Kategori: 2. Salt in the air, Sand in our hair

Altså, dette har jeg sagt før; det er om lag 4 år siden, faktisk, men Strømstad er en NORSK by, hører dere! NORSK! Joda, vi ser jo at svenskene omsider bøyer seg for overmakten, men det har tatt sin tid. De norske flåten ligger trygt fortøyd i Strømstad havn, og de stridene har fullstendig overtatt gatene. Om du ikke tror meg, ta turen og se selv. Finner du en båt med svensk flagg i Strømstad indre havn, er det krigsbytte, ferdig pratet!

Vi har i dag også opplevd den norske armada flomme i retning Sverige, selv har vi seilt med motorhjelp, og har på den måten nådd den norske kolonien på kun to dager, vi pleier vel egentlig å bruke 3 – 4 dager på å komme oss såpass langt. Siden vi ikke selv tok del i invasjonen, ble vi bryskt avvist fra Strømstad indre havn. Den er forbeholdt svære, norske båter, feite nordmenn, og deres trofékoner, naturligvis. At mange av trofékonene er svenske, skal jeg forbigå i stillhet, her sitter jeg i en vanskelig sits, når sant skal sies. Så nok om det, og mer av noe annet.

Ok, det kjennes litt skammelig å være norsk i Strømstad nå. Ikke bare raserer vi byen med villmannsoppførsel ved påsketider, men vi har kort sagt bare overtatt hele byen. I såpass stor grad, faktisk, at svenskene har bøyd hodet, og innsett at byen er invadert, og med det føyd seg for overmakten. Det er VM i fotball nå. I sannhetens navn plages jeg av den norske selvgodheten og den perverse roingen som har nå vises fram i all offentlighet helt fra avisbud til statsminister. På kafeene i Strømstad snakker nordmenn med glede i stemmen om sine fantastiske roturer, og svenskene smiler sine kuede smil, og later som om alt er ok. Det er ikke ok. Nordmenn utnytter Sveriges billige Systembolag og restauranter, vi eier knapt skam. Og svenske etablissementer viser Norges kamper på storskjerm som den naturligste ting i verden, de har jo lagt seg på ryggen og blottet strupen!

Men jeg begynner å ane et stemningsskifte her. Svenskene samler seg til motangrep. Og det er ikke mange dagene siden jeg nøt både mat og øl på en av Norges dyreste steder for den slags; Aker Brygge i Norges hovedstad, Oslo. Klart det er dyrt, noe annet skulle tatt seg ut. Og i dag bestilte jeg øl, vin og peanøtter på en fortauskafé inne i Strømstad, og det var rene strømsjokket å få regningen. Det var dyrere enn på Aker Brygge! Jeg ser selvsagt planen her. Norge tar Strømstad, Strømstad tar de norske, naive pengene.

Selv har jeg ikke så mye å si til det, selvsagt fortjener restauranteierne i Strømstad alt de kan få fra skamløse nordmenn, som stort sett ikke tilføyer så mye annet enn uartikulert brøling i Strømstad indre by. Brutal pris på øl og vin er en passende hevn, tenker jeg. Og i morgen reiser vi videre mot sør, treffer litt venner, og later som om vi er snille og greie, og betaler prisen for Norges invasjon. Snart er det vinter, og armadaen ligger på land i Oslofjorden, og det blir stille i Strømstad.

En dag kom mannen hjem fra jobb, det var fredag, og helgen lå foran, værmeldingen var strålende, og etter ukas slit slo han seg ned på sin balkong. Han sier til sin kone: – Kunne du gjøre meg en stor tjeneste, kjære? Kunne du hente meg en øl før det b’yner? (Her er det på sin plass å nevne at ”b’yner” er en verbal variant av begynner…). Kona så noe overrasket ut, men hun ville gjøre ham glad og optimistisk ved inngangen til en ny helg, så hun hentet ham en kald øl. Han bøttet den ned på sekunder! Så satt han stille og nøt følelsen en stund, før han igjen henvendte seg til sin kone: – Tror du jeg kunne få en til? Nå b’yner’e snart, og jeg vil være i riktig stemning, ser du. Hun ble noe forvirret men hentet en til. Han bøttet inn den også! Ny stille kontemplasjon, før han nok en gang satte i gang å be om enda en kald øl. – Bare én til, min kjære, for det b’yner hvert øyeblikk, og deretter er det for sent. Nå rettet hun ryggen og så ham inn i øynene: – Hva er det som begynner? Det er i morgen fotballkampen spilles, og du har lovet å klippe hekken, du skal ut å kjøpe maling, og dessuten så må du fikse gjerdet, det har du lovet å gjøre, du kan ikke være fyllesjuk i morgen! Han slapp pusten ut i et langt pes: – Nå har’e b’ynt!!

Vi er altså underveis, og joda, visst f… har det ”b’ynt”! Det har blåst nordavind i dag, vi har seilt med kun forseilet og glidd avsted i mellom 4 og 7 knop hele dagen, stort sett platt lens. (Det betyr at vinden kommer rett inn bakfra). Gode 30 sjømil ble lagt igjen i kjølvannet, vi ligger nå på svai sør for Moss i den vika vi avsluttet vår seilas til Sverige for 4 år siden med vår forrige variant av ”Wárja”. Den gangen var hun en 32 fot Hanse, nå nyter vi luksusen ombord i en ny og velbygget Dufour 37, som til tross for navnet egentlig er en 35-fots båt… Vi har spist en herlig pastarett, vi har åpnet en kartong med dugelig rødvin, og bloggingen er i gang. Akkurat nå svømmer 3 Canadagjess forbi, og jeg undrer på om de rett og slett driter direkte i Oslofjorden uten lov. De må vel også levere driten sin i dertil egnede mottaksstasjoner? Tross alt kan de fly, og vil med letthet kunne komme seg til et offentlig godkjent fugletoalett før forurenset avfall forlater deres fjærkledte kropp. Ærlig talt, hvorfor skal de slippe billigere unna enn oss ubevingede?

Men det var dette med ”b’yninga”, altså. For det skjer alltid noe! Vi var vel snaue 5 minutter ute fra hjemmehavn da vi satte seil, og litt småtteri er det jo alltid, så fokkeskjøtet hang litt, og jeg la tauet rundt vinsjen, og trakk tauet til meg mens jeg så at fokka rørte på seg. Bak meg hørte jeg en klingende lyd, snudde meg, og så et eller annet blankt forsvinne over bord, Anna var mikrosekunder unna å fange det, men borte i dypet var det. Det var en essensiell del av Lewmar-vinsjen, og er det en ting Lewmar kan, så er det å ta seg betalt. Denne forkrommede dingsen koster lett NOK 3000,-, så dette kan bli en kostbar ferie, om det skal fortsette på den måten.

Ta gjerne med i beregningene at jeg like gjerne la igjen alle underbuksene mine hjemme, det samme gjelder sokkene, så her må det handles inn i morgen den dag. Ferien er i gang, og ting tyder på at vi får noe å skrive om denne gangen, også. For nå har’e b’ynt!

Evjesundet, 3 Juli 2026

Lars Monsen, välkänd norsk friluftsprofil/programledare (och ja, jag känner faktiskt hans kusin), rekommenderar att man tar en kort tur första semesterdagen.

Men lyssnade vi på Lars? Självklart inte.

Vi resonerade att vinden var perfekt idag, så varför mjukstarta när man kan gå all in? Resultatet blev drygt 30 sjömil , och vi är redan halvvägs till utlandet – Sverige.

Fast… vi hann inte ens vara ute ur hemmahamnen i fem minuter innan semestern bjöd på sitt första lilla äventyr.

Vi rullade ut genuan och PLOPP! – hela vinschen lossnade och försvann rakt ner i Oslofjorden. Den visade sig vara… lite optimistiskt fastskruvad. Nåja, 3–4 000 kronor är väl också ett sätt att inviga semestern på.

I övrigt har dagen varit fantastisk. Sol, fin vind och en härlig segling genom Oslofjorden och Drøbaksundet. Nu seglar vi på öppet hav och siktar mot Bohuslän.

Och ja – alla flaggor är på plats: Sillesalaten, Oslofjordens boj-flagg och en pytteliten svensk vimpel som gör sitt allra bästa. En riktig svensk flagga får införskaffas så fort vi hittar en.

Så blev det lite längre än vi trodde på Dag 1. Och efter en ankarpils, en fantastisk middag, härligt väder och lite rödvin på det så säger jag bara det som min som pappa hade sagt: NU HAR VI DET BRA!!!

Nu väntar förpiken, rena lakan och en bok. Jag har bestämt att årets semester ska innehålla mer läsning och mindre ”bara en liten grej till”.

Det går sådär än så länge. Jag lyckades nämligen glömma en av böckerna hemma. Ett imponerande självmål för någon med läsning som semesterprojekt.

Anna

Sist vi mötte det flotta, internationella paret var på 60-års disco-partaj i Florens. Massa kultur, intelligenta människor, fantastisk mat, vin, renässans och inte minst Davids fina rumpa av Michelangelo.

Idag fick vi äntligen audiens och kidnappade paret en hel dag till vår båt.

Men hur konkurrerar man med bjudhelg i Toscana?

1. Man ordnar det norska vädret! Lagom segelvind. Sol och 22 grader. Detta var det svåraste på listan.
   
2. God mat och massa gott vin.

Och på vårt fartyg med mig som värdinna, navigatör, fockerslask, kock, diskare, servitris och intelligent underhållare kan man inte annat än lyckas få en fantastisk dag också på Oslofjorden.

Kapten drog naturligtvis sitt strå till stacken med fin seglas och strålande tilläggningar vid kaj. Trevlig var han också.

Känner mig väldigt nöjd med denna dag!
Stort tack till våra härliga urbana gäster

På svaj i Hästhagabukten

Som jag har längtat! Hela vintern har jag väntat och äntligen är vi här igen. Här ska städas, tvättas, vaskas, poleras, putsas och fixas. Sängen är klar för mig och jag glädjer mig till att få gungas till sömns.

Viktigt med riktig längd på landströmkabeln. Här har vi noga mätt och specialbeställt. Perfekt!

Imorgon väntas årets första sommardag (eller….tja….. sol och 15-17 grader….)

Här ska det poleras!
/Anna