Dagen blev så lång att det inte fanns en chans att skriva nåt igårkväll….
Mötte två kändisar vid poolen: Bosse och Lolly. Floristen Lolly var otroligt pratsam men när han efter två timmar insåg att jag inte visste vem han var så var han ju tvungen att berätta: – Jag är ju Lolly från halvåtta hos mig! – Jaha svarade jag och fortfarande ingen aning. Bosse sa: Halvåtta hos mig, Halvåtta hos mig, Halvåtta hos mig, Halvåtta hos mig.
Jag lovade att googla. Fann bara 1 bild…… så kanske de inte var helt världsberömda ?
Efter dagens flygstudie och en fantastisk vinprovartur var jag tvungen att sova lite…
….efter en timmes tung sömn var det dags för kvällspasset: Totem – en härlig bar med levande musik
Håkon blev kvar på baren medans jag gav mig iväg mot hotellet. Fastnade i vår favoritsegelbåt där jag blev sittande med gamla goda vänner.
Tsougria, et tapt paradis. Med en passe langsom båt tar det en halvtime å komme seg fra Skiathos by over til Tsougria, en ubebodd øy med spennende historier i hvert et kratt og hver en topp. En gang var det produksjon av olivenolje her. En gang ville The Beatles kjøpe hele greia, men greske myndigheter ville verne den. Det var da. Men nå er det kjørt.
Det var en gang….
Vi har hatt våre runder med turtistbåt over til Skopelos (ja da, det er den Mama Mia-øya), og vi har hatt fantastiske aftener på vei tilbake i en stille bukt på Tsougria, en fantastisk øde strand, solnedgang, gin tonic og herlige bad i krystallklart, turkis vann. Helt til den dagen noen drasset med seg et aggregat og et par PA-høyttalere over fra Skiathos, og deretter har det vært en nedadgående spiral av uante dimensjoner. Selv for lokale og kapteinene på charterbåtene var dette et fullstendig sjokk. Paradiset var invadert! At det er et unikt fugleliv og uutforskede våtmarksområder på øya, ser ikke ut til å spille noen rolle når solsengene kan settes på geledd i den kritthvite sanden. Solnedgangen på Tsougria er kommersialisert, og økonomene har vunnet over naturen. Igjen.
Dagen har vært fantastisk. Når verden først har blitt gal, kan jeg jo innrømme min dobbeltmoral i og med at vi har tatt turen med rutebåt til Tsougria i dag, og sløvet i mange timer i myke, velstoppede solsenger. En lett treningsøkt mens bølgene slo mot stranden, ble avløst av en middels god lunch med mye engangsemballasje, og et par vidunderlige og kalde øl i den svale vinden på stranda. I plastglass. Det skal sies at jeg ikke med min beste vilje begriper at noen vil ha treningsstudiomusikk som overdøver bølgeslagene mot stranden, men min mistanke er at det er der for å overdøve brummingen fra aggregatet. Og det gjør vel ikke saken nevneverdig bedre. Tips til tavernaeierne: Solceller + batteribank. Null høyttalere før ungdommen inntar øya for å ha kveldens party; javisst, her har man forstått at det er et marked for fest og moro når sola senker seg i havet. Hadde jeg vært i 20-årene med hormoner fra neglebåndet i lilletåa helt opp til underkanten av pupillene, så hadde jeg selvsagt vært med sjøl. Men gamle, gretne gubber vil slippe hele dritten, og heller se naturens skjønnhet utfolde seg i eget tempo uten hjelp av syntetiske basstrommer, for faen! Ok da, det er en del natur å hvile øynene på også inne på stranda, men det har blitt en del plast involvert der også, faktisk…
Det lever en gjeng med geiter fritt på Tsougria. Om de er ville, eller benyttes til produksjon av feta skal jeg sikke si for mye om, men også disse dyrene har funnet ut at turister kan utnyttes på det groveste. Ergo oppsøker de mer og mindre animerte mennesker, og tigger som et helvete ved solsengene. Og usunn mat får de, og dermed fjerner de seg også fra naturens egen puls, og følger etter økonomene inn i ulykken. Og visst kan jeg se det selv; vi er akkurat som geitene på stranda. Vi lar oss lede oss inn i fristelse, vi kaster oss over usunne mat- og drikkevarer, og vi gjør det med stor innlevelse. Og til dere lesere; Tsougria er fortsatt vel verdt et besøk, til tross for at økonomene har okkupert øya, og gjort den til sin. Med aggregat og høyttalere som våpen.
Sov gott i dunder, blixt och ösregn. Och ÄNTLIGEN sovmorgon! Shit vad skönt! Fick min långa och goda frukost på takterrassen samtidigt som vi med stor (skade-) glädje studerat de problem som segelbåtarna har med att komma sig in och ut.
Vad ska vi göra idag Håkon? Vi drar till en strand!
Det blev taxibåt med miljösvin till Tsougria – en pärla som var helt orörd för 14 år sen när vi var här första gången. Det ryktas att Beatles ville köpa ön en gång.
Ön är inte fullt så orörd längre, men fortfarande en av favoriterna.
– Vem är det som klampar på min solstol?
– Det är baaarrrra jaaaaaag, den lilla bocken Bruuuuuse
– Nu kommer jag och tar dig!
– Ta iiinnnte mig, taaa han som är störrre än mig
– Jag väntar väl då
Getterna har alltid vart snälla, men lite nytt för iår att de klättrar helt upp på solstolarna….
Som alltid när vi är på Sydentur så måste man träna innan man får öl. Det är lite svårt nuförtiden eftersom ingen av oss springer längre. Men ingen öl utan träning! Idag blev det simning i 20-25 min – en kamp mot vågorna utåt – surfing inåt. Efter 4 rundor gav jag upp och gjorde 100 sit-ups på solsängen.
Men vad gjorde Håkon? VATTENGYMNASTIK!!! 🫣😯
Jodå bra och nyttigt! Han var ganska långt borta och det såg inte så illa ut så länge han var i vattnet. Jag tror heller inte nån kopplade ihop mig med honom. Riktigt illa blev det faktiskt när han skulle gå upp ur vattnet. Visionera en lång, vit, flintskallig man som gör vattengymnastik. Utan vatten.
Bild saknas. Tyvärr?
Så blev det lov att dricka öl
Vad ska vi göra imon Håkon? Vi drar till en strand! Anna
Meg i går: I fullt alvor sto jeg i trappa opp fra inngangspartiet og skreik til robotstøvsugeren som stadig ville til å kjøre ned trappa. Det ble stopp etter stopp, og jeg måtte springe avsted for å restarte. Dette fikk meg altså til å heve stemmen og ytre: – Nå gir du faen i det der!
Meg i dag: På hotellbalkongen i Skiathos by, i lett silkerus, med et glass kald hvitvin i neven. Flyene subber mastetoppene på vei inn, og jeg nyter av planespotting fra egen balkong. Man kan faktisk ha det litt verre, når jeg tenker meg om. Å, denne deilige dekadens!
Men visst må man jobbe for å oppnå denne lykke. Det er ganske sært å stå opp klokken 03:45 for å nå et fly, det blir liksom en helt egen stemning i huset av så stå opp rett etter man har sovnet. Husstanden har dessuten et nytt alarmsystem, og dette klarte vi altså i befippelse å utløse i det taxien kom for å plukke oss opp. For et sirkus! Nå vel, alarmselskapet beviste i det minste at de er våkne også om natten, og vi kom oss lettere oppskjørtet avgårde. At andre jobber enda hardere enn oss, selv uten å være på vei til ferie skal være visst. På stasjonen møtte vi et par flyvertinner, nysminkede og klar for en lang dag, hvordan holder de ut?
Årets beste øl er den som inntas i lag med en gresk salat til lunch ved ankomst til denne nokså paradisiske øy. Ikke at Mythos produserer noe spesielt godt øl; det er fornuftig industripilsner, verken mer eller mindre. Men stemningen! Dødstrøtt etter å ha stått opp midt i natten, etter å ha flydd Europa fra nord til sør, etter å ha landet på Europas korteste flystripe for kommersiell luftfart, og når man plutselig er i feriemodus med full sommervarme fra alle kanter; da smaker en Mythos ikke bare fortreffelig, da er den rent ut sagt magisk.
Så tilbake til tildragelsen med vår robotstøvsuger. Trodde jeg på ramme alvor at denne skarrende kvinnelige roboten også har ører? Jeg har åpenbart latt meg lure av at hun sier ”Hei, kjæææærrrre eier” når jeg slår på strømmen. Kjære, ikke sant. Jeg er skikkelig billig, og ender med å stå der i trappa og rope til en fullstendig uinterresert, døv og bevisstløs dings, som om det har noe som helst effekt. Det er da også i sånne øyeblikk det er på tide å ta ferie.
Og dermed går teppet opp for årets mest uforutsigbare reiseskildring fra Skiathos. Det er bare å følge med!
Då är vi äntligen på tur igen. På favorit-ön Skiathos. Men det med att gå upp före 4 för att flyga flygplan är inte helt min grej. Så trött att man nästan spyr, ångest inför flygresan, irriterad och sur med kroppen inställd på höst.
Har sovit middag 6 gånger idag. 2 gånger på flygplatsen, 2 gånger på flyget, 1 gång på stranden och en gång före middag. Och fortfarande lika trött….
Men nu är vi här! Och imorgon ska jag ha sovmorgon före en lång, god frukost och en heldag på en av de vackraste stränderna jag vet: Tsougria.
Skiathos – katternas Ö. Det verkar som det är god kontroll på katterna nu.
Sopsortering har ön också fått! Och när vi åt middag fick vi faktiskt kvitto. Börjar kanske bli ordning på detta landet?
Vi har valt lite annat boende denna gång. Vi har balkong rätt ut mot vattnet och inflygningen till den korta, spännande landningsbanan. Här tänker jag att Håkon kommer att kosa sig, han kan bara sitta här på balkongen och studera alla flygplanen.
För att komma till en strand måste vi ta båt. Stackars oss😅
Lite mer tryck på Basilikan här än i den lilla norska krukan hemma vi har försökt hålla liv i hela året.
Väldigt gott att vara på Tur igen. Även om segelbåten inte är med oss så ska vi nog klara att hitta en eller ett par segelbåtar att borda denna veckan.
Låt ferien restarta. Eller som vi säger over there: Let the Ferry re-start!
Jag måste få lite sol. Har nästan inte vart sommar här i år. Vi är långt ifrån klara med segelbåten, men räknar med lite indian-summer och helgturer i september.
SAS höll på att stoppa oss med strejk av kabinpersonalen. Men nu verkar det faktiskt som vi kommer iväg imorgon 🙂 Skiathos väntar på oss!
Anna & Håkon på tur 