Kategori: 4. Harmonien skal få kjørt seg 2024

St. Hans, SanktHans, har selvsagt like lite med døperen Johannes å gjøre, som Jul har med Jesus fra Nazareth å gjøre. Det er bare nok en høytid de kristne har rappa fra skikkelige folk. Og dessuten var aldri Jesus vokalisten i Nazareth, det var aldri noen annen enn Dan McCafferty, uansett hva noen måtte finne på å innbille seg.

SanktHans var i utgangspunktet sommerfesten par excellence, der fyll og dans var hovedingredienser. Det hadde lite og intet å gjøre med dåp og tilbedelse, det dreide seg om folkelighet, og feiring av årets toppunkt, den lyseste natta i året. For to dager siden avholdt vi Sveriges feiring, de er mer pragmatiske enn oss, de har vendt øynene tilbake til utgangspunktet og feirer på fredag, uansett hvilken dag som egentlig er ”den eneste rette”, slik den rene, kristne sjel må forholde seg til. Heia Sverige!

Uansett yrer havna i Risør av liv; positivt av vakre unge mennesker som begir seg ut mot havet med smil om munnen, negative, som når nabobåten pumper ut toalettet sitt i havet, og fjerner opplevelsen av blomster og liv. I stedet spres duften av unevnelige etterlatenskaper over havna som et tungt teppe, takkskarrufaenmegha. Bedre da, å reise seg, og beskue en ungdommelighet som for lengst har forlatt meg, og spørre ut i luften; ”hvordan kan du gjøre dette mot meg!?”, når de vakreste blomster defilerer forbi på havnepromenaden, på vei mot et liv som venter der fremme.

Vi har hatt nok en deilig tur på havet i dag. Sørlandskysten konkurrer som faen med den svenske Västkusten, selv om min vakre fru nekter å akseptere det. Her kryr av de mest intrikate slalåmløyper, hold øynene på kartet, sier jeg, for her kan det fort gå galt. Mengden småstein som en gang i fjern fortid havnet i sjøen foran Norges baug mot sør, overgår min fatteevne, ganske enkelt. Wárja klorte seg fast så høyt opp mot vinden hun klarte, og stampet sørvestover, med dybder mellom noen hundre meter og noen centimeter i løpet av sekunder. Over alt er det strødd rikmannssymboler helt ned i fjæresteinene, men vi har holdt fokuset i dag, såpass kan jeg love.

Og nå er vi her, i en av de absolutte perlene langs sørlandskysten, Risør. Hvit, velholdt og attraktiv på så mange måter. I skrivende stund faller skyggen over indre havn, og min ansiktshud avslører seg som lettere solbrent i dag igjen. Jeg forlanger ikke mer av en dag på sjøen. Jeg digger dette livet.

23 Juni 2024 – Anna – fortfarande i Risør

Vaknade på Tåtøy utanför Kragerø där vi blev bjudna på äkta kaffe och varma hembakade rundstycken. OCH 2 hundar! En babyhund och en 4-åring. Åh….. jag vill så gärna ha hund. Men det verkar som jag måste välja. Man eller hund. Har inte helt bestämt mig, men jag tror det blir man (Om jag måste välja… Måste jag verkligen det?)

Vi har nått målet. Vi är nu officiellt på Sørlandet!

Risør är en fantastiskt søt liten by med bara vita hus. Här lever vi det båtliv man ser på bilder. Sol, god mat och båtliv.

Idag är det ”Sant Hans” – det vill säga norsk midsommarafton. Men norge är lite avundsjuka på ”vår” midsommarafton. De fattar inte riktigt hur man firar. Min krans har vart lite av och på idag, men nu sjunger den på sista versen.

Hälsningar från ett fantastiskt Risør – Sant Hans- afton

23 Juni 2924 – Anna- Risør

Ja men Nu fattar jag!

Fattar ni eller?

To be continued….

I går hadde vi verdens deiligste seilas. Men naturen gir og naturen tar. I dag var det payback time. Det har bøttet ned fra morgen til kveld.

Uansett vær har vi hatt en flott dag på sjøen! Det skal sies at været har vært helt spektakulært elendig til å være årets lyseste døgn, det skal faktisk en god del til å akseptere noe sånt som sommervær. Så vi kledde oss etter forholdende, og med romdraktene på, hektet vi oss av bøya i Helgeroa, og la på svøm. Eh…, heiste seil, er vel mer korrekt å si. Vinden har stort sett vært moderat, en laber bris, og den har gitt oss godt driv over öppna vannskap til Jomfruland, og videre inn i slalåmløypa mot Kragerø. Her har vi ankret opp rett ved tjukkeste slekta, ved ei brygge der det er skremmende grunt. Skal jeg tro dybdemåleren, står vi allerede på grunn.

Sjukt deilig å nyte Taco hos min nevø Erling og hans barn, fint å holde litt kontakt, noe som av uklare årsaker viser seg mer og mer vanskelig med årene. Kjekt å ha en slags unnskyldning, da, for å ta en stopp når vi først er i samme distriktet. Rart det der; det er liksom enklere å treffes når vi uansett er pokkerivold, enda vi sikkert passerer forbi hverandre på daglig basis mens vi utfører våre normale gjøremål omkring hjemmet.

Innseilingen til Kragerø er lovlig spesiell. Enda mer spesielt å kunne gjøre det med seilene oppe, ettersom det er vanvittig mye svinger, trange sund og mange øyer som skaper både le og rare vindretninger. Akkurat i dag hadde vi antakelig en sjelden situasjon som gjorde et slikt stunt mulig. Men en ting slo meg som med hammer på vei inn her. Hver jævla centimeter av strandlinja er bygget ned. Hver lille stein har et hus på seg. Hva i hule heite har skjedd med allemannsretten og vern av strandsonen? Har vi tørna helt?

I morgen vil vi endelig nå vårt tenkte mål, Sørlandet, i og med at vi krysser grensen til Agder. Vi tar løst sikte på Tvedestrand, så får vi se hav tiden bringer.

22 Juni 2024 – Anna – Tåtøy, Kragerø

Någon har frågat: Varför seglar ni egentligen? Det verkar ju inte som ni gillar det? Eller….Varför gör du detta Anna när du är rädd hela tiden?

Svaret för mig är 2 saker:

1. Det enkla svaret: Jo för att denna typ av GLAMPING är Så fantastisk i några dagar att den LÄTT uppväger alla de dåliga dagarna.
2. Det lite djupare svaret: Jo….jag är rädd för allt, och Ja jag får ångest lätt…. Men jag tänker att Något måste man ju göra! Jag tror man måste utmana sig själv lite. Och vad är alternativet?
   • Att sitta i soffan hemma med Netflix i 3 veckor utan ångest?
   • Att dra på Syden-semester och fluffa i sig vin/mat och ha ångest för flygturen eller för att det kanske blir jordbävning?
   • Att dra på tälttur i fjällen och gruva sig till dåligt väder och alla mygg och hur ont det kommer att göra i knäna efter 1 timma?
   • (Dra på golfresa? – Ja…. hmmmm det kunde ju faktiskt vart ett bra alternativ….)

Så svaret är: Jag gör detta för att det är det absolut bästa jag kunde komma på att göra på min semester tillsammans med Håkon!

Idag var det regn. Massa regn. Regn faktiskt hela dagen utan uppehåll.

Men vi hade förberett oss mentalt . På med absolut alla regnkläder vi hade och rätt ut i vädret tidigt på morgonen (alltså tidigt för oss…10.30….)

Bortsett från regnet var det en av det bästa seglatserna vi har haft. Helt lagom vind från nord. Vågor som inte skrämde (mig). 5-7 knop med 2 segel. Vi hade målet satt till Tåtøy utanför Kragerø där tillfälligtvis en släkting har hytta.

Väl tillagt vid brorsonens brygga lyxade jag mig med en dusch i eget båtbadrum. Hårtvätt med varmt vatten för första gången på 4 dagar. Hårtork med liten usb-laddad plattång. Fick till och med lite mascara på ögongen före Tacoen blev serverat . (Var bara jag själv som märkte den mascaran alltså)

Fin semesterdag! Vi närmar oss nu målet med stormsteg. Det officiella målet på denna resa är ju SØRLANDET! Och kanske vi når sørlandet redan imorgon?

Vad som händer efter detta är det ingen som vet.

Och TÄNK! Vi är fortfarande goda vänner! På 10 kvadrat!

/A

21 Juni 2024 – Anna – Helgeroa

Lite ledsen över att familjens tradition på midsommarafton försvann med mamma :-(.

Men bortsett från det: EN SÅN DAG!!!!!

Fantastisk, storartad, sagolik, oerhörd, fenomenal, fabulös, formidabel, enastående, obeskrivlig, makalös, lysande, toppen, otrolig, vidunderlig, svindlande, hissnande!

Jag fick min matjessill, färsk potatis (inte svensk….men spansk god nog till att göra potatissallad av), gräslök, lax, jordgubbar och grädde.

Frisk seglats i många timmar 5-8 knop. Jag använde halva tiden till att göra mig en blomsterkrans.

Nu kommer jag ihåg varför vi har båt!

9 timer på sjøen. Sol, vind, bølger, fart, glede, naturkrefter… Og nå henger vi i ei bøye rett utenfor Helgeroa. Egentlig et veldig koselig sted, hadde det bare ikke vært for at 2 av verdens største og styggeste campingplasser omkranser den pittoreske bygda…

Skål og velkommen til Helgeroa!

9 timer på sjøen gjør noe med sovehjertet. Jeg gleder meg allerede til å duve forsiktig inn i solnedgangen til årets lyseste natt…

Det er svensk midtsommar i dag! Grattis Sverige! Kone 2.0 fikk såpass hjemlengsel at vi ble nødt til å svinge innom Kjøpmannsskjær for litt lett bunkring. For et herremåltid vi har hatt! Sild, potetsalat, laks, eggerøre, spekemat. Og jordbær!!

Wárja seiler fantastisk for babords halser, akkurat som Babben også gjorde. Nå er de to båtene forsåvidt oppkalt etter samme kvinne, så det er kanskje helt naturlig at sjela i båten er det samme. Vi har fosset avsted i flere timer, og stort sett hatt hastigheter mellom 5 og 7 knop på bidevind. Det er ikke galt!

Om noen lurer på hvorfor vi gidder dette her, er dager som denne svaret. Det har vært en helt fantastisk dag. Og nå vil jeg sove.

20 Juni 2024 – Anna

• Vart sjunde år skall man vila ( 5 mosebok)
• Mamma sa alltid att håret ändrar sig vart 7:e år (Hoppas fortfarande på lockigt hår)
• Vart sjunde år händer det nåt speciellt!
• Den sjunde Vågen är större än de första 6
• Livet ändrar sig vart 7:e år

Vi var på här på Bolærne för 7 år sedan. Den gången löpte vi runt ön 8 varv baklänges, barfota med höga knälyft samtidigt som vi pratade på in- och utandning. Upp och ner mellan klippor i denna militära tidskapsel.

Turen idag 7 år senare blev 4865 steg lång i långsamt mak med onda knän.

Nästa tur om 7 år blir det garanterat mer fart! Med nya joggingskor kommer vi att HOPPA mellan klippor, kanoner och bunkrar år 2031!

Idag var vi inblåsta! Alltför mycket vind och vågor för att ge sig ut på det farliga havet. Jag har det gott här i min lilla badhytta (inte badat ännu då…)

A.

Det nytter ikke å krangle, det er naturen som driver showet, uansett. Vi vanlig dødelige får bare se til å innrette oss. Enten vi blindes av sola eller tvinges av vinden. Vi tvilte oss fram til at denne dagen ikke var en dag for godværsseilere, så vi fortsatte å klamre oss fast i en flytebrygge på Bolærne. Det var rett valg!

Å ta bilde av vind er nytteløst. Om det er sol samtidig, ser det jo bare koselig ut, med litt hvite bølgetopper og glitrende vannperler. Virkeligheten er noe helt, helt annet. Vinden hyler, og det er ikke en hyggelig lyd, det er mer som sirenenes dype, skremmende ul, som kommer direkte fra Hades. vi kan ikke retningsbestemme dette ulet, det bare er her, rundt oss på alle kanter. Det representerer urkraften, grenseløsheten og naturens uendelighet, satt opp mot vår skjørhet. Det hjelper ikke med 4,5 tonn seilbåt mot sirenenes uendelige naturkrefter!

Så her ligger vi, båten røsker vilt i fortøyningene, hver ny lyd er et varsel om at vi må passe på, ikke slappe av, bare følge med. Vinden kommer over bølger der vannet holder sånn omtrent 15 grader, det er med andre ord ikke en varm sommervind vi prater om her. vi tvinges ned under dekk, og her sitter vi og dingler med huet, som om vi ikke en gang har kontroll over egen kropp, hver gang båten napper i fortøyningene. Så i fortvilelsens stund tok vi med oss artrosene våre og gikk tur på øya. Østre Bolæren er en øy med mye historie, her har først tyskerne, deretter det norske forsvar lagt ned mye ressurser i årenes løp, og nå er i grunn alt lagt øde. Igjen står en rekke bygninger, hver med sin historie, mange bunkerser og kanonstillinger, og diverse som man bare kan spekulere over historien bak.

Og naturen her flommer over av sin egen tøylesløshet; her finner jeg igjen barndommens blomsterenger og frittvoksende skog. Det er et vell av vekster jeg ikke aner navnet på, dessuten er det rådyr her. Hvor i alle dager kom de fra? Blir det ikke innavl på en sånn liten øy når det åpenbart er begrenset mulighet for utveksling av gener over litt større områder? Og ettersom jeg var litt slem med måkene sånn innledningsvis i årets blogg, skal de få litt cred nå. Jeg har ofte etterlyst at de tar litt ansvar, jeg mener, når de først har trukket inn over land, kunne de i det minste gjort noe fornuftig med brunseglene, ikke sant? Tross alt svelger de fisk omtrent på tvers, en liten, glatt brunsnegle burde være som garnityr å regne til den BigMac’en de rappa på gatekjøkkenet. Men neida, det ansvaret har de kort og greit overlatt til oss, i tillegg til at vi må tørke opp driten etter dem på biler, båter, gårdsplasser og sykkelseter. Men altså: Det er disse stillehavsøstersene. Det er jo å anse som delikatesser, og det har faktisk også måkene forstått. Rett nok har de ikke fått med seg at kombinasjonen med Champagne av god kvalitet er en höjdare, men vi får gi dem litt tid. Saken er at de har skjønt at ved å ta med seg østersen høyt opp i luften, for å å slippe dem ned på en betongplatting, eller et svaberg, så knuser de. Og med det, så ligger delikatessen fri til avnytelse i fred og ro. Når skjellet først er knust, er det lite østersen kan gjøre for å slippe unna, og Stillehavet er fortsatt et godt stykke unna. Øya er her full av knuste østers, så her har fuglene tatt oppgaven på alvor, samtidig som de sikkert har funnet et godt alternativ til fiskematen de kunne fråtse av før. Så med dette retter jeg en takk til sjøfuglene for sin oppfinnsomhet, godt å se at de omsider tar ansvar.

Og i morgen, i morgen skal det vel være fint vær? Ikke 2,5 meter bølger og stiv kuling? Ikke 15 grader, men 20? Eller er værmeldingene fortsatt bare en konspirasjon?

Å, det skulle bli så fint, dette været, endelig. Men jeg har nå utviklet en saftig konspirasjonsteori. For været ble ikke fint i det hele tatt, når dagen fikk noen timer på seg til å brygge litt på nye, kreative uvær. Og vi har flyktet igjen, denne gangen inn på en fordums militærbase.

Ingen er så trygg i fare
som Guds lille barneskare,
fuglen ei i skjul bak løvet,
stjernen ei høyt over støvet.

Vi var så avslappede atte, der vi la ut med et fett Code One seil klar til å omsette moderate vinder til real fremdrift. Men hva skjer’a? Ingen vind. I hvert fall ikke en som kan brukes til noe. Yanmar har igjen levert varene uten å kny. OK, så fikk vi en snau halvtime, da, der vinden forsiktig dyttet oss sørover med 2,5 knops fart. Og det var omtrent der min henrivende (og engstelige) kone begynte å betvile meteorologenes ufeilbarlighet. For det var noen relativt ufyselige skyer der borte i vest, og de hadde tydeligvis vårt lille fartøy som mål. Hadde Yr meldt torden? Nei. Hadde de meldt om en hyggelig vind? Ja. Hadde de rett i noe av dette? Nei. Ergo ble det en øyeblikkelig omkalfatring og påfølgende kursendring, kall det gjerne flukt. Bolærne ble vårt nye mål, og nå var det et kappløp med døden.

Sånn var det. I det vi fikk det første tauet rundt kryssholten, dro Tor til med hammeren så ingen skulle være i tvil om hvem som bestemmer i bygda. Man skal bare ikke sose rundt på åpen sjø med 17 meter mast som lokker på lynet, det er en dum strategi. Og jeg mistenker at han Tor slapp seg litt løs for å markere at vi bare ikke burde innbille oss noe som helst. Hadde vi ikke bundet oss fast med solid tauverk i alle bauger og kanter, er jeg redd neste hammerslag hadde vært en direkte treffer midtskips. Men igjen slapp vi unna, så vidt. For øvrig må jeg innrømme at jeg skammer meg litt over den tilleggingen; det ble tre forsøk, feilstyrgng og feilvalg i en salig røre. Sukk og stønn. Av og til kan det lønne seg å bare komme inn med baugen først, fremfor å utfordre naturkreftene med misforstått stolthet og annet nonsens. Men vi ligger faktisk med hekken inn, og kan spasere i land med stiletthæler om nødvendig.

Men tilbake til konspirasjonsteorien. Jeg tror styresmaktene vil ha folket sørover, til Sørlandet. Værmeldinger og aviser gjentar og gjentar at været skal være som et endeløst kalas der sørpå. Men kan vi stole på det? Nei og atter nei! Vi har vært alt for tillitsfulle, og fulgt værmeldingen mot sør. Om og om igjen har vi blitt grunnlurt, skuffet og forvirret. Min tese er at Kongen i Statsråd ønsker at vi bruker pengene våre her, i stedet for å sette oss på et parafinsluk av en flygemaskin, med det velkjente landet Syden i sikte. Og de har bestemt at Det Meteorologiske Institutt værsågod har å juge som faen om været langs kysten nedover mot Sørlandet. Med unntak av lørdag ser det nå ut som en lottopremie der framme. Skal vi stole på dem, eller bestille flybillett umiddelbart?