Jamen Herregud….

Lerkil – En nostaligrunda i Göteborgs södra skärgård för att komma ihåg hur vi hade det för 20 år sen….. vidare till Utkäften utanför Klåverön. Och Så till Fiskebäckskill

Jag försöker ju göra bloggen lite som en dagbok… men det förutsätter ju att man vet vilken dag det är. Där har jag gått på en liten mina.

Söndagen i Lerkil avslutades med att jag i vanlig ordning klarade att hälla ut allt vårt Fin-vatten på golvet…

Måndag? Tisdag? Eller är det ”den där dagen då kaffet var gott”? Ingen aning.

Det guppar när jag lägger mig, det guppar när jag ställer mig upp för morgondoppet. Ibland undrar jag om det är båten eller jag som fortfarande är i rörelse.

Och var är jag då? Tja… det är lite som att fråga en göteborgare om vägen – du får ett glatt svar, men det är inte säkert att du blir klokare.

Fast å andra sidan… spelar det egentligen någon roll? Jag är ju åtminstone på rätt sida av kaffekoppen.

Skyerne hotade oss hela dagen…..

Vi hittade en fantastisk vik som heter Utkäften. Bara namnet känns ju som en göteborgare döpt den efter ett gräl.

Här kunde jag bada naken – så länge jag inte hade kontaktlinserna i. Ser jag ändå inget, så finns det ju ingen som ser mig… ungefär så fungerar min logik.

Håkon kunde samtidigt sjunga för full hals, så länge hörapparaterna låg avstängda. Det är en rätt praktisk lösning – han hör inte sig själv.

Vi var med andra ord två människor i total harmoni med naturen. Den ena såg inget, den andra hörde inget.

Plötsligt gled det in ett par i en gummibåt. Det visade sig att de hade köpt sin båt på samma ställe som vi.

Då blev det genast ett erfarenhetsutbyte om försäljaren. Eller ja… ”erfarenhetsutbyte” låter väldigt diplomatiskt. Vi jämförde mest vilka överraskningar som ingick i köpet.

Det är märkligt ändå – båtfolk hälsar inte bara på varandra. Man identifierar först båtmärke, sedan återförsäljare och därefter börjar gruppterapin.

Vi skildes åt betydligt lättare om hjärtat. Antingen hade vi gjort ett bra köp… eller så var vi åtminstone flera som gjort samma misstag. Det känns faktiskt nästan lika bra.

Idag – vet inte vilken dag det är:

Vind från nordväst. Genuan var ute hela dagen och… ja, vi fuskade lite med motorn. Man kan ju inte låta vinden göra precis allt jobb.

Till slut lyckades vi äntligen fånga en fiskaffär! Jag börjar misstänka att fiskaffärerna i Bohuslän har en gemensam chattgrupp där det står:
”Den där är på väg – lås dörren!”

Men den här gången hann de inte undan.

Det blev kolja, räkröra och Skaftöpotatis.

Fytti alltså…

Jag tror på riktigt att det var bland det godaste jag någonsin har ätit. Eller så har jag varit till sjöss så länge att jag hade kunnat hylla en fiskpinne som gourmetmat.

Och uteköket? Äntligen fick det göra det som det köptes för – laga mat istället för att mest agera avställningsyta för prylar som ”bara skulle ligga där en stund”.

Som min pappa hade sagt;

” Nu har vi det bra!”

Anna, Fiskebäckskil