Anna & Håkon på tur

Alltid er det et eller annet! Dagen i dag har vært begivenhetsrik så det holder, men noe av det kunne vi vel vært foruten. Kanskje. Og dessuten herjer spøkelset fortsatt ombord.

Forleden dag klarte jeg å forlegge korken på en litersflaske med frostvæske, det er en sånn helt normal 1-liters plastflaske med rød skrukork. Den var fullstendig umulig å finne igjen, så jeg tømte ut resten av frostvæsken, det var utblandet og svært lite igjen, så det spilte liten rolle. Men korken var vekk. Helt til i morges. Oppe i den bøtta vi har brukt til å tømme ut det spøkelsesgrønne vannet som stadig fortsetter å piple inn mens vi er i fart, der lå korken i dag morges. Bøtta har stått på gulvet hele natta, og vårt private lille poltergeist har funnet tid til å more seg med små practical jokes. Usikker på hvor han/hun/det vil med dette, men noe er det som forsøkes formidlet, vil jeg anta.

Vi inntok vår frokost i en absolutt fantastisk solrik morgen, blankt hav, varmt og deilig. Jeg badet til og med før frokost! i hadde en nydelig seiltur til Kjøpmannsskjær, og da vi kom dit hadde vinden tiltatt signifikant, og det ble litt stress med tillegging, dessuten åpenbar gruing for utlegging. Det er trangt og grunt, og vinden sto på med fullt trøkk fra sør. Vi la en slagplan. Grunnet fysikkens lover, vil normalt de fleste seilbåter, vår inkludert, dreie vekk fra vinden, og altså sette nesa mot nord, om vinden blåser fra sør. Dermed skulle det være greit å bakke ut, og bare vente ut båtens naturlige dreiing bort fra vindpresset. Men har du først fått et spøkelse ombord, er ting i høyeste grad uforutsigbart. Så i dag dreide ikke båten, den drev derimot sidelengs i godt tempo innover mot grunnere vann. Og det var ikke akkurat dypt der vi startet, heller! Gode råd var dyre. Anna hadde bevart roen og stoppet farten bakover, men stressnivået økte kjapt ombord. Svært kjapt. Kapteinen overtok roret, uten at det gjorde nevneverdig forskjell. Å tenke raskt behøver ikke bety tenke riktig, men kapteinen hadde forsåvidt rett i at motorkraft + fullt rorutslag gir en viss effekt. Det var millimetere fra å koste ganske mye, av og til har man mer flaks enn forstand. Vel ute av hølet, oppe i fart, og med dalende puls, kom de rette tankene. For hør her: Vi brukte flere titusener på installasjon av en baugpropell, en side thruster, til denne båten. Ett sekund med den, og dette ville aldri vært et problem. Vi har skammet oss hele dagen, nok sagt.

Vi tuslet slukøret fra Kjøpmannsskjær, og ble i det minste litt oppmuntret av å møte DS Kysten, et dampskip bygget i 1909, og nå restaurert til eksepsjonell standard. Dette skipet benyttes nå til charteroppdrag med base i Tønsberg, og det er en ære å møte slik entusiasme i praksis ute på sjøen. Med liv og glød satte vi fokka, og lenset mot nord, med en stadig mer pågående sønnavind. Vi skulle møte kjentfolk på Østre Bolæren, men i bakhodet surret det fortsatt en aldri så liten bekymring om tillegging, tross alt står sønnavinden hardt på der også…

Og ganske riktig, strul ble det. No thanks til alle de som ga faen i å møte oss på brygga, og bidra til en hyggelig ankomst. Det er nemlig god kotyme blant båtfolk å ta i mot på brygga, og hjelpe til med både tillegging, og fortøyning. Det er barnelærdom! Nok om det, mannskapet kløv i land med vonde knær, og skulle alene bugsere 5 tonn båt med både høyre og venstre hånd på en vinglete utrigger. Det funker ikke. Båten var på vei ut i det fri igjen, da kapteinen, med litt mindre vonde knær, klarte å overta det ene tauet, og overtalte med mye pågangsmot og skjellsord å tvinge båten tilbake i båsen. Omsider hang vi atter fast på Bolærne, og undertegnede gikk i gang med å sikre båten i alle retninger, i løpet av natta bytter nemlig vinden retning fra sør til nord. Våre venner ankom omtrent samtidig, så mannskapet stakk over for å hilse på, mens jeg gikk i gang med litt småtteri som tilkopling av landstrøm og denslags. Man begynner med en pent samlet kabel og et båtspøkelse, og ender med 15 minutter ufattelig oppnøsting av det fullstendige kaos. Hvordan i hule er sånt i det hele tatt fysisk mulig?? Jeg er overbevist om at kabler, vannslanger og tau har en egen vilje, og det dreier seg om å knytte seg selv inn de mest intrikate knuter i løpet av kortest mulig tid. I dag hadde strømkabelen en formidabel suksess i sitt forsett.

Og kors i taket, resten av kvelden har bare vært hyggelig!!

1 Juli 2024 – Anna – Bolærne

Vi la till på Kjøpmannskjær i en faslig vind för att handla lite mat. Det gick bra…. Hela handleturen gruvade jag mig för hur vi skulle kunna lägga ut igen, men Håkon hade en plan. Vi följde planen och den gick INTE bra! Båten gjorde inte som vi (läs Håkon) trodde…. Båten gick sidlänges genom en smal passage full med dyra båtar och båtmotorer. Håkon tog över rorkulten och gasade, vi missade en stor fet Mercury 200 HK – 300 000 kr med endast 5 cm. Så var vi räddade och ute av hamnen.

Det var DÅ kom vi på det: Herregud, vi har ju bogpropeller…… Men vad faen! Hur kunde vi glömma det???? Bägge två? Vi har använt massa pengar för att installera truster och så GLÖMMER VI ATT VI HAR DEN!!!!! Precis när vi behöver den som mest!

Jag gick i omedelbar depression. Kände mig så misslyckad. Det har ju gått såå bra att backa vårt stora skepp och idag höll det på att gå käpprätt åt h….e.

Jag har under eftermiddagen varit tvungen att gå igenom situationen om och om igen med mannen. Vindar, strömmen, varför, hur kunde detta hända? Vad borde vi gjort?

Dagen startade och slutade fantastiskt.

Kallt ute men varmt och gott i båten. Choklad och lite 🍷

A.

Fjorden er mørk, himmelen grå, berget er svart, og under gulvet, nede i kjølsvinet, flyter det vann. Kaldt, irrgrønt vann.

Hvor kommer dette vannet fra? Vi har klødd oss i våre hoder, jeg har skallet hodet i karmene rundt omkring i båten, tross alt er jeg en headbanger av rang, vi har lett og lett, men opphavet for dette vannet er og blir et mysterium. Hadde jeg vært en tilfeldig leser av dette, hadde mitt første innfall vært ”kjølevæske”, og dermed motorens skyld. Tre argumenter taler i mot; kjølevæske i denne motoren er rød, det er ikke så mange liter som vi har fjernet, og dessuten er den kald. Havet kan sikkert se grønt ut på avstand, men det er tross alt ikke irrgrønt om du fyller det i ei bøtte. Her spøker det, sier jeg, og dette er ikke dagens eneste årsak til en slik oppfatning….

Vi har hatt enda en fin dag på sjøen, det skal sies at både vind og strøm tidvis har motarbeidet oss, men til sist ble det rett så vakkert. Dagen begynte med en nydelig utført manøver inne på havna i Brevik, med påfølgende fylling av diesel. Kul dame jeg har! Vi fløt avsted forbi både Tvistein og Svenner fyr i godt driv, til tross for en blygrå himmel og et ganske dystert, blåsvart fargespekter i de fleste retninger. Dagens mål er begynnelsen på avslutningen av årets tur, (snufs), Tallaks Havn, en flott bukt nord for Tønsberg Tønne, et populært overnattingssted med god plass og solid ankerfeste. Etter 6 timer på sjøen gled vi inn i bukta, og av alle ting oppdaget vi en ledig blå bøye fra Oslofjordens Friluftsråd. Det var virkelig bra, for nå slo spøkelsene til igjen. Ankeret ville nemlig ikke ut. No Way.

Det fikk bare være, da, at vi faktisk hadde glemt å betale årets medlemsskap i Oslofjorden Friluftsråd, shit happens. Mannskapet begynte betalingsprosessen i det vi hang i bøya, og fjorårets flagg fikk gjøre nytten. Vi snakker tross alt nødfortøyning her! Så nå er vi igjen fullverdige, betalende medlemmer i Friluftsrådet, og det anbefales selvsagt alle båtfolk. Jeg lot motoren gå, og lette frenetisk etter årsaken til mangelen på ankervinsj, men alt så fullstendig normalt ut. Til sist, og nå som lovlig betalende medlem i Friluftsrådet, ga jeg opp, og skulle til å stoppe motoren. Det var da jeg oppdaget spøkelsets herjinger. Det (eller var det noe av oss andre ombord?) hadde på mystisk vi slått av nøkkelen, slik at strømstyringen forsvant….

Med nøkkelbryteren i rett posisjon virket både anker og alt annet, men hva med dette smaragdgrønne vannet der nede under gulvet?? Vi vet det kommer inn under drift. Vi vet at det ikke kommer inn når vi ligger stille om natten. Vi aner virkelig ikke hvorfor det er knall grønt. Vi har krøpet omkring på alle mulige sjuke steder i båten, alt er tørt, like forbanna kommer det et spytt i ny og ne inn i et lite kammer under gulvet. Vi har en jobb å gjøre når vi kommer tilbake til Børsholmen!

Etter fortøyning i Tallaks egen havn, var det tid for middag, men spøkelset var ikke ferdig med jobben. En deilig pastarett med en lett, italiensk rødvin ble rene blodbadet, i det mannskapet knipset et fullt glass rett ned i ostefatet, det er sånn vi nyter ost og vin ombord i dette skipet. Og visst ble det en del oppfølgende rengjøring deretter.

Nå ligger vi trygt på bøya, og gleder oss til neste etappe, det skal møtes kjentfolk på Bolærne i morgen, om planene holder. Men har de noensinne gjort det??

30 Juni 2024 – Anna – i Brevik och ut igen på det stora havet

Hur cool var inte jag när jag backade vårt fartyg utifrån bryggan – runt nästa brygga och in på bensinstationen? Såå enkelt! Som jag aldrig har gjort nåt annat! Skuttade i land ( på det ena benet som ibland funkar att landa på), surrade fast båten, instruerade Håkon i hur man tankar, gav Håkon betalningskort och kod.

Vidare rätt till duschen. Tog mig en gratisdusch faktiskt. Kostade egentligen 50 kronor, men jag hade mina egna skäl till att inte betala just idag.

Tog rodret rätt efter duschen, manskapet hade tankat klart. Styrde skeppet med fast hand ut mot havet.

Det som var så himla synd! Är att ingen såg mig! Hela Brevik sov idag. Ingen såg hur coolt jag styrde skutan baklänges runt hela hamnen.

Suck.

Från stark självkänsla till knut i magen:

Idag har vi kört ganska långt. Med full segelföring med motor i tillägg. Gillar inte denna transportsträckan i sydvästra Norge. Den är lite skrämmande och svart med massa stenar i vattnet. Och alltid för mycket vågor. Hotande svarta moln som man måste kolla hela tiden vad de har för planer.

Bortsett från att båten läcker lite vatten (det gillar jag inte alls) och att ankaret inte ville fungera när vi skulle lägga till så har båten fungerat bra. Jag har i vanlig ordning lagat en fantastiskt god middag och på kvinnovis diskat efter mig. Vi ligger nu tryggt på en blå boj.

Dagen imorgon bjuder antagligen på både sol och inomskärs.

A.

29 Juni 2024 – Anna – Brevik

Såå slö dag! Har inte orkat duscha, kommer faktiskt inte ihåg om jag ens har tvättat mig. Har legat i förpiken och sett på America’s Sweethearts – Dallas Cowboys Cheerleaders. Tror inte jag platsar där (längre) alltså. Maken till vackra människor samtidigt så atletiska. Drömmer mig tillbaka…. Fanns en tid när jag också kunde kicka mina ben sådär högt.

När det har blivit för långsamt i förpiken har jag krupit ut på fördäck och lagt mig i min hängmatta (eller kokong) tillsammans med ljudbok.

Och Nej – Rumpan hänger INTE ned på båten. Och OM den så hade gjort det är det inte rumpan som är för stor, det är båten som är för liten. 5 fot till och kokongen hade vajat ändå lättsammare i vinden och vågorna.

Imorgon ser det ut som vågor och vind ska stilla sig och vi tar oss sakteliga norrut. Kanske jag till och med duschar imorgon?

A.

Vet du hvor mange ganger det lar seg gjøre å skalle hodet sitt mot et eller annet i løpet av bare én dag? Eller hva med kun en time?? Ikke jeg heller, jeg har nemlig mistet tellinga. For lengst!

Det jeg derimot vet, er at det er mange, jævelig mange. Videre vet jeg at det gjør vondt, og at huden oppe på en hårløs skalle etter hvert blir litt lurvete i sammenføyningene. Kanskje gjør det meg punch drunk etter hvert, så jeg blir uklar i talen, og får vanskelig for å føre en rasjonell debatt? Kan det være at Joe Biden har eid seilbåt i mange år? Litt usikker på det, men det sies i det minste at han har en båt, så jeg kan se for meg en årsakssammenheng her. Sukk.

Vi er værfaste i verdensmetropolen Brevik, etter gårsdagens flukt fra Langesund. Litt ustadige forhold her, men vi har promenert over den lokale utgaven av Golden Gate, Brevikbrua, og den er vel høy nok den, også. Den ene gangen i mitt liv jeg gikk over Golden Gate (for sånn omtrent 40 år siden), passet et røslig militærhelikopter på anledningen og fløy under Golden Gate, og det var ganske heftig i grunn. I dag passerte en seilbåt under Brevikbrua, det var litt mindre heftig, når sant skal sies. Men brua er høy og vika vid, så her er alle velkomne. Min kone følte at det var litt i høyeste laget, men utsikten var i det minste upåklagelig.

Brevik er faktisk litt sånn ”gresk på norsk”, med bratte gater, brostenskledte torg, trange smug, små forretninger som er åpne nå og da, strandpromenade med barer og restauranter (lite antall, rett nok), og isbarer, ikke minst. Det ser ut til å være en voldsom optimisme i iskrembransjen i denne byen, med 4 iskrembarer på kun et par hundre meter strandpromenade sier det vel sitt. Selv er jeg mer på en kjølig pilsener, og igjen skuffer de lokale; her jeg sitter i dag tyr de til dansk industripils, grei nok den, men vi er fortsatt kapable til å lage industrielle rusmidler med grei smak helt uten hjelp i dette landet. Men nok sutring fra min side, ølet er faktisk fornuftig priset, denne gangen.

Det er en relativt beskyttet gjestehavn her. Det er strøm og vann på brygga, greit å legge til. Det er vaskemaskin og dusj. To dusjer, en dass for M en dass for K/hc. Jeg lurer litt på en sak, for egentlig er det ingen, altså eksakt null personer jeg kjenner som foretrekker å gå på dass i lag med andre mennesker, spesielt helt ukjente. Men gjestehavner har en merkelig greie; de lager en slags avlukke, og kler det med fliser, så det kan holdes rent. So far, so fine. Men det isolerer om lag like bra som veggene i et prøverom i manufakturforretningen, og ingen jeg kjenner gjør sitt fornødne akkurat der. Naturligvis!! Jeg har en følelse at de som bestiller slike ”servicetoaletter”, helst ser at ingen bruker dem. Forståelig nok det, men de kan like gjerne være ærlige på det. ”- Vi ser helst at du ikke bruker våre toaletter annet enn i ekstreme tilfeller, så vi har like godt puttet en mikrofon ned i dass, og kringkaster det live over hele byen. God fornøyelse!”

Sånn ellers anbefaler jeg en tur innom Brevik med båten, det er lite stress, lite bråk, pg ganske hyggelig. Et ypperlig sted å flykte når bølgene ute i Skagerrak begynner å te seg tøvete, og det gjør de tross alt rett som det er. Og i morgen legger vi i vei inn i steinrøysa innafor Tvistein og Svenner fyrlykter. Ferien har begynt, det er mange folk på sjøen nå, så det er litt trangere om plassen her og der. Men vi håper å finne et relativt hyggelig sted å slippe vårt fortsatt sultne anker ned i en mottakelig smørje på bunn av havet.

28 Juni 2024 – Anna. Brevik

Meterologansvarig: – Jag sa till Håkon: – Här kan vi inte ligga inatt! Det blir 1,5 meter vågor och vi ligger på utsidan – Detta går inte!

Mumlemumlemumlemumle sa Håkon…og uff og hu och off och hu – Dette var vanskelig……..men meterologansvarlig (Jag) tog beslutningen och vi drog in till lugnare vatten.

Och så fick kvinnan i mig viktigare ärenden att ta hand om:

• Utväxten av det gråa håret!
  • Jag hade varit förutseende nog att ta mig färg. Blandade färgen i en tom plastförpackning av gräddfil från midsommar, Ett glas vitt vin, Pensling av grå utväxt medans Håkon var på Pub, Härlig ensamlyssning på ljudbok. Men så! Skulle jag skölja håret och då hade vi plötsligt ingen ström och inget varmt vatten. Men vad faen!!!!
• Så har vi alla de andra håren på kroppen.
  • Trodde jag hade fått med mig epilatorn så jag kunde hålla ordning på benen. Men nej då, epilatorn ligger tydligen kvar hemma. Lite snabbrusk med rakhyvel och en pincett (!!!) så är jag as good as new.
• Raska steg över bryggan till gästduschen för att skölja ur hårfärgen
• Andra viktiga kvinnosaker mannen inte har tänkt på:
  • Har luftat sovtäcken. Har tvättat en maskin med snuskiga handdukar och underkläder. Jaja…..man kan inte räkna med att han tänker på allt. Jag vet ju att han är väldigt mån om att jag har det bra och känner mig trygg, det är gott nog för mig.

Vill inte påstå att vi är på Norges vackraste plast idag. Inseglingen idag var alltifrån vacker

Industrier, skorstenar, fabriker och lastbåtar… Men just nu och Här har vi det super! Med nytvättade handdukar och underkläder kosar jag mig! I min kvinnoroll.

Har också tagit mig en timma i min alldeles egen HÄNGMATTA på fördäck: sol, ljudbok och bara koooooos.

Vi hadde en formidabel dag i går, varmt som en masovn, alt for lite vind, selvsagt, men fortsatt en nydelig dag på sjøen. Litt seil for å assistere motoren, 4 varme, deilige timer på sjøen. Men så….

Joda, vi hadde jo fulgt med. Eller… Anna hadde fulgt med. Hun hadde full kontroll på alle lynnedslag fra Bremen til Hammerfest. Jeg kødder ikke. Og det været som innhentet oss i går kveld hadde hun fulgt meter for meter fra godt nede i Tyskland, over Danmark, inn Skagerrak, i retning den sørlige delen av Norge. Det skal sies at vi hadde flaks; i de siste minutter før uværet ankom Langesund, dreide det av mot øst, og lot oss slippe ganske billig unna. Vi hadde klokelig skalket alle luker, bundet fast alt løst, samt sjekke fortøyning godt og lenge. Et par knuter ekstra ble slått rundt solide pullere på brygga. Og natta kom.

Det ble en del himmelsk blitzlys, og det ble en del dunder. Gynging var det nok av, og vi sov vel greit nok, til tross for at vår lille jolle (kalt Anneli), banket frenetisk på med den ene åra for å få komme inn. Innimellom skrek hun litt også, men vi får tilgi henne, hun er jo så liten, stakkars. Noen vil her sikkert lure på hvordan en liten gummijolle kan skrike. Det gjør den ved å la årebladet gli langs skutesiden på moderfartøyet (aka Wárja), og med det skape en slags sår rautelyd. Man våkner av sånt, jeg bare nevner det.

Morgenen kom, og i Langesund var det mye bølger, ettersom vi lå longside på den sørlige delen av brygga, og hadde lite ly for vind og sjø. Mange store båter av ymse slag hadde tydd til havn, ettersom værmeldingen var såpass skamløs. så det var stort sett fullt over alt. Men det var ingen kaffe å få på morgenen i Langesund sentrum, og det var dessuten ingen landstrøm. Det fantes elektrikere på jobb, og de satte i gang et sirkus for å fikse landstrømmen. Strømmen stakk innom på besøk i korte øyeblikk utover morgenen, kaffe ble fikset i eget pantry (tross alt har vi gass!), og alt så litt bra ut. Men problemet her er at når Yr.no kliner til med fete tall i vindmålingene, da begynner det å bli alvor for folk som ikke ligger godt i le. Vi lå ikke godt i le, og Yr hadde hentet fram tall i fet skrift, rett sørfra.

Ambivalensen i undertegnedes hode, var til å ta og føle på. Enten legge fra land i en tiltagende vilter vind, med alt det stresset dette måtte medføre, eller bli liggende i økende villskap fra sjøen. Vi vurderte hardt, vi ringte Brevik, og vi endte med å evakuere brygga i Langesund, i det vi fikk beskjed om at strømmen hadde forlatt oss for helga, samt bølgene hadde begynt å behandle våre ca. 5 tonn som om det var et tomt valnøttskall. Det hadde ikke kommet til å bli en behagelig natt; bølgene var på vei mot 1,6 meter utenfor, og fenderne hadde begynt en unison klagesang mot bryggekanten allerede.

Vi lenset inn fjorden med kun en liten, selvslående fokk, og selv den dro oss lett opp i 6 knop i kastene. Vi kom oss i le bak en øy inne i Brevik gjestehavn. Selv her begynner nå vinden å ta tak, og dette er bare begynnelsen! Værfaste i en tung industriby, på utsiden dundrer det ene frakteskipet etter det andre forbi, på innsiden flyter trafikken på E18. Om du lurer på hvor langt du kan komme fra livet på svai i en idyllisk bukt, er vel dette svaret. Men vi ligger trygt! Rett nok klemt inn mellom en dansk seilbåt og en røslig yacht, men vi har få bekymringer for natten.

Min alltid foretaksomme kone har rensket båten for håndklær og klær av ymse slag, og funnet en vaskemaskin på land, Tross alt har vi vært ute et par uker nå, og virkeligheten er i ferd med å innhente oss på alle fronter. Jeg? Tar en øl og skriver litt. Det er bare så alt for enkelt å henfalle til kjønnsroller fra et par hundre år tilbake. Joda, jeg skammer meg, men jeg gjør det i det minste med både stil og glede!

27 Juni 2024 – Anna – Langesund

En härligt fantastisk superdag. Varmt och massa sol på vinter-blå-randig hårig kropp. Men törs man njuta när Åska och helvetet lurer bakom hörnet? Ja, är svaret! Jag har njutit i TONNVIS idag! Trots att Tor med hammaren slår ner på oss ikväll. Jag har njutit så att jag nästan har blivit illamående av mig själv. Kolla matbloggen nedanför:

Så fortsätter seglarmatbloggen med en kvällsmåltid på hög nivå:

Middg: Varma tacobröd från grillen, Guacamole, sallad, riven ost och en röra med scampi, olja, creme fraiche ( Vi äter egentligen inte scampi på grund av miljön- undantag idag)

Det känns som detta är den bästa semstern i mitt liv!
Men ! Man ska inte ropa Hej förrän man är över bäcken. Ikväll kommer Värsta ovädret och det blir premiär för mig med åska i segelbåt. Jobbar as we speak med att mentalt förbereda mig. Min plan är: Förpiken, stängd dörr, spännande ljudbok rätt in i öronen.

Nödplan: Restaurangen på bryggan

Väderapparna säger att vi kanske är in-(b)-låsta här i Langestund en stund

27 Juni -Anna – Kragerø

Det är ju så här det ska vara!!!

Morgondopp.

Kaffe och dagens sommarpratare i solen på däck. Helt fantastiskt!

Ända tills grannen satte motorn på tomgång och spydde ut diesel. Stackars pojkar – de fick lära sig av tanten i grannbåten (=mig) hur man uppför sig i en gästhamn. Mohaha!