Anna & Håkon på tur

Endelig vind i seilet. Av alle vinder jeg har seilt i, er motvind den verste å seile med, sa Øystein Sunde i sin tid, og selv om det fortsatt er helt sant, så er denne båten veldig grei selv når vinden kommer helt feil vei.

Nok en blikkstille morgen, denne gangen ved utkanten av Middagsbukta, trygt inne ved Brønnøya, godt ankret i Oslofjordgjørma på omtrent 6 meters dyp. I går ettermiddag et yrende treffsted for båtfolket, i dag en stille morgenstund med kaffekoppen, før vi langsomt tråklet oss gjennom sundet mellom Langåra og Brønnøya ut mot Holmen og Leangbukta, før vi satte seil og dreide kursen mot sør. Det har vært en dag med varierende vind både hva angår styrke og retning. Vi har kun benyttet det fremre seilet, Genoa-fokka, og det har tuslet avsted i hastigheter varierende mellom 2 og 6 knop, merk at det har vært motvind hele veien. Egentlig ganske magisk, spør du meg. For hvor i verden finner du en båt som går av seg selv opp et elveløp uten å bruke noen form av kraftkilde? Her er det åpenbart en forretningside som ikke er ferdig utforsket; jeg tar meg av saken så snart jeg pensjonerer meg! Innover mot Askerlandet bet jeg meg merke i en blå båt med grønt storseil, fokk og spinnaker, som i relativt frisk vind dro nordover i et helsikes tempo. Ikke lenge etter snudde båten, og reiste sørover igjen. Båten tok oss godværsseilere snart igjen, og vi satte i gang å vingle, for vi ante ikke hvem som skulle vike for hvem. En enslig dame ombord i den blå båten gjorde oss oppmerksom på at det var hun som hadde vikeplikt. Hun falt av, og feide forbi oss i le, i seg selv en nesten umulig manøver. Denne dama heter Kristin og har seilt aleine over de 7 hav, og synes nok et par gamliser med ny båt er ganske treige greier. Vel, hun fikk fram poenget sitt uten å si noe som helst. Jeg digger sånne folk. For et mot! For en kunnskap! Men hva faen flykter de fra…??

Nå ligger vi ved Oscarsborg i Drøbaksundet, og nyter en deilig aften etter en del blåst fra både sør og vest. Ikke så mye vind at vi ble tvunget til å reve flagget i hekken, men det var egentlig ganske nære på sånn i 19-tiden, når sant skal sies. Vi har tatt øyturen, sett på kanoner og torpedoer, det var sistnevnte som senket den tyske krysseren Blücher på sin vei inn Oslofjorden den 9. april 1940 ved halvfemtiden om morgenen. Denne topp moderne, tyske krigsmaskinens kaptein og mannskap var nok i overkant cocky og antok vel at ingen turde å gjøre noe som helst når de dundret inn fjorden denne aprilnatten. Tilsvarende stor var vel overraskelsen da granater fra Oscarsborg dundret inn over dekk, og startet et inferno ombord, før to topedoer satte punktum for Blüchers videre ferd mot Oslo, og drepte 830 unge tyske soldater i det iskalde vannet utenfor Drøbak. Historien sitter i oss nordmenn, og Blücher ligger fortsatt på bunn rett utenfor her, på omkring 90 meters dyp. I museet her på Oscarsborg kan man nå se eiendeler og brev som ble hentet opp fra vraket så sent som i fjor, denne dramatiske historien lever fortsatt.

Viktigere akkurat i dag, i denne milde sensommernatten, er at Anna har testet dusjen ombord i vår stadig mer avholdte Wárja, vi har virkelig fått oss et under av en båt. Her skal vi seile langt og mye de kommende år! I morgen blir det nok en kortere tur i nærområdet, før vi tar turen nordover igjen, tilbake i andedammen vår. Men sannheten er jo at også dette er ferie så det holder, man behøver ikke seile så himla langt for å få livet til å kjennes deilig!

Anna- Oscarsborg 11 augusti 2025

Dröbak rakt föröver —
Kursen är satt, rakt fram mot världen.
Vinden, en bångstyrig vän,
kom från fel håll och tvingade oss att kryssa,
likt tankar som slingrar sig genom natten.

En skugga gled nära —
en seglingskändis från Asker,
reslig och självsäker, (faktiskt lite irriterande självsäker. Lite avundsjuk faktiskt….)
nära att göra oss till vrak i sin kölvattenpoesi.

Oscarsborg tornar upp sig i horisonten,
historiens väktare mitt i fjordens famn.
Och vi?
Vi har haft en strålande dag
i vår lilla ankdamm —
en värld i miniatyr, men stor nog för drömmar om Medelhavet. En gång kanske…..?

Oscarsborg – första gången för oss,
men inte för historien.
För mig, en älskare av krigsfilmens svärtade ljus,
fanns denna plats först på duk –
”Kungens nei”, flimrande i mörka biosalonger (tror jag såg den på Netflix…)

Men nu står vi här,
där Birger Eriksen stod den 9 april,
för bara 85 år sedan.
Inte i filmens tystnad,
utan i dånets verklighet.

Han såg in i krigets öga
och svarade med eld.
”Skarp skjutning!” –
och med den ordern sjönk Blücher,
rakt ner i fjordens djup,
medan tiden vann sekunder
åt huvudstaden där uppe –
till att andas, förbereda, hoppas.

Jag drömde om guld till middag,
skogens eget – kantareller.
Säker var jag, Oscarsborg skulle ge,
sin skatt bland mossa och tall.

Men skogen teg,
bjöd bara en,
ensam, liten, men värdig.

Och den –
den blev festmåltid,
förgylld i ugnens allra första värme,
doftande som höst i ett stilla kök.

En svamp.
Men vilken svamp.
En kunglig ensamhet på tallrikens tron.

Jag delade med Håkon ❤️

Kvällen sjönk som sammet över fjorden,
och jag klev in i värmen,
en dusch som regn i mitt eget lilla rike

I mitt badrum,
ombonat och mitt,
på min egen lyxbåt –
en flytande dröm i nattens hamn.

Stilla, varm, och fri.
En kvällsslut värdig en kung i tystnadens palats.

A.

Anna – Dag 3 – Middagsbukta 10 augusti 2025
Alltså, detta blir bara bättre och bättre. Såå himla härlig dag på ”havet” (jag klarar nästan att låtsas att inre Oslofjorden är hav….men vi vet ju alla att det inte är samma hav som Västkusten….)

Besviken över mig själv när vi skulle lägga ut från Aker brygga. Jag var tuff när jag sa: ”JAG kör”. Lossade repen med 160 i puls och plötsligt levde Wárja ett eget liv. Jag transformerades till en mus och ropade på Håkon:

TA ÖVER!!!!!

Suck vad irriterande! Detta borde jag klarat!
Tror egentligen att det är Tage Danielsson och Monica Zetterlund som har präntat in i mig att mannen gör detta bäst. Mycket irriterande. Vi (= jag) tror att vi (=jag) inte klarar. Suck!
Jag gör det nästa gång!

Åh, ni fantastiska män
Som vet hur man angör en brygga
Ni som med solbarkad hand

Håller skotet i spänn
Ni starka, ni tysta, ni lugna, ni trygga
Som vet, hur man splitsar ett tåg
Som finner er kurs genom natten

Vi tog en tur söderut. Gott när man ser skidbacken hemma från båten, känns tryggt. La till utanför ”Middagsbukta” där vi känner till alla grunder. Tryggt och fint som hemma. Se där borta ligger kokaincruisern som vi låg bredvid igår. Och se där kommer en bekant seglandes med sin nya flickvän som är hälften så gammal. Och se nu kom plötsligt vårt bästa seglarvännepar på besök i en liten motorbåt. Detta är kos. Detta är semester!

Efter allt detta besök blev jag så trött att jag måste sova lite och sen hänga upp en ny praktisk krok för att komma till mig själv igen.

Håkon har en önskan om att bli mer delaktig i båt-matlagningen. Vi har ju en lite konstig fördelning…..Håkon lagar all mat hemma, men på båten lagar Jag maten. Och diskar! Nu skall alltså Håkon börja laga mat också på båten. Jag ska erkänna att jag var skeptisk. Jag hade förberett med färdigstekt köttfärs och lök. Skulle ju inte så väldigt mycket till för att steka kantarellerna, laga en god köttfärssås och koka lite pasta….
Men hemma lagar Håkon mat i HELA KÖKET. Och det går faktiskt inte på en segelbåt. Man måste laga minimalistiskt!

Och jag var Flink! (=duktig)
Jag kontrollerade INTE hur det såg ut efter matlagningen!
Jag deltog inte i diskningen!
Jag satt helt lugnt på däck och lät mig passas upp.

(Ja…..jag gick ner efteråt och torkade av diskbänken, stängde 4 skåp och la på plattan på spisen)

Men ja! Detta ska han få lov att pröva igen! Fantastiskt god middag!

Detta är det året jag har badat MINST i hela mitt liv! Jag vet inte helt varför… men jag tror det har nåt at göra med öppna sår och mördarbakterier. Väldigt tragiskt eftersom jag egentligen är en badnymf. Jag ÄLSKAR ju att bada!!!! Så varför badar jag inte?

Men det positiva är att jag plötsligt bor tillsammans med nån som badar och det var ju faktiskt en överraskning.
Ombyte förnöjer! Jag har en ny man i huset (på båten). Trodde jag var gift med en man som inte badar.

A.

Er redd jeg blir kortfattet i dag. Men for en dag å være kortfattet på! Solen senker seg i fjorden, en sval bris stryker over sjøens krusninger, og vi gleder oss til nok en natt i myk bevegelse i bølgene….

Frokosten ble inntatt under Akershus festning, vi fikk besøk i de tidligere timer av bekjente fra barndom og ungdom, vi har levd våre liv, fått våre sår, men nyter av å dele gamle minner. Lite som matcher livet på brygga en tidlig morgenstund!

Lite seiling i dag, vinden har som oftest en plan om å motarbeide oss, og vi gadd ganske enkelt ikke krysse oss gjennom mange timer fra by’n og ut til nabokommunene. Vi tok vår nye, spreke motor i bruk, og den leverte som bare pokker. Autopiloten spiller på lag, og en liten time mot slutten av dagens tur nøt vi stillheten under seil mot dagens ankringsplass. Det var lovlig folksomt her på ettermiddagen, men nå senker kvelden seg, og folket reiser hjem, mens vi blir. Dette kjennes som ferie, selv om huset vårt er rett rundt svingen, nærferie er slett ikke feil om du eier en hyggelig båt!

Vi har hatt besøk også her i Middagsbukta, gamle venner stakk innom, og vi har hatt en flott dag på svai. Middagen var både het og herlig, nå gleder jeg meg bare til køya, for å være ærlig. Men før jeg trekker inn i forpiggen, la meg reklamere for en italiensk pappvin som for tiden er i herlig tapning. 23-årgangen av ”Wanted Zin” fra det italienske distriktet Puglia kan trygt anbefales, enten du er hjemme i stua eller ute i verden. Med slørete blikk og et svakt smil om munnen tar jeg dermed kvelden, og gleder meg til neste havn.

Vi er i hovedstaden. Tigerstaden. I gjestehavnen på Aker Brygge, blant kokaincruisere og langveisfarende bohemer. Ute hyler vinden, regnet banker på alle luker, og torden herjer i nærområdet. Men vi er trygge i vår havn.

Men la meg vende tilbake til gårsdagen en stakket stund. Det er åpenbart at det hviler en mystikk over Saraholmen. Jeg mener; hvem bygger en svart, stor forstøtningsmur på en liten, meningsløs holme i skjærgården? Hva ligger på innsiden? Leser man historikken om denne lille holmen, ser man en endeløs rekke konkurser, tvangsauksjoner, og, ikke minst, bolig for bostedsløse rundt år 1900. Som et lokalt Alcatraz i Bærum, Norway. I morges kom en av de tidligere eierne roende forbi oss i hildringstimen, ja, midt i blåtimen, faktisk. Han påsto at han hadde krysset fjorden fra Steilene fyr i gryningen, men jeg banner på at han var et skrømt. Jeg tok bilde av ham, se på det og døm selv.

Værmeldingen var ikke nådig i morges, Vi la tidlig ut, vi ville finne en havn med trygge fortøyningsmuligheter, tross alt har vi en ny og ubesudlet båt, vi tar ikke unødige sjanser. Været var vakkert, det var vindstille, sjøen lå som et stille tinnfat omkring oss, vi gikk for motor inn til byen mens både Kielfergen og Danskebåten gikk mot havn i morgentimene. Om jeg selv må si det, la vi til med eminente ferdigheter fra rormannens side, det skal sies at alt er lettere når det er vindstille. Det er en viss form for logikk i alt som skjer når vinden ikke vil ha et ord med i laget. Vi ble motatt av en gammel gubbe på min egen alder som eide en av kokaincruiserne i havna, alltid greit med litt hjelp ved ankomst. Og ganske riktig var gubben på min egen alder; saken er at han var en av mine klassekamerater i ungsomsskolen, Norge er et lite land, og noen av oss har blitt svært så velholdne.

I skrivende stund ser det ut til at lynnedslagene passerer rett sør for oss, men jeg kan love deg at det kommer ned store mengder vann akkurat nå, i det minste. Væremeldingen for morgendagen? Sol! Bare sol! Akkurat nå? Nettopp rukket å plugge tilbake den regelrett idiotiske, franske kontakten til landstrøm denne båten er utstyrt med. Neppe godkjent av good ol’ NEMKO, men i dag går det meste, så lenge noen makter å installere det. Nå roer verden seg en smule etter at lyn og torden sneiet sør for oss, vinden roer seg ned, og vi ser fram mot en rolig kveld i Oslo Havn.

Da vi la til her før lunsj, oppdaget jeg at vannfyllingen for tank 2 ligger akter. Så vel undertegnede som min fru stivnet umiddelbart i hvit angst, for hadde ikke vi fylt nær uendelig mye vann midtskips i går….?? Livredd dobbeltsjekking, nevnte tanklokk heter ”WASTE”, ikke ”WATER”!! I klartekst betyr dette at vi fylte vann i 10 – 15 minutter ned i den tanken som skal ivareta menneskelige etterlatenskaper, men hvor faen ble alt det vannet av?? Tross alt holder nevnte tank i området 60 liter drit på en god dag, men vi må ha fylt minimum 300 liter mens vi klødde oss i hodet over hvor lang tid det tok å fylle vanntanken. Denne gangen ble vi faktisk reddet av litt slurv, for vi hadde fullstendig i strid med lovverket forurenset Oslofjorden med tankens innhold, og latt ventilen til havet stå åpen i etterkant. Så vi forsøkte kort sagt å øke vannstanden i Oslofjorden ved hjelp av vann fra Holsfjorden gjennom en halvtoms hageslange, og la oss bare innse at det er et meningsløst prosjekt. Vi kunne puste lettet ut, og lovte hverandre høytidelig å lese litt nøyere på diverse tanklokk før neste tabbe slår inn med stor presisjon. Nu vel, vi kan i det minste skryte av å ha fjordens reneste møkkatank!

Jeg benyttet anledningen før været gikk apehsit, og ruslet innom en av hovedstadens bedre ølpuber, og nøt av nøyaktig to glass øl fra Amundsen mikrobryggeri, det ene glasset svært vellykket, det andre ikke. Det de begge hadde til felles var at prisen gjenspeiler det faktum at på Aker Brygge koster det meste litt ekstra. Uansett var det et hyggelig avbrekk fra bølger og vind, vi har det faktisk ikke ille der vi ligger blant fiffen, og nyter livet som grever. Vi lever i en verden av vind og velstand!

Vi begynner å eie denne skuta nå. Vi har fått justert en god del småting, vi har døpt henne (rappa navnet fra gamlemor, båten vi nå har forlatt), og satt i gang med montering av kroker, dørholdere og nips.

Vi har innledet vår korteste båtferie noensinne; vi skal rusle omkring mellom ca. Oslo havn og ca. Sætre Havn en ukes tid, og lære alle denne båtens væremåter. I dag har vi reist i retning Sandvika, med bil ville det tatt oss ca. 7 minutter, men vi har i dag vært ute på sjøen i flere timer, slør og lens, umotivert jibbing og vekslende vind har vært deler av opplæringen. Og jeg har faen meg bannet høylytt til min egen kone!! La oss ta det siste først, og ble ferdige med det: Det blåste nordavind fra alle himmelretninger da vi la ut sånn midt på dagen i dag, og vi måtte mellomlande for å fylle ferskvann i tankene. Det ble et sirkus!! Etter et par runder i trangt farvann, gikk vi inn for landing ved utstikker 3, konemor svingte seg relativt elegant ned på brygga med to tau under kontroll, og jeg kom snublende etter. Vinden og vi sloss om kontrollen, og vinneren var lenge uklar, for å si det forsiktig. Jeg hadde etter hvert overtatt ansvar for fortøyning, og fikk en del (unødvendige) spørsmål om knuter og fendere, mens jeg brøt med naturkreftene. Da falt de minimalt bevingede ord ”ja, men for faen” på høyt volum, og dagen kunne i prinsipp vært ødelagt. Men tross alt er jeg gift med min drømmekvinne, så etter en lett irettesettelse, mildt, men bestemt, samt noen nødvendige botsøvelser fra undertegnedes side, var vi ferdige med saken. Og i mellomtiden var vanntankene fylt, og vi var på vei til vår første ferie med Wárja II, som altså bare heter Wárja, selv om det innebærer grovt tyveri av navnet fra vår forrige båt. Ikke å undres over at Wárja selv, altså hun vi kalte opp båten etter, ramlet ned av den nye veggen i ren bestyrtelse. Vi har nå hengt henne opp igjen, og forsikret henne om at hun er minst like velkommen her som i forrige skute. Hun er vår skytsengel!

Vi har fått med et digert flagg på vår nye båt. Stolt og høyreist kneiser det i hekken, og så lenge vi seiler bidevind (altså mot vinden) er alt både fryd og gammen, med en liten overvekt av gammen, faktisk. Men seiler vi på tvers, altså slør, eller med vinden, det vil si lens, da er flagget både uregjerlig og ondskapsfullt, faktisk. I dag har jeg blitt rundjult, pisket, pint og plaget av vårt nasjonalsymbol, og til sist ble vi nødt til å bruke en strikk og klamre det fast rundt sin egen høyreiste, overpotente stang. For slik en dedikert trang til å gå løs på rormannen har jeg da sjelden opplevd!

Men etter å ha manøvrert oss inn i sundet mellom Borøya og Saraholmen rett utenfor Høvik, roet alt seg. Her ligger vi nå på svai, vår første natt uten bøye eller annet juks, og nyter livet helt intenst. Utrolig hvor godt man kan ha det kun noen få kilometer hjemmefra! Jeg måtte fram med munnspillet, og i samme øyeblikk ble vi fortrollet, håret grodde, og verden endret seg til et mystisk underjordisk landskap, der plantene pratet og måkene ble engler. I dette øyeblikk lurer jeg på om det var noe rart i ølet jeg drakk. Kan det ha vært alkohol? På tide å legge seg muligens?

Det skal sies at det er flere grunner til at jeg tror stedet er forhekset. Vi hadde akkurat inntatt vår fantastiske middag, i dag bestående av svært gode pølser fra Meny’s topputvalg, jeg lente meg tilbake og tenkte på dessert og iskrem, men slikt finnes selvsagt ikke på ubebodde holmer i skjærgården utenfor Bærum. Noe sånt skulle tatt seg ut. Da, og jeg mener akkurat da, ut av ingensteds, dukket det opp en mindre motorbåt med Hennig Olsens flagg vaiende i vinden, og han styrte direkte mot vårt elegante skip, som om kursen var bestemt, og han visste at han hadde et oppdrag. Halvminuttet senere hadde jeg desserten i hendene. Mulig var isen overpriset, men det er faktisk lov å betale litt ekstra for å få desserten servert ved skutesiden på perfekt tid.

Og i morgen setter vi kursen mot hovedstaden, og nye eventyr rett i nærheten. Undrenes tid er ikke forbi!

Har du noensinne sett gjennom reklamebrosjyrer og videoer for helt nye seilbåter? Det er hurtig, komfortabel seiling, vakre mennesker, stor plass, god mat, vin og sol, bare sol. Tror du dette er sannheten, den hele og fulle sannheten, så sant hjelpe deg gud?

Vi har f… meg kjøpt oss en helt ny og ubesudlet seilbåt!! Det er en Dufour 37, og allerede her begynner moroa, for dette er ikke en 37 fots seilbåt, den er 35 fot. Så hvorfor heter den 37?? Har hørt en påstand om de har narret så mye plass ut av en liten båt, at de synes den fortjener å navngis som om den er større enn den faktisk er. Tja… Jeg vet ikke helt, det føles litt spekulativt fra Dufour’s side, for å være ærlig. Det sagt; Dufour 37 har overraskende mye plass, den er luftig og komfortabel, og har stor plass i cockpit. Det er til og med plass til et utekjøkken!!

Vi kom fra en flott 32 fots Hanse, 2008-modell, som har tjent oss godt, og gitt mange gode (og noen skremmende) opplevelser de senere 5 – 6 år. Overgangen er ikke bare, bare, såpass kan jeg røpe uten å ta i for mye. Og derfor har jeg plass til noen hjertesukk… Den nye båten kom hit til landet som demobåt for importøren, og har vært med på litt utstillinger og denslags, men er fortsatt å anse som ny i garantimessig forstand. Den har, så vidt jeg forstår, vært i landet hele 24-sesongen, så det har vært tid nok til å klargjøre båten for levering. Jo, jeg har forståelse for at det er en del spesialønsker fra nye eiere, men noe såpass enkelt som å initiere essensielle instrumenter, så det er mulig for eierne å se hvordan batteriet har det, hvor mye ferskvann som er ombord, samt dieselmengde og slikt, vel, det burde vært i orden ved levering, ganske enkelt. Ergo er det noen irritasjonsmomenter, og noe modifikasjon for at vi skal få det sånn som akkurat vi vil ha det. Det smeller litt for mye i skapdørene, det er noe småtteri med belysning, det mangler USB C, men dette er tross alt i-lands-problemer, og dermed overkommelige. Svært overkommelige, til og med.

Vi har hatt vår første overnatting i vår nyervervede miniyacht denne helga. Og for en båt vi har kjøpt oss!! Bare utsikten fra de doble dørene i vår komfortable sovealkove er jo verdt halve prisen eller deromkring. Nå ligger vi med hodet i riktig retning, og skuer ut over vårt nye kongerike, den omfangsrike salongen, og utsikten som svinger rolig forbi når vi ligger på svai. Å nyte sin kaffe i sengen en tidlig sommermorgen mens måker og terner krangler om dagens frokost, det er ubetalelig!

Så har vi øvd oss på ”lukeparkering” i dag, vi har kjørt fram og tilbake ute på fjorden og forsøkt å treffe en bøye ved å bakke inntil. Mye vanskeligere enn man skulle tro! Men øvelse gjør mester og vi er i gang med å tilegne oss nye kunnskaper. Det er aldri for sent å lære lukeparkering på sjøen, vet dere.

Vi har igjen åpnet dørene for lange turer i vår egen båt, samtidig som vi har økt gleden ved våre ”mikroferier”, der vi reiser ut en vanlig ettermiddag midt i uka, legger oss bak den nærmeste holmen, lager oss middag, deler en flaske vin, spiller Yatzy og sover. Morgenen etter rekker vi akkurat en kopp kaffe før vi reiser rett på jobb. Det er ”batterilading” av høy kvalitet på en ellers helt vanlig dag! Denne nye, stilige båten gjør slike ”hverdagsferier” enda mer lukrative, enda mer tilgjengelige.

Så selv om det er litt trist å skille seg fra en båt vi har levd med i glade dager og netter, har vi når gjort vårt valg. Våre frustrasjoner med alt dette nye (”- på den forrige båten var det mye lettere….!”) er av kortvarig karakter, deretter er det utelukkende positive opplevelser forut. Vi har gjort det rette med vårt overskudd, vi har nå kjøpt oss mange år med livsglede!

Anna- 26 juli – Oslofjorden
”Når vinden er ute av seilene, er det ingen vits å rope på vinden.”

eller som vi säger i Sverige:

”Gjort är gjort, kommer aldrig igen” (…..eller….mamma sa så 1970….) (eller var det ”bytt är bytt….”?)

Nu har vi gjort det! Vi har bytt båt! För sista gången. Målet är att ha båten/hytten i minst 10 år och uppleva massa goa dagar. Blir inga fler.

Välkommen Wárja (2)! Ja – Vi har valt samma namn! Vem orkar att ramsa upp en massa nummer bara för att berätta för den (o-) intresserade mänskligheten hur många båtar vi har haft före denna?

Nu känns det genast mer trivsamt i denna ambivalenta tid av ryskt svårmod. Farmor är med❤️
För svårt och jobbigt var detta! Skitjobbigt faktiskt. Båtbytardagen igår var sååå mycket värre än vi nånsin kunde föreställa oss. Stackars oss….

Men hur svårt har vi det EGENTLIGEN på en skala?
”Stackars oss som är lite irriterade över saker som inte fungerar i ny båt”

”Skåpen fungerade mycket bättre i den gamla båten”

”Var är luckorna vi brukar lägga grejor i?”

”Åh vad deppig jag känner mig, orkar inte segla”

Gnäll, gnäll, gnäll och PINSAMT!!!!! Jag SKÄMS!
För VAR på Maslows behovstrappa är vi nu och gnäller? På översta trappsteget!?!?

För här seglar en stolt kapten. Och Jag sitter i en helt ny salong på våra egna fårskinnsplädar (jaja, det är 25 grader ute men ändå skönt med lite fårskinn). Fönstrena i salongen är så låga att det känns som jag sitter i vattnet och skriver. Har klarat att laga mat på den nya spisen och att diska i den nya vasken, duscha i den nya duschen. Snart ska jag lägga mig i den nya breda nybäddade sängen med rena lakan.

Allt är på plats!
Så varför saknar jag Wárja (1) ???????

Skärp dig Anna! Det är INTE synd om dig!
Vi har köpt en kanon-båt. Drömmen om att segla till Medelhavet kan leva vidare och det finns antagligen en eller två människor i världen det är med synd om än Mig. (notera min självironi! Världen är helt jävlig och går under samtidigt som jag gnäller över en Ny segelbåt)

(JA, jag SKÄMS nu!)

Hälsningar från en smula skoskav Över Maslows översta trappsteg