Författare: Anna

Palma – 6 Juli – Anna

I många år har jag drömt om att semestra tillsammans med de jag älskar mest i hela världen. Och nu är jag här! I ett fantastiskt, underbart kaos av pysselböcker, flipflops, handdukar, kaffekoppar, yogamattor, luftmadrasser, pingisbollar, plåster, böcker och solglasögon.

Vi hade först några trevliga träningsgäster att öva på (trollkvinnan och min professorsmoster). Med denna fina övning lärde jag vi vad som är smart att ha i kylskåpet, att gästerna måste ha skor så de inte slår ihjäl sig och att ingen har lust att dricka vattnet i kranen. Jag lärde också att det inte är schysst att banka gästerna i bordtennis, så igår lät jag en i familjen vinna med 21-14.

Vidare måste jag påminna mig själv flera gånger varje dag om hur irriterande jag själv kan vara. Jag pratar och bryr mig helt enkelt för mycket! :
– Har du fått frukost?
– Kom du ihåg att jag köpt hallon, yoghurt och honung till dig?
– Vill du ha nåt att dricka?
– Har du smörjt in dig med solkräm?
– Ska jag hämta nåt?
Varför kan jag inte bara vara tyst, sätta en Gorillatejp över munnen och ta det lite lugnt?
Jag har bett Håkon påminna mig. Vi har ett hemligt ord: ANNA-NAS
När Håkon säger det betyder det: ”Anna! Skärp dig, håll klaffen och slappna av”

Detta är ett spännande projekt. Vi har i hushållet nu gått från 2 till 4 till 9 personer. På måndag blir vi 11. Jag är så himla glad att kunna samla alla dessa människor som egentligen inte känner varandra. Spännande, och kanske blir detta enda gången i livet vi prövar oss på denna generationsexplosionen.

Förra veckan hade vi en snittålder på 66 år. Nu snittar vi på under 40 och jag känner mig redan yngre. Artrosen gör inte lika ont som vanligt, blåfärgen på benen har gått bort och den grå utväxten syns lite mindre.

Mitt semesterprosjekt är helt SUPER!

Sand mellan tårna och ingen som har en aning om var jag har gömt alla mina komihåg-/ordnings- och planläggningslistor.

Om nån frågar så har jag det helt orimligt bra!

Så fann jag äntligen sophanteringen. Pjuh!

Är det fortfarande semester om man gör exakt samma saker som hemma – fast svettigare?
Svar: JA. Absolut ja.

Idag hittade vi byns simhall – en upplevelse! Jag simmade 1000 meter i 30-gradigt vatten tillsammans med över 100 barn som alla tyckte att det var en fantastiskt bra idé att dyka under ytan och vinka till mina simglasögon varje gång jag simmade förbi.
Jag crawlar inte snabbt, jag crawlar med känsla.
Badmössan jag fick av en badvakt överlevde simturen.

När träningen var klar, väntade semesterns mest pålitliga dagstradition: handlingen

Det är chockerande hur mycket dryck detta hushåll konsumerar. Mest vatten (man är ju ändå ett föredöme), men vi ska vara ärliga: Även en ansenlig mängd öl och vin har fått följa med hem. Hydrering är en bred kategori.

Och ännu är vi långt ifrån fulltaliga i huset, snart är vi 3 gånger så många i. Väldigt smart att vi har en liten handlingsbil! Det hade varit varmt att bära all semestervätska.

Andra goda semestergärningar idag:
– Räddat en skalbagge från myrdöden
– Tvingat Moster M att göra morgongymnastik
– Lagat både frukost och lunchknäckebröd till mig själv
– Vinkat till ett barn under vattnet fast han egentligen simmade i vägen
– Lett snällt åt et barn i omklädningsrummet fast det inte alls var nödvändigt
– Tatt ut lite luft ur en luftmadrass

Dagens första öl är ärligt förtjänad.

Tunga semesterplaner för resten av dagen:
– Kanske hjälpa Håkon med middagen
– Börja sopsortera
– Fylla på bristen av vätska i min kropp

Samma liv som hemma – lite svettigare = SEMESTER

Anna – turist – Mallorca

Jag blev så lycklig när jag såg den fina sopsorteringen i huset. Fantastiskt att Spanien har kommit så långt i sitt arbete för miljön!

Vi kommer ju som oinbjudna turister till Mallorca som i sin ambivalens inte kan bestämma sig för om vi tillför god ekonomi eller om vi förstör hela ön.

Så låt oss åtminstone göra det vi kan!
Vi frågade den stränga spansk/tyska Mariluz hur vi ska sortera och var vi ska kasta.

Förnärmat svar från Mariluz direkt översatt från spansk-tyska
”Åh inga problem. Ni bara kastar allt i samma påse och slänger det i containern utanför på gatan.
Men åh sa vi…..är det verkligen sant? Hur går det till?

Mariluz nu tydligt kränkt:
”Vi har en extremt modern anläggning i Palma som sorterar allt skräp”

Hur fungerar det?? Är det nån som packar upp vårt skräp igen och sorterar? Eller hur kan det annars gå till? Detta måste ju vara nåt nytt!

Såsom självutnämnd sophanterare i hushållet ger jag mig inte här utan frågar husägaren (som för övrigt heter Miguel på riktigt):
”Stämmer verkligen det som Mariluz säger?

Miguel:
A 150 metros de la casa hay un punto de reciclaje de basura: BOTELLAS, PLÁSTICO, PAPEL, etc. Un poco más adelante, calle abajo. A la derecha.

Glad igen har jag nu traskat upp och ner med mina sorterade sopor 500 meter åt bägge håll på gatan. Och detta är det jag hittar…..
Notera skylten med förbud mot att slänga möbler…..

Så medans halva Barcelona demonstrerar mot turister och denna kommunen har monterat bort alla solstolar och parasoll på stranden så fortsätter vi att blanda glas, papp, matrester och plast i samma påse för att lägga det i Mariluz magiska container.

Jag dövar mitt samvete genom att tänka på att Mariluz har en fantastisk toppmodern anläggning i Palma……

Mission: Vi SKA hitta sop-sorteringen innan huset blir fullt av gäster nästa vecka! Här ska SORTERAS!

Gata upp och gata ner letar jag…..

……och i pauserna på mina långa turer i hopp om att hitta en fin sorteringsstation så ligger vi i husets egna privata simbassäng. Det är för varmt för att vara på land.

Vi har nu också välkomnat två gäster i huset som jag igår kväll var ofin nog att TOTALBANKA i bordtennis. Det urgamla fotarbetet sitter fortfarande kvar i kroppen.

Anna – turist – Mallorca

Anna – Avresedag Palma

I cirka 7 månader har jag planerat. Jag har minst 27 listor som jag fyllt i och bockat av. Vem kommer? När kommer de? Vad får jag inte glömma att ta med? Vad måste göras hemma innan vi drar? Kattvakt, städa övervåningen, städa källaren, fixa blommor, sophämtning. (och ovanpå det råkade vi kanske köpa en ny båt igår. Utan lista!).

Jag gör listor på ALLT! Sista listan bockades av innan taxin kom klockan 06.05: Necessär, iPad, telefon…

I taxin sa vi som alltid: ”Det vi inte har med oss nu får vi köpa”

Men så!!!!! På flygtågets perrong på Gardermoen:

– Håkon……jag måste prata med dig….. Jag har glömt passet!

Är det möjligt??? Men alla de listor jag har bockat av så står inte passet på en enda av dem. Googlade på Spanien, de är ju trots allt med i Schengen, men här säger google att man måste ha antingen pass eller internationellt ID-kort.

Och var är ID-kortet? Jo det plockade jag ju ut igår kväll när jag bestämde mig för att jag skulle bli lite yngre/modernare och sluta med mobilfodral. Bytte mobilfodralet mot en pytteliten fånig plånbok, Och gud vad jag ångrar mig!!!!

Starta hjärnan! Hinner jag hem och hämta passet? Nej det hinner jag inte. Kan jag skaffa nödpass? Ringer polisen, hittar inte fram, ingen som vet. Känner jag nån som kan köra hit passet? Håkons dotter är ju hemma hos oss, vi ringer henne och ber henne åka hit med passet. Men hon sover och svarar inte i telefon. Kaos i hjärnan. Får ett totalbryt. Kan jag boka nya biljetter? Vi åker imorgon istället?

Då säger Håkon:

-Jeg er ikke så mye bedre jeg….. jeg glemte min ryggsekk på flytoget…..

(Och jag måste erkänna att en pytteliten del av mig tyckte det var skönt att Håkon hade glömt sin ryggsäck. Det fick mig att känna mig lite mindre värdelös.)

Medan Håkon springer efter flygtåget finner jag en taxichaufför som åker hem till oss, går runt huset, bankar på fönstret i källaren där Håkons dotter sover, väcker henne så hon kan leta fram mitt pass. Därefter kör taxichauffören i hög fart i en timma för att leverera mitt pass till flygplatsen.
I mellantiden har jag brytit samman flera gånger, klockan går, gråter, skaffar fast track eftersom vi ser att kön till säkerhetskontrollen är lång, vi kommer bli väldigt sena om vi ens klarar det. Håkon klarade att komma ikapp flygtåget och har fått tillbaka sin ryggsäck.

Så kommer taxichauffören med mitt pass. Jag kastar mig i hans famn och kramar honom och gråter en runda till. Jag tror jag ska skicka en blomma till honom.

Landar i 35 grader, ångrar att vi har hyrt bil. Vi borde bara tagit en taxi. Byter till skjorts och flipflop på en parkeringsplats medans Håkon springer runt och letar efter shuttlen till hyrbilsfirma. (Jag byter kläder alltså. Håkon löper runt i kavaj, långbyxor och svarta herrstrumpor)

Framme vid vårt hyrda hus blir vi mötta av Marizol – en barsk spansk dam med tysk framtoning. Det tar en hel evighet innan hon äntligen är klar med att visa oss alla nycklar. Det är 1 nyckel till varje dörr. Och cirka 14 dörrar att låsa. Till slut är Marizol klar.

Vi pustar ut och semestern kan börja. Hittar en flaska bubbel i kylskåpet med mitt namn på.

Flera bad senare och några inköp så avnjuter vi middagen med det som går att hitta i en liten strandsupermercado.

Nu har vi ett helt dygn på egen hand innan våra gäster börjar att ankomma.

Hälsningar från en ganska lång dag.

Anna – Palma minus 1,5 dag

Det allra bästa med att ha ett jobb, det är att man får SEMESTER! Man får också helger, klämdagar, lediga dagar och långhelger. Men framför allt får man SEMESTER!

Igår frågade jag Håkon om han gladde sig till semestern.

Njaaaää vet ikke svarade han…. Hva med deg da Anna, frågade han?

Njaaaää sa jag…. vet inte …..

Nu väntar Palma om 1,5 dagar, och alla de människor jag gillar mest i hela världen. Men 38 grader???? Vad gör man då? Tar man siesta hela dagen eller? Ska jag ta med jobb-PC och jobba lite kanske?

Jag ÄLSKAR mitt nya jobb 🙂 Jag prövar att bara säga det 1 gång om dagen. Men faktum är att jag och mitt nya jobb är så lyckliga över att ha funnit varandra! Match in Heaven!

Vi ser ut som vi ska servera mat när vi är på Nor-shipping mässan. Och jag ser ut som mamma. Men det är det ju inte så många som vet 🙂

(Fö har jag alltid tänkt: Om jag ser ut som mamma när jag blir gammal ska jag vara nöjd!)

Men….Var är Håkon i denna blog???? Han är ju skribenten i familjen! Det är ju Håkon som startat bloggen.

VAR ÄR HAN????

Nu kom jag på en sak….som egentligen är lite hemlig….. Men vi ska se på en helt ny segelbåt imorgon…. En helt ny….. Och nu kom jag på en grej till….vi såg på en annan segelbåt igår….också helt ny….

Nu väntar vi alla på att Håkon ska få in ferie-blog-modusen

Anna

Alltså – hur lyckas man samla hela det där härliga gänget av människor man älskar på ett och samma ställe, vid samma tid, utan att någon ska föda barn, jobba, eller bara råka boka något annat istället?

Min mamma sa en gång: ”Vill man ha nån med sig får man betala”.
Jag var aldrig helt säker på vad hon menade och var hon allvarlig? Det lät så där klokt och lite hotfullt som bara vi mammor kan få det att låta.

Hur som helst, vi gjorde ett försök. Och om fem dagar åker vi till Palma de Mallorca!
Vi lyckades faktiskt få med oss en ganska imponerande skara av önskegänget. Inte alla, men tillräckligt många för att det ska kännas som en vinst. För att vara första försöket – helt klart godkänt!

Och nu till den svåraste biten:
Hur ska jag komma ihåg att jag också har semester?

Jag menar – jag vill ju så innerligt att alla andra ska ha det bra. Så pass mycket att det är risk att jag förvandlas till någon slags solbränd, svettig semesterconcierge med is i handen och stress i blicken.

Hur undviker man att irra runt som en glad labrador och fråga:
– Vill du ha nåt att dricka?
– Saknar du nåt?
– Har du det bra?
– Ska jag springa och handla nåt snabbt?

Note to self: Packa egen återhämtning och förmågan att säga “nej tack, jag sitter faktiskt ganska bra här just nu”. Vi har inte anställt nån serviceperson.

Glädjer mig massa till semester!

Svensk midsommar på norskt vis. Mer hav, mindre stång, ingen sång, goa gubbar, färre grodor men samma snapschock

Håkon: Varför dansar ni runt en stång?

Jag: Det vet vi inte, ta nu en sillbit och hoppa groda som en normal människa

Håkon: Men hvorfor er stangen et kors, er det religiøst?

Jag: Herregud NEJ! Du ser väl med dina egna ögon vad stången föreställer?

Håkon: Hvorfor har du visnende blomster på hodet? Er du ikke redd for flot (fästingar)?

Anna: Kransen gör mig glad, förbättrar min frisyr och jag är vaccinerad

Håkon: Men må det være 12 typer sild? De smaker akkurat det samme.

Jag: Nu blir jag upprörd!

Håkon: Dette er vel nypoteter nok disse her?

Jag: Nu är jag VERKLIGEN upprörd! Nej, skulle inte tro att dessa duger på en midsommarafton. Färskpotatisar är små, smutsiga och har jord på sig!!!

Erkännande: Jordgubbarna är faktiskt sötare i Norge, det tog flera år innan jag erkände. Jag kan göra vad jag vill hela midsommarafton och skylla på att ”det är en svensk grej”. Man slipper också att frysa, det finns alltid ett par extra ulltröjor i närheten. Norrmän är helt galna i ull.