Medans Håkon fortfarande sov kokade jag kaffe till 2 av Holmestrands kanske mindre lyckade (men kanske lyckligaste?) män. Två stk 65 plussare på kajen med varsin öl klockan 08.30, en av dem i rullstol. Vi pratade lite och jag tog deras kaffebeställningar.
Fantastiska förutsättningar idag! Med ett platt hav utan vågor och lagom vind for vi söderut. Blåseglet uppe och inget ull på kroppen.
Jag har koll på alla väderappar en gång/30 min. Till trots för det gick det från Himmel till Helvete på en kort liten stund.
Där var han TORS HAMMAR igång igen! Faen altså! HATAR! Vi ställde snabbt om planerna och drog till Östra Bolærne där vi var för 7 (!!!!) år sedan med Babben (första båten).
Pjuh. Måste sova lite. Koka lite Svensk nypotatis och ta en promenad i berget.
Imorgon ska det bli massa vind och 2-2,5 meters vågor. Inget för mig. Men det tar vi då….
Vi har levd med trusselen om at himmelens vrede skulle vederfare oss hele denne dagen. Svarte, ondskapsfulle skyer har hengt over havna fra tidlig morgen, helt til de skruppelløst angrep oss. Men vi hadde forutsett planene, og hadde barrikadert oss i en italiensk restaurant, med pizza, vin, kors og vievann. Vi holder stand!
Mye skummelt som foregår i rufsete vær i Holmestrands gater….
Holmestrand er en kystby med en vakker fasade mot havna, men med mørke bakgater og en mørk historie. Her hentet hollenderne ut norsk trevirke, og levde herrens glade dager i gater og streder lenge før E18 ble lagt i den beryktede Holmestrandstunnelen, og senere langt opp i lia. Det finnes ingen grunn til å dra til Holmestrand lenger, verken for hollendere eller skikkelige folk. Nå har vi luksusseilere overtatt for hollenderne, vi fyller gatene med fyll og rør halve året, resten av tiden ligger Holmestrand brakk og venter. Venter på at noe skal skje. Venter på godt vær. Venter på sånne som oss.
Vi har ligget her hele dagen, vi har også ventet. Heldigvis gikk det hele ganske bra, men der ute på sjøen har helvete vært løs, så vi har tatt rett valg, for en gangs skyld. Antall lyn der ute har vært omtrent likt med det antall skritt vi har tatt rundt omkring i gatene og opp på ”fjellet”, der industrien og faghandlene ligger som perler på en snor. Vi måtte ha et nytt båtflagg, men sånt finner du ikke nede ved havna der sånt behøves. Neida, du må ”opp på fjellet”, sa de lokale stammene til oss. Dovre, foreslo jeg. Nei, sa de. Bare opp på platået, så fektet de litt sånn slurvete inn over land et sted. Men vi gjorde unna det viktigste først, nemlig rusmidlene. Heldigvis finnes et statlig utsalg i en av de dystre bakgatene i byen, dette ligger i gangavstand fra vårt staute skip, som nå ligger longside ved strandpromenaden. Hint til havnefolka i Holmestrand følger: Det er plass til ca. 3 ganger så mange gjester om du legger dem side om side med baugen inn. Do the math.
Endelig noen som kan skaffe blekk til data. At ingen har tenkt på det før. Holmestrands bakgater, ass.
Med rusmidlene trygt plassert ombord, la vi ut på ekstremekspedisjon ”opp på fjellet”, for å skaffe flagg, planen var å finne den hemmelige forretningen ”Gjerts Fargerike”, der skulle man etter sigende ha det meste. Rundt oss samlet skyene seg, den ene svartere enn den andre, om Frank Løke tror han har begått en bragd ved å komme seg (nesten) til topps på Mount Everest uten oksygen, be ham prøve seg langs veien opp til fjellet fra strandpromenaden i Holmestrand, med artrose og artritt i de fleste ledd, og, ikke minst, uten refleks og uten regntøy!!
Naturen spiller med oss… Narrer oss til å tro at den er vakker og snill….
Mens vi var oppe på fjellet, fikk vi overtenning, antar det var mangel på oksygen, og strakk strikken rimelig langt ved også å søke opp en rørleggerforretning. Vi ville nemlig ha fatt i en perlator. Springen i pantry er nemlig litt for kort, vi ville ha litt mer fleksibilitet i byssa, så vi tok sjansen. Skyene hang nå som 7-hodede troll med hodene ned, og de hadde begynt å sikle på oss. Vi fant perlatoren. Og vi begynte nedstigningen til havnivå med smerter i alle ledd, redsel i blikket, og en hastighet som langt oversteg vår ytelsesevne. Det tar på med ferie! Men for en vannkran vi nå har fått oss! Jeg vil påstå at båtens verdi økte med nærmere 30% grunnet denne ekspedisjonen. Ærlig talt, nytt nasjonalsymbol og verdens flotteste vattenkran på en og samme dag!
Har’u sett et slikt kunstverk av en vannkran noen gang? Hæ?
I morgen blir det perlevær. Vi skal mot sør. Vi skal heve vårt flotteste seil, og langsomt nyte turen i retning det forjettede land. I live, tross Holmestrand.
En dag utan tårar, en dag i gästhamnen på Holmestrand. Åh så härligt! Vi åker inte ut på havet när Yr hotar med åska överallt hela dagen.
Och säga vad man vill – FRUKOST kan jag!
Frukost
Vi har gjort bara viktiga saker idag:
Fyllt på med mer vin, rask 5 km träningspromenad upp till ”fjället”, köpt ny flagga, sett 4 avsnitt av familjen Bridgerton (bara jag såklart, Håkon ser inte på sånt), tvättat håret, sovit middag och sist men inte minst: Köpt en förlängning till vattenkranen i diskhon.
Utsikt från ”fjället”
Resten av kvällen blir sannolikt på den världsberömda italienska fiskrestauranten Bella Vista. Vi måste äta långsamt så att åskvädret hinner passera.
Gårdsagen var litt traumatisk for enkelte av oss. Med en fortsatt pågående sønnavind, tenkte kapteinen det kunne være på sin plass med litt forsiktig terapeutisk vinddrevet båtreise. Passer jo fantastisk, da, at akkurat Drammensfjorden ligger og byr seg frem rett rundt hjørnet!
Litt kjipt det der med været. For to år siden hadde vi mye av samme greia da vi seilte sørover den svenske Västkusten; vind og temperatur var så absolutt ikke på vårt parti. Strategien om å legge ferien tidlig for å fange godværet og unngå torden, har hittil vært noe i nærheten av en fadese. Med morgendagens værmelding tatovert i repilthjernen, har vi i dag bevet oss med museskritt, og har nå bundet oss godt fast i gjestehavna inne i Holmestrand by. For det er torden på gang. Ingen höjdare for godværsseilere, egentlig ikke for de dumdristige, heller, når sant skal sies, Ergo er vel planen å bli her i morgen, gitt at ikke værmeldingene endrer seg radikalt i løpet av natten.
Sjekk den fantastiske turen i Drammensfjorden! Sagtannsmønstret terapi!
Men tilbake til terapien. Vi har hatt en helt nydelig dag på fjorden i dag!! Vi har seilt med god bør inn Drammensfjorden til Hyggen, og det kule er jo at akkurat der, kan du beskue hele fjorden med det blotte øye, og det er en ryddig, oversiktlig fjord vi har med å gjøre. Koselige områder, men fullstendig blottet for øyer, holmer og skjær, sånn sett en litt kjedelig fjord, til tross for de grønnkledte åsene som omgir den. Litt absurd at det er en drøy mil hjem om vi legger linjalen på kartet, men i realiteten er vi uansett langt hjemmefra. I vakkert vær krysset vi ut fjorden igjen, før vi byttet til motor og cruiset selvsikkert gjennom Svelvikstrømmen. Litt mer fjas på utsiden, men vi hadde uansett en ganske frisk seilas over til Homestrand, dagen er fullbragt.
I sannhetens navn er det litt klønete å helt skjønne gjestehavna i Holmestrand, ettersom den er rimelig blottet for skilter. Så det ble en del c-momenter innimellom millonfartøyene, og en av dem var potensielt farlig…. Heldigvis er det ingen skader på verken skip eller mannskap….
4,5 tonn tørkestativ. Flytende.
I natt kommer det regn igjen, og vi må lære oss litt mer om de ymse lukenes nattposisjon, for her hadde vi glemt noen basiskunnskaper igjen. Mye vått sengetøy og håndkler på morgensiden, og vår staselige Hanse 320 med navnet Wárja, byttet rolle fra gårsdagens treningsapparat til et 4,5 tonn tungt tørkestativ. Vakkert? Neppe. Men nødvendig var det i det minste. Litt dumt da, at mitt håndkle som startet dagen som gjennomvått, gikk ut gjennom Svelvikstrømmen som helt tørt, ble hengende også i den friske seilasen til Homestrand. Makan. Ja, ja, jeg får stille meg på dekk til vindtørking, da, om det er så forbanna viktig å være tørr hele tiden!
Men! Jag kan laga både frukost och lunch! Det är liksom min grej!
FrukostLunch
Jag är också bra på att läsa karta, studera väder, hänga upp blöta handdukar, torka golvet mitt i natten när det har regnat in, städa toaletten och betala hamnavgift.
Men det deprimerar mig att jag inte ens klarar att knyta fast en båt i en brygga. Jag kan inte en fenderknop, och då har jag ändå tränat.
Faktum är att dagens tilläggning i gästhamnen gjorde mig så deprimerad att jag var tvungen att gråta lite igen. Jag kan ju INGENTING!
Håkon lagade middag idag. Och det blev jättegott! Lika gott som de andra dagarna när Jag har lagat middagen. Men se på det KAOSET! Man kan inte laga mat på en båt som man lagar mat hemma. Man måste planlägga, minimalisera, mise en place, förbereda, organisera, smyga, tassa för att så langa upp i sittbrunnen.
Efter middagen är det tur att vi har en kvinna ombord! En kvinna som faller RÄTT IN I ROLLEN: Eftersom jag inte gjort nåt annat viktigt idag så diskar jag och städar efter middagen!
Det börjar likna fanskap, banna mej! Etter en behaglig natt på svai i en trygg lagunelignende bukt, bare det ut i været igjen. Vinden spiller med musklene fra sør, mens vi trassig setter baugen motsatt vei. Ikke det smarteste vi har gjort.
Flekkene på buksa er altså ikke urin. Det er sjøsprøyt. Sånn kan det gå der framme på dekk.
Vi har en drivende god motor, 30 Hk Yanmar, men i dag var det en slåsskamp selv for den. Jeg har dessuten prinsipielle problemer med å ha en flott seilbåt, men allikevel bruke motoren. Og vi møtte da også en en armada av seilbåter der ute. Selvsagt hadde de seilene oppe, og fosset avsted med en ivrig, til dels pågående, vind i hekken. Snart er indre Oslofjord fylt til randen, bare vi som ikke tar poenget her, tydeligvis, og setter oss opp mot væregudene. Men kues skal vi! Bølgehøyden økte, motet sank. Planene om Tønsberg opplevdes mer og mer urealistiske. Det var da jeg kom på en revolusjonerende idé. Drammen!
Yanmar 3YM30. For en maskin! Her poserer den stolt for fotografen.
Ok, vi roet oss litt ned, da. Det kjennes på en måte litt dumt å bruke 2 døgn til en by jeg kjører gjennom hver eneste dag, sånn omtrent 12 minutter hjemmefra. Men uansett måtte vi ha en fluktrute, vind og bølger ble rimelig ubønnhørlige der ute, og vi rundet Kapp Horn, eeehh… Kapp Tofte, og satte nesa mot nord igjen. Men brøt av til høyre allerede i inngangen til Drammensfjorden, og fosset inn i havna på Holmsbu. For alt falt til ro så snart vi hadde rundet Hurumlandet. Holmsbu er et pittoresk lite sted, en slags sørlandsby i miniatyr helt ytterst i Drammensfjorden. Flott gjestehavn, alle fasiliteter, dessuten flere serveringssteder. Besøk Holmsbu, enten du har båt eller ikke!
Det hjalp å runde Hurumlandet. Det ble som en ny verden…
I morgen er det første ”moment of truth”, akkurat som sist vi tok en lengre tur. Vi er og blir godværsseilere, og ønsker vi trene kjernemuskulaturen, så har vi gym i kjelleren. Det er en del enklere enn å sitte og svaie som halvfulle landkrabber utenfor våre lokale kyster ridende på et treningsapparat med 32 fots lengde. Og værmeldingen sørover kysten melder om 2 meter bølger, det er jo fullstendig utelukket. Så det blir en del parlamentering over kaffekoppene i morgen tidlig. Jeg er spent på hvordan akkurat det går.
Håkons sida av sängen är fortfarande nästan helt torr efter att vågorna sköljde över oss innan vi kom ihåg att stänga luckan.
Behövde inte ha mössan på hela dagen
Det dyra vita smuggelvinet dämpade ångesten ganska bra när vågorna blev för höga och jag var tvungen att gråta/hulka lite för mig själv på golvet i salongen. Hade kanske föredragit lite mindre eksmak på en vanlig söndag.
Lite mycke ek i ett plastglas
Glädjer mig massa till kvällens middag som blir pasta och köttfärssås
Sista halvtimman av dagen seglats var riktigt fin. Vinden bakifrån och 5-6 knop med bara focken.
Google Maps säger att det bara är 43 minuter hem
De färska plantorna lever
Tränat massa Core idag. Magmusklerna spänner sig automatiskt med våg-ångesten
Vaknade en smula negativ. Har studerat vädret i ett par timmar. Finns inget annat än max 14 grader, 2-3 meters vågor och alltför stora vindar i sikte. Från fel håll.
Kan vi segla 3 veckor i vår egen ankdam – inre Oslofjorden?
Kan vi bara vara kvar här där vi är? Inne i tältet?
Kollat Apollo, det finns faktiskt lite resor kvar…..
Nothing to see here, move on! Vi har startet ferden, og har tatt relativt stor høyde for avvik, sånn innledningsvis. Ingen fokkefall i Drøbaksundet i stiv kuling denne gangen, nei. Vi er nå trygt ankret opp i Sandspollen, og nyter av god vin og norske jordbær, det er lading på høyt nivå!!
Det er en dag full av skyer og regn. Det er en dag der vi nyter av et eget flytende mikrohotell med fri bar, frie bær, og dårlig vær. Vi kan så definitivt ha det verre.
Noe har vi lært underveis, mens enkelte basiskunnskaper har gått heden. Men takket være at noen er litt forutseende, går det greit. Vi har nemlig kjøpt en sånn ny universallader for 12 Volt stikk, og en av oss var innmari stolt av den investeringen fra Verdensveven. Den andre av oss var neppe like imponert da det viste seg at den ene av 3 slike universalladere ikke var en lader, derimot 100 helt hvite flagg. Spør meg ikke hvordan akkurat det skjedde, men nå befinner det seg uansett 100 slike små morsomme flagg med hver sin lille stang trygt plassert i skapet i Casa Rognlien. Hva skal vi bruke de til? Ingen aning, forslag mottas med takk.
Uansett havnet i det minste 2 ladere i postkassen, og ettersom jeg er clairvoyant som faen, pakket jeg ned begge to, til tross for at vi har kun ett 12 V uttak. Det er første kveld, ganske tidlig til og med, da en av oss velger å legge hele sin vekt på kablene som kommer ut av denne geniale laderen. Og nå lader den ikke mer.
Merk ellers Mercedes Benz-logoen i forgrunnen, det er sukker. Og ingen lager søtere sukker til jordbærene enn Mercedes, bare for å ha det nevnt. Ikke bare lager de verdens beste biler, de produserer også sukker som er spesialtilpasset norske jordbær. Alt i alt ladning på ekstremt høyt plan!
Anna & Håkon på tur 