Min son slukar böcker av alla de sorter. Jag tror han plöjer minst en bok om dagen. Enligt honom ska man inte bara läsa – man ska känna på boken, lukta på den och skapa sina egna röster i huvudet. Det är en helt egen upplevelse.
Jag läste också massor förr i världen…….
Numera ser min läsrutin lite annorlunda ut.
Jag läser tre sidor. Somnar.
Vaknar. Läser tre sidor till. Somnar igen.
Vaknar ännu en gång och tänker att nu får jag göra något mer aktivt.
Så jag sätter på ljudboken.
…och somnar.
Jag, Håkon och väderapparna hade ett litet morgonmöte, och efter noggranna förhandlingar kom vi fram till att stanna ytterligare en natt i Hunnebostrand.
Dagens späckade schema ser ut så här:
- Middag på restaurang.
- Besök på Bildarkivet – som, till vår stora förvåning, inte alls var nedlagt. Det var tydligen bara vi som hade fått den informationen.
Dagen har redan bjudit på ett par riktigt ansträngande aktiviteter:
- Dusch i gästhamnen. Ni vet, en sådan där lyxdusch där man kan stå hur länge som helst och låta det varma vattnet rinna, helt utan att få dåligt samvete över båtens vattentank. Jag tror jag kom ut några år yngre. Och rynkigare.
- Nu återstår bara att vila upp mig efter duschen så att jag orkar med restaurangbesök och bildarkiv. Man vill ju inte bränna krutet i alla ändar före kvällens stora äventyr.
Ni som känner mig vet ju att jag gillar ordning och reda. Det är ju bland annat därför jag står för större delen av matlagningen ombord. Köket är nämligen inte riktigt dimensionerat för Håkons… eh… kreativa arbetsmetoder.
Men nu börjar det faktiskt bli lite jobbigt för en sån som mig här ombord.
ALLT är fuktigt efter de senaste dagarnas regn. Jag får flashbacks till tonårens orientering, tältning och den där eviga känslan av att allt är blött..
Ingen har torkat golvet i båten sedan jag gjorde det sist. Överallt ligger det HÅR efter våra TVÅ BÅT-FÅR… (Eller båt-sauer, som det heter på norsk.)
Kylskåpet har passerat gränsen för organiserat kaos. Jag hittar fortfarande fram till vitvinet – men enbart därför att jag vet att det ligger längst ner. Det är lite som en skattjakt varje gång.
Sittbrunnen ser inte heller ut som den brukar. Tältet är uppe, kuddarna är undanplockade och den blöta tvätten hänger där med en optimism som inte delas av väderprognosen.
Teoretiskt skulle jag kunna slänga in en tvättmaskin i gästhamnen och använda tiden medans torktumlaren går till att städa båten.
Men rent praktiskt känner jag att detta vore ett väldigt förhastat beslut.
Jag måste faktiskt vila lite nu.
Anna/ Hunnebostrand
Anna & Håkon på tur 