Författare: Anna

Anna – flygplatsen i Palma – 19 juli 2025

Vi ställde klockan på 04 i morse för att komma i god tid till lounge-öppning 05.30. Kastade ut Tante 1 och Tante 2 på stranden, sa farväl till Juannorna och Miguel.

Här skall NJUTAS! Äntligen lite gratis alkohol och mat – lugn och ro. Nu gäller det att som äkta infödd svensk med norskt pass att dricka/äta så mycket man bara hinner tills flyget går.

Det är en speciell sorts tyst glädje i att kunna tänka “jag går till loungen” – även om det bara är för att undvika folk. En slags social jackpot när man ler till receptionisten och försöker se van och viktig ut – ”Jag sveper alltid in här…”

Skönt tillbakalutad i en grön plaststol utspelar det sig ett ljudligt inferno runt mig som kan liknas vid en blandning mellan en förskola på speed och en diskbänk under stress (är det verkligen inte möjligt att handtera disk lite mer ljudlöst??)

Mannen vid sidan har svullna fötter som saknar sockor. Hans fru har matchande kabinväska/pulsklocka – de utstrålar de att ”de faktiskt jobbar” men har ännu inte bytt ett enda ord. Jag gissar att han är en viktig man, säkert frequent flyer eller miljardär. Jag tar det på hans tomt stirrande ögon som flackar lite mellan luften, padden och telefonen.

I en blå plastsoffa bakom mig ligger det en trolig Influenser. Hon fotar sin halvsmälta pain au chocolat i 20 olika vinklar, plutar med ankläpparna, blinkar med de långa ögonfransarna, flyttar runt lite för bättre ljus samtidigt som hon försöker öppna en smoothie med lösnaglar längre än boardingpasset.

Vid sidan av mig är det antingen en ”rökruta” eller ett ”tyst rum”, svårt att säga. Inglasat rum med obekväma plaststolar. Här sitter det en ensam Zombie i bruna plyschbyxor och laddar sin mobiltelefon. Åh nej! Nu fick han besök av en hel familj i badskjorts, badhanddukar, ryggsäckar, flygkuddar och minsann! Har de inte också en hund med sig i en egen väska?

NJUTER i stora drag. Så underbart att vara i sin egen bubbla.

Han rätt bakom mig i rutig skjorta och en öl på huvudet ser en smula bekant och ganska trevlig ut (så märkligt föresten att ha en öl på huvudet!!)

Kanske jag pratar lite med honom efter att ha hämtat ännu ett glas gratis vin?

Nu vill jag hem till katten! och MINSANN! Har vi inte köpt en ny båt som väntar på oss???

Anna – Palma – 18 Juli 2025

Det började redan på morgonen – Solen kikade fram bakom gardinen som om den visste att just idag skulle bli något alldeles extra.  Hjälmar på (ljug….), glömde vattenflaska men med humöret på topp trampade vi iväg som två nyförälskade Tour de France-deltagare de 15 kilometrarna in till Palma.

Sol i ryggen, vinden i håret (ja inte Håkons då…) och lite gnissel från ena cykeln. Vi trampade på som hjältar. Havet glittrade, vi svettades stilfullt och höll modet uppe med peppiga kommentarer som:
”Det är ju bara raka vägen!”
”Det ser närmare ut på kartan…”
Och den odödliga: ”Vi tar en öl där borta, sen fortsätter vi.”

På torget i den gamla staden mötte vi av en slump två tanter vi kände igen från vårt eget hushåll: Tante 1 och Tante 2. Vi fick oss en fin paus innan det blev dags att trampa oss hem igen.

Första ölstoppet (på hemvägen): Halleluja. Kall dryck, sand mellan tårna, lite shopping i en strandbutik och vi låtsades att vi var cykelproffs som just tagit en strategisk vätskepaus. Vi skyllde på att våra rumpor behövde vila och att Håkons knä slutade fungera. (Är det inte JAG som har patent på ”ont i knä” i den här familjen???)

Ikväll har Håkon styrt upp date-night – och jag har noll koll (God träning för mig som normalt har kontroll på ALLT!).
Det enda jag vet är att jag ska vara finklädd klockan 18:30… vilket känns både romantiskt och lite som att gå på intervju med någon som ser mig varje dag i pyjamas 😄💃

Håkon vägrar avslöja något, så nu går jag runt här och undrar:
– Blir det gourmetmiddag på hotellet där vi möttes för 21 år sen?
– Operakväll eller minigolf med twist?
– Kanske en exotisk vinprovning

Oavsett vad – han har planerat – Jag ska bara dyka upp och se fabulous ut.

Alltså… wow. Håkon slog på stort. 😍👑
Det blev inte bara en fantastisk kväll – det blev ett matäventyr i fine dining-version deluxe.

Han hade bokat bord på en Michelinrestaurang. Japp.
Inte nån nostalgitur på strandbar á la 21 år sen.
Nej nej – in the middle of nowhere, mitt ute i det gastronomiska ingenmanslandet, låg plötsligt ett SLOTT – Med Michelinstjärna.
Jag trodde först att vi skulle på riddarspel. Men nej – detta var mat på riktigt.

15–20 rätter. Jag tappade räkningen efter den första snacksen med doft av skogsglänta och citronskum från moln.
7 sorters vin. Jag minns dem alla… ungefär.
Och servicen? Det var som om hovmästaren (hovmästarna) kunde läsa mina tankar innan jag hann tänka dem.

Det hela kändes mer som en konstutställning än en middag.

Okej, håll i servetten – här kommer en smakresa i lyxförpackning! 🍽️✨
Lite exempel på maträtter (eller konstverk beroende på hur man ser det).

Allt kom in på porslin som kostar mer än vår tv. Och varje rätt och vin presenterades i form av en föreläsning – vi nickade andäktigt och låtsades förstå.

Nu blir det havregryn och blodpudding resten av semestern!
Ja just det….semestern är ju slut nu….

Anna – Palma 14 Juli 2025

En gång i veckan får vi besök av Juanna x 2. Då gäller det att följa med!

Allra först kommer Poolman och ger bassängen kärlek. Fluffar lite, rätar ut vattnet, toppar med Prosecco och spolar bort eventuellt drama från veckan innan.

Sen dyker Juannorna upp – då är det bara att retirera inomhus och betrakta städfesten som pågår därute från säkert avstånd. Juanna 1 är syster till MariSol, som tog emot oss första dagen med en blick som kunde stryka skjortor. Juanna 1 är lite mjukare i kanterna än sin syster – mer som en vänlig stormvind än en strikt general.

Juanna och jag hade dock en liten konflikt på spanska om disktrasan i köket:
– Voy a comprar trapos de cocina nuevos.
– ¡Para nada! Voy a…
– No, no, voy a comprar…
– ¡No puedes! Entonces me enojaré.

(Trots förbud har jag köpt tre nya disktrasor)

Så blir klockan 10 och vi måste gå ut så att de kan städa inne. Det blir gärna lite svårt när vi är så många.

Det är som en välkoreograferad (eller snarare okoreograferad) balett – badkläder flyger genom luften, någon ropar ”Har du sett min laddare?!”, och någon som ska resa hem försöker trycka ner en strandhatt i en redan överfull resväska med samma finess som att vika ett tält i storm. Samtidigt glider Juannorna runt med golvmoppen som slalomåkare på VM-nivå, prövar att väja undan för springande husgäster och en och annan kvarglömd flip-flop. Det är som att blanda en charterresa, ett maraton och ett avsnitt av den nya dokusåpan ”limpieza extrema”

Mitt i allt detta har någon glömt att stänga av kaffebryggaren.

Och låt oss inte glömma att diskmaskinen fortfarande är trasig. ”Det var ju fredag! Och sen var det ju lördag! Och sen söndag!”

Juannorna byter alla lakan och handdukar. De kontrollerar att ransonen av cirka en halv toalettrulle används per badrum/vecka. De tar en sista kontroll på att jag inte har smygköpt och gömt egna disktrasor eller toapapper.

Juanna och Juanna glider stilsamt ut från området.

Palma – 8 Juli – Anna

Vi tänkte ha en lugn dag igår… tills paellan fick nys om att det var fullt hus. Den packade pannan och Moster E klev in med attitude. Vi lagade världens godaste paella- eller som mamma hade sagt:
”Ni tog väl allt ni inte orkade städa ut ur kylskåpet!” (R.I.P. mamma. Saknar dig så!)

Paella betyder….STEKPANNA…. Det är Spaniens nationalrätt som nästan inga spanjorer äter. OM spanjorerna nödvändigtvis ska äta paella så ska det absolut inte vara chorizo eller räkor i. Däremot kyckling och helst med så mycket ben som möjligt. Helst en HEL kyckling och den ska gärna vara levande. Eller en tupp. (och det vet alla som känner mig att jag INTE KAN HA BEN I KYCKLING!!! Alla ben fastnar omedelbart i min hals och jag måste kräkas)

I vår paella var det så mycket scampi att vi nu antagligen har raserat jordens ekosystem och rivit sönder alla korallrev. Mangroveträsken är skövlade och vi måste omedelbart börja betala miljöskatt till havet.

Vi hade också så mycket chorizo i att maträtten har bytt namn till paell-ish för att undgå spanskt fängelse och alla demonstranterna som inte vill ha oss här.

Vad sa riset till kycklingen i paellan?
– ”Håll dig lugn, vi blir snart riktigt heta tillsammans!” 🔥🍚🐔

Med saffran i blodet och räkor i blick – Vi är nu fler i huset än vad vi har lov till. Så när de spanska myndigheterna bankar på dörren (krävs en slägga till vår ståldörr) måste vi alla hålla storyn samlad:
”Somos 10 – No Comprendo – no hablamos español”

Min eviga kärlek i bläck

Mina 5 favoritmänniskor i hela världen är stillsammare på mitt ben.
I verkligheten har de fler åsikter, mindre filter, de rör sig hela tiden och vill ha snacks/öl varannan timme. Én av dem kan bara sitta still i 14 sekunder, Én av dem kan sitta still i 43 sekunder, två av dem delar DNA men inte så många konversationer och Én av dem är lite som ”en man som heter Ove” (un hombre llamado Don Paellón )

Självklart är vi fler här! Problemet? Jag tycker om för många människor (och djur!!!)– och Håkon har lite för många barn.

Och var på kroppen ska jag tatuera in våra båtar?

Konklusion:

MINA BEN ÄR FÖR KORTA!!

Palma – 6 Juli – Anna

I många år har jag drömt om att semestra tillsammans med de jag älskar mest i hela världen. Och nu är jag här! I ett fantastiskt, underbart kaos av pysselböcker, flipflops, handdukar, kaffekoppar, yogamattor, luftmadrasser, pingisbollar, plåster, böcker och solglasögon.

Vi hade först några trevliga träningsgäster att öva på (trollkvinnan och min professorsmoster). Med denna fina övning lärde jag vi vad som är smart att ha i kylskåpet, att gästerna måste ha skor så de inte slår ihjäl sig och att ingen har lust att dricka vattnet i kranen. Jag lärde också att det inte är schysst att banka gästerna i bordtennis, så igår lät jag en i familjen vinna med 21-14.

Vidare måste jag påminna mig själv flera gånger varje dag om hur irriterande jag själv kan vara. Jag pratar och bryr mig helt enkelt för mycket! :
– Har du fått frukost?
– Kom du ihåg att jag köpt hallon, yoghurt och honung till dig?
– Vill du ha nåt att dricka?
– Har du smörjt in dig med solkräm?
– Ska jag hämta nåt?
Varför kan jag inte bara vara tyst, sätta en Gorillatejp över munnen och ta det lite lugnt?
Jag har bett Håkon påminna mig. Vi har ett hemligt ord: ANNA-NAS
När Håkon säger det betyder det: ”Anna! Skärp dig, håll klaffen och slappna av”

Detta är ett spännande projekt. Vi har i hushållet nu gått från 2 till 4 till 9 personer. På måndag blir vi 11. Jag är så himla glad att kunna samla alla dessa människor som egentligen inte känner varandra. Spännande, och kanske blir detta enda gången i livet vi prövar oss på denna generationsexplosionen.

Förra veckan hade vi en snittålder på 66 år. Nu snittar vi på under 40 och jag känner mig redan yngre. Artrosen gör inte lika ont som vanligt, blåfärgen på benen har gått bort och den grå utväxten syns lite mindre.

Mitt semesterprosjekt är helt SUPER!

Sand mellan tårna och ingen som har en aning om var jag har gömt alla mina komihåg-/ordnings- och planläggningslistor.

Om nån frågar så har jag det helt orimligt bra!

Så fann jag äntligen sophanteringen. Pjuh!

Fel tunna = Fel karma!

Är det fortfarande semester om man gör exakt samma saker som hemma – fast svettigare?
Svar: JA. Absolut ja.

Idag hittade vi byns simhall – en upplevelse! Jag simmade 1000 meter i 30-gradigt vatten tillsammans med över 100 barn som alla tyckte att det var en fantastiskt bra idé att dyka under ytan och vinka till mina simglasögon varje gång jag simmade förbi.
Jag crawlar inte snabbt, jag crawlar med känsla.
Badmössan jag fick av en badvakt överlevde simturen.

När träningen var klar, väntade semesterns mest pålitliga dagstradition: handlingen

Det är chockerande hur mycket dryck detta hushåll konsumerar. Mest vatten (man är ju ändå ett föredöme), men vi ska vara ärliga: Även en ansenlig mängd öl och vin har fått följa med hem. Hydrering är en bred kategori.

Och ännu är vi långt ifrån fulltaliga i huset, snart är vi 3 gånger så många i. Väldigt smart att vi har en liten handlingsbil! Det hade varit varmt att bära all semestervätska.

Andra goda semestergärningar idag:
– Räddat en skalbagge från myrdöden
– Tvingat Moster M att göra morgongymnastik
– Lagat både frukost och lunchknäckebröd till mig själv
– Vinkat till ett barn under vattnet fast han egentligen simmade i vägen
– Lett snällt åt et barn i omklädningsrummet fast det inte alls var nödvändigt
– Tatt ut lite luft ur en luftmadrass

Dagens första öl är ärligt förtjänad.

Notera att simglasögonen gärna sitter kvar under ögonen i 48 timmar

Tunga semesterplaner för resten av dagen:
– Kanske hjälpa Håkon med middagen
– Börja sopsortera
– Fylla på bristen av vätska i min kropp

Samma liv som hemma – lite svettigare = SEMESTER

Anna – turist – Mallorca

Jag blev så lycklig när jag såg den fina sopsorteringen i huset. Fantastiskt att Spanien har kommit så långt i sitt arbete för miljön!

Härligt! Här ska sorteras!

Vi kommer ju som oinbjudna turister till Mallorca som i sin ambivalens inte kan bestämma sig för om vi tillför god ekonomi eller om vi förstör hela ön.

Så låt oss åtminstone göra det vi kan!
Vi frågade den stränga spansk/tyska Mariluz hur vi ska sortera och var vi ska kasta.

Förnärmat svar från Mariluz direkt översatt från spansk-tyska
”Åh inga problem. Ni bara kastar allt i samma påse och slänger det i containern utanför på gatan.
Men åh sa vi…..är det verkligen sant? Hur går det till?

Mariluz nu tydligt kränkt:
”Vi har en extremt modern anläggning i Palma som sorterar allt skräp”

Hur fungerar det?? Är det nån som packar upp vårt skräp igen och sorterar? Eller hur kan det annars gå till? Detta måste ju vara nåt nytt!

Såsom självutnämnd sophanterare i hushållet ger jag mig inte här utan frågar husägaren (som för övrigt heter Miguel på riktigt):
”Stämmer verkligen det som Mariluz säger?

Miguel:
A 150 metros de la casa hay un punto de reciclaje de basura: BOTELLAS, PLÁSTICO, PAPEL, etc. Un poco más adelante, calle abajo. A la derecha.

Glad igen har jag nu traskat upp och ner med mina sorterade sopor 500 meter åt bägge håll på gatan. Och detta är det jag hittar…..
Notera skylten med förbud mot att slänga möbler…..

Så medans halva Barcelona demonstrerar mot turister och denna kommunen har monterat bort alla solstolar och parasoll på stranden så fortsätter vi att blanda glas, papp, matrester och plast i samma påse för att lägga det i Mariluz magiska container.

Demonstranterna blir spetsade på vårt spjut-staket om de försöker ta sig in

Jag dövar mitt samvete genom att tänka på att Mariluz har en fantastisk toppmodern anläggning i Palma……

Mission: Vi SKA hitta sop-sorteringen innan huset blir fullt av gäster nästa vecka! Här ska SORTERAS!

Gata upp och gata ner letar jag…..

……och i pauserna på mina långa turer i hopp om att hitta en fin sorteringsstation så ligger vi i husets egna privata simbassäng. Det är för varmt för att vara på land.

Vi har nu också välkomnat två gäster i huset som jag igår kväll var ofin nog att TOTALBANKA i bordtennis. Det urgamla fotarbetet sitter fortfarande kvar i kroppen.

Anna – turist – Mallorca

Anna – Avresedag Palma

I cirka 7 månader har jag planerat. Jag har minst 27 listor som jag fyllt i och bockat av. Vem kommer? När kommer de? Vad får jag inte glömma att ta med? Vad måste göras hemma innan vi drar? Kattvakt, städa övervåningen, städa källaren, fixa blommor, sophämtning. (och ovanpå det råkade vi kanske köpa en ny båt igår. Utan lista!).

Jag gör listor på ALLT! Sista listan bockades av innan taxin kom klockan 06.05: Necessär, iPad, telefon…

I taxin sa vi som alltid: ”Det vi inte har med oss nu får vi köpa”

Men så!!!!! På flygtågets perrong på Gardermoen:

– Håkon……jag måste prata med dig….. Jag har glömt passet!

Är det möjligt??? Men alla de listor jag har bockat av så står inte passet på en enda av dem. Googlade på Spanien, de är ju trots allt med i Schengen, men här säger google att man måste ha antingen pass eller internationellt ID-kort.

Och var är ID-kortet? Jo det plockade jag ju ut igår kväll när jag bestämde mig för att jag skulle bli lite yngre/modernare och sluta med mobilfodral. Bytte mobilfodralet mot en pytteliten fånig plånbok, Och gud vad jag ångrar mig!!!!

Starta hjärnan! Hinner jag hem och hämta passet? Nej det hinner jag inte. Kan jag skaffa nödpass? Ringer polisen, hittar inte fram, ingen som vet. Känner jag nån som kan köra hit passet? Håkons dotter är ju hemma hos oss, vi ringer henne och ber henne åka hit med passet. Men hon sover och svarar inte i telefon. Kaos i hjärnan. Får ett totalbryt. Kan jag boka nya biljetter? Vi åker imorgon istället?

Då säger Håkon:

-Jeg er ikke så mye bedre jeg….. jeg glemte min ryggsekk på flytoget…..

(Och jag måste erkänna att en pytteliten del av mig tyckte det var skönt att Håkon hade glömt sin ryggsäck. Det fick mig att känna mig lite mindre värdelös.)

Medan Håkon springer efter flygtåget finner jag en taxichaufför som åker hem till oss, går runt huset, bankar på fönstret i källaren där Håkons dotter sover, väcker henne så hon kan leta fram mitt pass. Därefter kör taxichauffören i hög fart i en timma för att leverera mitt pass till flygplatsen.
I mellantiden har jag brytit samman flera gånger, klockan går, gråter, skaffar fast track eftersom vi ser att kön till säkerhetskontrollen är lång, vi kommer bli väldigt sena om vi ens klarar det. Håkon klarade att komma ikapp flygtåget och har fått tillbaka sin ryggsäck.

Så kommer taxichauffören med mitt pass. Jag kastar mig i hans famn och kramar honom och gråter en runda till. Jag tror jag ska skicka en blomma till honom.

Landar i 35 grader, ångrar att vi har hyrt bil. Vi borde bara tagit en taxi. Byter till skjorts och flipflop på en parkeringsplats medans Håkon springer runt och letar efter shuttlen till hyrbilsfirma. (Jag byter kläder alltså. Håkon löper runt i kavaj, långbyxor och svarta herrstrumpor)

Framme vid vårt hyrda hus blir vi mötta av Marizol – en barsk spansk dam med tysk framtoning. Det tar en hel evighet innan hon äntligen är klar med att visa oss alla nycklar. Det är 1 nyckel till varje dörr. Och cirka 14 dörrar att låsa. Till slut är Marizol klar.

Vi pustar ut och semestern kan börja. Hittar en flaska bubbel i kylskåpet med mitt namn på.

Flera bad senare och några inköp så avnjuter vi middagen med det som går att hitta i en liten strandsupermercado.

Nu har vi ett helt dygn på egen hand innan våra gäster börjar att ankomma.

Hälsningar från en ganska lång dag.