Anna & Håkon på tur

Håkon dag 5

I dag valgte vi en strand et stykke utenfor byen, nærmere bestemt Vasilias Beach nedenfor en av våre favoritthoteller, Kassandra Bay. Men det å finne en solstol er ikke alltid rett fram…

I prinsippet er det én hovedvei på Skiathos; og om du er av den oppfatning at vi har dårlige veier i Norge, hold deg langt, langt unna en hver gresk øy. Her på Skiathos slynger veien seg lans den østre og søndre delen av øya, mellom ”hovedstaden” og den ikoniske stranda Koukounaris Beach. Langs greske veier, og her er Skiathos intet unntak, finnes en masse små minnesteder med lys og blomster, der folk har møtt sin skaper eler noe sånt. Grekerne er ofte av den oppfatning at din tid kommer når du minst aner det, så det er bare å kjøre som en komplett idiot, det vil uansett ikke gjøre noen forskjell. Når jeg på mitt sedvanlig inkvisitoriske vis spør dem om hvorfor skjebnen er så mye hardere med grekere enn nordmenn langs det nasjonale veinettet i våre to nasjoner, blir de synlig forvirrede. Burde være lov å bruke huet, tenker jeg.

Det er rimelig å ta bussen langs denne ene hovedveien, for et par Euro kommer du til både den ene og den andre nydelige stranda i løpet av 10 – 30 minutter. Dess lenger unna byen du kommer, dess mindre koster solstolene, helt til du kommer til nevnte Koukounaris, der prisene tar sats på ny. Det er også en trend, ser det ut til, at nærmere byen er madrassene på solsengene tjukkere, mens menneskene er tynnere, eller mer velproporsjonerte, om du vil. Igjen, helt til du kommer til Koukounaris, der menneskene er helt usedvanlig velproporsjonerte. Mellom linjene her kan man lese seg til at det er mye fin natur både rundt og på solsengene i det området. Say no more!

Men dette med å finne seg den rette solstolen har sine sider. Tyskerne ser ut til å være oppe hele natten, og legger sine håndklær på plass før de første sikadene surrer om morran, akkurat hvordan de får det til, ser ut til å være en godt bevart, tysk hemmelighet. De fyller alle solstolene ved alle hotellenes bassenger, samt en stor del av de mest attraktive solstoler nederst ved vannkanten. Jeg har ikke sett forskning på temaet, men lang fartstid og undring over fenomenet, har fått meg til å anslå at hver tysker på et hvert turiststed okkuperer i gjennomsnitt 5 solstoler hver dag. Er man riktig heldig kan man se at de stikker innom sånn ved lunchtider for å sjekke at ingen har rappa stolen(e) deres, medbringende Löwenbrau og bratwürst fra hjemlandet, her skal ikke brukes unødige Euro på annen manns bryggeri- og kokkekunst, nei! Men vi var heldige i dag, og fant noen solstoler et godt stykke ute i provinsen, helt uten madrasser, og gjorde oss av med 15 Euro for dagsleie av 2 solstoler og en stolpe godt planta i strandsanda, med et par meter sirkulært sivtak over. Hele dagen må en flytte rundt på solstolen for å holde følge med skyggen som flytter seg helt skamløst etter eget forgodtbefinnende. Mulig noen innbiller seg at det har noe med jordbanen rundt sola å gjøre, men jeg tror egentlig det er pur faenskap, om jeg skal være ærlig. For plutselig har naboens parasollskygge flyttet seg over til vår solseng! Hallo! Hvem disponerer den skyggen nå, liksom? Tyskerne svinger innom for å hevde sin rett til både den skyggen som faller over hans fortsatt ubrukte håndkle, i tillegg til at han skaper en scene fordi du nå plutselig bruker den skyggen som kommer fra hans stråkledte stolpe som er banka ned i sanda. Da er vi allerede et stykke ute på ettermiddagen, og vi har inntatt både lunch og et par dugelige doser Mythos, så vi motsetter oss den tyske okkupasjon av skyggelandet. Så når tyskeren påberoper seg at ”Dass ist mein Schatten!” (+ tre – fire utropstegn), svarer vi på elegant vis at ”Der Schatten hast keine Besitzer” med rolig stemme. Særlig dette med ”Besitzer” klinger godt, i og med at håndklemafiaen ikke har sittet i det hele tatt, bare har okkupert. Da svarer tyskeren med å daske oss over nesegrevet med lange, billige bratwürstpølser, og vi pakker sammen. Det er bare å gi opp for sånne folk.

Den siste båten hadde gått fra Vasilias for en halvtime siden, og bussen fra Koukounaris var så full at den hadde inntatt fasongen av et i overkant oppblåst luftskip der den vinglet langs de livsfarlige veiene som hang utover det irrgrønne havet. Vi tok våre artrosebefengte bein fatt, og slet oss fram langs en overbfolket strand i retning Skiathos City. Vi observerte stadig tjukkere strandmadrasser, og fetere glis hos undertegnede, vil ikke snakke om hvorfor, det er barn tilstede. Men det var et lykkelig øyeblikk når hele stranden var forsert, og jeg oppdaget en pre-1980 Nissan pickup. Med vinterdekk! Håndmalt. Jeg trodde strengt talt de het Datsun den gangen, men uansett. Hvordan kan den fortsatt leve i et saltkammer som dette her? Den burde i sannhetens navn vært en haug med Mariekjeks med 4 dekk i hvert hjørne nå. Når jeg ser sånt, tenker jeg det er håp for oss alle. Uansett hvor mange solstoler vi forsøker å holde orden på i løpet av dagen.

Dag 5 – 4 september 2024 – Anna

Här är ju så många fina grejer att köpa! Tänkte jag skulle köpa en liten present till barnbarnet.
– Vad vill du att mormor köper till dig i Grekland Elsa?
(Detta blir en enkel match! Så många söta väskor, klänningar, halsband, armband, stenar och souvenirer att välja på)

Efter ett dygns betänketid kom svaret:

– Mormor! Jag vill ha en KRAFTFULL ENHÖRNING! Eller en KRAFTFULL FROST!

Och det får INTE vara en väska.

Åh shit! Jag skulle aldrig frågat. Nu blir det till att jobba. Vad betyder ens kraftfull????

Efter 4 rundor upp och ner Skiathos huvudgata Papadiamanti i 32 grader, sol, svett och onda knän var det Håkon som fann den! Den mest KRAFTFULLA Pegasusen på hela ön!

En Pegasus är en enhörning med vingar istället för horn. Pegasuser är kända för sin skönhet och snabbhet.
Här snackar vi KRAFTFULL mässing! Kan inte tänka mig ett bättre skydd för mitt barnbarn! Blir lite religiös nu, men är helt säker på att familjens nya Pegasuskamrat skyddar på alla kommande bra eller dåliga dagar på förskolan.

Efter inköpet av Pegasus så hittade Håkon något ändå mer kraftfullt. Men det var ingen enhörning. Det var en HUND. En hund i mässing, 80 cm hög och cirka 150 kilo.
– Nej Håkon! Vi kan inte köpa den till Elsa!

Jag har köpt en reservpresent. En enhörning MED horn. Den är inte fullt så kraftfull, men den har horn OCH vingar. Och massa pärlor 😊

Arbetsam dag detta trots att det var vilodag under ett ⛱️ parasoll.
Vi intensiv-semestrar genom att vila mest möjligt, sova i skuggan, gå sakta, spela Mig och som min pappa skulle sagt (RIP ❤️): Nu äter vi RIKTIGT långsamt!

Inte minst så dricker vi långsamt. Men hela tiden. Viktigt att få i sig vätska!

Until tomorow…

A.

Håkon, dag 4

Utrolig hvor sliten man kan bli av å gjøre ingenting! Bare la seg transporteres på sjøen, legge til på det ene paradisiske stedet etter det andre, svømme, spise, ta en øl. Vel tilbake på hotellet vil man jo bare sove!

Vært på havet hele dagen, i lag med et sammenrasket lag fra USA, UK, Italia, Tyskland, Slovenia, Norge og Sverige, samt et mannskap fra Hellas. Blir mange fine samtaler av sånt, selv om jeg aldri lærer meg å begripe hvordan de religiøst utfordrede amerikanerne kobler våpen, Jesus og politikk. Ok, det gikk bra i dag også, hyggelige folk, selv om min utnyttelse av ”freedom of speech”, skapte et par øyeblikk med spenning i lufta. Av og til må noe sies, og noen må si det.

Vi har vært på Lalaria beach i dag! Dette skal så vidt jeg forstår være et av naturens underverker, men her er jeg i stuss. Det er en lys strand full av rullesteiner, og en bratt skrent med uante mengder steinras på lur, lener seg kjekt bakover og later som ikkeno’. Hvorfor Lalaria? Jo, det er en stein med høl i der. Vi mennesker lar oss lett imponere at steiner med høl i. I så stor grad, at det settes opp en mengde båter dit så snart været er sånn noenlunde. Dvs. uten nordavind. Så denne stranda med den hølete steinen, er full av folk som tråkker omkring uten mål og mening. Så svømmer man en tur, og koser seg noe innmari. Men la meg bare tilføye at Lalaria ikke kommer med på anbefalt-lista mi, selv om den er både lys og fager i det rette været.

Tror jeg tar en tur til på Totem, jeg, og kjenner at jeg lever.

Skiathos dag 4. – 3 sept 2024 – Anna

Idag segling med Beneteau 51 fot. Lyxigt, gott om plats, rent och snyggt. Vi har ju en del erfarenhet nu av turist-dagsturer med segelbåt. Denna var lite mer städad än vad vi är vana vid. Handdukarna ingick, inte en strömmande flod av alkohol, lunch på taverna.
Var nöjd över att få sett den nordliga stranden Lalaria som vi aldrig varit på…..men…..suck och pust….. vackert men full av ”glass-bottom -boats ” med musik på alltför hög volym.

Vi tog Lalaria som träning och simmade ikapp de 150 metrarna in i land och 150 meter tillbaka. Livrädd att en sten skulle falla ner i mitt huvud. Kanske man borde börja simma med hjälm?

Kaptenen hade lagt in en extra bonus form utav massa delfiner. Konstigt att vi människor älskar delfiner. ALLA älskar delfiner! Lika kul varje gång.

Vi har haft en fantastisk dag på denna stora flotta segelbåt! I all lyx. Men…..

…..vi har varit på andra turist-segelbåtar och haft mera galna, crazy och roliga (svenska) dagar och vi kosar oss väl så bra på vår egen 32-fotare i Oslofjorden.

Den lite arroganta kaptenen idag gjorde misstaget att kalla vår båt för baby-boat…. Där förlorade han eventuellt framtida kunder. Det är inte storleken som räknas! Det är sällskapet och energien. Och såklart vädret….och här har ju Grekland ofta en liten fördel framför Norden….

Jag tänker att vi ska hyra segelbåt nästa sommar i Grekland. 3 veckor, 40-44 fot. Håkon? Please…….

Anna

Håkon, dag 3

Det er innmari mye som kan anbefales på Skiathos. Men først og fremst ønsker jeg å anbefale Sikathos i seg selv, det er et rent paradis for lett tilårskomne folk som oss. Og med denne generelle anbefalingen, må det følge noe grunnlag, tenker jeg….

Jeg har allerede nevnt Tsougria, det fortapte paradis, men i dag kan det selvsagt nevnes mer. Mye mer. La oss begynne med hoteller inne i Skaithos by. Bourtzi. Et veldrevet hotell med bar vendt ut mot hovedgata (som nesten er en gågate, men bare nesten). Lite basseng, men veldig hyggelig. Alkyon. Nesten gangavstand fra flyplassen, hyggelig betjening, også her er det lite basseng, men bor du i en by, så er vel ikke 50-meters basseng og OL-krav det første du leter etter. Ligger litt ”off Broadway”, men med ypperlig utsikt til havna og innkommende fly. Og jeg kan love at der skjer det mye spennende!

Hva gjør man på en trøtt øy med lav partyfaktor? Det er mange muligheter her, og denne øya har overraskelser, kan jeg love. Nå vet jeg ikke om good ol’ Ortwind er i live fortsatt, men han har brukt både livet og formuen til å rydde i gamle muldyrstier over hele øya. Alt er skiltet og tilrettelagt, og denne øya er overraskende frodig, det pipler og renner grunnvann ut av fjellet der du minst venter det, urter (”medical ‘ørbs” for å si det med tyske Ortwind) vokser over alt. Om du er rimelig benfør, ta noen lange spaserturer, og end opp på en fjern taverna på en eller annen strand, nyt en velfortjent Mythos, og la drømmene flyte…

Et alternativ for å få litt oversikt over øya, er å avtale prisen med en taxisjåfør, og ta turen opp i høyden, til vingården Parissi. Kjøp full pakke med 7 glass vin og tilhørende deilig snacks. Betjeningen er gårdens egne folk, de guider deg gjennom gode viner med avslappet eleganse. Det blir en to timer lang herlig lunsj med flott utsikt over hav og øyer, i det hele tatt verdt både taxitur og mere til. Men å sykle dit kan være både slitsom og skummelt, tro meg, jeg har prøvd. Det er bratt på Skiathos, ferdig pratet.

Det Skiathos virkelig kan levere, er seilturer. Det florerer av båter i mange størrelser og former, og alle kan ta deg med på mer og mindre spektakulære turer ute blant de greske øyer. Og den aller beste av disse turene finner du faktisk i den minste og eldste båten i havna, der Kaptein Stefanos fra Volos inne på fastlandet kjører sitt show under navnet ”Sail the day”. Du garanteres en opplevelse for livet, og en kulinarisk sjokkbehandling du neppe har vært i nærheten av tidligere. Dette må bare oppleves!

Gresk mat er digg, og det finnes et nær uendelig antall tavernaer med relativt generisk meny, men alle jeg har prøvd, har i grunn vært gode og rimelig priset. Vil allikevel nevne Lyhnari, der norske Anne fra Vestfold smilende tar i mot i en av bakgatene et stykke oppe i byen. God atmosfære, god mat, fornuftige priser. Og når du har fått i deg en herlig kleftiko, er det bare å rusle noen hundre meter nedover i byen, og avslutte aftenen med levende musikk på den intime pub’en ”Totem”. Stemningen er høy, ølet flyter og musikken er god. At morgenen kan bli litt sterk dagen derpå, må jeg nok innrømme at jeg kjenner på i skrivende stund… Og nå skal vi på båttur!

3 september – Anna – om igår

Dagen blev så lång att det inte fanns en chans att skriva nåt igårkväll….

Mötte två kändisar vid poolen: Bosse och Lolly. Floristen Lolly var otroligt pratsam men när han efter två timmar insåg att jag inte visste vem han var så var han ju tvungen att berätta: – Jag är ju Lolly från halvåtta hos mig!
– Jaha svarade jag och fortfarande ingen aning.
Bosse sa: Halvåtta hos mig, Halvåtta hos mig, Halvåtta hos mig, Halvåtta hos mig.

Jag lovade att googla. Fann bara 1 bild…… så kanske de inte var helt världsberömda ?

Efter dagens flygstudie och en fantastisk vinprovartur var jag tvungen att sova lite…

….efter en timmes tung sömn var det dags för kvällspasset: Totem – en härlig bar med levande musik

Håkon blev kvar på baren medans jag gav mig iväg mot hotellet. Fastnade i vår favoritsegelbåt där jag blev sittande med gamla goda vänner.

En lång och härlig dag!

Håkon, dag 2

Tsougria, et tapt paradis. Med en passe langsom båt tar det en halvtime å komme seg fra Skiathos by over til Tsougria, en ubebodd øy med spennende historier i hvert et kratt og hver en topp. En gang var det produksjon av olivenolje her. En gang ville The Beatles kjøpe hele greia, men greske myndigheter ville verne den. Det var da. Men nå er det kjørt.

Vi har hatt våre runder med turtistbåt over til Skopelos (ja da, det er den Mama Mia-øya), og vi har hatt fantastiske aftener på vei tilbake i en stille bukt på Tsougria, en fantastisk øde strand, solnedgang, gin tonic og herlige bad i krystallklart, turkis vann. Helt til den dagen noen drasset med seg et aggregat og et par PA-høyttalere over fra Skiathos, og deretter har det vært en nedadgående spiral av uante dimensjoner. Selv for lokale og kapteinene på charterbåtene var dette et fullstendig sjokk. Paradiset var invadert! At det er et unikt fugleliv og uutforskede våtmarksområder på øya, ser ikke ut til å spille noen rolle når solsengene kan settes på geledd i den kritthvite sanden. Solnedgangen på Tsougria er kommersialisert, og økonomene har vunnet over naturen. Igjen.

Dagen har vært fantastisk. Når verden først har blitt gal, kan jeg jo innrømme min dobbeltmoral i og med at vi har tatt turen med rutebåt til Tsougria i dag, og sløvet i mange timer i myke, velstoppede solsenger. En lett treningsøkt mens bølgene slo mot stranden, ble avløst av en middels god lunch med mye engangsemballasje, og et par vidunderlige og kalde øl i den svale vinden på stranda. I plastglass. Det skal sies at jeg ikke med min beste vilje begriper at noen vil ha treningsstudiomusikk som overdøver bølgeslagene mot stranden, men min mistanke er at det er der for å overdøve brummingen fra aggregatet. Og det gjør vel ikke saken nevneverdig bedre. Tips til tavernaeierne: Solceller + batteribank. Null høyttalere før ungdommen inntar øya for å ha kveldens party; javisst, her har man forstått at det er et marked for fest og moro når sola senker seg i havet. Hadde jeg vært i 20-årene med hormoner fra neglebåndet i lilletåa helt opp til underkanten av pupillene, så hadde jeg selvsagt vært med sjøl. Men gamle, gretne gubber vil slippe hele dritten, og heller se naturens skjønnhet utfolde seg i eget tempo uten hjelp av syntetiske basstrommer, for faen! Ok da, det er en del natur å hvile øynene på også inne på stranda, men det har blitt en del plast involvert der også, faktisk…

Det lever en gjeng med geiter fritt på Tsougria. Om de er ville, eller benyttes til produksjon av feta skal jeg sikke si for mye om, men også disse dyrene har funnet ut at turister kan utnyttes på det groveste. Ergo oppsøker de mer og mindre animerte mennesker, og tigger som et helvete ved solsengene. Og usunn mat får de, og dermed fjerner de seg også fra naturens egen puls, og følger etter økonomene inn i ulykken. Og visst kan jeg se det selv; vi er akkurat som geitene på stranda. Vi lar oss lede oss inn i fristelse, vi kaster oss over usunne mat- og drikkevarer, og vi gjør det med stor innlevelse. Og til dere lesere; Tsougria er fortsatt vel verdt et besøk, til tross for at økonomene har okkupert øya, og gjort den til sin. Med aggregat og høyttalere som våpen.

1 september 2024 – Anna – Syden

Sov gott i dunder, blixt och ösregn. Och ÄNTLIGEN sovmorgon! Shit vad skönt!
Fick min långa och goda frukost på takterrassen samtidigt som vi med stor (skade-) glädje studerat de problem som segelbåtarna har med att komma sig in och ut.

Vad ska vi göra idag Håkon?
Vi drar till en strand!

Det blev taxibåt med miljösvin till Tsougria – en pärla som var helt orörd för 14 år sen när vi var här första gången. Det ryktas att Beatles ville köpa ön en gång.

Ön är inte fullt så orörd längre, men fortfarande en av favoriterna.

– Vem är det som klampar på min solstol?

– Det är baaarrrra jaaaaaag, den lilla bocken Bruuuuuse

– Nu kommer jag och tar dig!

– Ta iiinnnte mig, taaa han som är störrre än mig

– Jag väntar väl då

Getterna har alltid vart snälla, men lite nytt för iår att de klättrar helt upp på solstolarna….

Som alltid när vi är på Sydentur så måste man träna innan man får öl. Det är lite svårt nuförtiden eftersom ingen av oss springer längre. Men ingen öl utan träning! Idag blev det simning i 20-25 min – en kamp mot vågorna utåt – surfing inåt. Efter 4 rundor gav jag upp och gjorde 100 sit-ups på solsängen.

Men vad gjorde Håkon? VATTENGYMNASTIK!!! 🫣😯

Jodå bra och nyttigt! Han var ganska långt borta och det såg inte så illa ut så länge han var i vattnet. Jag tror heller inte nån kopplade ihop mig med honom.
Riktigt illa blev det faktiskt när han skulle gå upp ur vattnet.
Visionera en lång, vit, flintskallig man som gör vattengymnastik. Utan vatten.

Bild saknas. Tyvärr?

Så blev det lov att dricka öl

Vad ska vi göra imon Håkon?
Vi drar till en strand!
Anna

Dag 1, Håkon

Meg i går: I fullt alvor sto jeg i trappa opp fra inngangspartiet og skreik til robotstøvsugeren som stadig ville til å kjøre ned trappa. Det ble stopp etter stopp, og jeg måtte springe avsted for å restarte. Dette fikk meg altså til å heve stemmen og ytre: – Nå gir du faen i det der!

Meg i dag: På hotellbalkongen i Skiathos by, i lett silkerus, med et glass kald hvitvin i neven. Flyene subber mastetoppene på vei inn, og jeg nyter av planespotting fra egen balkong. Man kan faktisk ha det litt verre, når jeg tenker meg om. Å, denne deilige dekadens!

Men visst må man jobbe for å oppnå denne lykke. Det er ganske sært å stå opp klokken 03:45 for å nå et fly, det blir liksom en helt egen stemning i huset av så stå opp rett etter man har sovnet. Husstanden har dessuten et nytt alarmsystem, og dette klarte vi altså i befippelse å utløse i det taxien kom for å plukke oss opp. For et sirkus! Nå vel, alarmselskapet beviste i det minste at de er våkne også om natten, og vi kom oss lettere oppskjørtet avgårde. At andre jobber enda hardere enn oss, selv uten å være på vei til ferie skal være visst. På stasjonen møtte vi et par flyvertinner, nysminkede og klar for en lang dag, hvordan holder de ut?

Årets beste øl er den som inntas i lag med en gresk salat til lunch ved ankomst til denne nokså paradisiske øy. Ikke at Mythos produserer noe spesielt godt øl; det er fornuftig industripilsner, verken mer eller mindre. Men stemningen! Dødstrøtt etter å ha stått opp midt i natten, etter å ha flydd Europa fra nord til sør, etter å ha landet på Europas korteste flystripe for kommersiell luftfart, og når man plutselig er i feriemodus med full sommervarme fra alle kanter; da smaker en Mythos ikke bare fortreffelig, da er den rent ut sagt magisk.

Så tilbake til tildragelsen med vår robotstøvsuger. Trodde jeg på ramme alvor at denne skarrende kvinnelige roboten også har ører? Jeg har åpenbart latt meg lure av at hun sier ”Hei, kjæææærrrre eier” når jeg slår på strømmen. Kjære, ikke sant. Jeg er skikkelig billig, og ender med å stå der i trappa og rope til en fullstendig uinterresert, døv og bevisstløs dings, som om det har noe som helst effekt. Det er da også i sånne øyeblikk det er på tide å ta ferie.

Og dermed går teppet opp for årets mest uforutsigbare reiseskildring fra Skiathos. Det er bare å følge med!

31 augusti 2024 – Anna – Skiathos

Då är vi äntligen på tur igen. På favorit-ön Skiathos.
Men det med att gå upp före 4 för att flyga flygplan är inte helt min grej. Så trött att man nästan spyr, ångest inför flygresan, irriterad och sur med kroppen inställd på höst.

Har sovit middag 6 gånger idag. 2 gånger på flygplatsen, 2 gånger på flyget, 1 gång på stranden och en gång före middag. Och fortfarande lika trött….

Men nu är vi här! Och imorgon ska jag ha sovmorgon före en lång, god frukost och en heldag på en av de vackraste stränderna jag vet: Tsougria.

Skiathos – katternas Ö. Det verkar som det är god kontroll på katterna nu.

Sopsortering har ön också fått!
Och när vi åt middag fick vi faktiskt kvitto. Börjar kanske bli ordning på detta landet?

Vi har valt lite annat boende denna gång. Vi har balkong rätt ut mot vattnet och inflygningen till den korta, spännande landningsbanan. Här tänker jag att Håkon kommer att kosa sig, han kan bara sitta här på balkongen och studera alla flygplanen.

För att komma till en strand måste vi ta båt. Stackars oss😅

Lite mer tryck på Basilikan här än i den lilla norska krukan hemma vi har försökt hålla liv i hela året.

Väldigt gott att vara på Tur igen. Även om segelbåten inte är med oss så ska vi nog klara att hitta en eller ett par segelbåtar att borda denna veckan.

Anna