Meterologansvarig: – Jag sa till Håkon: – Här kan vi inte ligga inatt! Det blir 1,5 meter vågor och vi ligger på utsidan – Detta går inte!
Mumlemumlemumlemumle sa Håkon…og uff og hu och off och hu – Dette var vanskelig……..men meterologansvarlig (Jag) tog beslutningen och vi drog in till lugnare vatten.
Och så fick kvinnan i mig viktigare ärenden att ta hand om:
Utväxten av det gråa håret!
Jag hade varit förutseende nog att ta mig färg. Blandade färgen i en tom plastförpackning av gräddfil från midsommar, Ett glas vitt vin, Pensling av grå utväxt medans Håkon var på Pub, Härlig ensamlyssning på ljudbok. Men så! Skulle jag skölja håret och då hade vi plötsligt ingen ström och inget varmt vatten. Men vad faen!!!!
Så har vi alla de andra håren på kroppen.
Trodde jag hade fått med mig epilatorn så jag kunde hålla ordning på benen. Men nej då, epilatorn ligger tydligen kvar hemma. Lite snabbrusk med rakhyvel och en pincett (!!!) så är jag as good as new.
Raska steg över bryggan till gästduschen för att skölja ur hårfärgen
Andra viktiga kvinnosaker mannen inte har tänkt på:
Har luftat sovtäcken. Har tvättat en maskin med snuskiga handdukar och underkläder. Jaja…..man kan inte räkna med att han tänker på allt. Jag vet ju att han är väldigt mån om att jag har det bra och känner mig trygg, det är gott nog för mig.
Vill inte påstå att vi är på Norges vackraste plast idag. Inseglingen idag var alltifrån vacker
Industrier, skorstenar, fabriker och lastbåtar… Men just nu och Här har vi det super! Med nytvättade handdukar och underkläder kosar jag mig! I min kvinnoroll.
Har också tagit mig en timma i min alldeles egen HÄNGMATTA på fördäck: sol, ljudbok och bara koooooos.
Vi hadde en formidabel dag i går, varmt som en masovn, alt for lite vind, selvsagt, men fortsatt en nydelig dag på sjøen. Litt seil for å assistere motoren, 4 varme, deilige timer på sjøen. Men så….
Vi har flyktet til Brevik
Joda, vi hadde jo fulgt med. Eller… Anna hadde fulgt med. Hun hadde full kontroll på alle lynnedslag fra Bremen til Hammerfest. Jeg kødder ikke. Og det været som innhentet oss i går kveld hadde hun fulgt meter for meter fra godt nede i Tyskland, over Danmark, inn Skagerrak, i retning den sørlige delen av Norge. Det skal sies at vi hadde flaks; i de siste minutter før uværet ankom Langesund, dreide det av mot øst, og lot oss slippe ganske billig unna. Vi hadde klokelig skalket alle luker, bundet fast alt løst, samt sjekke fortøyning godt og lenge. Et par knuter ekstra ble slått rundt solide pullere på brygga. Og natta kom.
Det ble en del himmelsk blitzlys, og det ble en del dunder. Gynging var det nok av, og vi sov vel greit nok, til tross for at vår lille jolle (kalt Anneli), banket frenetisk på med den ene åra for å få komme inn. Innimellom skrek hun litt også, men vi får tilgi henne, hun er jo så liten, stakkars. Noen vil her sikkert lure på hvordan en liten gummijolle kan skrike. Det gjør den ved å la årebladet gli langs skutesiden på moderfartøyet (aka Wárja), og med det skape en slags sår rautelyd. Man våkner av sånt, jeg bare nevner det.
Trygg og inneklemt
Morgenen kom, og i Langesund var det mye bølger, ettersom vi lå longside på den sørlige delen av brygga, og hadde lite ly for vind og sjø. Mange store båter av ymse slag hadde tydd til havn, ettersom værmeldingen var såpass skamløs. så det var stort sett fullt over alt. Men det var ingen kaffe å få på morgenen i Langesund sentrum, og det var dessuten ingen landstrøm. Det fantes elektrikere på jobb, og de satte i gang et sirkus for å fikse landstrømmen. Strømmen stakk innom på besøk i korte øyeblikk utover morgenen, kaffe ble fikset i eget pantry (tross alt har vi gass!), og alt så litt bra ut. Men problemet her er at når Yr.no kliner til med fete tall i vindmålingene, da begynner det å bli alvor for folk som ikke ligger godt i le. Vi lå ikke godt i le, og Yr hadde hentet fram tall i fet skrift, rett sørfra.
Ambivalensen i undertegnedes hode, var til å ta og føle på. Enten legge fra land i en tiltagende vilter vind, med alt det stresset dette måtte medføre, eller bli liggende i økende villskap fra sjøen. Vi vurderte hardt, vi ringte Brevik, og vi endte med å evakuere brygga i Langesund, i det vi fikk beskjed om at strømmen hadde forlatt oss for helga, samt bølgene hadde begynt å behandle våre ca. 5 tonn som om det var et tomt valnøttskall. Det hadde ikke kommet til å bli en behagelig natt; bølgene var på vei mot 1,6 meter utenfor, og fenderne hadde begynt en unison klagesang mot bryggekanten allerede.
Vinden tar etter hvert tak her også, men vi sitter godt fast i natt….
Vi lenset inn fjorden med kun en liten, selvslående fokk, og selv den dro oss lett opp i 6 knop i kastene. Vi kom oss i le bak en øy inne i Brevik gjestehavn. Selv her begynner nå vinden å ta tak, og dette er bare begynnelsen! Værfaste i en tung industriby, på utsiden dundrer det ene frakteskipet etter det andre forbi, på innsiden flyter trafikken på E18. Om du lurer på hvor langt du kan komme fra livet på svai i en idyllisk bukt, er vel dette svaret. Men vi ligger trygt! Rett nok klemt inn mellom en dansk seilbåt og en røslig yacht, men vi har få bekymringer for natten.
Det dreier seg om å ha fokus på livskvalitet!
Min alltid foretaksomme kone har rensket båten for håndklær og klær av ymse slag, og funnet en vaskemaskin på land, Tross alt har vi vært ute et par uker nå, og virkeligheten er i ferd med å innhente oss på alle fronter. Jeg? Tar en øl og skriver litt. Det er bare så alt for enkelt å henfalle til kjønnsroller fra et par hundre år tilbake. Joda, jeg skammer meg, men jeg gjør det i det minste med både stil og glede!
En härligt fantastisk superdag. Varmt och massa sol på vinter-blå-randig hårig kropp. Men törs man njuta när Åska och helvetet lurer bakom hörnet? Ja, är svaret! Jag har njutit i TONNVIS idag! Trots att Tor med hammaren slår ner på oss ikväll. Jag har njutit så att jag nästan har blivit illamående av mig själv. Kolla matbloggen nedanför:
Lunch Håkon: 3 små skinkrullar med ost, tomat och gräslök. Lunch Anna: En knäckemacka med matjesill, gräddfil och gräslök
Så fortsätter seglarmatbloggen med en kvällsmåltid på hög nivå:
Middg: Varma tacobröd från grillen, Guacamole, sallad, riven ost och en röra med scampi, olja, creme fraiche ( Vi äter egentligen inte scampi på grund av miljön- undantag idag)
Det känns som detta är den bästa semstern i mitt liv! Men ! Man ska inte ropa Hej förrän man är över bäcken. Ikväll kommer Värsta ovädret och det blir premiär för mig med åska i segelbåt. Jobbar as we speak med att mentalt förbereda mig. Min plan är: Förpiken, stängd dörr, spännande ljudbok rätt in i öronen.
Nödplan: Restaurangen på bryggan
Väderapparna säger att vi kanske är in-(b)-låsta här i Langestund en stund
Kaffe och dagens sommarpratare i solen på däck. Helt fantastiskt!
Ända tills grannen satte motorn på tomgång och spydde ut diesel. Stackars pojkar – de fick lära sig av tanten i grannbåten (=mig) hur man uppför sig i en gästhamn. Mohaha!
Jag är uppvuxen med Luther på axeln – En påminnelse om att ALLTID sköta sina plikter. Så emigrerade jag till Norge och fick plötsligt höra:
«DET ER INGEN SKAM Å SNU»
Man blir ju helt förvirrad!
Jag ville så gärna till Bohuslän idag! Var väldigt preppad för en lång dag till havs: Solsken, bikini, en liten lunch på däck, kanske ett bad långt därute. 5-7 knop på ett flatt hav.
Men så blev det inte. 300 meter utanför norska kusten försvann norska kusten. 3 lager ull, jacka, mössa och SÅ MYCKE MERA vågor än vad meterologena hade sagt!
Håkon sa: Vi kan gärna vända
Luther sa: Skam den som ger sig
Håkon sa: Jeg syns ikke dette er noe hyggelig
Jag höll mig hårt i båten med alla coremusklena spända
Luther sa: SKAM den som ger sig
Gummibåten Anneli plaskade på därbak och sinkade oss ytterligare i strömmen (vi hade inte räknat med motström)
Efter att ha jobbat i 3 timmar i moderat skräck tillsammans med Luther plus ett «litet piller» till mig så vände vi.
Norges fjällvettregler sa: Det är ingen skam att snu (vända)
Luther sa: Skam den som ger sig!!!
och så höll de på…… Skam den som ger sig, ingen skam å snu, skam den som ger sig, ingen skam å snu…..bla bla bla….
Vi vände, några timmar till i skräck med höga vågor och dimma – tillbaks till norgeskusten.
Det blev inget Bohuslän idag.
Blev en härlig kväll i Kragerø. Är helt slut! Och SKAM den som ger sig!……Ta meg faen!
Værmeldingen var strålende. Vinden var passe stor, bølgene passe små, sola diger, og ruta var lagt. Alt var taima og tilrettelagt, klokkene synkroniserte, og aksjonen startet allerede k. 04:50 i morges.
Morratåke? Pyttsan, det gir seg. Let’s go!!
Stemte noe som helst av værmeldingen? La meg begynne med å si at i skrivende stund er klokka 16:30, og dagens første solstråler titter endelig igjennom tåka. Jeg har emigrert fra gjestehavna i Kragerø, opp til en herlig uteservering rett oppe i gata, med deilige dufter og ganske dårlig utvalg av øl på fat. Altså, Heineken, eller Mango IPA? Hva faen tar de meg for? Jeg er en innbygger i et drivende godt ølland, jeg har passert 60, vi kan lage ølet vårt sjøl. Vi behøver ikke nederlendere til denslags, og vil jeg drikke juice, så bestiller jeg selvsagt ikke IPA. Men maten både lukter godt, og ser deilig ut, såpass skal de få. Og siden det kryr av barnefamilier her, antar jeg at det ikke er brutalt priset, heller. Selv om ungene skriker som bare f…
Men tilbake til 04:50 i morges. Vi sjekket igjen Yr (kyst og hav), Windy og ca 18 andre værtjenester, de hadde selvsagt samordnet sine varsler (dvs. alle hadde lest hva Yr meldte, så bare kopierte de det inn i sin egen tjeneste), og vi mente oss på trygg grunn. Gårsdagen var full av både vind og bølger, så vi slapp ut 40 meter kjetting og et jævla sultent anker inne i Åkvågkilen litt østafor Lyngør, der vi etter sigende skulle ligge i le for alle vinder. Not. Ankerkjettingen sto som et spyd ned i vannet, og vinden skreik som en gjeng spøkelser rundt master og rær. Men det var i går, altså. I dag våknet vi av den forbannede vekkeklokka på ukristelig tidspunkt, spratt opp som soldater, utførte våre innøvde prosedyrer i taushet, og la i vei. Ruta var lagt opp til Grebbestad på den svenske Västkusten, 15 timer over åpent hav. Ingen åpenbar rute for et par tilårskomne godværsseilere, men sånt kan skje når man får merkelige ideer i lett senile hoder.
Slik så det ut den ene veien
Litt morgentåke kl. 05:00 er akseptabelt en fuktig sommermorgen, så vi hadde få problemer med avfart i ull og vindtett bekledning. Vi snek oss ut fra kilen over et ufyselig trangt sund, og møtte storhavet. 0,6 meter bølger, sa Yr. 6 meter sa Anna. Meterstokken sa vel noe i området rundt 1,2. Sørlig vind med ca. 6 m/sek hastighet, sa Yr, og det var nesten rett, bortsett fra at den kom noe mer fra vest, og der røyk en del av farta. Og det ingen hadde sagt noe om, var strømmen på om lag 1 knop midt i trynet. Så selv om båten trodde vi holdt 4 knop, sa GPS 3. Så jeg klinte til, og heiste både storseil og et digert Code One seil, i en slik setting har Wárja en gedigen seilføring. 6 knop sa Wárja, 4 – 4,5, sa GPS. Og bølgene rullet inn aktenom tvers, autopilot var bare å glemme, han gikk jo fullstendig bananas når 1,2 meter bølger herjet med oss som om vi var nyfødte gåsunger.
Slik så det ut den andre veien
Tåkefyrstene i Meteorologisk institutt hadde dessuten ikke hatt sin største dag på jobb. På alle meldinger, alle steder grensende til Skagerrak, sto det full sol over hele fjøla, hele dagen, og halve natta. Vi meldte fra til Telenor Kystradio om at vi var på vei over for å erobre den svenske Västkusten nok en gang, og forlot fedrelandet. Trodde vi. For strømmen ble ikke mildere, mens vinden ble stillere, og bølgene holdt på sitt. Jeg måtte avløse en ganske hjelpeløs autopilot, og det begynte å demre for meg at dette skulle bli en laaaaaaaaaaaaang dag. Ryggen hadde allerede begynt å sende meldinger om snarlig sykehusinnleggelse, mens kjernemusklaturen hadde sin hardeste økt siden en fullstendig misforstått konkurranse i planking på forrige arbeidsplass.
På vei inn til Kragerø. Noe lettere tåke, men er dette Norges sjukeste sjømerke?
Så dreide vinden mer på vest, og sovnet hen. Det tar noe mer tid å dempe pågåenheten fra såkalt ”gammel sjø”, det betyr altså alt det røret gårsdagens vind hadde stelt i stand, så bølgene holdt ut med uforminsket styrke. Det ble dårlig stemning om bord, det svenske mannskapet var i vurderingsfasen med hensyn til muligheten for at Norge allikevel var et akseptabelt alternativ. I mellomtiden slapp det enorme Code One seilet seg løs, og kapteinen kom til at her måtte reddes det som reddes kunne. Tåka lukket alle dører omkring oss, og vi var rimelig alene der ute. Mannskapet tok den fornuftige beslutning at en 15 timers tur (som nå lå an til minst 20) på fullstendig uvisse premisser, kanskje ikke var en like god idé som det så ut til i går kveld. Vi satte nesa inn i tåka, denne gang med retning Kragerø. 3,5 timer borte ved 5 knops fart.
Går man på på puben, så kommer solen fram!
Til slutt var det intet alternativ. Motoren måtte igjen trå til, da farta var nede i under 2 knop, og det ble umulig å få seilene til å oppføre seg rasjonelt med en stusselig vind i hekken og bølger med en helt egen agenda. Og nå er vi i gjestehavna, det er en populær (og dyr!) gjestehavn, der det koster 30 spenn ekstra å dusje i 5 minutter. Om du har en app, altså. Men Kragerø ser ut til å være en hyggelig by, vi skal finne mer ut av det i morgen. Det er dessuten mer torden på vei inn, og vinden planlegger et radikalt skifte, så vi får den i trynet. Jeg har sagt det hele tiden, det er en konspirasjon her, og alle vil ha oss til Sørlandet. Og denne konspirasjonen når lenger enn jeg så for meg, for nå er faktisk værgudene med på laget. Men har vi tenkt til å bøye oss for denslags?
För att komma in till denna lilla lagunen var man tvungen att passera en smal passage med grunder på alla kanter – lite hög puls i stor vind, men det gick fint. Men så plötsligt fick vi jultomten som granne. Zooma in så ser du – långt vitt skägg och röd mössa – det måste vara jultomten! Detta var belöningen. (del av belöningen eftersom vi i vanlig ordning äter (och dricker) som kungliga)
Vi planerar för långfärd imorgon. Därför har vi sjösatt Anneli:
Man kan inte åka ut över det stora havet utan en räddningsbåt.
Huvudet på min kropp har idag annars funderat mycket på detta med GPS och mobiltäckning. Vad är vad? Vilka appar använder mobilnätet och vilka använder satelliter? Detta borde jag med min bakgrund kunna, men det verkar som fler än jag inte helt har förstått detta.
Blir tidig läggdags idag. Prövar att övertala Håkon till att åka klockan 05.00 imorgon…… SEMESTER! 🙂
I kveld er jeg jævla stolt faktisk. Ikke fordi vi har kjørt motor i 4 stive timer, men fordi vi er dypt inne på sørlandet, i en innlandsby ved havet. Vi er i Tvedestrand, og vi har nådd vendepunktet.
Det er vel her vi skal snu, tenker jeg
La oss ta det første først. Folk tenker kanskje ikke på kystbyen Tvedestrand som en innlandsby, men tenk om igjen. Den ligger et par dryge stenkast inn fra kyststripa, og den ligger i et jævla høl i bakken der havet har trengt inn, når sant skal sies. Det lille havnebassenget er djupt og velegnet for besøk av seilbåter, men jeg mistenker at alt for få legger turen helt hit inn. Visste dere at sist vinter var det 20 minusgrader her, og at på 80-tallet bedrev man isfiske fra bilen(!) i øyriket utenfor? Fyllekjøring på havet med bil var den gangen relativt utbredt, og jeg tar meg i å undres over hvilke regler som gjelder om man skulle bli stoppet med promille i en personbil et godt stykke ute på havet…?
Hva om du ble stoppet her ute med en Mazda 929 i 1985? Hvilke regler gjelder??
I dag har vi vært motorbåtførere, det er sånn passe gøy. Men vi har i det minste penetrert Sørlandet så det holder, og vi har endt opp i en av de mest særegne småbyene kyststriben har å by på. Det er 6000 innbyggere i Tvedestrand kommune, og jeg tror ikke mer enn noen hundre av dem bor inne i denne utrolige, lille ansamlingen av hvite trehus som klorer seg fast opp gjennom gjelet fra sjøen. For et sted! Vi har ellers benyttet tiden til å treffe gamle venner. Igjen dårlig underholdt vennskap, men det er så gøy at det på en måte rekker ganske langt å være langt hjemmefra, da er plutselig alt lov. Ta kontakt med folk du ikke har sett eller snakket med på 10 år, og hey presto, alt er som før. Bortsett fra at de gamle vennene har byttet både mann og bosted, men hva f…, spiller det noen rolle, da? Vi mimrer lettere og lettere ettersom årene går, samler tråder, forteller om nye og gamle sykdommer, psykopater vi har kjent, kriser som har rammet oss, musikken vi digger, og så drekker vi med begge hender, selv om vi har en plan om å ikke drive med denslags.
Sola går ned over en eksepsjonell, liten byJeg tror begrepet ”ekstosik” passer bra påTvedestrand. Det er bare det at vi ikke helt forstår det her i landet
Og i det solen gjemmer seg bak en av skråningene i Tvedestrand, og radioen spiller Snowy White’s ”This is the midnight blues” kjenner man at livet kanskje aldri har vært bedre. Disse øyeblikkene vi får blir bare viktigere og viktigere, og seilturer skaper nettopp slike øyeblikk.
I morgen bærer det motsatt vei, altså mot nordøst. Men la meg først bare nevne at mens jeg sitter her og skriver, svinger en tenåring innom havnebassenget med en sportslig enmannsbåt, og han sitter der i sin ensomhet i båten og taster på en mobiltelefon mens han foretar en U-sving inne i havna. Er han her, eller er han opptatt med å glemme å leve mens tiden bare går allikevel? Jeg mener oppriktig at en seiltur med relativt uklare rammer representerer livet, der vi må forholde oss til naturen, i stedet for å ustanselig forsøke å overvinne den. Det er når du lar naturen bestemme, at livet er mest verdifullt!
Mareld är normalt ett fenomen som förekommer på sensommaren eller hösten. Självlysande plankton som lyser upp båtarnas kölvatten på ett magiskt sätt. Normalt sett en fantastisk upplevelse med ljusblixtar i sommarnatten.
Men vad är det för äcklig grums vi har sett idag? Illaluktande, tegelröda alger som flyter runt överallt? Jo samma fina fenomen – Mareld. Men alltför tidigt på året! Det är inte nog mörkt på natten för att se fenomenet, det är alltför mycket, alltför tidigt, det är något som inte stämmer.
Mareld som lockar till badning?
Bortsett från att vi inte hade nån vind idag så har det varit en fantastisk dag på havet. Motor i 4 timmar från Risør till Tvedestrand med en liten fock som hjälpte till. Massor av sol på kroppen. Vi fick till och med duschat !!!!! Ute i egen dusch. Tvättade håret för första gången på 3 månader. (kändes det som)
Härlig middag på ”Flåten” med gamla vänner Mette och Morten och deras HUND! (Jag vill ha en Hund!)
Nu har vi varit på båten i 10 dygn. Längtar inte hem, men längtar efter mina barn. Och lilla Elsa. Känner att jag är lite för långt borta nu….. (Bussen härifrån tar 3:20 hem, så jag får lugna mig med det)
Vi studerar vädret, månen, tiden, vågorna, stjärnorna, himlen och gudarna. Det kanske inte är så långt kvar förrän vi vågar oss på att korsa det stora Skageracket.
Nu glädjer jag mig till episod 3 i en fin deckarserie på NRK.
St. Hans, SanktHans, har selvsagt like lite med døperen Johannes å gjøre, som Jul har med Jesus fra Nazareth å gjøre. Det er bare nok en høytid de kristne har rappa fra skikkelige folk. Og dessuten var aldri Jesus vokalisten i Nazareth, det var aldri noen annen enn Dan McCafferty, uansett hva noen måtte finne på å innbille seg.
Slalåmløype forut
SanktHans var i utgangspunktet sommerfesten par excellence, der fyll og dans var hovedingredienser. Det hadde lite og intet å gjøre med dåp og tilbedelse, det dreide seg om folkelighet, og feiring av årets toppunkt, den lyseste natta i året. For to dager siden avholdt vi Sveriges feiring, de er mer pragmatiske enn oss, de har vendt øynene tilbake til utgangspunktet og feirer på fredag, uansett hvilken dag som egentlig er ”den eneste rette”, slik den rene, kristne sjel må forholde seg til. Heia Sverige!
Uansett yrer havna i Risør av liv; positivt av vakre unge mennesker som begir seg ut mot havet med smil om munnen, negative, som når nabobåten pumper ut toalettet sitt i havet, og fjerner opplevelsen av blomster og liv. I stedet spres duften av unevnelige etterlatenskaper over havna som et tungt teppe, takkskarrufaenmegha. Bedre da, å reise seg, og beskue en ungdommelighet som for lengst har forlatt meg, og spørre ut i luften; ”hvordan kan du gjøre dette mot meg!?”, når de vakreste blomster defilerer forbi på havnepromenaden, på vei mot et liv som venter der fremme.
Langt der inne ligger selveste Sørlandet!
Vi har hatt nok en deilig tur på havet i dag. Sørlandskysten konkurrer som faen med den svenske Västkusten, selv om min vakre fru nekter å akseptere det. Her kryr av de mest intrikate slalåmløyper, hold øynene på kartet, sier jeg, for her kan det fort gå galt. Mengden småstein som en gang i fjern fortid havnet i sjøen foran Norges baug mot sør, overgår min fatteevne, ganske enkelt. Wárja klorte seg fast så høyt opp mot vinden hun klarte, og stampet sørvestover, med dybder mellom noen hundre meter og noen centimeter i løpet av sekunder. Over alt er det strødd rikmannssymboler helt ned i fjæresteinene, men vi har holdt fokuset i dag, såpass kan jeg love.
Trygt i havn i Risør. Livet kan være verre, altså.Skål, sa jeg!!
Og nå er vi her, i en av de absolutte perlene langs sørlandskysten, Risør. Hvit, velholdt og attraktiv på så mange måter. I skrivende stund faller skyggen over indre havn, og min ansiktshud avslører seg som lettere solbrent i dag igjen. Jeg forlanger ikke mer av en dag på sjøen. Jeg digger dette livet.
Anna & Håkon på tur 