Författare: Anna

Anna – dag 9 – sista semesterdagen 16 augusti – Wárja

Är det ens möjligt? Har vi verkligen lyckats med detta mästerverk en gång till? 😅

Kaptenen la till med stil på Kadettangen i Sandvika – i ärlig konkurrens med en sidvind som inte direkt spelade på vårt lag. Jag stod redo som en scout, beväpnad med en tamp i var hand och en nyutvecklad teknik för att elegant svinga mig i land som en brygg-akrobat. För- och aktertamp med i samma rörelse – rent genialt om jag får säga det själv.

Men denna gång! Det var som att hålla emot ett mindre godståg. Alltså, hur mycket kan det egentligen blåsa?! Jag gav allt – benen spjärnade, armarna skrek – men båten ville bara inte stanna vid bryggan.

Och där, precis när man tror att det ska lugna sig… ja då visar det sig att kaptenen, vår kära kapten, lagt i backen. Igen. Av misstag förstås. Men ändå. 🛥️💨

Så där står vi – båda två på bryggan, med båten sakta men bestämt på väg bort i reverse-mode. Ensam. Lämnad. Fri som en fågel. Det är inte många som lyckas med den manövern två gånger – men vår kapten, han är inte som alla andra ❤️

En man som vet hur man angör en brygga.

Nåväl – sista dagen på vår fantastiska båtsemester har bjudit på fint besök ombord av både svägerska och svåger. Vädret har varit som en vykortssommar. Och vi själva? Jo då, vi surrar fortfarande runt som två aningen förvirrade hönor med kompassrubbning – upp med segel, ner med segel och en kapten som tappert försöker hålla kursen mitt i vårt lilla virrvarr.

Nu sitter vi här, på vårt alldeles egna lilla cruiseship, och kanske avnjuter sommarens sista kväll till sjöss. Vattnet kluckar, vinden har lugnat sig och kaptenen ser relativt nöjd ut. Och jag också – för så länge vi är ombord tillsammans, så känns varje dag som semester. ❤️⚓

A.

Anna – Spirabukta, 15 augusti 2025

Runt och runt i Oslofjorden snurrar vi som förvirrade hönor på äventyr. Upp med seglen! Ner med seglen! Plötsligt – där tar Håkons keps ett dramatiskt hopp över relingen. Snabbt ner med seglen igen, på med motorn, fram med båtshaken, och hela besättningen blir till räddningsteam för en mycket blöt huvudbonad.

Tillbaka i full feriemodus efter hela 15 timmar på land – lagom för att börja sakna havet och få fast mark-abstinens. Vi bordar stolt Wárja 1 (vår gamla Hanse 32) på en heroisk expedition… för att rädda två kvarglömda kuddar.
Trodde jag skulle bli lite sentimental, men nej då – inga tårar i sikte. Vi har ju trots allt bytt in en mysig koja mot ett mindre slott. Lite som att gå från husvagn till herrgård, fast på vatten….
Jag gjorde en utläggning från hamnen som skulle få vilken seglingsinstruktör som helst att fälla en tår av stolthet. Ett rent skolboksexempel! Inte ens familjens mest erfarne hade något att invända. Seglen åkte upp strax utanför, vinden tog tag, och vi gled iväg i en perfekt slör/läns som om själva Poseidon puttade oss mot dagens mål: Spirabukta

I med ankaret och nu jädrar ska det bli ordning och reda i sysakerna!

Ja, någon kunde säkert beskylla mig för att vara överkant ordningssam. Någon skulle kanske kalla det sjukligt – jag föredrar ”logistiskt briljant”. På en segelbåt där utrymmet är mindre än i en husvagn på bantningskur är det faktiskt rätt smart med ordning och reda!

Vi har också bytt till en mindre flagga. Den som följde med båten var, enligt min högst objektiva bedömning, i ÖVERKANT stor och så royalistisk att jag förväntade salut från förbipasserande båtar. Jag flaggar såklart norskt i Norge, men det finns gränser… också för min akter
Jag försökte spola den med vatten för att få bort vikmärkena, men nej – den stod emot som en seg gammal monark. Får ta med min steamer och ge den nya flaggan en kunglig ångbehandling

Sitter i Spirabukta med 2 kilo räkor. Ankaret? Klockrent.
Men trots att vi är meteorologer i toppklass glömde vi en liten detalj: solen. Den försvann nyss bakom träden,och inser att vi bara har tagit höjd för vinden inför kvällens besök av båtkamrater. Vi glömde tänka på att solen skulle gå ner bakom träden….

Tja…. Kanske vi måste trycka i oss 2 kilo räkor på egen hand?
A.

Anna – Pausar hemma en natt efter 7 dagar på det stora havet – 14 augusti 2025

Alltså, man kan ju undra om vi har mutat vädergudarna – för maken till tur med vädret på vår seglarvecka får man leta länge efter. Solen har strålat på övertid, och termometern har envisats med att ligga runt 25 grader. (Ja, förutom den dramatiska stormkvällen i Oslo med gratis action)

Igår tog vi oss an hela Oslofjorden från söder till norr. Och hör och häpna: vi premiärhissade storseglet och hade därmed Full segelföring! Två segel i vinden och plötsligt kände vi oss som världsomseglare av rang. Farten? – stundtals nästan 3 (!!!) knop. Det är så man nästan vill börja prata om fartvind och vindrufs i håret (= mitt hår…)

Plötsligt glider ”Hovedøya” förbi oss som ute på catwalk i fjorden. Och Jo minsann – det är ju min egen firma som har byggt automationen ombord! Okej, det var långt innan jag började där… men ändå, lite som att se en kändis och kunna säga: “Den här automationen ha JAG byggt” (som om jag ens vet vad automation betyder…..)

Vi tog en tur inom Vollen. Med mig vid rodret gled vi in och borde utan att skryta vinna “Årets Hamnmanöver”. Och jag kan nog säga, utan att överdriva (mycket), att invånarna i Vollen aldrig tidigare bevittnat en så utsökt tilläggning. Vilken glädje för dem att få se professionell parkering i sin fulla prakt! Jag styrde skutan långsamt och elegant, och la till longside på gästbryggan med en otrolig precision.

Utan puls (alltså….lagom puls…)

Att komma ut igen visade sig vara… tja, lite mer av ett äventyr. Vinden tryckte på från sidan som en irriterande granne, och vi har efteråt hållit flera passionerade “strategimöten” om hur vi egentligen borde ha gjort. Men som alltid på sjön: det viktigaste är att allt gick bra – inga repor på båten och alla överlevde.

Vidare mot välkända trakter: Middagsbukta.

Där blev vi bjudna ombord på en riktig pärla: den vackra Collin Archer-båten Calliope V. Håkons jobb hade teambuilding på hög nivå – räkor, vin, öl och bad. Att Håkons chef råkar äga denna skönhet? Ja, det är sånt som gör att man nästan funderar på att börja skicka in CV till hans firma. (HAHA NOT! 😂😂😂 – jag har redan världens bästa jobb!)

Idag – torsdag – har gått i fixandets tecken – både på och utanför båten

Efter en skönt långsam morgon tuffade vi in till vår hemmahamn, Børsholmen. Och äntligen fick vi lägga oss vid vår egen brygga! Det krävdes lite pyssel, för vår båtplats hade visst krympt medan vi varit borta (antagligen har den stått för länge i blöt och krympt i värmen). Y-bommen fick flyttas och nu har vi hela TVÅ platser till vårt fartyg. Känns som att ha uppgraderat från parkeringsficka till egen garageuppfart.

I noll vind backade jag in i vårt nya bås med sådan elegans att grannbåtarna borde ha applåderat. Tyvärr var det ingen som såg 😟

Några timmars intensiv båtfix: förtöjningar justerades som om de skulle granskas av en mariningenjör, gummibåten Anneli fick sig en upptorkning, teakbordet i cockpiten fick sin välförtjänta sealer, vatten fylldes på, och däcket spolades.

Vi bytte så raskt om till till landkrabbemodus och drog iväg på en klassisk “handlingsräd” med bil. På listan stod bara de allra viktigaste butikerna: Claes Ohlson, Biltema, Maritime… och förstås Vinmonopolet – för man måste ju ha rätt sorts proviant ombord.

Vi tar en natt i land – lite fast mark under fötterna för att påminna sig om att världen inte gungar hela tiden. Men imorgon kastar vi loss igen! Semestern har fortfarande några dyrbara dagar kvar, och listan över saker vi har kvar att lära oss är… låt oss säga “oändlig”. Perfekt anledning att fortsätta öva på att vara både kaptener och nybörjare på samma gång.

A