Författare: Anna

Om jag kan önska mig 1 superkraft så är det ”teleportering”. Inte för att rädda världen eller så – utan för att slippa flygplatser. Tänk att bara blippa och bestämma var man vill vara. Ingen kö, ingen gate som byts i sista sekund, ingen stress-svett i säkerhetskontrollen. Bara poff 

Jag har faktiskt vart med om det en gång. Och det var helt utan både alkohol, piller eller andra genvägar. Det var cirka 15 år sen och jag blev bjuden till Mallorca. Hämtad med taxi i Göteborg- Sov, väntade på flyg – Sov, flög – Sov, hämtad med taxi igen – Sov, ledsagad till en solsäng på Mallorca. Plötsligt där i min solstol upptäckte jag att Teleportering passar mig väldigt bra.

Idag har vi intressant nog startat förmiddagen med ”light-beaming”. Beamade direkt från hotellfrukosten in i en lounge på Malaga flygplats, utan att passera gå. Det är faktiskt inte så illa med flygplatser när man får gå före i kön, sitta i stillhet, lugn och ro, äta gratis mat och dricka gratis vin (klockan är över 12, jag är ju civiliserad!). Det finns till och med toaletter med riktig dörr på.

Två små hinder på vägen mot min annars ganska imponerande teleporteringskarriär:

• Mitt titan-knä som börjar pipa i säkerhetskontrollen som om jag smugglade en kalasjnikov. Jag är som ett vandrande metallskrot.

• Och så dagens största kris: munsår i loungen. Oklart om det ens är lounge-kompatibelt? Känns som att jag är en säkerhetsrisk på helt ny nivå. Tur att jag var förberedd och hade köpt plåster – redo att kamouflera mig själv som en diskret, vuxen människa igen.

(Och nej, innan någon ringer någon: jag skojar. Ingen diskriminering här altså)

Jag ser mig omkring lite och undrar: Finns det några singla män här i loungen? Helst skallad med brillor. AH! Här sitter det ju en! Och tänk! Det på själva bröllopsdagen! Alltså i det förra äktenskapet. Det är idag 41 år sedan jag gifte mig första gången. Det känns som igår – måste vara teleportering!

Jag ska fråga han skallade där om han har lust att Flash Steppa lite med mig.

Tillbaks till Teleportering.

Det handlar ju egentligen om att koppla ur hjärnan och hoppa direkt till slutmålet. Och vad är slutmålet? Är det soffan framför tv:n hemma ikväll? Eller är det GRAVEN? Eller vart ska jag egentligen teleportera mig? Och nu blir jag faktiskt lite i tvivel när jag sitter här och filosoferar….. är detta med teleporteringen verkligen så smart? Om man bryter ned mig i atomer – skickar atomerna med ljusets hastighet – för att så bygga upp mig igen. Blir det då samma ordning på atomerna? Eller kanske….man kan beställa en lite annan ordning? Bara sånn cirka likt men lite bättre?

Här i loungen går nu klockan nu fortare än tåget och om jag ska hinna få i mig nån mat gäller det att agera som om det vore en OS-final i “gratisbuffé”.

Det är liksom noll värdighet kvar. Ena sekunden sitter man avslappnat med ett glas, nästa sekund småspringer man mot maten som om någon precis ropat “sista chansen!”.

/Anna

Jag ska bara ligga liiite till i solen…… Igår glömde jag plötsligt att huden inte är gjord av teflon och att livet har konsekvenser. Som en dåligt grillad halloumi övertygad om att strålning är en social konstruktion och fake news.

Man borde ju ha lärt sig vid den här åldern. Men nej då, varje vår är jag som en guldfisk: Detta var nytt, detta var nytt, detta var nytt…..

Vi (= Jag) hittade en fin restaurang igår som avslutning på vår Exit. Jag fick briljera både med spanska och franska medans Håkon flörtade med pianisten. (Pianisten hade två män i lokalen att välja på. Den ena var en skallad man som satt med ryggen till bakom en pelare, den andra var Håkon. Hon valde ögonkontakt med Håkon)

Någon av oss valde Cava och någon av oss valde Tequila.

I morse ville universum ha ett snack med mig;

Vaknade idag med ett herpesutslag som tar upp betydligt mer plats än min personliga integritet. Guldfisken i mig tänker: Detta hade jag glömt, detta hade jag glömt, detta hade jag glömt…..

Det är något djupt ödmjukande med att inse att jag är min egen största fiende.

Bara att finna tillbaka till favorithaket: FARMACIA igen. Och denna gången behövdes varken franska eller spanska. Damen på farmacian hade plockat fram både plåster och kräm 100 meter innan vi ens hade nått ingången

Nu drar vi hem – Exiting the exit.

Och istället för att glida in på Gardermoen som en solkysst, nyvaken gudinna med glow och livslust… så anländer jag som en lätt irriterad tant deluxe, med läppen droppandes som en kran av smitta och sandpapper i halsen

/Anna

Anna 8 april 2026 – Benalmadena

Idag kändes det mer som Hab än Rehab. Men efter att ha googlat lite på det stora internätet så inser jag att vi är ute och cyklar. Detta är varken Hab eller Rehab – Detta är Exit

Slö-träning i gymmet efterföljdes av champangefrukost och sen var vi tvungna att sova lite.

Efter busstur till Malaga hade jag planerat en tur på SPA:et.

VÄRSTA ”spa” jag varit på. Herre min Gud! Var duschar folk innan de går i bassängen? Varför bubblar inte bubbelbadet? Tänker den ungen verkligen dyka i bubbelbadet? Två människor i bastun och det var fullt. Hur många barn får det egentligen plats i en bassäng? Var byter jag om när jag är klar i bastun?

Jag stoppar ner huvudet i havet på Maldiverna och ser på fisklivet.

(eller var det i ett akvarium på kvällens restaurang jag stoppade ned huvudet?)

/Anna