Är det möjligt ??????

Anna – Avresedag Palma

I cirka 7 månader har jag planerat. Jag har minst 27 listor som jag fyllt i och bockat av. Vem kommer? När kommer de? Vad får jag inte glömma att ta med? Vad måste göras hemma innan vi drar? Kattvakt, städa övervåningen, städa källaren, fixa blommor, sophämtning. (och ovanpå det råkade vi kanske köpa en ny båt igår. Utan lista!).

Jag gör listor på ALLT! Sista listan bockades av innan taxin kom klockan 06.05: Necessär, iPad, telefon…

I taxin sa vi som alltid: ”Det vi inte har med oss nu får vi köpa”

Men så!!!!! På flygtågets perrong på Gardermoen:

– Håkon……jag måste prata med dig….. Jag har glömt passet!

Är det möjligt??? Men alla de listor jag har bockat av så står inte passet på en enda av dem. Googlade på Spanien, de är ju trots allt med i Schengen, men här säger google att man måste ha antingen pass eller internationellt ID-kort.

Och var är ID-kortet? Jo det plockade jag ju ut igår kväll när jag bestämde mig för att jag skulle bli lite yngre/modernare och sluta med mobilfodral. Bytte mobilfodralet mot en pytteliten fånig plånbok, Och gud vad jag ångrar mig!!!!

Starta hjärnan! Hinner jag hem och hämta passet? Nej det hinner jag inte. Kan jag skaffa nödpass? Ringer polisen, hittar inte fram, ingen som vet. Känner jag nån som kan köra hit passet? Håkons dotter är ju hemma hos oss, vi ringer henne och ber henne åka hit med passet. Men hon sover och svarar inte i telefon. Kaos i hjärnan. Får ett totalbryt. Kan jag boka nya biljetter? Vi åker imorgon istället?

Då säger Håkon:

-Jeg er ikke så mye bedre jeg….. jeg glemte min ryggsekk på flytoget…..

(Och jag måste erkänna att en pytteliten del av mig tyckte det var skönt att Håkon hade glömt sin ryggsäck. Det fick mig att känna mig lite mindre värdelös.)

Medan Håkon springer efter flygtåget finner jag en taxichaufför som åker hem till oss, går runt huset, bankar på fönstret i källaren där Håkons dotter sover, väcker henne så hon kan leta fram mitt pass. Därefter kör taxichauffören i hög fart i en timma för att leverera mitt pass till flygplatsen.
I mellantiden har jag brytit samman flera gånger, klockan går, gråter, skaffar fast track eftersom vi ser att kön till säkerhetskontrollen är lång, vi kommer bli väldigt sena om vi ens klarar det. Håkon klarade att komma ikapp flygtåget och har fått tillbaka sin ryggsäck.

Så kommer taxichauffören med mitt pass. Jag kastar mig i hans famn och kramar honom och gråter en runda till. Jag tror jag ska skicka en blomma till honom.

Landar i 35 grader, ångrar att vi har hyrt bil. Vi borde bara tagit en taxi. Byter till skjorts och flipflop på en parkeringsplats medans Håkon springer runt och letar efter shuttlen till hyrbilsfirma. (Jag byter kläder alltså. Håkon löper runt i kavaj, långbyxor och svarta herrstrumpor)

Framme vid vårt hyrda hus blir vi mötta av Marizol – en barsk spansk dam med tysk framtoning. Det tar en hel evighet innan hon äntligen är klar med att visa oss alla nycklar. Det är 1 nyckel till varje dörr. Och cirka 14 dörrar att låsa. Till slut är Marizol klar.

Vi pustar ut och semestern kan börja. Hittar en flaska bubbel i kylskåpet med mitt namn på.

Flera bad senare och några inköp så avnjuter vi middagen med det som går att hitta i en liten strandsupermercado.

Nu har vi ett helt dygn på egen hand innan våra gäster börjar att ankomma.

Hälsningar från en ganska lång dag.