Vi har bryggseglat en del i maj. Det vill säga….. åkt till båten men blivit kvar vid den trygga bryggan…. Nej det blåser lite mycket, Nej jag är lite trött, Nej jag har nog lite feber….. Tryggt och fint att sova vid bryggan i hemmahamnen. Båten är ju trots allt vår hytta.
Nu är vi äntligen på årets första riktiga segeltur. Vind på 10-12 m/s och första gången vi seglade med denna skutan i den vinden. Kaptenen älskade det, båten uppförde sig fantastiskt. Men Styrman blev rädd och måste självmedicinera lite.
Lite inne bland öarna lugnade vinden och styrman sig. Vi valde ut en fin plats för ankring. Skulle bara sakta ner och finna en bra plats. Plötsligt ropar kapten: ”rodret har låst sig!” Det går inte att styra!
Min första tanke var: Är det späckhuggare här som har ätit av rodret? Kapten säger: Det måste ha fastnat något i rodret.
Jag kastar i ankaret. Fungerar inte! Herregud! Kommer på att knappen satt på andra sidan, fikk i ankaret.
Kapten ringde räddningssällskapet och förklarade vår situation: ”Vi ligger ganska tryggt men vi driver mot land och kan inte styra”. Räddningssällskapet lovade att komma om ca 45 minuter.
Lugnade ner oss lite, tog en lunch och tänkte över vilka dykare vi känner som kunde kolla rodret….
Så kom jag på……hade inte jag prövat att hitta en eller annan inställning på instrumenten? Hade inte jag tryckt på en knapp som heter ”auto”? Jeg tänkte liksom automatisk fart eller automatisk djupmätare….. men kunde det kanske varit knappen för autopiloten?????? Och JA!
Stängde av brytaren för autopilot och VOILÀ styrningen fungerade igen!
Avlyste rädddningssällskapet.Flyttade oss kontrollerat längre in i viken för att kocken skulle kunna laga en fabulös fisksoppa till kvällsmat.
Och Ja då! Vi är här för att lära och träna inför semestern som börjar om 5 veckor.
Natt på svaj utanför Saraholmen
Anna & Håkon på tur 