Sov gott i dunder, blixt och ösregn. Och ÄNTLIGEN sovmorgon! Shit vad skönt! Fick min långa och goda frukost på takterrassen samtidigt som vi med stor (skade-) glädje studerat de problem som segelbåtarna har med att komma sig in och ut.
Vad ska vi göra idag Håkon? Vi drar till en strand!
Det blev taxibåt med miljösvin till Tsougria – en pärla som var helt orörd för 14 år sen när vi var här första gången. Det ryktas att Beatles ville köpa ön en gång.
Ön är inte fullt så orörd längre, men fortfarande en av favoriterna.
– Vem är det som klampar på min solstol?
– Det är baaarrrra jaaaaaag, den lilla bocken Bruuuuuse
– Nu kommer jag och tar dig!
– Ta iiinnnte mig, taaa han som är störrre än mig
– Jag väntar väl då
Getterna har alltid vart snälla, men lite nytt för iår att de klättrar helt upp på solstolarna….
Som alltid när vi är på Sydentur så måste man träna innan man får öl. Det är lite svårt nuförtiden eftersom ingen av oss springer längre. Men ingen öl utan träning! Idag blev det simning i 20-25 min – en kamp mot vågorna utåt – surfing inåt. Efter 4 rundor gav jag upp och gjorde 100 sit-ups på solsängen.
Men vad gjorde Håkon? VATTENGYMNASTIK!!! 🫣😯
Jodå bra och nyttigt! Han var ganska långt borta och det såg inte så illa ut så länge han var i vattnet. Jag tror heller inte nån kopplade ihop mig med honom. Riktigt illa blev det faktiskt när han skulle gå upp ur vattnet. Visionera en lång, vit, flintskallig man som gör vattengymnastik. Utan vatten.
Bild saknas. Tyvärr?
Så blev det lov att dricka öl
Vad ska vi göra imon Håkon? Vi drar till en strand! Anna
Meg i går: I fullt alvor sto jeg i trappa opp fra inngangspartiet og skreik til robotstøvsugeren som stadig ville til å kjøre ned trappa. Det ble stopp etter stopp, og jeg måtte springe avsted for å restarte. Dette fikk meg altså til å heve stemmen og ytre: – Nå gir du faen i det der!
Meg i dag: På hotellbalkongen i Skiathos by, i lett silkerus, med et glass kald hvitvin i neven. Flyene subber mastetoppene på vei inn, og jeg nyter av planespotting fra egen balkong. Man kan faktisk ha det litt verre, når jeg tenker meg om. Å, denne deilige dekadens!
Men visst må man jobbe for å oppnå denne lykke. Det er ganske sært å stå opp klokken 03:45 for å nå et fly, det blir liksom en helt egen stemning i huset av så stå opp rett etter man har sovnet. Husstanden har dessuten et nytt alarmsystem, og dette klarte vi altså i befippelse å utløse i det taxien kom for å plukke oss opp. For et sirkus! Nå vel, alarmselskapet beviste i det minste at de er våkne også om natten, og vi kom oss lettere oppskjørtet avgårde. At andre jobber enda hardere enn oss, selv uten å være på vei til ferie skal være visst. På stasjonen møtte vi et par flyvertinner, nysminkede og klar for en lang dag, hvordan holder de ut?
Årets beste øl er den som inntas i lag med en gresk salat til lunch ved ankomst til denne nokså paradisiske øy. Ikke at Mythos produserer noe spesielt godt øl; det er fornuftig industripilsner, verken mer eller mindre. Men stemningen! Dødstrøtt etter å ha stått opp midt i natten, etter å ha flydd Europa fra nord til sør, etter å ha landet på Europas korteste flystripe for kommersiell luftfart, og når man plutselig er i feriemodus med full sommervarme fra alle kanter; da smaker en Mythos ikke bare fortreffelig, da er den rent ut sagt magisk.
Så tilbake til tildragelsen med vår robotstøvsuger. Trodde jeg på ramme alvor at denne skarrende kvinnelige roboten også har ører? Jeg har åpenbart latt meg lure av at hun sier ”Hei, kjæææærrrre eier” når jeg slår på strømmen. Kjære, ikke sant. Jeg er skikkelig billig, og ender med å stå der i trappa og rope til en fullstendig uinterresert, døv og bevisstløs dings, som om det har noe som helst effekt. Det er da også i sånne øyeblikk det er på tide å ta ferie.
Og dermed går teppet opp for årets mest uforutsigbare reiseskildring fra Skiathos. Det er bare å følge med!
Då är vi äntligen på tur igen. På favorit-ön Skiathos. Men det med att gå upp före 4 för att flyga flygplan är inte helt min grej. Så trött att man nästan spyr, ångest inför flygresan, irriterad och sur med kroppen inställd på höst.
Har sovit middag 6 gånger idag. 2 gånger på flygplatsen, 2 gånger på flyget, 1 gång på stranden och en gång före middag. Och fortfarande lika trött….
Men nu är vi här! Och imorgon ska jag ha sovmorgon före en lång, god frukost och en heldag på en av de vackraste stränderna jag vet: Tsougria.
Skiathos – katternas Ö. Det verkar som det är god kontroll på katterna nu.
Sopsortering har ön också fått! Och när vi åt middag fick vi faktiskt kvitto. Börjar kanske bli ordning på detta landet?
Vi har valt lite annat boende denna gång. Vi har balkong rätt ut mot vattnet och inflygningen till den korta, spännande landningsbanan. Här tänker jag att Håkon kommer att kosa sig, han kan bara sitta här på balkongen och studera alla flygplanen.
För att komma till en strand måste vi ta båt. Stackars oss😅
Lite mer tryck på Basilikan här än i den lilla norska krukan hemma vi har försökt hålla liv i hela året.
Väldigt gott att vara på Tur igen. Även om segelbåten inte är med oss så ska vi nog klara att hitta en eller ett par segelbåtar att borda denna veckan.
Låt ferien restarta. Eller som vi säger over there: Let the Ferry re-start!
Jag måste få lite sol. Har nästan inte vart sommar här i år. Vi är långt ifrån klara med segelbåten, men räknar med lite indian-summer och helgturer i september.
SAS höll på att stoppa oss med strejk av kabinpersonalen. Men nu verkar det faktiskt som vi kommer iväg imorgon 🙂 Skiathos väntar på oss!
På et eller annet tidspunkt i dag gikk det opp for meteorologer, værguder og alle statsmakter at vi faktisk var på vei hjem, bort fra Sørlandet, med nesa mot nord. Sånt tas det ikke lett på, i maktens korridorer!
Samme hvilken vei vi skal seile, kommer vinden midt i mot. Og strømmen likeså!
Men la meg ile til å si at dagen har vært fantastisk fra start til mål. Vi våknet i en vik med ganske mange bølger, men akkurat det med å bli vugget i seng, er tross alt noe vi har med oss fra naturen selv, så natten har vært nydelig. Litt mystiske drømmer har det vel vært, men ingen å skrive hjem om. Vi tvang Anneli (vår slepejolle) inn i en bag etter å ha brettet henne bestemt sammen, her vises ingen barmhjertighet. Vi pakket ned en masse, la opp ruta hjem, og gledet oss til en deilig seiltur. Det var meldt delvis skyet og en hyggelig vind fra øst, dette var som designet for oss. Men det var jug, som vanlig. Vinden dreide på nord, og da meteorologer og værguder faktisk forsto fullt ut hvor vi var på vei, la de inn en bredside. De dreide vinden midt i ansiktet på oss, og meldte dessuten torden i den retningen vi var på vei. – Dere skal til Sørlandet! skrek de mot oss på sitt eget bisarre vis. Men vi var ubøyelige, i dag var siste dagen på tur. Og en vel vedlikeholdt Yanmar er ikke noe man tvinger i kne for litt uvær!
Full kontroll på veien hjem
Bestemmelsen om Oslofjorden er tatt mens vi har vært på ferie; det er ikke lenger lov å drite i fjorden. Det er sånn ca. 20 plasser der du kan reise innom på daglig basis og betale for å tømme tanken, og en sånn omtrentlig 50 000 båter skal dele på fasilitetene. Det er ikke igangsatt verken kontrollorgan eller sanksjoner, så på godt norsk kalles slike bestemmelser for symbolpolitikk. Ja, jeg skjønner at de vil redde fjorden, og det tar seg sikkert godt ut at de forbyr et eller annet, uten å sette makt bak kravet. Eller så er det bare dumt. Gjør noe nyttig i stedet, er vel mitt syn på saken, denne loven faller på sin egen urimelighet. For øvrig har jeg med glede observert en fjord med mye liv, og selv om dette ikke er noen vitenskapelig observasjon, kan jeg i det minste melde om veldig mye skarv og ærfugl, og mener å se en klar oppsving i både bestanden av terner og tjeld langs fjorden. Jeg har sett fjorden yre av yngel i overflaten flere steder, og noen av de nevnte fugleartene jeg ser en tydelig økning av, lever tross alt av fisk. Så det kan virke som om noe er på stell, selv om hettemåker er nesten utryddet de siste 40 år.
Ærfuglene yngler i Oslofjorden
Men tilbake til hjemreisen. På et eller annet tidspunkt underveis, bøyde meteorologer og hele maktapparatet av, og innså at de hadde møtt sine overmenn. De skal få kred for at de erkjente vår overlegenhet, og med dette dro i gang en real feiring av vår hjemkomst til Børsholmen. I det vi var i de avsluttende sjømil inn mot båtens hjemstavn, sendte de opp en formasjon kampfly med en Spitfire i spissen og to F-35 på halen, for å gi oss en verdig hjemkomst. Sånt setter vi pris på!
Æresvakt på siste leggen inn mot Børsholmen
Dessuten trakk de tilbake tordenvarsel, og vendte vinden litt mot øst, så vi stolt kunne heise vårt enorme Code One seil, og triumferende sløre inn mot Børsholmen. Det er godt å føle seg velkommen hjem på en såpass god dag. Og nå sitter jeg mellom mine fantastiske høyttalere og nyter korsang, det er kanskje ikke å sammenligne med et måkekor en stille morgen på svai, men det er slett ikke galt, dette heller!
La mig just i sängen. Och jag kan ligga rakt! Alltså INTE som en linjal längst ett skrov, på snedden med benen lite böjt eftersom sängen inte är lång nog till två. Och trots att lakanen inte är nytvättade så luktar de underbart rent – inte den svettdoften jag möttes av när jag la mig på båten igår. Jag behöver inte komma ihåg att stänga av vattenpumpen varje gång jag har varit uppe på toa. Och framför allt: Jag kan spola ner papper i vår WC (we have water closet at home 🥳)
Vi är hemma. Med allt vad det innebär.
Vi hade en fantastisk morgon. Frukost med rostat bröd i solskenet (man kan rosta bröd i en stekpanna. Man måste bara vara beredd på att brandlarmet går) Grannarna i båten bredvid bjöd på ljud & bad redan 07.30, men min television var inte påslagen så det blev tyvärr inget andra avsnitt i såpoperan.
Att komma hem innebär ju massa grejor: Fixa kattens päls, packa ur och tvätta berget av tvätt, bli vän med katten igen, gosa lite mer med katten. Klarade ett träningspass på hemmagymmet, men det var egentligen lite mer än vad jag orkade. Det var mest det dåliga samvetet som fick jobba.
Berget av tvättEn tur i hemmagymmet
Håkon! Tack för fantastiska 2,7 veckor på tur. Vågorna har gått upp och ner, men jag har ingen aning om vad jag hellre skulle gjort än varit på segeltur med dig. Jo….kanske golftur….? Men nu var det segeltur vi var på och det har varit SUPER! Tack Man 2.0+!
Detta med Glamping i egen badhytta triggar mina barndomsminnen. Den gången var det tält, kylbox med kylklampar, sovsäck och toalett på en pinne i skogen. Jag har det lite mer glamoröst nu. Men det är samma ljud i dragkedjan på båttältet som i mitt barndomstält. Det är samma känsla när man sticker ut huvudet en tidig tisdagsmorgon. Jag tror Camping/Glamping är sunt för själen.
Idag gick jag upp tidigt (09?) för att hinna se tvärsöver fjorden: Mina vänner Familjen L-I hade egen privat regatta – 3 söner och én far i 3 stora segelbåtar.
Én familj som bor på sin segelbåt och ”bara” ska segla till Ålborg/Danmark
Én familj som är ute och seglar i Bohuslän några veckor
Är så imponerad! (Och lite avundsjuk över att inte Jag vågar sånt)
Spejar ut över Rauer och ser 2 av båtarna segla förbiEfter 4 timmar på ett flatt/flott hav i motvind landade vi i en liten fin vik.
Älskar livet i min glammpinghytta på havet, det är så opretantiöst och enkelt. Men snart är jag klar för det vanliga och lite lyxigare livet igen.
Jobbig att bekymra sig över det gröna mystiska vattnet som kommer inSängkläderna börjar lukta lite unket och jag gläder mig massa till rena lakanKommer inte ens ihåg glädjen av att få spola ner papper i toaletten.
Den lilla viken vi ligger i var nästan tom när vi anlände. Men så kom det nya grannar och massa hallaballoa. Man behöver inte tv. Man kan bara sitta och se på grannarna och låtsas att det är en reality show, det händer massa hela tiden. Bara att följa med.
Avsnitt 2 tidigt imorgon
God mat som vanligt (Håkon lagade)
Spelade quiz (Håkon vinner alltid)
Spelade MaxiYatzi (Håkon vann)
Fortfarande Happy trots mina förluster har jag serverat Baileys i pappas fina koppar från SkogsKarlarnas Klubb i Göteborg
Skål Pappa och tack för att du lärde mig kampa. Och tack för kopparna från SkogsKarlarnas Klubb😎. Tror kanske inte det var meningen man skulle dricka Baileys i dem? 😂😅
Vi ligger i ei bukt ved Ramvikholmen utenfor Tofte nå i kveld. Det er sånn omtrent 4 timer fra Børsholmen med 5 knops fart, dessuten er det meldt regn hele torsdagen. Det betyr siste etappe i morgen, og dermed er det over. Og ny rekord for de korteste 2,5 uker i verdenshistorien er dermed registrert. Er dette eventyret virkelig over i morgen?
Autopiloten lager rette linjer over sjøen…..
Denne nokså trange bukta kjennes for meg koselig i all sin dysterhet, til tross for at det også finnes 3 andre båter her. Kanskje fordi jeg vet at det er en stund til neste gang jeg våkner opp etter å ha ligget på svai og dinglet i en ankerkjetting mens jeg sov en temmelig uskyldig søvn. Skjønt uskyldig; jeg har begynt å drømme psykedeliske drømmer! Enorme edderkopper med skarpe farger som regelrett klemmer livet ut av landkrabber med minst like spektakulær fargeprakt, så hele rommet fylles av gnistrende farger. Er det en beskjed her? Landkrabber som er i ferd med å bli fargerike sjømenn, kanskje? Men drømmen om aliens som overtar jorden og bestemmer seg for å utslette alle artister, der jeg flykter med Mick Jagger, mens alien’ene skyter etter oss med gnistrende våpen som farger himmelen lilla, rosa, gul og gnistrende er noe mer kryptisk. Det hører med til historien at jeg har kjøpt tørket sopp i den lokale innvandrersjappa, og at disse har blitt servert i diverse middager ombord. Er det en sammenheng her?
Slagentangen, mon amour. Finnes det et vakrere sted?
Sånn ellers har dagen vært som en episode i serien om Seinfeld; ingenting har hendt, men det har vært fantastisk, uansett. Jeg har beundres den naturlige skjønnheten i raffineriet på Slagentangen mens autopilot og motor har drevet oss frem med stødighet og ro. Jeg har fundert på hvorfor det tilårskomne lasteskipet MS Vestborg soser omkring utenfor Mølen nord for Horten, mens det egentlig er på vei til Göteborg. Det er tross alt ikke gratis å drifte et lasteskip frem og tilbake omkring Hurumlandet, så her stikker det noe under. Og hvorfor fant Asko på at de skulle bygge sine egne skip, nei, forresten droner, for å flytte containere mellom Moss og Horten? Helelektriske, uten mannskap, flyttes altså Askos containere over fjorden, de har bygget sine egne havner i begge ender, kan det virkelig være lønnsomt, eller er dette også et resultat av en psykedelisk drøm hos en av sjefene i Asko?
Siste natt på svai, det er bare å nyte til krampa tar oss….
Jeg gruer meg til i morgen tidlig, da vi skal starte den siste etappen i vårt felles eventyr. Jeg gleder meg til i morgen kveld, da jeg sitter mellom mine sykt gode høyttalere og lytter til psykedelisk musikk, mens jeg planlegger neste eventyr. Vi er fortsatt bestevenner, kjærester og verdens beste team her ombord, og jeg gleder meg så innmari til neste eventyr med akkurat den dama!!
Men under dørken styrer fortsatt spøkelset…….. Vi tørker opp grønt spøkelsesvann, men det kommer igjen og igjen… Skal møte Lili Bendriss på Børshomen og få satt en stopper for dette her!!
Anna & Håkon på tur 