Författare: Anna

Her skriver Anna snart en masse moro om seg selv.

Semester 🫪🤪😅

av Anna, publicerad i 1. Salt in the air, Sand in our hair

Skärhamn 9 juli

Jag måste snart ha semester. Vi har så mycket att göra på den här semestern att jag snart behöver en ny semester för att vila upp mig! Eller kanske jag kan gå i pension? 🙂

Igår var det så fullt upp att vi inte ens hann skriva.

Vilken fantastisk dag vi hade i Bovallstrand igår! Fylld av socialt umgänge, människor, barn, krabbor och maneter! Pappa W och mitt älskade barnbarn Elsa kom på besök i båten. Vi åt korv med bröd till lunch och gick sedan och fiskade krabbor. Elsa var i extas över att få fånga sin allra första krabba.

Folk samlades runt oss och till slut hade vi halva Bovallstrand som publik. Till och med min extrafamilj från igår dök plötsligt upp.

Vi hade glasspicknick på asfalten tillsammans, och sedan tog Elsa med sin extrasyssling ut till båten för att blåsa såpbubblor och rita med våra nya lukt-tuschpennor.

Och dagen var ju inte slut där!

Tina och Dennis kom förbi båten, och det var fantastiskt härligt att ses. När de gick tänkte vi att nu var dagen nog över.

Men nej då!

Den sociala budgeten för resten av juli är ju sedan länge spräckt. Ändå inledde vi ett samtal med grannbåten.

Ett danskt par som verkade ha fler universitetsutbildningar än vi har fendrar. Supertrevliga, vansinnigt intelligenta och ändå lyckades de hålla samtalet på en nivå där även jag kunde delta

Så fick min man hjärtflimmer. Suck. Hade detta varit första gången hade jag ringt efter ambulans direkt. Men han tog sin medicin och somnade. Själv låg jag vaken och kontrollerade hans puls var femtonde minut hela natten.

Vem är det mest synd om?

Ibland är semstern inte bara vila, den är bara väldigt, väldigt full av liv. ❤️

Vi stressar oss lite genom Bohuslän. 😅

Vi vill ju så gärna träffa folk längs vägen. Men alla erfarna seglare säger samma sak:
”Nej! Man kan inte göra avtal när man seglar.”.

Fast det är nog mest jag som envisas. Jag är ju svensken i familjen och har ett närmast patologiskt behov av att boka in saker. Håkon seglar. Jag kalenderplanerar. Två olika sporter.

Men dagens avtal gav faktiskt fantastisk utdelning.

Vi seglade 35 sjömil genom halva Bohuslän, hann med en snabb storhandling på Systembolaget och Ica och faster Anneli kom på besök (Hon är uppkallad efter vår gummibåt).

Och sedan kom belöningen.

Vi blev serverade den bästa skaldjursfesten på många år. Fantastiska kräftor, räkor och alla tänkbara tillbehör.
Kvällen toppades av att tjejerna vann över killarna (66 & 80) i MIG!



Jag VET JU att man inte kan göra avtal med segelbåt!

Man hinner inte träffa alla man vill på en segelsemester. Man hinner faktiskt inte ens göra den segelsemester man hade planerat. Læsø? Skagen? Haha…söta idéer vi hade i våras.

Sanningen är att jag känner jag knappt hinner någonting.

Jag går omkring och stressar (eller sitter omkring är väl mer rätt på en båt). På semestern. Hur dum får man bli? Det är ju ungefär som att köpa en hängmatta och sedan springa maraton med den på ryggen.

Vi har ju semester. Vi har världens lyxigaste lilla fartyg, vi vaknar till havs varje morgon och – håll i er nu – vi älskar varandra. (Nu tappade jag säkert några följare som kräks lite i munnen. 😂)

Och vad är målet mitt? Svar: Att läsa.
Har jag läst? Svar: ………13 sidor…….

Så imorgon blir det detox.

Ingen socialisering. Inga planer. Inga tider att passa. Vi ska hitta en enslig naturhamn, lägga oss på svaj och ……LÄSA…..

Om jag inte råkar boka in någon på vägen dit förstås. Det vore ju väldigt typiskt mig. 🙂

Anna

Fyra årstider på en dag – och ett fint återseende

av Anna, publicerad i 1. Salt in the air, Sand in our hair

Bovallstrand 7/7-2026

Jag ger upp drömmen om Skagen. Tror inte längre att vi kommer dit. Bara att ta sig till Göteborg verkar ta ungefär lika lång tid som förra gången. Jag tror inte riktigt att folk förstår hur otroligt långt det är från Asker till Göteborg. Det är ett helt livsprojekt.

Vi vaknade på bojen med ett enda ord snurrande i huvudet: STORM!

Kaffe? Frukost? Nej, det fanns inte på kartan. Prioriteringen var glasklar: in till närmaste hamn, förtöja båten ordentligt och hoppas att både vi och tamparna skulle hålla ihop.

Väl framme, och efter att kaffet äntligen gjort sitt, drog Håkon iväg på en joggetur. Själv fick jag den briljanta idén att bestiga de 73 trappstegen upp till Korpåsberget.

VARFÖR DÅ LIKSOM???

Väl uppe njöt jag i ungefär 3 sekunder innan en betydligt viktigare tanke dök upp:

”Hur tar jag mig ner?”

Jag hade nämligen kallt räknat med att det skulle finnas en väg ner på andra sidan. Det gjorde det inte. Mitt reservalternativ var att Håkon skulle komma upp så han kunde gå nedanför mig i trapporna (stegen) på väg ned och rädda mig om jag skulle falla.

Men han kom ju aldrig! Han skulle ju också dit?

Nej då. Nu var det bara att vända om och ta de 73 trappstegen nedåt… baklänges. En detalj som kanske inte är helt optimal när man har svindel och är rädd för allt.

Jag tog mig ner. Med värdigheten nästan i behåll.

Men utsikten var fantastisk. Det får jag erkänna.

Så kom dagens absoluta höjdpunkt – möte med familj!

Min extrasyster Tina, tillsammans med man, barn och barnbarn, har hus i Bovallstrand, och det var sååå roligt att träffa dem. Det var alldeles för länge sedan sist, så det här mötet värmde verkligen.

Och som om det inte räckte blev vi bjudna på den godaste blåbärspajen jag kan minnas. Och till alla norrmän: Kan ni förstå att den var bakad på ÅRETS BLÅBÄR? Inte frysta. Inte från frysen. Utan alldeles nyplockade. Där ligger ni lite efter. 😉

Lämnade Tina & familj med fullt hjärta och mätt mage via mataffären och en 3 kilometers omväg (skyller på google maps). Håller tummarna för att familjen vill komma och beundra vårt fartyg imorgon. Det hade varit pricken över i:et

Och så kom stormen… och det känns som om dagens bästa beslut var att söka hamn i tid.

Här har det BLÅST. Inte lite ”det rufsar till håret”-blåst (om man nu har hår) , utan upp till 24 m/s i byarna. Efter ett par timmar tittade vi försiktigt ut och tänkte: ”Jaha, var det över nu?”

Nej då.

Då kom regnet.

Och det var inte ett vanligt regn. Det var ett sådant där regn som får en att fundera på om någon där uppe helt enkelt vält en sjö över Bohuslän.

Vi har därför ägnat oss åt avancerad semesterverksamhet. Jag har sovit middag, jobbat en timme (för att hålla illusionen av kontroll vid liv) och försökt acceptera att Skagen nog inte står på programmet den här semstern.

Jag lyckades också laga en femstjärnig Michelin-middag till Håkon – torskrygg och färskpotatis. Disken förhandlade jag elegant bort mot en fotmassage. Det var en enkel WIN-WIN

Imorgon blir vi kvar i Bovallstrand och låter vinden lugna ner sig lite. Känns som en riktigt klok plan.

Anna

av Anna, publicerad i 1. Salt in the air, Sand in our hair

Äntligen en ledig boj!

På svaj i Dannemark söder om Hamburgsund

Äntligen fick vi valuta för att vi har varit medlemmar i Kryssarklybben i minst 5 år. Vi har burit med oss pappersflaggan på alla våra båtar till ingen nytta.

OCH PLÖTSLIGT HÄNDE DET!

En Boj var ledig!

Idag har vinden piskat 6-7 timmar i våra otvättade hår (hos oss som har hår), vi har blivit kalla i våra osminkade ansikten och jag har varit lite rädd.

Vi har passerat Tjurpannan och Väckers fyr och här kommer naturens krafter plötsligt lite närmare än vad jag egentligen tycker är komfortabelt.

Vid Tjurpannan möter havet land utan skydd, och när vinden tilltar förändras allt. Vågorna byggs upp långt ute till havs och slår in mot klipporna med full kraft. Passagen är känd som sveriges farligaste för båtar

Mitt i detta står Väcker fyr. En fyr som i över 80 år har guidat sjöfarare genom en av kustens mer krävande passager. Farleden här har länge ansetts riskabel och många båtar har förlist.

Så har då vi passerat Tjurpannan och nu kan man äntligen börja bekymra sig för de nästa dagarna. De ska bjuda på styv kuling och massa vågor.

Jag är fortfarande väldigt osäker på om seglarlivet är för mig, har varit osäker i 10 år nu och jag är nog inte klokare om 10 år till.

Fick idag äntligen upp den svenska gästflaggan i min flaggparad. Den stoltserar fint i sällskap med Sillesalaten.

En härlig och stillsam kväll med lyxkorv och hemmalagad potatissallad.

Jo men jag kanske är en seglare ändå….

Anna

Detta visste jag ju redan men hade lite glömt….

av Anna, publicerad i 1. Salt in the air, Sand in our hair

Strömstad

Stora planer idag: Vi skulle ta en snabb segeltur över till Koster för att fika med Cattis och hennes gravida dotter Frida (fö värdsmästare i dans). Så vidare i rask takt söderut. Detta var alltså planen…..

Men så blev det inte…..

Håkon gjorde en fantastisk utläggning i vinden och vi gick ut av Strömstad. Fann ju redan igår ut att vi inte har Plotter-karta i Sverige och måste därför lita på Min nya iPad och Skippo. Men plötsligt hade vi ingen internet på iPaden och måste använda reserv-backupen: min iPhone för att komma ut. Vågorna var mycke högre än det som var informerat om – vinden var större…. Jobbigt att bara ha en iPhone att lita livet på……

Håkon sa: Jag tycker vi ska värdera att gå tillbaka (fast han sa det på norska)

Jättejobbigt! Jag ogillar starkt att ändra planer! Jag vill gärna köra min agenda / MITT BETING MÅSTE GENOMFÖRAS!

Jag var vuxen nog att förstå att min kloka man hade rätt. Detta var inte väder för oss. Jag hade vart livrädd hela dagen. Vi vände tillbaka till Strömstad…….

…..och tog färjan över till Koster .

Det blev en fantastisk dag!

Första gången jag är på Koster och jag fick spendera den med Catharina som jag känt i 55 år. Och hennes gravida dotter Frida 🙂 Tänk att lilla Catharina ska bli mormor 🙂 .

Catharina är min stora idol. Hon kan allt bättre än vad jag kan. Bortsett från en massa saker som hon inte kan alls, men det vet hon inte om 🙂

Blev en härlig dag. Och min älskade och saknade mamma Karin bjöd på godaste räkmackan och flera Aperol Spritz :-). Är HELT säker på att mamma hade godkänt den fakturan.

Tillbaka i Strömstad alltså…..Och jag kan lova att man märker att den norska byn ska RO inatt! Herregud. Bara att proppa örona och ta nåt piller.

Morgondagen är lika noga planerad som vanligt. Men det är ju inte alltid det blir som man planlägger…

Anna

Vill jag vara Norsk eller Svensk?

av Anna, publicerad i 1. Salt in the air, Sand in our hair

Strömstad Resort & SPA gästhamn

Jag har alltid en agenda! Jag har alltid ett beting på vad jag skall hinna med!

Det fantastiska för en sånn som mig med att vara på segeltur – är att man inte behöver göra någonting. För ”Idag har jag seglat!!”

Om jag sitter och ser dum ut och tittar ut i luften i 10 timmar och någon undrar vad jag har gjort idag så kan jag bara säga: ”Idag har jag seglat”‘

Om jag ligger i sängen hela dagen och ser på Netflix och någon undrar vad jag har gjort idag så kan jag bara svara: ”Idag har jag seglat”

Om jag är livrädd för att det är för höga vågor och måste dricka lite vin till lunch och någon frågar vad jag har gjort idag så kan jag bara säga: ”Idag har jag seglat”

Idag har vi seglat för fulla segel. Blev en fantastiskt dag runt Hvaler som jag egentligen har skräck för, vet inte riktigt varför….. Vi tänkte att Strömstad var ett bra mål. Här kan vi bunkra på systembolaget, köpa lite mat och kalsonger/sockor till Håkon som han glömde att ta med.

Men HERREGUD!!!!!

Jag vet inte om jag vill vara norsk eller svensk längre…… Har dubbelt medborgarskap men plötsligt undrar jag om det finns ett tredje land jag kan söka till….. Har skickat in DNA-prov till MyHeritage och kanske jag där får svaret på vilket pass jag ska använda framåt….

Strömstad! Jag har inte ord. Fick besked från svärsonen igår från Strömstad att han hatar alla norrmän. Och jag är nästan enig… Jag ogillar också alla norrmän – i Strömstad! (Håkon INTE inkulderat).

Norge har ju egentligen tagit över hela Strömstad. Så kan vi inte bara ge Strömstad till Norge då? Men Norge vill nog inte HA Strömstad, för då blir ju det billiga Systembolaget norskt och då är det ju ingen vits med att äga Strömstad.

Då blir ju bara gränsen flyttad, och till slut måste norrmännen åka till Malmö för att hitta ett billigt systembolag…..

Jaja, vi i denna enkla norsk-/svenska-familj hade såklart planlagt en tur på Systembolaget och glömde att det var lördag……systemet stänger klockan 15 och det missade vi…..

Nåväl. , Vi flaggar fortfarande med Sillesalaten men jag vet inte vad som är mest pinsamt i Strömstad : Att vara norsk eller svensk. Tur att jag är bägge 🙂 Och nästa gång kanske jag flaggar under en helt annan nationalitet…. vi får se vad MyHeritage säger 🙂

Vi fick inget alkohol-påfyll, men vi fick kalsonger och sockor till Håkon.

Anna

Halvvägs till Hemlandet

av Anna, publicerad i 1. Salt in the air, Sand in our hair

Evjesundet, 3 Juli 2026

Lars Monsen, välkänd norsk friluftsprofil/programledare (och ja, jag känner faktiskt hans kusin), rekommenderar att man tar en kort tur första semesterdagen.

Men lyssnade vi på Lars? Självklart inte.

Vi resonerade att vinden var perfekt idag, så varför mjukstarta när man kan gå all in? Resultatet blev drygt 30 sjömil , och vi är redan halvvägs till utlandet – Sverige.

Fast… vi hann inte ens vara ute ur hemmahamnen i fem minuter innan semestern bjöd på sitt första lilla äventyr.

Vi rullade ut genuan och PLOPP! – hela vinschen lossnade och försvann rakt ner i Oslofjorden. Den visade sig vara… lite optimistiskt fastskruvad. Nåja, 3–4 000 kronor är väl också ett sätt att inviga semestern på.

I övrigt har dagen varit fantastisk. Sol, fin vind och en härlig segling genom Oslofjorden och Drøbaksundet. Nu seglar vi på öppet hav och siktar mot Bohuslän.

Och ja – alla flaggor är på plats: Sillesalaten, Oslofjordens boj-flagg och en pytteliten svensk vimpel som gör sitt allra bästa. En riktig svensk flagga får införskaffas så fort vi hittar en.

Så blev det lite längre än vi trodde på Dag 1. Och efter en ankarpils, en fantastisk middag, härligt väder och lite rödvin på det så säger jag bara det som min som pappa hade sagt: NU HAR VI DET BRA!!!

Nu väntar förpiken, rena lakan och en bok. Jag har bestämt att årets semester ska innehålla mer läsning och mindre ”bara en liten grej till”.

Det går sådär än så länge. Jag lyckades nämligen glömma en av böckerna hemma. Ett imponerande självmål för någon med läsning som semesterprojekt.

Anna

Semestern rusar mot oss!

av Anna, publicerad i 1. Salt in the air, Sand in our hair

Anna, Hemma 30 Juni 2026

Nu har jag längtat så länge att jag nästan glömt hur det känns att bara… åka båt.

Under tiden har vi putsat, städat, målat och fixat. Symaskinen har jobbat övertid med gästkojen och en påse (En påse?!???!) , garantier har testat tålamodet och det har skruvats, svurits och ”bara varit en liten grej” ungefär hundra gånger.

Kojen är nybäddad, det orimligt dyra norska vinet ligger på plats och båten är förmodligen renare än vårt hus.

Nu återstår bara att det blir fredag och att vädergudarna inser att vi faktiskt har förtjänat lite medvind i både segel och prognos. ⚓️⛵️☀️

Vi har tränat båt så mycket vi hunnit i vår. Båten seglar fantastiskt, allt känns ovanligt genomtänkt och vi har utrustat henne med en nivå av lyx som känns smått orimlig. Men det förtjänar vi 😅

Så nu är det bara att kasta loss och njuta?

Haha. Kul att ens tänka tanken.

Efter tio år som seglare vet vi att det finns en naturlag som står över alla andra:
Det händer ALLTID något.

(Herregud. Tänk att vi firar 10 år som seglare i år!!!! )

Medans jag har lagt 18 hål golf bakom mig idag har Håkon ägnat dagen åt det klassiska båtägargymmet

Eftersom vi har ungefär 800 meter från bilen till båten bestämde han sig för att se det som träning. Så nu har han promenerat skytteltrafik med bland annat:

🍷 6 kilo vin
🥤 3 kilo cola
🔥 8 kilo gas
🛏️ 5 kilo sängkläder och handdukar
🥔 1 kilo potatis (plus pasta, ris och konserver)
🫒 1 kilo olivolja
🥡 1 kilo sötsur sås

…och, av någon märklig anledning, ett par finskor till mig.

Jag skulle säga att han är redo för semestern. Han skulle nog mest vilja ha en bår. ⛵😂

Nu återstår bara tre små detaljer:

✔️ Överleva två arbetsdagar till.
✔️ Hålla tummarna för att fredag bjuder på riktiga vindar – inte bara en krusning som hånar oss.
✔️ Kasta loss och styra söderut.

Sen är det bara VI, båten och allt det där som enligt erfarenhet alltid händer när man tror att man har full koll. ⛵😄

Mitt mål med semestern: ATT LÄSA

Oslofjorden vs. Toscana

av Anna, publicerad i 1. Salt in the air, Sand in our hair

Sist vi mötte det flotta, internationella paret var på 60-års disco-partaj i Florens. Massa kultur, intelligenta människor, fantastisk mat, vin, renässans och inte minst Davids fina rumpa av Michelangelo.

Idag fick vi äntligen audiens och kidnappade paret en hel dag till vår båt.

Men hur konkurrerar man med bjudhelg i Toscana?

  1. Man ordnar det norska vädret! Lagom segelvind. Sol och 22 grader. Detta var det svåraste på listan.
  2. God mat och massa gott vin.

Och på vårt fartyg med mig som värdinna, navigatör, fockerslask, kock, diskare, servitris och intelligent underhållare kan man inte annat än lyckas få en fantastisk dag också på Oslofjorden.

Kapten drog naturligtvis sitt strå till stacken med fin seglas och strålande tilläggningar vid kaj. Trevlig var han också.

Känner mig väldigt nöjd med denna dag!
Stort tack till våra härliga urbana gäster

På svaj i Hästhagabukten

Det händer alltid något

av Anna, publicerad i 1. Salt in the air, Sand in our hair

Vi har bryggseglat en del i maj. Det vill säga….. åkt till båten men blivit kvar vid den trygga bryggan…. Nej det blåser lite mycket, Nej jag är lite trött, Nej jag har nog lite feber….. Tryggt och fint att sova vid bryggan i hemmahamnen. Båten är ju trots allt vår hytta.

Nu är vi äntligen på årets första riktiga segeltur. Vind på 10-12 m/s och första gången vi seglade med denna skutan i den vinden. Kaptenen älskade det, båten uppförde sig fantastiskt. Men Styrman blev rädd och måste självmedicinera lite.

Lite inne bland öarna lugnade vinden och styrman sig. Vi valde ut en fin plats för ankring. Skulle bara sakta ner och finna en bra plats. Plötsligt ropar kapten: ”rodret har låst sig!” Det går inte att styra!

Min första tanke var: Är det späckhuggare här som har ätit av rodret? Kapten säger: Det måste ha fastnat något i rodret.
Jag kastar i ankaret. Fungerar inte! Herregud! Kommer på att knappen satt på andra sidan, fikk i ankaret.

Kapten ringde räddningssällskapet och förklarade vår situation: ”Vi ligger ganska tryggt men vi driver mot land och kan inte styra”. Räddningssällskapet lovade att komma om ca 45 minuter.

Lugnade ner oss lite, tog en lunch och tänkte över vilka dykare vi känner som kunde kolla rodret….

Så kom jag på……hade inte jag prövat att hitta en eller annan inställning på instrumenten? Hade inte jag tryckt på en knapp som heter ”auto”? Jeg tänkte liksom automatisk fart eller automatisk djupmätare….. men kunde det kanske varit knappen för autopiloten?????? Och JA!
Stängde av brytaren för autopilot och VOILÀ styrningen fungerade igen!

Avlyste rädddningssällskapet.Flyttade oss kontrollerat längre in i viken för att kocken skulle kunna laga en fabulös fisksoppa till kvällsmat.

Och Ja då! Vi är här för att lära och träna inför semestern som börjar om 5 veckor.

Natt på svaj utanför Saraholmen

Årets första intensivkos

av Anna, publicerad i 1. Salt in the air, Sand in our hair

Som jag har längtat! Hela vintern har jag väntat och äntligen är vi här igen. Här ska städas, tvättas, vaskas, poleras, putsas och fixas. Sängen är klar för mig och jag glädjer mig till att få gungas till sömns.

Viktigt med riktig längd på landströmkabeln. Här har vi noga mätt och specialbeställt. Perfekt!

Imorgon väntas årets första sommardag (eller….tja….. sol och 15-17 grader….)

Här ska det poleras!
/Anna