Startade dagen med ångest och ont i magen, men det blev bättre ju närmare Sverige vi kom. Rätt före gränsen var mitt största dilemma: Ska jag hissa Svenska flaggan eller ska jag hissa den hemsydda Sillesalaten (norsk-svenska unionsflaggan)?
I Strömstad visste jag att jag hissat rätt flagga. Många beundrare av flaggan och flera beställningar. Det är bara Kungen som kan köpa Sill-salladen färdig (jag undrar var han köper den???).
Notering vid gränsen: Att smuggla denna vägen är ingen bra idé! Tullpolisen tar Alla båtar på väg från Strömstad till Norge.
Det börjar Likna semester! (alltså LIKNA!) Mannen är fortfarande alltför skarp i tonen när han ska lägga till och det blir därför från och med nu Jag som lägger till. Han måste skärpa sig! Det finns andra båtar därute som vill ha mitt sällskap. Jag bara nämner det.
Köpt rätt frisyrgelé, fått färska räkor, färsk fisk på grillen, ny kudde som inte luktar bajs och det är 23 grader och sol fast klockan är nio på kvällen.
Midt på gjestehavnen i Strømstad ligger det ved en misforståelse en svensk seilbåt, ja altså en som fører det svenske flagg. Hva gjør de her? Dette er en norsk by! La oss være ærlige, mine venner, uten nordmennene hadde Strømstad vært en spøkelsesby. Det hadde vært som en gammel fornøyelsespark, nedlagt på femtitallet, naturen hadde vært i ferd med å ta over de pittoreske trehusene, de eneste levende vesener her hadde vært en håndfull tannløse fiskere. Med robåt.
Det har vært en aldeles fantastisk dag på sjøen. Jeg trivs best i öppna landskap, og det har vært en del av denslags i dagens løp. Vi har seilt mot sør igjen, stort sett benyttet den nå svært så trekkvillig fokka, selv om dagen i dag hadde hatt god nytte av storseilet også. Men det jeg har lagt meg til merke, er at dersom Norge skulle ønske å overta den svenske Västkusten, har vi allerede armadaen klar. Den består av et nærmest uhorvelig antall seilbåter i størrelsesorden 21 – 60 fot, med majoriteten et sted høyt oppe på 30-tallet. Disse båtene trener så å si hver dag mellom midten av mai og begynnelsen av september, vi ser at altså på en uovervinnelig masse av topptrente båtmannskap, som ikke har gjort annet i hele sitt båtliv, enn å overta den svenske skjærgården med finslepen teknikk. En av mange fiffige triks den norske armada benytter, er å heise noen små svenske flagg i masta, bare for å fremstå som vennlige.
Her i Strømstad er det større nordmannstetthet enn i noen norsk småby, i bakgatene spiller norske band, langs strandpromenaden snakkes det utelukkende norsk, og dersom en svensk småbarnsmamma med barnevogn forviller seg til den kanten av byen, kjeppjages hun til bygrensen med hevede båtsaker før hun får bestilt sin smörgås i dagligvareforretningen. Min svenske fru sier hun er hjemme i Sverige nå, så feil kan man ta, gitt. Joda, hun er hjemme, men det er selvsagt fordi hun faktisk bor i Norge, og norskere enn Strømstad, blir det bare ikke.
Det er et yrende liv her i havna. Sikkert gøy det, men så var det dette med öppna landskap, da. Det kan oppleves noe hyggeligere å våkne i stillheten blant norskokkuperte svaberg, enn midt i en krigsherjet by, fylt av umusikalske norske seiersbrøl 24 timer i døgnet. Jeg drømmer derfor om en morgendag med mer sol og vind, og en natt på svai helt alene bak en liten holme sør for Grebbestad et sted.
Og den svenske båten som har forvillet seg inn i indre havn i Strømstad, kommer til å møte sin morgendag 5 meter under havflaten, med et norsk flagg tredd opp der du veit.
JAG backade ut av den trånga hamnen. Grann-tanten sa: Det där hade jag ALDRIG vågat. Full koncentration på att se cool och lugn ut, det är det viktigaste. Att se ut som att man aldrig gjort annat. Mannen fick inte ett endaste hårt ord. Han beordrades bara att ta in tampar och fändere och det klarade han fint.
Vi seglade ut på det stora havet. Härlig vind från rätt håll. 8 knop och nytt hastighetsrekord. Jag tänkte: Detta blir en fin dag utan ångest och skräck. Här skall njutas! Riktigt långsamt som pappa hade sagt.
Men så! Kom plötsligt havsdyningarna! Låååånga, Seeeega våååågor. Upp på toppen och ned i dalen. Om och Om och Om igen. Och DÄR var skräcken rätt tillbaka! Tänkte att Detta klarar du Anna! Men nej, gjorde inte det alltså. La om rutten och begärde en omedelbar 90 graders sväng för att istället gå inomskärs.
Hämtade ner Ronja Rövardotter på padden. Tvångsvisade Håkon episoden där Ronja och Birk hoppar över Helvetesgapet. Väl i Fjällbacka blev samma man tvångsdirigerad till samma Helvetsgap. Vi hoppade såklart inte, jag törs ju inte ens gå nära, då får jag svindel….
Fantastisk middag: Hälleflundra på båt-grillen tillsammans med ”Fjällbackaröra”. Orkade nästan inte äta, är så himla trött! Känner mig som jag allaredan har åkt Vasaloppet. Avslappnande med semester (ironisk) 🙂
Det er ikke sant at det blir drept en hel haug med mennesker her i Fjällbacka, uansett hva Camilla Läckbergs syke sinn påstår om og om igjen. Neida, Fjällbacka er et fredelig og vakkert sted, og det er stedet der selveste Ronja Røverdatter tok spranget over Kungsklyftan gjentatte ganger. Jeg anbefaler en hver å ta turen, og med det har jeg begynt dagens anbefalt / ikke anbefalt-spalte…
Vi la ut fra Strömstad ved 10 tiden, heiste begge seil (Eureka) og seilte lystig avsted med periodevis mye fart, vi logget vel 8 knop på det meste. Anna forsøkte seg på vannski bak seilbåten, ikke anbefalt. Vi har nå blitt så innmari eplekjekke at vi uten videre la kursen ut til selve havet, og fikk fort oppleve havdønninger. Først litt koselig, etterhvert ikke koselig i det hele tatt, selv om de knapt oversteg en meter. Her er jeg dog litt delt i mitt syn på om det skal anbefales eller ei, så jeg konkluderer med følgende: dersom du er avhengig av en sånn fullstendig dustete kontorstol som balanserer på en diger kule som gjør at du blir sittende og vingle med korsryggen hele dagen, er havdønninger anbefalt. Men sliter du med litt angst når saker og ting flyr opp og ned og hit og dit, og du ikke har kontroll på noe som helst, da er det overhodet ikke anbefalt.
Vi la om kursen radikalt, og kastet oss inn i labyrinten innafor. Du vide verden hvor mange øyer, holmer, skjær, steiner, viker, grunner, staker, dingser, fyr, stokker og merker det er mulig å plassere ut i den frie natur! Det er som en sti på vannet, der man bare flakker med både blikket og rorkulten i en evig forvirring; retningssans og vindretning ble effektivt blåst bort, bokstavelig talt. Men for en skjærgård! Lurer du på hvordan en skjærgård virkelig skal arte seg, se til Bohuslän. You can’t make this shit up. Innaskjærs i Bohuslän er dermed sterkt anbefalt. Selv med seil, men gjør det enkelt, hold antallet seil til et minimum og ha motoren klar, for den behøver du innimellom. Det er dessuten anbefalt å følge de stiplede linjene på sjøkartet, for om du begynner å ta egne valg, forstår du kjapt hvor oppfinnelsen labyrint kom fra. Det ryktes at det forsvinner nær 1200 norske båter her hvert eneste år. Dette er åpenbart svensk motstand mot norsk invasjon.
I dag igjen var det temmelig heftig å legge til blant millonbåtene med ganske mye vind på indre havn i Fjällbacka. Nokså spartanske fortøyningsfasiliteter, men det rekker såvidt. Ettersom den norske invasjonen også har nådd Fjällbacka, er det flust av hyggelige folk her, så man får i det minste hjelp med å klore seg inn i havna, selv når man ankommer med stivt blikk og høy styrefart.
Vi fant fiskebutikken, og dro til med 4 hekto fersk kveite, det heter helleflundra på svensk, men smaker som kveite, uansett. Selvsagt anbefalt. Vi tok dessuten med oss litt Fjällbackaröra, det er så anbefalt at det knapt går an. Med det tar jeg med dagens siste, men sterke anbefaling; Magma! Dette er en syrefast grill som kan festes bakerst på båten, og der kan du lage de mest fantastiske retter. I dag ble det altså kveitepotpurri, og det smakte så godt at vi hold på å forspise oss. Det siste er ikke anbefalt, for øvrig. Oppskriften? OK, da:
Til to mennesker som er gladet i hverandre behøves det følgende:
400 g. kveite, delt i 1 x 2 cm terninger
2 vårløk
Et par aromasopp i små båter
1 løk i skiver
2 hvitløksbåter, hakket
Litt paprika i biter
Provencekrydder
En slant hvitvin
En slant fløte
En liten skje smør
Salt
Pakk hele faderuttan inn i to foliepakker, fyr opp Magma’n på flatt jern, og la det kose seg der i 12 minutter. Det er samme tid du benytter på å koke litt fint kuttede potetbåter, som skal serveres med når fiskepakka er fix ferdig.
Server med Fjällbackaröre over potetene, drekk deg snydens på din favoritt hvitvin, og sett i gang å grue deg til morgendagen.
Nu är jag trygg. Ett glas vitt på betalad trygg plats. Med en trygg toalett på behörigt avstånd och svenskt snus tryggad i mitt skåp. Ser ut som helvetet i håret, osminkad med ringar under ögonen. Men jag är trygg, tryggt i hamn. Fastknyten i en brygga i Kungshamn.
Men så var det INTE i morse! Väderprognoserna är sååå dåliga. (Alltså…har fått lite annan syn på väder sista dagarna). Det ska bli sol och sånt, men VÅGORNA!!!!! De blir bara värre och värre.
Kris-möte i båten i morse. Ska vi ta bussen hem och lämna båten? Ska vi bara ligga kvar och se vad som händer? Ska vi be nån hämta båten? (Jag tänkte tanken att sälja…) Inget av alternativen kändes speciellt lockande. Så jag tog saken i egna händer och bestämde: Vi fortsätter söderut!
Det var JAG idag igen som i stark vind backade båten utav hamnen. Men grunden till att det var jag som gjorde det, är att jag jag är minst dålig på det. Tanken på att löpa runt på båten och lossa alla tampar, snören, fändrar, sladdar, knutar, grejor, slangar stressar livet ur mej.
I teorin och på utsidan har vi haft en fantastisk tur från Fjällbacka till Kungshamn inomskärs och genom 2 kanaler. Men det är svårt att njuta långsamt när man undrar vad som ska hända imorgon. Vågorna ute på havet blir bara högre och högre….
Är innanför komfortsonen precis just nu. Det är första gången idag.
Anna
Ps 5 timmar senare:
Fortfarande i komfortsonen. Vi stannar i Kungshamn 2 nätter. Tryggt fastknutna vid en brygga.
Uroen gnager, er jeg en mann eller en mus? Båtmenneske eller sofagris? Det er pokker ikke lett å si, ettersom det ser ut som om bølgehøyde og vindstyrke avgjør hva jeg opplever meg selv som.
Vi har lest, tolket og debattert værmeldinger fra diverse tjenester, og stort sett konkludert med at noe er feil her. Vi er selverklærte godværsseilere, og det som utspiller seg langs den svenske västkusten i disse dager, kan ikke karakteriseres som godvær i noen fornuftig betydning av ordet. Kuling i kastene, og en vilter sjø med bølger opp mot 2 meter, det er ikke for et komfortsøkende, bedagelig menneske som meg selv. Dagen begynte med uling fra hele rekka med seilbåter som lå klynget sammen i gjestehavnen. Når man våkn er om natten i sin lille seilbåtlugar og hører det der, tror man jo at det herjer en flokk ulver og snøstorm på utsiden. Det blir litt svak nattesøvn på den måten, skal jeg innrømme. Vi la uansett ut fra Fjällbacka med middels godt mot; mannskapet styrte båten med stø hånd, om enn temmelig fokusert og lite tilsnakkendes. Selv påtok jeg meg rollen som kjekkas, og konverserte tilsynelatende avslappet med de omkringliggende kapteiner, i det vi seg ut med millimeterklaring ved alle båtens hjørner. Det er viktig å se ut som at dette har man gjort hver dag siden før man kunne gå, selv om realiteten er at man finner det omlag like enkelt som å sykle baklengs i 60 km/t og lese høyt fra Dagbla’, samtidig som man spiser en softis i beger.
Nu vel. Vi valgte minste motstands vei i dag, og fulgte en indre rute, innenfor det vi kunne finne av øyer og skjær. Og det er mange! Dette bragte oss inn i noen av de mest spektakulære skjærgårdsidyller som tenkes kan, så her må jeg krype til korset og komme med følgende innrømmelse: Med sedvanlig norsk naturarroganse, har jeg tidligere stilt meg nokså overbærende til den svenske skjærgården, og tenkt at en haug med småstein i delvis nedsenket i vann, ikke er noe bringe til torgs. Men de siste to dager har gjort meg til en nyomvendt sjel, dette er helt ufattelig heftig! Ergo bragte turen oss gjennom både Hamburgsund og Såtenäskanalen, samt en del ubeskrivelig slalom mellom øyer, holmer og skjær, med grønne og røde staker som slalåmporter. Mot slutten av turen ble vi tatt igjen av den norske snobbearmadaen, en gjeng 50 og 60-fotere med norgesrekord i liggedøgn i Soooon og Hankø. Disse er nå på pilegrimsreise til sitt Mekka, nemlig Smögens indre havn. Derfra kan de svinge seg kjapt over til Kungshamn med lettbåten, for der ligger nemlig Systembolaget. På den måten kan de bunkre de rett merkene med Champagne og Armagnac, og dermed gjøre aftenen komplett innerst ved brygga i Smögen. Mårn du!
Mens solen senker seg bak luksusboligene i på den andre siden av sundet, ligger taperne med 32 fots seilbåt fra før 2010 på skyggesiden, og gjør opp status. Er vi menn, mus eller bare rotter som forlater det synkende skip? Vi takler ikke 2 meter bølger! Det gir oss ryggmargsbrokk, postraumatisk stressyndrom, ticks og humørsvingninger. Og er vi så dumme at vi går i land, raver vi rundt som fylliker, fordi bølgene har satt seg fast i hjernemassen. Om vi våkner om natten og hører seilbåtmastenes atonale sirenesang, får vi skrekk, og tenker at vi vil ikke ut dit igjen. Ut i en endeløs berg-og-dal-bane med uberegnelige svinger, og ingen kjent avslutning. Vi blir her i havna et døgn til. Dette døgnet skal brukes til å finne ut om vi er båtfolk eller sofagriser. Morgendagen gir svaret. Kanskje.
Jag fattar inte hur alla andra gör. De seglar runt Skotland på 18 minuter, till Tyskland på 7 minuter , eller till Lofoten runt hela Norge på 1,5 dagar. Kors och tvärs över Atlanten och Nordsjön, runt hela Medelhavet eller Jorden. Dessa coola, lugna, trygga, solbarkade män med skotet i spänn som aldrig har problem att angöra en brygga.
Hur gör de?
Fick kaffe på sängen och fortsatte morgonen med fetfrukost. Då säger Håkon: ”Vi har ingen badstege längre”. Badstegen hade i nattens vågor valt att lägga sig på 8 meters djup. Faen att vi sålde den gamla tänkte jag! Och det är faktiskt inte bara bara att köpa en ny för 6000 spänn, för de måste måttbeställas från Tyskland och har lång leveranstid. Har man sen tur när den kommer så passar den. Dagens höjdpunkt är att vi klarade att fiska upp stegen 🙂 YIPPIIII!!! GLAD! 🙂
Men denna lilla incident tänker jag hör till båtlivet. Sånt får man räkna med!
Hållö är en fantastisk ö! Glad att vi tog Hollöexpressen och inte egen båt, tror inte vi hade orkat lägga till där. Och ÄNTLIGEN fick jag känna de mjuka Bohuslänska klipporna under mina bara fötter, som jag har längtat! Nåt HELT annat än den svarta, taggiga stenen (Skiffer och kalksten) på Oslofjordens stränder, där kan man INTE gå barfota. Mina fötter NJÖT! Riktigt långsamt. Jag tror till och med Håkons fötter njöt en liten stund. Det är faktiskt första gången jag ser honom utan svarta herrsockor uppdragna halvvägs till knäna, han var helt UTAN strumpor idag (nästan naken altså). Gott tecken! Kanske man kan lära en gammal hund sitta? Hållö bjöd på nystekta våfflor med sylt och grädde, men när jag bad om att få brunost på min våffla såg damerna ut som fågelholkar…..Brunost hade de aldrig hört talas om. Har inte alla brunost på våfflor?
Färska räkor och kallt vitt vin väntar nu i kylskåpet. Köpt ett kort med 8 minuter dusch och planlägger att eventuellt byta till ren t-shirt och ren b-h. Eller kanske det blir imorgon när jag ska möta favorit-fastrarna på Tjörn, om vi klarar att ta oss dit.
Vilken härlig dag! (Trivs jag kanske bäst när min badstuga ligger vid bryggan?)
Jadda! Denne dagen begynte strålende, i og med at jeg forsøkte å dryle pappskallen tvers gjennom inngangsluka, og fjernet med det en kvadratmeter hud oppe på hodet. Merk: Jeg klarte ikke få hodet igjennom plexiglasset i luka, selv om forsøket var ganske godt gjennomført. Mens jeg satt der i cockpit og forholdt meg til min nyvunne status som skalpert, oppdaget jeg at vi ikke hadde badestige, og meldte dette av med rolig stemme til mannskapet.
Vi hadde badestige i går. Her er det to muligheter. 1. Noen har tatt badestigen vår i nattens mulm. 2. Havet har fravristet båten badestigen, og senket den.
Det er i øyeblikket 8,2 meter under vannlinjen, og den svenske Västkusten briljerte i dag med god vannkvalitet, for så vi ikke et eller annet sølvglinsende langt der nede? Å joda, det gjorde vi så visst. Når sjøen innimellom roet seg ned litt, skimtet vi noe som glinset laaaaaangt der nede…. Det er ca. 18 grader i vannet. Her oppe ved toppen, altså. Jeg er god på å svømme et stykke under vann, men isbading er ikke min greie, spesielt ikke om jeg skal ha med et søkke mens planen er å svømme oppover. Søkker er til for å senke greier, og er man allerede på bunn, vil man ikke fortsette med det for lenge, faktisk. Fridykking dermed vurdert, og utelukket. Vi vurderte den lokale dykkerklubben, men i mellomtiden satte jeg i gang å pilke med verdens feteste krok, det er en sånn type som brukes til å hekte på bøyer når man ligger på svai, for eksempel.
Jeg var vel på kast 63 da det nappet for alvor. Å neida, det var ikke første gangen jeg hadde føling i fjæra, det hadde vært nærkontakt av ganske høy grad noen ganger tidligere. Men nå nappet det seriøst. Nennsomt halte jeg inn den glinsende fangsten; denne har høy kilopris, så det er viktig å ikke bli for ivrig her. Gleden var til å ta og føle på da badestigen brøt vannflaten, litt i ubalanse, men fortsatt fast fisk. I dag har vi innført sikringstau på badestigen, ettersom beviset på nattens rufsete vær ble såpass håndgripelige. Havet gir og havet tar. Havet gir bølger, og havet tar badestiger.
Ellers benyttet vi dagen på å flytte seilbåt fra plass 31 til plass 28 i Kungshamn gjestehavn, og kapteinen har med det gjennomført dagens pulsøvninger, det holdt på å koste en moderat stor skjærgårdsjeep, men jeg stoppet i siste øyeblikk. Forsøk 2 fikk ståkarakter med minste mulige margin, men det kostet i det minste intet annet enn nok et jafs av stoltheten hos undertegnede…. Den begynner å bli ganske tynnslitt, for øvrig.
Vinden har hylt rundt ørene på oss i dag igjen, vi har dermed ligget i gjestehavnen i Kungshamn og kost oss med reker og hvitvin, etter å ha vært en tur med rutebåt ute på den temmelig spektakulære Hållö, der isbreene gjennomførte en svært grundig slipejobb over en omtrentlig 100 000 år lang periode. Mye rart skal en se i verden, og noe av det finnes altså i den Svenske skjærgården.
Det kommer en morgendag. Den skal føre oss videre mot sør, vi har noen folk vi skal treffe i morgen, så fram skal vi. Suveren planlegging fra mannskapet vil sørge for det. Godt å ha en en råtass av en navigatør om bord, nå venter vi bare på at vinden løyer. Det holder nå, for f…!
Har inte vart rädd på 2 hela dagar! Passerat många av de kända smultronställena : Lysekil, Grundsund, Gullholmen, Mollösund, Kyrkesund och fler…. Vi missade träbåtsfestivalen i Skärhamn, men istället har vi MÖTT alla träbåtar och sjörövarbåtar – det var egentligen bättre.
Vi har sett säl! Första levande djuret i havet vi möter på färden. De är Såå söta! Jag tycker sälar liknar katter så nu längtar jag hem efter min katt….
När jag summerar mina 2 dagar utan skräck så måste jag ändå tänka lite….. Det har vart väldigt LITE vind i seglena dessa två dagar…. En dag vid bryggan och en dag nästan helt för motor. Kanske jag inte gillar att segla???? Fast JO jag gör ju det! Jag älskar att stänga av motorn och segla i 2-5 knop utan vågor, det är först då själen får ro. Då kan man tänka. Och vila hjärnan. Hmm….ambivalent…dessa veckor ska utvärderas ordentligt när vi kommer hem!
Skärhamn! Hade hoppats på 2 stk fastrar men fick nöja mig med 1. FANTASTISKT TREVLIGT!!!! 1 faster med tillhörande man på båtbesök. Vi tog den stora rundvandringen i båten och demonstrerade alla luxuriteter vi har: Kök, toa, säng, kylskåp med vin, dusch….
Samma faster (med tillhörande man) inviterade oss också hem. Härligt att få kissa på en toalett som ligger stilla. Man fick också slänga pappret i toan!
Och kan du tänka dig? Vi fick 2 kaffekoppar i present som matchar övrig inredning på båten 🙂
Gott få röra lite på sig, vi har promenerat tillbaka till campingplatsen – OJ förlåt jag menar gästhamnen. Grillar som ryker, musik överallt, vin och öl, folk går 2 meter förbi där jag äter/sover/duschar. Vi har alla campingvagnar som ligger på havet. Älskar campinglivet! (Förlåt alla seglare att jag svär i kyrkan!?)
Släkten är bäst! Blod är tjockt! Så härligt att träffa faster med man :-). Jag röstar för MER SLÄKT!
– Hej! Du kan inte släppa anker här!! Dette var velkomsten da mannskapet på elegant vis bakket båten inn i en trang bås i Skärhamn på Tjörn. – Det er tampar i vattnet!
Kaoset var et faktum. Ankeret var på full fart mot bunn, båten i godt driv mot brygga, alt var ”taima og tilrettelagt” som Egon Olsen (Sickan Jönsson) ville ha sagt. Alt ble snudd på hodet. Ankeret ble snudd på halvveien, og var på full fart oppover igjen, båten i godt driv utover igjen, mannskapet, som hadde vært i gang med en strålende jobb var på vei i kjelleren, kapteinen ble tryglet om å overta roret på kortest mulig varsel….
Dette med reising har fått en ny verdi for meg i disse dager, jeg har i grunn tenkt meg at Göteborg er en by jeg kommer meg til på tre og en halv time, enten du benytter tog, buss eller bil. Eller helikopter, om du er helt korka. Jeg husker plutselig tilbake til mine yngre dager som flytekniker, når passasjerene ble superstresset over 30 minutter forsinkelse, og jeg var cocky som f…, og hevdet at ”hadde du ridd på hest, hadde ikke 30 minutter ekstra ved leirbålet om morgenen, betydd en dritt!”. Nå har vi vært ute en uke, vi er fortsatt ikke i Göteborg, og om snaue 14 dager har jeg en jobb å passe. Vi har alle mulige hjelpemidler; fantastiske, detaljerte sjøkart, utrolige navigasjons-app’er, værmeldings-, vind og bølgemeldbinger i alle varianter, røde og grønne staker, merking av et utall grunner, og, ikke minst, en særdeles velfungerende Yanmar motor.
Da vikingene la ut fra handelsstedet Tønsberg i det herrens år 871, hadde de ingen aning om noe av dette. De la ut på lykke og fromme, de visste ikke om de ville få full storm i mot, ekstremvarme, høye bølger, eller vindstille i 2 uker. Dessuten ante de ikke om de ville bli knust mot et undervannsskjær innenfor Väderöarna, og slike finnes det nærmest millioner av i denne fantastiske skjærgården. De stolte på egen overlevelsesevne og styrke, samt en eller annen gud, mens vi stoler blindt på en eller annen jævla app. Jeg har fått fornyet respekt for vikingenes mot, kreativitet, og navigasjonsevne, etter denne turen. Ellers merker jeg meg at den norske invasjon har avtatt markant nå som vi nærmer oss västkustens perle, Göteborg. Vi er sterkt undertallige nå, og dermed betydelig mer ydmyke enn i den helnorske byen Strömstad. Her oppfører vi oss høflig og nærmest underdanig; vi følger regler, bråker ikke unødig med noen, vi utveksler kun høflige smil og hyggelige kommentarer til alle våre svenske venner.
Vi har hatt en dag med lite vind og mye motor i dag, det gir oss ikke like mye glede å bruke motoren så mye, til tross for at det holder mannskapets angstnevroser under kontroll. Og nå er vi trygt fastbundet i Skärhamn, til tross for svømmestevnet som utspant seg da vi skulle legge til. Vi trodde alt var lugnt, inntil vi nesten var inne, og all baluba brøt løs. Her finnes nemlig et slimete tau som går fra brygga og ut til en moring ute i havnebassenget et sted, og det skulle vi liksom visst på forhånd. Hvorfor er det så få opplysninger om sånt i beskrivelsen av gjestehavner? Det ene fortøyningssystemet mer forvirrende enn det andre finnes jo rundt omkring, og skaper trøbbel for de ankommende, og underholdning for de som allerede er i havn. Til sist fikk jeg gleden av å feste baugen i slimtauet, og hekken i brygga.
Vi har spist en bedre middag fra egen grill i båten, hatt besøk om bord, og vært hjemme hos mannskapets slekt, og kvelden senker seg i Skärhamn. Vi ser fram mot morgendagen, og satser på mer seil og mindre Yanmar.
Anna & Håkon på tur 