Etikett: allmant

Slöhet på extremt hög nivå

av Anna, publicerad i 2. Salt in the air, Sand in our hair

Min son slukar böcker av alla de sorter. Jag tror han plöjer minst en bok om dagen. Enligt honom ska man inte bara läsa – man ska känna på boken, lukta på den och skapa sina egna röster i huvudet. Det är en helt egen upplevelse.

Jag läste också massor förr i världen…….

Numera ser min läsrutin lite annorlunda ut.

Jag läser tre sidor. Somnar.

Vaknar. Läser tre sidor till. Somnar igen.

Vaknar ännu en gång och tänker att nu får jag göra något mer aktivt. 

Så jag sätter på ljudboken.

…och somnar.

Jag, Håkon och väderapparna hade ett litet morgonmöte, och efter noggranna förhandlingar kom vi fram till att stanna ytterligare en natt i Hunnebostrand.

Dagens späckade schema ser ut så här:

  • Middag på restaurang.
  • Besök på Bildarkivet – som, till vår stora förvåning, inte alls var nedlagt. Det var tydligen bara vi som hade fått den informationen.

Dagen har redan bjudit på ett par riktigt ansträngande aktiviteter:

  • Dusch i gästhamnen. Ni vet, en sådan där lyxdusch där man kan stå hur länge som helst och låta det varma vattnet rinna, helt utan att få dåligt samvete över båtens vattentank. Jag tror jag kom ut några år yngre. Och rynkigare.
  • Nu återstår bara att vila upp mig efter duschen så att jag orkar med restaurangbesök och bildarkiv. Man vill ju inte bränna krutet i alla ändar före kvällens stora äventyr.

Ni som känner mig vet ju att jag gillar ordning och reda. Det är ju bland annat därför jag står för större delen av matlagningen ombord. Köket är nämligen inte riktigt dimensionerat för Håkons… eh… kreativa arbetsmetoder.

Men nu börjar det faktiskt bli lite jobbigt för en sån som mig här ombord.

ALLT är fuktigt efter de senaste dagarnas regn. Jag får flashbacks till tonårens orientering, tältning och den där eviga känslan av att allt är blött..

Ingen har torkat golvet i båten sedan jag gjorde det sist. Överallt ligger det HÅR efter våra TVÅ BÅT-FÅR… (Eller båt-sauer, som det heter på norsk.)

Kylskåpet har passerat gränsen för organiserat kaos. Jag hittar fortfarande fram till vitvinet – men enbart därför att jag vet att det ligger längst ner. Det är lite som en skattjakt varje gång.

Sittbrunnen ser inte heller ut som den brukar. Tältet är uppe, kuddarna är undanplockade och den blöta tvätten hänger där med en optimism som inte delas av väderprognosen.

Teoretiskt skulle jag kunna slänga in en tvättmaskin i gästhamnen och använda tiden medans torktumlaren går till att städa båten.

Men rent praktiskt känner jag att detta vore ett väldigt förhastat beslut.

Jag måste faktiskt vila lite nu.

Anna/ Hunnebostrand

Semester 🫪🤪😅

av Anna, publicerad i 2. Salt in the air, Sand in our hair

Skärhamn 9 juli

Jag måste snart ha semester. Vi har så mycket att göra på den här semestern att jag snart behöver en ny semester för att vila upp mig! Eller kanske jag kan gå i pension? 🙂

Igår var det så fullt upp att vi inte ens hann skriva.

Vilken fantastisk dag vi hade i Bovallstrand igår! Fylld av socialt umgänge, människor, barn, krabbor och maneter! Pappa W och mitt älskade barnbarn Elsa kom på besök i båten. Vi åt korv med bröd till lunch och gick sedan och fiskade krabbor. Elsa var i extas över att få fånga sin allra första krabba.

Folk samlades runt oss och till slut hade vi halva Bovallstrand som publik. Till och med min extrafamilj från igår dök plötsligt upp.

Vi hade glasspicknick på asfalten tillsammans, och sedan tog Elsa med sin extrasyssling ut till båten för att blåsa såpbubblor och rita med våra nya lukt-tuschpennor.

Och dagen var ju inte slut där!

Tina och Dennis kom förbi båten, och det var fantastiskt härligt att ses. När de gick tänkte vi att nu var dagen nog över.

Men nej då!

Den sociala budgeten för resten av juli är ju sedan länge spräckt. Ändå inledde vi ett samtal med grannbåten.

Ett danskt par som verkade ha fler universitetsutbildningar än vi har fendrar. Supertrevliga, vansinnigt intelligenta och ändå lyckades de hålla samtalet på en nivå där även jag kunde delta

Så fick min man hjärtflimmer. Suck. Hade detta varit första gången hade jag ringt efter ambulans direkt. Men han tog sin medicin och somnade. Själv låg jag vaken och kontrollerade hans puls var femtonde minut hela natten.

Vem är det mest synd om?

Ibland är semstern inte bara vila, den är bara väldigt, väldigt full av liv. ❤️

Vi stressar oss lite genom Bohuslän. 😅

Vi vill ju så gärna träffa folk längs vägen. Men alla erfarna seglare säger samma sak:
”Nej! Man kan inte göra avtal när man seglar.”.

Fast det är nog mest jag som envisas. Jag är ju svensken i familjen och har ett närmast patologiskt behov av att boka in saker. Håkon seglar. Jag kalenderplanerar. Två olika sporter.

Men dagens avtal gav faktiskt fantastisk utdelning.

Vi seglade 35 sjömil genom halva Bohuslän, hann med en snabb storhandling på Systembolaget och Ica och faster Anneli kom på besök (Hon är uppkallad efter vår gummibåt).

Och sedan kom belöningen.

Vi blev serverade den bästa skaldjursfesten på många år. Fantastiska kräftor, räkor och alla tänkbara tillbehör.
Kvällen toppades av att tjejerna vann över killarna (66 & 80) i MIG!



Jag VET JU att man inte kan göra avtal med segelbåt!

Man hinner inte träffa alla man vill på en segelsemester. Man hinner faktiskt inte ens göra den segelsemester man hade planerat. Læsø? Skagen? Haha…söta idéer vi hade i våras.

Sanningen är att jag känner jag knappt hinner någonting.

Jag går omkring och stressar (eller sitter omkring är väl mer rätt på en båt). På semestern. Hur dum får man bli? Det är ju ungefär som att köpa en hängmatta och sedan springa maraton med den på ryggen.

Vi har ju semester. Vi har världens lyxigaste lilla fartyg, vi vaknar till havs varje morgon och – håll i er nu – vi älskar varandra. (Nu tappade jag säkert några följare som kräks lite i munnen. 😂)

Och vad är målet mitt? Svar: Att läsa.
Har jag läst? Svar: ………13 sidor…….

Så imorgon blir det detox.

Ingen socialisering. Inga planer. Inga tider att passa. Vi ska hitta en enslig naturhamn, lägga oss på svaj och ……LÄSA…..

Om jag inte råkar boka in någon på vägen dit förstås. Det vore ju väldigt typiskt mig. 🙂

Anna

Semestern rusar mot oss!

av Anna, publicerad i 2. Salt in the air, Sand in our hair

Anna, Hemma 30 Juni 2026

Nu har jag längtat så länge att jag nästan glömt hur det känns att bara… åka båt.

Under tiden har vi putsat, städat, målat och fixat. Symaskinen har jobbat övertid med gästkojen och en påse (En påse?!???!) , garantier har testat tålamodet och det har skruvats, svurits och ”bara varit en liten grej” ungefär hundra gånger.

Kojen är nybäddad, det orimligt dyra norska vinet ligger på plats och båten är förmodligen renare än vårt hus.

Nu återstår bara att det blir fredag och att vädergudarna inser att vi faktiskt har förtjänat lite medvind i både segel och prognos. ⚓️⛵️☀️

Vi har tränat båt så mycket vi hunnit i vår. Båten seglar fantastiskt, allt känns ovanligt genomtänkt och vi har utrustat henne med en nivå av lyx som känns smått orimlig. Men det förtjänar vi 😅

Så nu är det bara att kasta loss och njuta?

Haha. Kul att ens tänka tanken.

Efter tio år som seglare vet vi att det finns en naturlag som står över alla andra:
Det händer ALLTID något.

(Herregud. Tänk att vi firar 10 år som seglare i år!!!! )

Medans jag har lagt 18 hål golf bakom mig idag har Håkon ägnat dagen åt det klassiska båtägargymmet

Eftersom vi har ungefär 800 meter från bilen till båten bestämde han sig för att se det som träning. Så nu har han promenerat skytteltrafik med bland annat:

🍷 6 kilo vin
🥤 3 kilo cola
🔥 8 kilo gas
🛏️ 5 kilo sängkläder och handdukar
🥔 1 kilo potatis (plus pasta, ris och konserver)
🫒 1 kilo olivolja
🥡 1 kilo sötsur sås

…och, av någon märklig anledning, ett par finskor till mig.

Jag skulle säga att han är redo för semestern. Han skulle nog mest vilja ha en bår. ⛵😂

Nu återstår bara tre små detaljer:

✔️ Överleva två arbetsdagar till.
✔️ Hålla tummarna för att fredag bjuder på riktiga vindar – inte bara en krusning som hånar oss.
✔️ Kasta loss och styra söderut.

Sen är det bara VI, båten och allt det där som enligt erfarenhet alltid händer när man tror att man har full koll. ⛵😄

Mitt mål med semestern: ATT LÄSA

Carpe Diem – Cannabis på korsryggen!

av Anna, publicerad i 3. Flukten fra virkeligheten

Benalmádena 7 april – Anna

Vem vill inte vara en sån där lev-i-nuet-människa? Ni vet… vakna på morgonen, sträcka på sig och bara:
“Vad ska livet bjuda på idag då?”
Och så händer det grejer, solen skiner, man skrattar lite spontant, och plötsligt tänker man:
“Men oj! Vilken härlig dag det blev!” Magisk dag! Fantastisk!

I söndags var jag så nöjd. “Vi tar en timme sol på balkongen, det räcker gott.”

Idag har det varit lite småtrist väder. Och hela dagen har jag försökt komma på vad vi ska göra imorgon när det ska ösregna. Jag har mentalt planerat morgondagen samtidigt som jag har jobbat hårt med att inte planlägga morgondagen…..
Alltså på riktigt — vad GÖR man ens i ett oväder här??

Vi har ännu inte spelat biljard eller bordtennis. Vi har heller inte varit på SPA:et (som är överbefolkat av barn också när solen skiner). Kanske vi kan hyra bil imorgon i ösregnet? Men vart ska vi åka? Kanske innåt landet? Eller utåt landet? Eller går det flyg till Mallorca där solen skiner? Vad kostar det?

Nej då! CARPE DIEM! Vi gör det mest spontana, livsbejakande man kan göra i ett främmande land:
Vi går till vårt favorithak — FARMACIA

Har ni nån exklusiv smörja till min korsrygg?

Jag fick med mig en grön kräm som nu bränner sig in i min kropp. Oklart om det är hudvård eller en väldigt långsam personlig utveckling, jag tolkar det som att jag håller på att bli en bättre människa.

CARPE DIEM! Men vad gör vi imorgon när det ösregnar? Oj! Nu skiner visst solen igen.
Håkon!! Om du springer upp på rummet och hämtar min handduk så hinner jag pressa in fem minuter till i solstolen innan nästa existentiella väderkris.

Vi kanske kan ta en linbana upp på berget imorgon?
Älskar ju utsikter.
Älskar ju äventyr.
Älskar ju… nej just det, jag hatar linbanor. Innerligt. Och vi kommer ändå inte se något i regnet, Vad med att låna paraply och spatsera runt byns slott? Låter inte det spännande? Eller så gör vi det enda rimliga: Jag bankar dig i bordtennis?

CARPE DIEM!

Don Simon på pappkartong blir märkligt nog bättre för varje minut som går, jag tror det är att vinet luftas. Och jag har snart smörjt in hela kroppen i min nya Cannabiskräm (lugn, det är hampa).

Imorgon ska det bli oväder, men vem tänker på det idag när man är en nysmord grön säl?

Jag tänker bara på NUET!

CARPE DIEM!