Fyra årstider på en dag – och ett fint återseende

Bovallstrand 7/7-2026

Jag ger upp drömmen om Skagen. Tror inte längre att vi kommer dit. Bara att ta sig till Göteborg verkar ta ungefär lika lång tid som förra gången. Jag tror inte riktigt att folk förstår hur otroligt långt det är från Asker till Göteborg. Det är ett helt livsprojekt.

Vi vaknade på bojen med ett enda ord snurrande i huvudet: STORM!

Kaffe? Frukost? Nej, det fanns inte på kartan. Prioriteringen var glasklar: in till närmaste hamn, förtöja båten ordentligt och hoppas att både vi och tamparna skulle hålla ihop.

Väl framme, och efter att kaffet äntligen gjort sitt, drog Håkon iväg på en joggetur. Själv fick jag den briljanta idén att bestiga de 73 trappstegen upp till Korpåsberget.

VARFÖR DÅ LIKSOM???

Väl uppe njöt jag i ungefär 3 sekunder innan en betydligt viktigare tanke dök upp:

”Hur tar jag mig ner?”

Jag hade nämligen kallt räknat med att det skulle finnas en väg ner på andra sidan. Det gjorde det inte. Mitt reservalternativ var att Håkon skulle komma upp så han kunde gå nedanför mig i trapporna (stegen) på väg ned och rädda mig om jag skulle falla.

Men han kom ju aldrig! Han skulle ju också dit?

Nej då. Nu var det bara att vända om och ta de 73 trappstegen nedåt… baklänges. En detalj som kanske inte är helt optimal när man har svindel och är rädd för allt.

Jag tog mig ner. Med värdigheten nästan i behåll.

Men utsikten var fantastisk. Det får jag erkänna.

Så kom dagens absoluta höjdpunkt – möte med familj!

Min extrasyster Tina, tillsammans med man, barn och barnbarn, har hus i Bovallstrand, och det var sååå roligt att träffa dem. Det var alldeles för länge sedan sist, så det här mötet värmde verkligen.

Och som om det inte räckte blev vi bjudna på den godaste blåbärspajen jag kan minnas. Och till alla norrmän: Kan ni förstå att den var bakad på ÅRETS BLÅBÄR? Inte frysta. Inte från frysen. Utan alldeles nyplockade. Där ligger ni lite efter. 😉

Lämnade Tina & familj med fullt hjärta och mätt mage via mataffären och en 3 kilometers omväg (skyller på google maps). Håller tummarna för att familjen vill komma och beundra vårt fartyg imorgon. Det hade varit pricken över i:et

Och så kom stormen… och det känns som om dagens bästa beslut var att söka hamn i tid.

Här har det BLÅST. Inte lite ”det rufsar till håret”-blåst (om man nu har hår) , utan upp till 24 m/s i byarna. Efter ett par timmar tittade vi försiktigt ut och tänkte: ”Jaha, var det över nu?”

Nej då.

Då kom regnet.

Och det var inte ett vanligt regn. Det var ett sådant där regn som får en att fundera på om någon där uppe helt enkelt vält en sjö över Bohuslän.

Vi har därför ägnat oss åt avancerad semesterverksamhet. Jag har sovit middag, jobbat en timme (för att hålla illusionen av kontroll vid liv) och försökt acceptera att Skagen nog inte står på programmet den här semstern.

Jag lyckades också laga en femstjärnig Michelin-middag till Håkon – torskrygg och färskpotatis. Disken förhandlade jag elegant bort mot en fotmassage. Det var en enkel WIN-WIN

Imorgon blir vi kvar i Bovallstrand och låter vinden lugna ner sig lite. Känns som en riktigt klok plan.

Anna