Men! Jag kan laga både frukost och lunch! Det är liksom min grej!
FrukostLunch
Jag är också bra på att läsa karta, studera väder, hänga upp blöta handdukar, torka golvet mitt i natten när det har regnat in, städa toaletten och betala hamnavgift.
Men det deprimerar mig att jag inte ens klarar att knyta fast en båt i en brygga. Jag kan inte en fenderknop, och då har jag ändå tränat.
Faktum är att dagens tilläggning i gästhamnen gjorde mig så deprimerad att jag var tvungen att gråta lite igen. Jag kan ju INGENTING!
Håkon lagade middag idag. Och det blev jättegott! Lika gott som de andra dagarna när Jag har lagat middagen. Men se på det KAOSET! Man kan inte laga mat på en båt som man lagar mat hemma. Man måste planlägga, minimalisera, mise en place, förbereda, organisera, smyga, tassa för att så langa upp i sittbrunnen.
Efter middagen är det tur att vi har en kvinna ombord! En kvinna som faller RÄTT IN I ROLLEN: Eftersom jag inte gjort nåt annat viktigt idag så diskar jag och städar efter middagen!
Det börjar likna fanskap, banna mej! Etter en behaglig natt på svai i en trygg lagunelignende bukt, bare det ut i været igjen. Vinden spiller med musklene fra sør, mens vi trassig setter baugen motsatt vei. Ikke det smarteste vi har gjort.
Flekkene på buksa er altså ikke urin. Det er sjøsprøyt. Sånn kan det gå der framme på dekk.
Vi har en drivende god motor, 30 Hk Yanmar, men i dag var det en slåsskamp selv for den. Jeg har dessuten prinsipielle problemer med å ha en flott seilbåt, men allikevel bruke motoren. Og vi møtte da også en en armada av seilbåter der ute. Selvsagt hadde de seilene oppe, og fosset avsted med en ivrig, til dels pågående, vind i hekken. Snart er indre Oslofjord fylt til randen, bare vi som ikke tar poenget her, tydeligvis, og setter oss opp mot væregudene. Men kues skal vi! Bølgehøyden økte, motet sank. Planene om Tønsberg opplevdes mer og mer urealistiske. Det var da jeg kom på en revolusjonerende idé. Drammen!
Yanmar 3YM30. For en maskin! Her poserer den stolt for fotografen.
Ok, vi roet oss litt ned, da. Det kjennes på en måte litt dumt å bruke 2 døgn til en by jeg kjører gjennom hver eneste dag, sånn omtrent 12 minutter hjemmefra. Men uansett måtte vi ha en fluktrute, vind og bølger ble rimelig ubønnhørlige der ute, og vi rundet Kapp Horn, eeehh… Kapp Tofte, og satte nesa mot nord igjen. Men brøt av til høyre allerede i inngangen til Drammensfjorden, og fosset inn i havna på Holmsbu. For alt falt til ro så snart vi hadde rundet Hurumlandet. Holmsbu er et pittoresk lite sted, en slags sørlandsby i miniatyr helt ytterst i Drammensfjorden. Flott gjestehavn, alle fasiliteter, dessuten flere serveringssteder. Besøk Holmsbu, enten du har båt eller ikke!
Det hjalp å runde Hurumlandet. Det ble som en ny verden…
I morgen er det første ”moment of truth”, akkurat som sist vi tok en lengre tur. Vi er og blir godværsseilere, og ønsker vi trene kjernemuskulaturen, så har vi gym i kjelleren. Det er en del enklere enn å sitte og svaie som halvfulle landkrabber utenfor våre lokale kyster ridende på et treningsapparat med 32 fots lengde. Og værmeldingen sørover kysten melder om 2 meter bølger, det er jo fullstendig utelukket. Så det blir en del parlamentering over kaffekoppene i morgen tidlig. Jeg er spent på hvordan akkurat det går.
Håkons sida av sängen är fortfarande nästan helt torr efter att vågorna sköljde över oss innan vi kom ihåg att stänga luckan.
Behövde inte ha mössan på hela dagen
Det dyra vita smuggelvinet dämpade ångesten ganska bra när vågorna blev för höga och jag var tvungen att gråta/hulka lite för mig själv på golvet i salongen. Hade kanske föredragit lite mindre eksmak på en vanlig söndag.
Lite mycke ek i ett plastglas
Glädjer mig massa till kvällens middag som blir pasta och köttfärssås
Sista halvtimman av dagen seglats var riktigt fin. Vinden bakifrån och 5-6 knop med bara focken.
Google Maps säger att det bara är 43 minuter hem
De färska plantorna lever
Tränat massa Core idag. Magmusklerna spänner sig automatiskt med våg-ångesten
Vaknade en smula negativ. Har studerat vädret i ett par timmar. Finns inget annat än max 14 grader, 2-3 meters vågor och alltför stora vindar i sikte. Från fel håll.
Kan vi segla 3 veckor i vår egen ankdam – inre Oslofjorden?
Kan vi bara vara kvar här där vi är? Inne i tältet?
Kollat Apollo, det finns faktiskt lite resor kvar…..
Nothing to see here, move on! Vi har startet ferden, og har tatt relativt stor høyde for avvik, sånn innledningsvis. Ingen fokkefall i Drøbaksundet i stiv kuling denne gangen, nei. Vi er nå trygt ankret opp i Sandspollen, og nyter av god vin og norske jordbær, det er lading på høyt nivå!!
Det er en dag full av skyer og regn. Det er en dag der vi nyter av et eget flytende mikrohotell med fri bar, frie bær, og dårlig vær. Vi kan så definitivt ha det verre.
Noe har vi lært underveis, mens enkelte basiskunnskaper har gått heden. Men takket være at noen er litt forutseende, går det greit. Vi har nemlig kjøpt en sånn ny universallader for 12 Volt stikk, og en av oss var innmari stolt av den investeringen fra Verdensveven. Den andre av oss var neppe like imponert da det viste seg at den ene av 3 slike universalladere ikke var en lader, derimot 100 helt hvite flagg. Spør meg ikke hvordan akkurat det skjedde, men nå befinner det seg uansett 100 slike små morsomme flagg med hver sin lille stang trygt plassert i skapet i Casa Rognlien. Hva skal vi bruke de til? Ingen aning, forslag mottas med takk.
Uansett havnet i det minste 2 ladere i postkassen, og ettersom jeg er clairvoyant som faen, pakket jeg ned begge to, til tross for at vi har kun ett 12 V uttak. Det er første kveld, ganske tidlig til og med, da en av oss velger å legge hele sin vekt på kablene som kommer ut av denne geniale laderen. Og nå lader den ikke mer.
Merk ellers Mercedes Benz-logoen i forgrunnen, det er sukker. Og ingen lager søtere sukker til jordbærene enn Mercedes, bare for å ha det nevnt. Ikke bare lager de verdens beste biler, de produserer også sukker som er spesialtilpasset norske jordbær. Alt i alt ladning på ekstremt høyt plan!
Vänninnestickade ullsockor, ull-långkalsonger, ull på överkroppen, ull på underkroppen, ull att sitta på. Detta är kos på hög nivå!
Semestern har startat! Ösregnet smattrar på tältet, mannen diskar efter maten, ABBA på radion, 30 meter kätting på ankaret i en trygg lagun.
Tänk att vi kom iväg idag! Det kunde man inte tro om man hade sett mig efter jobbsommarfesten igår. Skulle cykla elcykel hem, men klarade aldrig att ta mig upp på själva cykeln. Jo, Jag tog mig upp en gång, men ramlade omedelbart i diket. Accepterade läget och släpade den tunga cykeln de 600 långa meterna hem. Klok jag!
Årets semester har startat. Vi inser att första veckan blir i ösregn, motvind och åska som hotar varje dag. Men vi är laddade! Rustade med bra regnkläder, tjocka jackor, ull överallt, mössa, vantar och inte minst en hel del smuggelgods från grannlandet.
Beklagar min mans tråkiga Post från igår föresten. Intressant läsning, men jag orkade faktiskt inte ens själv igenom hela. Om jag kissar på båt-toan eller rätt i Oslofjorden kan ju inte ha nån jättestor betydelse för fiskbeståndet. Eller?
Semesterns första middag gick planenligt. Nyfångad torsk från Oslofjorden på grillen med svensk smuggelfärskpotatis (Norge vet inte vad färskpotatis är). Nej men nu skrev jag ju fel!
Det finns inte nån torsk i Oslofjorden!!!!!…Det var visst fryst torsk från fiskbilen.
Nu väntar norska jordgubbar med svensk grädde, honung och socker som jag har snott från Mercedes.
PS. Nästan ingen ångest alls idag. Pyttelite när vindbyarna drog upp till 10-12 m/s. Botades lätt med ett glas vitt till lunch
Utenfor Nationaltheatret sitter ei måke og driter på Bjørnstjerne Bjørnson. Ut fra dette enkle faktum kan jeg trekke den konklusjon at måker er ukultiverte vesener som bokstavelig talt driter i en hver helligdom vi mennesker måtte ha skapt oss. Selv har jeg mesket meg med et par halvlitere på det velkjente ”Dasslokket” på Oslos hovedgate Karl Johan, så det ser ikke ut til at jeg er særlig kultivert selv, heller.
”Dasslokket” heter ”Dasslokket” fordi det i sin tid var en offentlig toalett under bakken der, og sannheten er jo at selve toalettet er der fortsatt, men nå kun for Tostrupkjellerens gjester, for selvsagt heter det ikke ”Dasslokket” i virkeligheten, bare på folkemunne. Offentlige toaletter var noe en sivilisert by holdt seg med lenge før Pride-uka var en greie, og i den tid, altså før vi ble virkelig siviliserte, var det på slike underjordiske toaletter samfunnets utskudd, de homofile, møttes i dypeste hemmelighet. Nå, som sivilisasjonen har forstått at mennesker faktisk er som de er, har de offentlige toaletter forsvunnet, og de homofile har kommet opp fra undergrunnen, og veiver med flagg ute i hovedstadens hovedgate, helt uten skam. Joda, verden går framover.
Ikke bare har det blitt lettere å være homse i hovedstaden, det har også blitt vanskeligere å være pissatrengt. Akkurat det var en uønsket sideeffekt av den seksuelle frigjøring, og jeg ønsker meg faktisk tilgang til et toalett her og der i en by, uten å måtte investere en anselig sum i øl og mat bare for å få lov til å late vannet. Derfor outer jeg nå koden til det gode, gamle (men selvsagt oppussede), underjordiske toalettet nedenfor Egertorget: Det er 0604, og funker for begge kjønn. Kvinner til høyre, menn til venstre, ellers blir det litt dårlig stemning. OK, dette lille innslaget av sivil ulydighet setter standard for den kommende blogg, og jeg skal forklare litt mer…
Da jeg inntok mine to ukultiverte halvlitere trygt plassert over en av hovedstadens historiske utslag av syndens svovelpøl, kom jeg fra Fjordredningskonferansen 2024, der temaet var hvordan i helvete du, jeg, politikere, næringsliv, juss, presse og teknologi skal kunne redde en døende fjord. Der var det mye spennende å lære, blant annet det at sprengstoffabrikken Chemring på Hurumlandet har fått lov til å tidoble sitt nitrogenutslipp fra 20 tonn / år til 200 tonn / år. Dette samtidig som sterke stemmer taler for å forby utslipp i fjorden fra småbåter. Ett enkelt menneske slipper ut ca. 12 gram nitrogen pr. dag, det aller meste når vi pisser (ca. 80%). Så om vi da for enkelhets skyld sier at vi slipper ut ca. 10 gram hver pr. dag, så er vi rimelig nær virkeligheten. I Oslofjorden finnes ca. 55 000 småbåter med toalett. Sett at hver eneste av disse har en person ombord 100 døgn i året (juni, juli, august), (det er selvsagt ikke slik, ta en titt i en hver båthavn, så skjønner du sjøl), så slipper den samlede fritidsbåtflåten ut 55 tonn nitrogen i fjorden i løpet av året. Og da setter jeg som nevnt opp et veldig negativt bilde på båtfolkets utslipp.
Det er ca. 2 millioner mennesker som pisser i en do som har et renseanlegg tilknyttet et vassdrag som til slutt havner i Oslofjorden. Av disse om lag 400 renseanleggene er det totalt 6, ja seks stykker, som har rensning av nitrogen, 3 av disse mater direkte til indre Oslofjord, de andre 3 ligger et sted oppstrøms i dalstroka innafor, og mater et vassdrag som etter hvert ender i fjorden. I Asker fører dessuten elvene alene med seg ca. 200 tonn nitrogen fra landbruk og industri, og det er før vi har begynt å snakke om Lysakerelva, Akerselva, Drammenselva og noen hundre andre vassdrag. Så for å gjøre det kort, så driter jeg bokstavelig talt i teoriene om at båtfolket ødelegger fjorden, det faller på sin egen urimelighet.
Jeg kan sikkert gjøre et morsomt poeng ut av det faktum at færre fisk fører til mye mindre næringssalter, ettersom de ikke driter i fjorden mer, men skal holde meg for god til det. At fjorden vår dør er det liten tvil om, og vi må alle yte vår lille skjerv. Jeg har selv brukt denne fjorden siden 60-tallet, og sett den i gode og onde dager. Den gang all kloakk gikk urenset i fjorden, yret det av liv der, men fjorden så virkelig ikke bra ut. VEAS ryddet grundig opp, men allikevel gikk livet under vann ad undas. Så hva er det egentlig som skjer? Hvorfor forsvinner oksygenet fra vannmassene?
Nu vel, dette partsinnlegget er starten på en forhåpentligvis nydelig ferie både i og utenfor Oslofjorden. Jeg skal forsøke å glemme at måkene nå foretrekke hamburger fra McDonalds fremfor reker og småtorsk fra fjorden, men må dessverre forholde meg til at måka driter i Bjørnson, og at jeg driter i fjorden.
Anna & Håkon på tur 