljudboken.
…och somnar.
Jag, Håkon och väderapparna hade ett litet morgonmöte, och efter noggranna förhandlingar kom vi fram till att stanna ytterligare en natt i Hunnebostrand.
Dagens späckade schema ser ut så här:
Middag på restaurang.
Besök på Bildarkivet – som, till vår stora förvåning, inte alls var nedlagt. Det var tydligen bara vi som hade fått den informationen.
Dagen har redan bjudit på ett par riktigt ansträngande aktiviteter:
Dusch i gästhamnen. Ni vet, en sådan där lyxdusch där man kan stå hur länge som helst och låta det varma vattnet rinna, helt utan att få dåligt samvete över båtens vattentank. Jag tror jag kom ut några år yngre. Och rynkigare.
Nu återstår bara att vila upp mig efter duschen så att jag orkar med restaurangbesök och bildarkiv. Man vill ju inte bränna krutet i alla ändar före kvällens stora äventyr.
Ni som känner mig vet ju att jag gillar ordning och reda. Det är ju bland annat därför jag står för större delen av matlagningen ombord. Köket är nämligen inte riktigt dimensionerat för Håkons… eh… kreativa arbetsmetoder.
Men nu börjar det faktiskt bli lite jobbigt för en sån som mig här ombord.
ALLT är fuktigt efter de senaste dagarnas regn. Jag får flashbacks till tonårens orientering, tältning och den där eviga känslan av att allt är blött..
Ingen har torkat golvet i båten sedan jag gjorde det sist. Överallt ligger det HÅR efter våra TVÅ BÅT-FÅR… (Eller båt-sauer, som det heter på norsk.)
Kylskåpet har passerat gränsen för organiserat kaos. Jag hittar fortfarande fram till vitvinet – men enbart därför att jag vet att det ligger längst ner. Det är lite som en skattjakt varje gång.
Sittbrunnen ser inte heller ut som den brukar. Tältet är uppe, kuddarna är undanplockade och den blöta tvätten hänger där med en optimism som inte delas av väderprognosen.
Teoretiskt skulle jag kunna slänga in en tvättmaskin i gästhamnen och använda tiden medans torktumlaren går till att städa båten.
Men rent praktiskt känner jag att detta vore ett väldigt förhastat beslut.
Inte mycket jag fick sovit inatt…. Som ytterssta båt i solfjädern med ett vännepar på varje sida så blev det mycket springing över vår båt. MED SKOR!!!!! Hur kan man klampa med SKOR över nånannans båt klockan 03 på natten????
Vi var ju bästa vänner allesammans igår, men inatt var jag väldigt nära att begå nåt kriminellt.
Ovanpå det låg jag hela natten och funderade på hur i alla dager jag skulle få en ordentlig gästplats idag. Jag la upp en plan på att gå upp klockan 07 och fråga alla i hamnen om de skulle åka. Kanske jag kunde klistra in en ”skylt” där det står ”reserverad” på? Kan vi bara släppa stjöstjärnan oss lägga oss på vänt och se om någon lämnar? Jag vet ju att Håkon kommer att HATA detta upplägget och mina planer….
Hur göra?
Nogrann kontroll av vädret – När gissar jag att folk lämnar hamnen? Så upp – ingen dusch, ingen tandborstning – dirigerar Håkon att vara beredd och ha telefonen på – springer runt på bryggan och frågar alla om de har tänkt att lämna – fick tag på en snubbe – han tyckte INTE det var Kocher att hänga en ”reserverat-skylt” på platsen….Ringer Håkon – säger: VAR BEREDD, VI DRAR OM 2 MINUTER (Kände inni mig att Håkon HATAR detta). Fick ut båten, la oss utanför han som skkulle dra…men…..där låg ju en annan båt och väntade…… What the fuck!? Här har jag sprungit runt och ordnat och fixat och så kommer det ännu en båt. Här måste ju vi gå före i kön!????
Jag använde min Pondus och min Ålder! Jag sa till damen på den andra båten: ” Denna platsen skall VI ha! – vi har väntat sen IGÅR!” Hon böjde sig i hatten och tog en annan plats.
I Hunnebostrand finns det ett bildarkiv från gamla dagar. Det finns också ett stenhuggarmuseum från gamla dagar. Det spännande med dessa två är att min farfar var involverad i detta. Farfar Bror var teknisk ingeniör i STEN – MED SPECIALLITET PÅ BOHUSLÄNSK GRANIT!
DET NI! Slå det om ni kan! 🙂
Jag har varit på stenhuggarmuseet förut så vi prövade oss på Hunnebostrands bildarkiv…….Och det var nedlagt…..
Tråkigt! Det är så fint att vi prövar ta vara på gamla saker….men till slut ger väl idealisterna upp…. 😦
Dagen har varit full av regn, åska och blixt.
Vi blev kvar i båten hela förmiddagen. Därefter har det blivit lite shopping av nya underkläder eftersom vi inte orkar att tvätta,
Fick köpt fisk till middag och det var det….
Fanns ingen ny BH i hela Hunnebostrand, så då får jag gå utan till den andra har torkat.
.Nu väntar en HERREMÅLTID lagad av MIG: Kantareller, fiskekaka, stor sallad och färskpotatis. Surgubben suttrar lite fortfarande…..han gillar inte gästhamn……jag kosar mig….
Starrviksholmen Hönö – Långedrag Göteborg – Lerkil Onsala – St. Lyngskär Styrsö
Nu har vi semester! Riktig semester. Så mycket semester att vi inte ens hinner blogga. Det känns ändå som ett gott betyg – antingen på semestern eller på vår förmåga att prioritera.
I lördags blev det en härlig seglats genom Göteborgs fartygsled, med kurs mot Långedrag där barn och barnbarn väntade. Bara namnet Långedrag känns ju som gjort för semester – där drar man gärna ut på ledigheten lite extra. (Göteborgshumor. Varsågoda.)
Barnbarnet har varit ombord tidigare och är numera förvånansvärt värdsvan. Hon navigerar vant mellan båtliv, krabbfiske och restaurangbesök som om hon aldrig gjort annat. Efter middagen kom kvällens restaurangrecension:
– ”Det var den BÄSTA restaurangen jag har ätit på i hela mitt liv!”
Menyn som tog hem förstaplatsen? Pommes frites med ketchup. Michelin kan slänga sig i väggen.
Den här gången tog vi dessutom det stora steget och hade övernattning utan föräldrar. Modigt av dem, alltså. Gästkojen invigdes med buller, båtsnack, kortspel (skit-tunnan och finns i sjön) många kramar och ungefär noll personlig sovyta för mormor. Men vad gör väl det? Att vakna bredvid en nöjd liten gast är svårslaget.
Så bloggen fick vänta lite till. Jag var nämligen fullt upptagen med det hårda semesterjobbet: att umgås, äta pommes av världsklass och samla minnen.
Vi vinkade hejdå till Långedrag, barn och barnbarn och styrde fören ännu längre söderut. Till slut nådde vi det sydligaste vi någonsin seglat med egen båt – Lerkil och Onsala.
Nu pratar vi verkligen söderut. Vi är nästan framme i det stora landet Syden. Det enda som saknas nu är ett charterarmband och någon som reserverat rolstolar klockan sex på morgonen.
Resans sista sociala höjdpunkt. Gamla, kära vänner öppnade dörren till sitt fantastiska hus vid havet, och vi klev rakt in i en livsstil som vi mest brukar se i inredningstidningar.
Det bjöds på champagne, laxtårta, egenodlade grönsaker, grillat, finvin (en spännande dryck som serveras i flaska och inte i bag-in-box) och en rabarberisert dessert med hembakt som borde ha ett eget kapitel i kokboken.
Kvällen blev precis så där fin som den blir när man träffar vänner man känt nästan hela livet. Vi hann beta av barn, barnbarn, jobb, pension, gamla galenskaper och uppdatera varandra om hur alla egentligen mår. Samtidigt blev det allt tydligare att vi numera har fler historier än framtidsplaner. Det är faktiskt ganska trevligt.
Framåt kvällen märkte jag att det blev märkligt tyst. När jag sneglade åt sidan såg jag att Håkon satt med den där blicken som bara kan betyda två saker: djup eftertanke eller att han sov med öppna ögon. Jag var inte direkt piggare själv.
Vi gjorde därför det enda mogna valet. Vi ringde en taxi och åkte de tio minuterna tillbaka till båten i Lerkil. När man blivit vuxen på riktigt är det tydligen så här man festar: champagne, fina samtal – och hem innan man ramlar av stolen.
Idag Måndagmorgon:
Så var det dags att lämna Lerkil.
Vinden bjöd på pigga kast upp mot 12 m/s, men efter ett kort skeppsråd kom vi fram till att jag skulle sköta utläggningen. Ett beslut som i efterhand kan beskrivas som… modigt.
Jag hade full kontroll över båten, som av någon märklig anledning helst ville parkera på land. Håkon hade samtidigt full kontroll över tamparna och meddelade lugnt: – Alla tampar är loss!
Perfekt! Då kör vi!
…eller inte……
För just då fick jag syn på den. Den där sista lilla tampen. Den som fortfarande satt fast i bryggan. Den som uppenbarligen inte fått informationen om att ”alla tampar är loss”.
Jaha. Bara (inte helt bara….) att kliva/hoppa iland igen. I blåsten. Med båten som tyckte att ”nu drar vi!” och jag som tyckte att ”inte riktigt än!”.
Det blev ett mindre cirkusnummer med styrning, hoppande, dragande och några väl valda kommentarer som inte lämpar sig i vår blogg.. Men till slut var även den sista tampen loss och vi kunde kasta loss på riktigt.
Sensmoralen? På västkusten finns det alltid en tamp kvar. Och i Göteborg säger man ju att det gäller att hålla linan – även när den sitter fast i bryggan.
I dag hade vi nog vår bästa seglats någonsin. Ja, vi säger så nu i alla fall – tills nästa ”bästa seglats någonsin”.
Vi styr norrut igen i 25–30 graders värme, glider fram i makliga 5–6 knop under genuan och känner oss ungefär som om vi är med i en reklamfilm för båtliv.
Vilket skepp vi har!!!
Nu ligger vi för ankare i en vik utanför Styrsö. Eftermiddagen har varit helt magisk. Vi har badat ungefär hundra gånger, trots att brännmaneterna envist försöker övertyga oss om att det är deras vik. Vi verkar ha nått någon slags vapenvila.
Det har också hunnits med en middagslur och lite båtkontor. Att kalla det ”kontor” är kanske att ta i. Det är nog mest för att få det låta lite mer professionellt.
Och nu kommer jag ihåg varför vi har båt.: För PRECIS sådana här dagar.
Det är väl därför Göteborg heter Göteborg – för att man blir go’ av att vara här. (Förklaring till mina norska vänner: ”Go'” är ett typiskt Göteborgsuttryck. Eller ”Goa gubbar” som vi säger i Göteborg)
Jag måste snart ha semester. Vi har så mycket att göra på den här semestern att jag snart behöver en ny semester för att vila upp mig! Eller kanske jag kan gå i pension? 🙂
Igår var det så fullt upp att vi inte ens hann skriva.
Vilken fantastisk dag vi hade i Bovallstrand igår! Fylld av socialt umgänge, människor, barn, krabbor och maneter! Pappa W och mitt älskade barnbarn Elsa kom på besök i båten. Vi åt korv med bröd till lunch och gick sedan och fiskade krabbor. Elsa var i extas över att få fånga sin allra första krabba.
Folk samlades runt oss och till slut hade vi halva Bovallstrand som publik. Till och med min extrafamilj från igår dök plötsligt upp.
Vi hade glasspicknick på asfalten tillsammans, och sedan tog Elsa med sin extrasyssling ut till båten för att blåsa såpbubblor och rita med våra nya lukt-tuschpennor.
Och dagen var ju inte slut där!
Tina och Dennis kom förbi båten, och det var fantastiskt härligt att ses. När de gick tänkte vi att nu var dagen nog över.
Men nej då!
Den sociala budgeten för resten av juli är ju sedan länge spräckt. Ändå inledde vi ett samtal med grannbåten.
Ett danskt par som verkade ha fler universitetsutbildningar än vi har fendrar. Supertrevliga, vansinnigt intelligenta och ändå lyckades de hålla samtalet på en nivå där även jag kunde delta
Så fick min man hjärtflimmer. Suck. Hade detta varit första gången hade jag ringt efter ambulans direkt. Men han tog sin medicin och somnade. Själv låg jag vaken och kontrollerade hans puls var femtonde minut hela natten.
Vem är det mest synd om?
Ibland är semstern inte bara vila, den är bara väldigt, väldigt full av liv. ❤️
Vi stressar oss lite genom Bohuslän. 😅
Vi vill ju så gärna träffa folk längs vägen. Men alla erfarna seglare säger samma sak: ”Nej! Man kan inte göra avtal när man seglar.”.
Fast det är nog mest jag som envisas. Jag är ju svensken i familjen och har ett närmast patologiskt behov av att boka in saker. Håkon seglar. Jag kalenderplanerar. Två olika sporter.
Men dagens avtal gav faktiskt fantastisk utdelning.
Vi seglade 35 sjömil genom halva Bohuslän, hann med en snabb storhandling på Systembolaget och Ica och faster Anneli kom på besök (Hon är uppkallad efter vår gummibåt).
Och sedan kom belöningen.
Vi blev serverade den bästa skaldjursfesten på många år. Fantastiska kräftor, räkor och alla tänkbara tillbehör. Kvällen toppades av att tjejerna vann över killarna (66 & 80) i MIG!
Jag VET JU att man inte kan göra avtal med segelbåt!
Man hinner inte träffa alla man vill på en segelsemester. Man hinner faktiskt inte ens göra den segelsemester man hade planerat. Læsø? Skagen? Haha…söta idéer vi hade i våras.
Sanningen är att jag känner jag knappt hinner någonting.
Jag går omkring och stressar (eller sitter omkring är väl mer rätt på en båt). På semestern. Hur dum får man bli? Det är ju ungefär som att köpa en hängmatta och sedan springa maraton med den på ryggen.
Vi har ju semester. Vi har världens lyxigaste lilla fartyg, vi vaknar till havs varje morgon och – håll i er nu – vi älskar varandra. (Nu tappade jag säkert några följare som kräks lite i munnen. 😂)
Och vad är målet mitt? Svar: Att läsa. Har jag läst? Svar: ………13 sidor…….
Så imorgon blir det detox.
Ingen socialisering. Inga planer. Inga tider att passa. Vi ska hitta en enslig naturhamn, lägga oss på svaj och ……LÄSA…..
Om jag inte råkar boka in någon på vägen dit förstås. Det vore ju väldigt typiskt mig. 🙂
Jag ger upp drömmen om Skagen. Tror inte längre att vi kommer dit. Bara att ta sig till Göteborg verkar ta ungefär lika lång tid som förra gången. Jag tror inte riktigt att folk förstår hur otroligt långt det är från Asker till Göteborg. Det är ett helt livsprojekt.
Vi vaknade på bojen med ett enda ord snurrande i huvudet: STORM!
Kaffe? Frukost? Nej, det fanns inte på kartan. Prioriteringen var glasklar: in till närmaste hamn, förtöja båten ordentligt och hoppas att både vi och tamparna skulle hålla ihop.
Väl framme, och efter att kaffet äntligen gjort sitt, drog Håkon iväg på en joggetur. Själv fick jag den briljanta idén att bestiga de 73 trappstegen upp till Korpåsberget.
VARFÖR DÅ LIKSOM???
Väl uppe njöt jag i ungefär 3 sekunder innan en betydligt viktigare tanke dök upp:
”Hurtar jag mig ner?”
Jag hade nämligen kallt räknat med att det skulle finnas en väg ner på andra sidan. Det gjorde det inte. Mitt reservalternativ var att Håkon skulle komma upp så han kunde gå nedanför mig i trapporna (stegen) på väg ned och rädda mig om jag skulle falla.
Men han kom ju aldrig! Han skulle ju också dit?
Nej då. Nu var det bara att vända om och ta de 73 trappstegen nedåt… baklänges. En detalj som kanske inte är helt optimal när man har svindel och är rädd för allt.
Jag tog mig ner. Med värdigheten nästan i behåll.
Men utsikten var fantastisk. Det får jag erkänna.
Så kom dagens absoluta höjdpunkt – möte med familj!
Min extrasyster Tina, tillsammans med man, barn och barnbarn, har hus i Bovallstrand, och det var sååå roligt att träffa dem. Det var alldeles för länge sedan sist, så det här mötet värmde verkligen.
Och som om det inte räckte blev vi bjudna på den godaste blåbärspajen jag kan minnas. Och till alla norrmän: Kan ni förstå att den var bakad på ÅRETS BLÅBÄR? Inte frysta. Inte från frysen. Utan alldeles nyplockade. Där ligger ni lite efter. 😉
Lämnade Tina & familj med fullt hjärta och mätt mage via mataffären och en 3 kilometers omväg (skyller på google maps). Håller tummarna för att familjen vill komma och beundra vårt fartyg imorgon. Det hade varit pricken över i:et
Och så kom stormen… och det känns som om dagens bästa beslut var att söka hamn i tid.
Här har det BLÅST. Inte lite ”det rufsar till håret”-blåst (om man nu har hår) , utan upp till 24 m/s i byarna. Efter ett par timmar tittade vi försiktigt ut och tänkte: ”Jaha, var det över nu?”
Nej då.
Då kom regnet.
Och det var inte ett vanligt regn. Det var ett sådant där regn som får en att fundera på om någon där uppe helt enkelt vält en sjö över Bohuslän.
Vi har därför ägnat oss åt avancerad semesterverksamhet. Jag har sovit middag, jobbat en timme (för att hålla illusionen av kontroll vid liv) och försökt acceptera att Skagen nog inte står på programmet den här semstern.
Jag lyckades också laga en femstjärnig Michelin-middag till Håkon – torskrygg och färskpotatis. Disken förhandlade jag elegant bort mot en fotmassage. Det var en enkel WIN-WIN
Imorgon blir vi kvar i Bovallstrand och låter vinden lugna ner sig lite. Känns som en riktigt klok plan.
Jag har alltid en agenda! Jag har alltid ett beting på vad jag skall hinna med!
Det fantastiska för en sånn som mig med att vara på segeltur – är att man inte behöver göra någonting. För ”Idag har jag seglat!!”
Om jag sitter och ser dum ut och tittar ut i luften i 10 timmar och någon undrar vad jag har gjort idag så kan jag bara säga: ”Idag har jag seglat”‘
Om jag ligger i sängen hela dagen och ser på Netflix och någon undrar vad jag har gjort idag så kan jag bara svara: ”Idag har jag seglat”
Om jag är livrädd för att det är för höga vågor och måste dricka lite vin till lunch och någon frågar vad jag har gjort idag så kan jag bara säga: ”Idag har jag seglat”
Idag har vi seglat för fulla segel. Blev en fantastiskt dag runt Hvaler som jag egentligen har skräck för, vet inte riktigt varför….. Vi tänkte att Strömstad var ett bra mål. Här kan vi bunkra på systembolaget, köpa lite mat och kalsonger/sockor till Håkon som han glömde att ta med.
Men HERREGUD!!!!!
Jag vet inte om jag vill vara norsk eller svensk längre…… Har dubbelt medborgarskap men plötsligt undrar jag om det finns ett tredje land jag kan söka till….. Har skickat in DNA-prov till MyHeritage och kanske jag där får svaret på vilket pass jag ska använda framåt….
Strömstad! Jag har inte ord. Fick besked från svärsonen igår från Strömstad att han hatar alla norrmän. Och jag är nästan enig… Jag ogillar också alla norrmän – i Strömstad! (Håkon INTE inkulderat).
Norge har ju egentligen tagit över hela Strömstad. Så kan vi inte bara ge Strömstad till Norge då? Men Norge vill nog inte HA Strömstad, för då blir ju det billiga Systembolaget norskt och då är det ju ingen vits med att äga Strömstad.
Då blir ju bara gränsen flyttad, och till slut måste norrmännen åka till Malmö för att hitta ett billigt systembolag…..
Jaja, vi i denna enkla norsk-/svenska-familj hade såklart planlagt en tur på Systembolaget och glömde att det var lördag……systemet stänger klockan 15 och det missade vi…..
Nåväl. , Vi flaggar fortfarande med Sillesalaten men jag vet inte vad som är mest pinsamt i Strömstad : Att vara norsk eller svensk. Tur att jag är bägge 🙂 Och nästa gång kanske jag flaggar under en helt annan nationalitet…. vi får se vad MyHeritage säger 🙂
Vi fick inget alkohol-påfyll, men vi fick kalsonger och sockor till Håkon.
Vi har bryggseglat en del i maj. Det vill säga….. åkt till båten men blivit kvar vid den trygga bryggan…. Nej det blåser lite mycket, Nej jag är lite trött, Nej jag har nog lite feber….. Tryggt och fint att sova vid bryggan i hemmahamnen. Båten är ju trots allt vår hytta.
Nu är vi äntligen på årets första riktiga segeltur. Vind på 10-12 m/s och första gången vi seglade med denna skutan i den vinden. Kaptenen älskade det, båten uppförde sig fantastiskt. Men Styrman blev rädd och måste självmedicinera lite.
Lite inne bland öarna lugnade vinden och styrman sig. Vi valde ut en fin plats för ankring. Skulle bara sakta ner och finna en bra plats. Plötsligt ropar kapten: ”rodret har låst sig!” Det går inte att styra!
Min första tanke var: Är det späckhuggare här som har ätit av rodret? Kapten säger: Det måste ha fastnat något i rodret. Jag kastar i ankaret. Fungerar inte! Herregud! Kommer på att knappen satt på andra sidan, fikk i ankaret.
Kapten ringde räddningssällskapet och förklarade vår situation: ”Vi ligger ganska tryggt men vi driver mot land och kan inte styra”. Räddningssällskapet lovade att komma om ca 45 minuter.
Lugnade ner oss lite, tog en lunch och tänkte över vilka dykare vi känner som kunde kolla rodret….
Så kom jag på……hade inte jag prövat att hitta en eller annan inställning på instrumenten? Hade inte jag tryckt på en knapp som heter ”auto”? Jeg tänkte liksom automatisk fart eller automatisk djupmätare….. men kunde det kanske varit knappen för autopiloten?????? Och JA! Stängde av brytaren för autopilot och VOILÀ styrningen fungerade igen!
Avlyste rädddningssällskapet.Flyttade oss kontrollerat längre in i viken för att kocken skulle kunna laga en fabulös fisksoppa till kvällsmat.
Och Ja då! Vi är här för att lära och träna inför semestern som börjar om 5 veckor.
Anna & Håkon på tur 