Vi har absolut inte gett upp sommaren. Tvärtom – vi vägrar erkänna att den ens börjar lida mot sitt slut.
Jag har gjort en noggrann (nåja…) ekonomisk analys och kan meddela att priset per natt i båten nu sjunker snabbare än en överförfriskad badgäst från badbryggan. Kapitalet jobbar hårt för varje timme ombord.
Helgen bjöd på strålande sol, god värme under cockpittältet (augustikvällar levererar!) och en vind som… tja, fanns. Inte helt från rätt håll och inte från det håll vi trodde, men man kan väl inte få allt? Eller?
Det är bra att getterna på Håøya är just getter! För om de hade varit får, så hade de ramlat ned
Jag själv var väl inte direkt någon stjärnseglande version av Greta Thunberg. Efter ett par mindre panikartade misstag tvingades jag med darrande röst lämna över ratten till kapten. Kaptenen glänste i vanlig ordning – med en perfekt tilläggning vid tankstationen och en nästan lika perfekt parkering i hemmahamnen. Norgesmästerskapsdeltagarna i Andunge stod på bryggan och applåderade.
Frukost i Sandspollen i en något irriterande/provocerande idyllisk morgon
Resten av helgen bestod av båtromantik (lite mer båt – lite mindre romantik): En kryssningstur utan mål där vi kryssade… och kryssade med vårt kryssningsfartyg… och kom typ ingenstans. Men det var kos medan vi inte tog oss framåt. Vi fick övat mycket på att slå med Genuan (Jag drar och sliter medans Håkon styr med pekfingret över ratten)
Jag hoppas innerligt att några fler liknande helger väntar iår. För än är inte segelsäsongen över! Inte så länge vi har ström til kylen och vinden i håret (Mitt hår gör sig bäst i motvind. Håkons – …? ).
Det blåste friskt – 8 m/s från nordöst – och jag visste redan innan att det här skulle bli en utmaning. Men jag var mentalt förberedd, fokuserad och redo att briljera. Backade in och allt blev egentligen precis som planerat.
Förutom en liten detalj: vår båtplats är typ för stor. (Jag vet, ett lyxproblem)
Håkon, med sitt lugna sätt, säger: “Kan du försöka att komma lite närmare uteliggaren till höger?” Och där – började eländet.
Jag gjorde ett nytt försök. Det blev pannkaka. Helt fel. Jag drev in bland ett helt dagis av små segeljollar (tror några var andungar förklädda till optimister). Jag ropade med all auktoritet jag hade kvar: “HÅKON – TA ÖVER!!!!”
Håkon tog rodret som en hjälte… …och gjorde exakt samma manöver som jag. Han hamnade också exakt lika snett och illa i båset som jag. Så nu var vi två hjältar i motvind – bokstavligen.
Det blev till att ta till hederlig mankraft, svett och teamwork för att räta upp båten. (Och kanske en liten mängd muttrande.)
Som vanligt efteråt: analys. De-brief. Strategimöte. Och svaret var pinsamt enkelt:
“Vi borde ju bara ha lagt oss på vänster sida i båset.” Japp. Tänkte inte på det.
Låt oss komma ihåg detta nästa gång!
Hemma igen – avlusade från båtdamm.
Vi har gjort ett halvhjärtat försök att återgå till civilisation: klippt lite gräs, dammsugit lite (mest synliga ytor), och tvättat lite kläder som luktade hav, svett och frihet.
Vilken fantastisk båtvecka vi haft! Sol och segel (och faktiskt en del skratt 😊) – det kunde verkligen inte blivit bättre. Jag är sååå nöjd att jag tror jag ska brodera det på en kudde. En båtkudde!
Och nu… hösten i antågande. Men det gör inget – för efter höst kommer vinter, och med vintern kommer skidorna fram! Längtar redan efter snö, kyla och fina skidspår.
Anna – dag 9 – sista semesterdagen 16 augusti – Wárja
Är det ens möjligt? Har vi verkligen lyckats med detta mästerverk en gång till? 😅
Kaptenen la till med stil på Kadettangen i Sandvika – i ärlig konkurrens med en sidvind som inte direkt spelade på vårt lag. Jag stod redo som en scout, beväpnad med en tamp i var hand och en nyutvecklad teknik för att elegant svinga mig i land som en brygg-akrobat. För- och aktertamp med i samma rörelse – rent genialt om jag får säga det själv.
Men denna gång! Det var som att hålla emot ett mindre godståg. Alltså, hur mycket kan det egentligen blåsa?! Jag gav allt – benen spjärnade, armarna skrek – men båten ville bara inte stanna vid bryggan.
Och där, precis när man tror att det ska lugna sig… ja då visar det sig att kaptenen, vår kära kapten, lagt i backen. Igen. Av misstag förstås. Men ändå. 🛥️💨
Så där står vi – båda två på bryggan, med båten sakta men bestämt på väg bort i reverse-mode. Ensam. Lämnad. Fri som en fågel. Det är inte många som lyckas med den manövern två gånger – men vår kapten, han är inte som alla andra ❤️
En man som vet hur man angör en brygga.
Nåväl – sista dagen på vår fantastiska båtsemester har bjudit på fint besök ombord av både svägerska och svåger. Vädret har varit som en vykortssommar. Och vi själva? Jo då, vi surrar fortfarande runt som två aningen förvirrade hönor med kompassrubbning – upp med segel, ner med segel och en kapten som tappert försöker hålla kursen mitt i vårt lilla virrvarr.
Nu sitter vi här, på vårt alldeles egna lilla cruiseship, och kanske avnjuter sommarens sista kväll till sjöss. Vattnet kluckar, vinden har lugnat sig och kaptenen ser relativt nöjd ut. Och jag också – för så länge vi är ombord tillsammans, så känns varje dag som semester. ❤️⚓
Runt och runt i Oslofjorden snurrar vi som förvirrade hönor på äventyr. Upp med seglen! Ner med seglen! Plötsligt – där tar Håkons keps ett dramatiskt hopp över relingen. Snabbt ner med seglen igen, på med motorn, fram med båtshaken, och hela besättningen blir till räddningsteam för en mycket blöt huvudbonad.
Tillbaka i full feriemodus efter hela 15 timmar på land – lagom för att börja sakna havet och få fast mark-abstinens. Vi bordar stolt Wárja 1 (vår gamla Hanse 32) på en heroisk expedition… för att rädda två kvarglömda kuddar. Trodde jag skulle bli lite sentimental, men nej då – inga tårar i sikte. Vi har ju trots allt bytt in en mysig koja mot ett mindre slott. Lite som att gå från husvagn till herrgård, fast på vatten…. Jag gjorde en utläggning från hamnen som skulle få vilken seglingsinstruktör som helst att fälla en tår av stolthet. Ett rent skolboksexempel! Inte ens familjens mest erfarne hade något att invända. Seglen åkte upp strax utanför, vinden tog tag, och vi gled iväg i en perfekt slör/läns som om själva Poseidon puttade oss mot dagens mål: Spirabukta
I med ankaret och nu jädrar ska det bli ordning och reda i sysakerna!
Kvarglömda kuddar hämtadeUnderlägg i kastrullskåpetSorterat i hybeln/bodenHåkon montert dörrstopp ”Båt -ute””Båt-inne”
Ja, någon kunde säkert beskylla mig för att vara överkant ordningssam. Någon skulle kanske kalla det sjukligt – jag föredrar ”logistiskt briljant”. På en segelbåt där utrymmet är mindre än i en husvagn på bantningskur är det faktiskt rätt smart med ordning och reda!
Vi har också bytt till en mindre flagga. Den som följde med båten var, enligt min högst objektiva bedömning, i ÖVERKANT stor och så royalistisk att jag förväntade salut från förbipasserande båtar. Jag flaggar såklart norskt i Norge, men det finns gränser… också för min akter Jag försökte spola den med vatten för att få bort vikmärkena, men nej – den stod emot som en seg gammal monark. Får ta med min steamer och ge den nya flaggan en kunglig ångbehandling
Sitter i Spirabukta med 2 kilo räkor. Ankaret? Klockrent. Men trots att vi är meteorologer i toppklass glömde vi en liten detalj: solen. Den försvann nyss bakom träden,och inser att vi bara har tagit höjd för vinden inför kvällens besök av båtkamrater. Vi glömde tänka på att solen skulle gå ner bakom träden….
Tja…. Kanske vi måste trycka i oss 2 kilo räkor på egen hand? A.
Anna – Pausar hemma en natt efter 7 dagar på det stora havet – 14 augusti 2025
Alltså, man kan ju undra om vi har mutat vädergudarna – för maken till tur med vädret på vår seglarvecka får man leta länge efter. Solen har strålat på övertid, och termometern har envisats med att ligga runt 25 grader. (Ja, förutom den dramatiska stormkvällen i Oslo med gratis action)
Igår tog vi oss an hela Oslofjorden från söder till norr. Och hör och häpna: vi premiärhissade storseglet och hade därmed Full segelföring! Två segel i vinden och plötsligt kände vi oss som världsomseglare av rang. Farten? – stundtals nästan 3 (!!!) knop. Det är så man nästan vill börja prata om fartvind och vindrufs i håret (= mitt hår…)
Plötsligt glider ”Hovedøya” förbi oss som ute på catwalk i fjorden. Och Jo minsann – det är ju min egen firma som har byggt automationen ombord! Okej, det var långt innan jag började där… men ändå, lite som att se en kändis och kunna säga: “Den här automationen ha JAG byggt” (som om jag ens vet vad automation betyder…..)
Hovedøya
Vi tog en tur inom Vollen. Med mig vid rodret gled vi in och borde utan att skryta vinna “Årets Hamnmanöver”. Och jag kan nog säga, utan att överdriva (mycket), att invånarna i Vollen aldrig tidigare bevittnat en så utsökt tilläggning. Vilken glädje för dem att få se professionell parkering i sin fulla prakt! Jag styrde skutan långsamt och elegant, och la till longside på gästbryggan med en otrolig precision.
Utan puls (alltså….lagom puls…)
Här ser man att en profesionell person har lagt till båten
Att komma ut igen visade sig vara… tja, lite mer av ett äventyr. Vinden tryckte på från sidan som en irriterande granne, och vi har efteråt hållit flera passionerade “strategimöten” om hur vi egentligen borde ha gjort. Men som alltid på sjön: det viktigaste är att allt gick bra – inga repor på båten och alla överlevde.
Vidare mot välkända trakter: Middagsbukta.
Där blev vi bjudna ombord på en riktig pärla: den vackra Collin Archer-båten Calliope V. Håkons jobb hade teambuilding på hög nivå – räkor, vin, öl och bad. Att Håkons chef råkar äga denna skönhet? Ja, det är sånt som gör att man nästan funderar på att börja skicka in CV till hans firma. (HAHA NOT! 😂😂😂 – jag har redan världens bästa jobb!)
Caliope V
Idag – torsdag – har gått i fixandets tecken – både på och utanför båten
Efter en skönt långsam morgon tuffade vi in till vår hemmahamn, Børsholmen. Och äntligen fick vi lägga oss vid vår egen brygga! Det krävdes lite pyssel, för vår båtplats hade visst krympt medan vi varit borta (antagligen har den stått för länge i blöt och krympt i värmen). Y-bommen fick flyttas och nu har vi hela TVÅ platser till vårt fartyg. Känns som att ha uppgraderat från parkeringsficka till egen garageuppfart.
I noll vind backade jag in i vårt nya bås med sådan elegans att grannbåtarna borde ha applåderat. Tyvärr var det ingen som såg 😟
Några timmars intensiv båtfix: förtöjningar justerades som om de skulle granskas av en mariningenjör, gummibåten Anneli fick sig en upptorkning, teakbordet i cockpiten fick sin välförtjänta sealer, vatten fylldes på, och däcket spolades.
Vi bytte så raskt om till till landkrabbemodus och drog iväg på en klassisk “handlingsräd” med bil. På listan stod bara de allra viktigaste butikerna: Claes Ohlson, Biltema, Maritime… och förstås Vinmonopolet – för man måste ju ha rätt sorts proviant ombord.
Vi tar en natt i land – lite fast mark under fötterna för att påminna sig om att världen inte gungar hela tiden. Men imorgon kastar vi loss igen! Semestern har fortfarande några dyrbara dagar kvar, och listan över saker vi har kvar att lära oss är… låt oss säga “oändlig”. Perfekt anledning att fortsätta öva på att vara både kaptener och nybörjare på samma gång.
Hur lyxigt ska man ha det innan man lika gärna kan åka hem? Ju större båt, desto lyxigare. Ändå större båt och ändå lyxigare. Och så kan man hålla på ända tills man har det lika lyxigt som hemma. Och då kunde man ju lika gärna varit hemma. Och köpt sig en simbassäng istället för båt. Och en vågmaskin till sängen. Vi har nåt vår lyxighetsnivå! Detta är den perfekta balansen mellan 70-tals tältet, Glamping och kryssning
Idag har ”vi” lagt ut från hamn två gånger. Och JAG = MOI, har lagt ut bägge gångerna. Smidig utläggning från Oscarsborg av Moi. Styrde skutan mot Sætre med fast hand. Efter att fändermanskapet hade tatt in fänderna, fixat det som skulle fixas så bad jag om att få min flytväst. Med full koncentration på navigationen så låg plötsligt min flytväst mellan mina fötter och blåste så baköver rätt ner i havet. Och ja! Flytvästen fungerade! Blåste upp sig precis som den ska, och är därmed oanvändbar tills vi har bytt patron. Var detta mitt fel? Här tror jag det måste till en ordentlig investigation för att få riktigt svar.
Håkon gjorde ännu en fantastisk tilläggning i Sætre. Strålande! Han har kontroll på allt. Nästan…… Plötsligt driver häcken utöver och vi upptäcker att backen ligger i. Smart – NOT! Härligt för mig att han inte gör allt rätt. Förlåt Håkon 😇🥰
Sætre är en liten by som ligger 22 km hemifrån. Här har jag aldrig varit förrän idag. Fantastiskt trevligt ställe! Strand, gästbrygga, restauranger och mys. Tror dock inte de som bor i Sætre vet hur fult det är utanför: sprängfabriker, avloppsanläggningar och stora sandtag…..syns ju bara när man kommer med båt…. Ska försöka att inte säga det till dem….
Som en hygglig och ärlig medborgare på Systembolaget gjorde Håkon det smarta (NOT) draget att vända uppochned på ryggsäcken för att visa att han inte hade stulit en extra flaska. Ut föll diverse metalldingser och nycklar. Så här pinsamt var det:
Ikväll ligger vi helt ensamma i en liten bukt bredvid en ö som heter HJELP. Vi har pumpat upp gummibåten Anneli (Wárjas yngsta dotter) och gått på daglig kantarelltur. Noll kantareller, tur att affären i Sætre hade! Här är det nu heeelt stilla! Kan gissa att det försiggår lite mer på partybåten Aidanova som passerade oss igår. Carnival cruises med en historia om brand ombord och toaletter som inte fungerar på flera dagar. Finns trevligare semester än tillsammans med 6000 människor på en båt som inte kan gå på toa……
Har ni hört om bajsbåten?
Vi avslutar kvällen i full lyx med en kantarellsoppa som hade passat på Michelinrestaurang (kantareller från affären). Ett stilla regn över båt-tältet, vi är helt ensamma här. Vi, musik och chokladskruvar.
Dröbak rakt föröver — Kursen är satt, rakt fram mot världen. Vinden, en bångstyrig vän, kom från fel håll och tvingade oss att kryssa, likt tankar som slingrar sig genom natten.
En skugga gled nära — en seglingskändis från Asker, reslig och självsäker, (faktiskt lite irriterande självsäker. Lite avundsjuk faktiskt….) nära att göra oss till vrak i sin kölvattenpoesi.
Kristin Songe-Møller ute på träningstur
Oscarsborg tornar upp sig i horisonten, historiens väktare mitt i fjordens famn. Och vi? Vi har haft en strålande dag i vår lilla ankdamm — en värld i miniatyr, men stor nog för drömmar om Medelhavet. En gång kanske…..?
Oscarsborg – första gången för oss, men inte för historien. För mig, en älskare av krigsfilmens svärtade ljus, fanns denna plats först på duk – ”Kungens nei”, flimrande i mörka biosalonger (tror jag såg den på Netflix…)
Men nu står vi här, där Birger Eriksen stod den 9 april, för bara 85 år sedan. Inte i filmens tystnad, utan i dånets verklighet.
Han såg in i krigets öga och svarade med eld. ”Skarp skjutning!” – och med den ordern sjönk Blücher, rakt ner i fjordens djup, medan tiden vann sekunder åt huvudstaden där uppe – till att andas, förbereda, hoppas.
Jag drömde om guld till middag, skogens eget – kantareller. Säker var jag, Oscarsborg skulle ge, sin skatt bland mossa och tall.
Men skogen teg, bjöd bara en, ensam, liten, men värdig.
Och den – den blev festmåltid, förgylld i ugnens allra första värme, doftande som höst i ett stilla kök.
En svamp. Men vilken svamp. En kunglig ensamhet på tallrikens tron.
Jag delade med Håkon ❤️
Kvällen sjönk som sammet över fjorden, och jag klev in i värmen, en dusch som regn i mitt eget lilla rike
I mitt badrum, ombonat och mitt, på min egen lyxbåt – en flytande dröm i nattens hamn.
Stilla, varm, och fri. En kvällsslut värdig en kung i tystnadens palats.
Anna – Dag 3 – Middagsbukta 10 augusti 2025 Alltså, detta blir bara bättre och bättre. Såå himla härlig dag på ”havet” (jag klarar nästan att låtsas att inre Oslofjorden är hav….men vi vet ju alla att det inte är samma hav som Västkusten….)
Besviken över mig själv när vi skulle lägga ut från Aker brygga. Jag var tuff när jag sa: ”JAG kör”. Lossade repen med 160 i puls och plötsligt levde Wárja ett eget liv. Jag transformerades till en mus och ropade på Håkon:
TA ÖVER!!!!!
Suck vad irriterande! Detta borde jag klarat! Tror egentligen att det är Tage Danielsson och Monica Zetterlund som har präntat in i mig att mannen gör detta bäst. Mycket irriterande. Vi (= jag) tror att vi (=jag) inte klarar. Suck! Jag gör det nästa gång!
Åh, ni fantastiska män Som vet hur man angör en brygga Ni som med solbarkad hand
Håller skotet i spänn Ni starka, ni tysta, ni lugna, ni trygga Som vet, hur man splitsar ett tåg Som finner er kurs genom natten
Vi tog en tur söderut. Gott när man ser skidbacken hemma från båten, känns tryggt. La till utanför ”Middagsbukta” där vi känner till alla grunder. Tryggt och fint som hemma. Se där borta ligger kokaincruisern som vi låg bredvid igår. Och se där kommer en bekant seglandes med sin nya flickvän som är hälften så gammal. Och se nu kom plötsligt vårt bästa seglarvännepar på besök i en liten motorbåt. Detta är kos. Detta är semester!
Efter allt detta besök blev jag så trött att jag måste sova lite och sen hänga upp en ny praktisk krok för att komma till mig själv igen.
Håkon har en önskan om att bli mer delaktig i båt-matlagningen. Vi har ju en lite konstig fördelning…..Håkon lagar all mat hemma, men på båten lagar Jag maten. Och diskar! Nu skall alltså Håkon börja laga mat också på båten. Jag ska erkänna att jag var skeptisk. Jag hade förberett med färdigstekt köttfärs och lök. Skulle ju inte så väldigt mycket till för att steka kantarellerna, laga en god köttfärssås och koka lite pasta…. Men hemma lagar Håkon mat i HELA KÖKET. Och det går faktiskt inte på en segelbåt. Man måste laga minimalistiskt!
Och jag var Flink! (=duktig) Jag kontrollerade INTE hur det såg ut efter matlagningen! Jag deltog inte i diskningen! Jag satt helt lugnt på däck och lät mig passas upp.
(Ja…..jag gick ner efteråt och torkade av diskbänken, stängde 4 skåp och la på plattan på spisen)
Men ja! Detta ska han få lov att pröva igen! Fantastiskt god middag!
Detta är det året jag har badat MINST i hela mitt liv! Jag vet inte helt varför… men jag tror det har nåt at göra med öppna sår och mördarbakterier. Väldigt tragiskt eftersom jag egentligen är en badnymf. Jag ÄLSKAR ju att bada!!!! Så varför badar jag inte?
Men det positiva är att jag plötsligt bor tillsammans med nån som badar och det var ju faktiskt en överraskning. Ombyte förnöjer! Jag har en ny man i huset (på båten). Trodde jag var gift med en man som inte badar.
Idag kan jag inte skryta på mig nån fysisk aktivitet. Om jag jobbar hårt kan jag notera i träningsdagboken 2 turer till Coop (à 300 meter), 1 tur till vinmonopolet (systemet – 300m)….. hmm.…..tja det var nog allt.
Vaknade till en strålande morgon (var vaken några timmar i natt när det oväntat blåste upp och ankaret bankade)
Det blev en lite tidig morgon eftersom jag är noggrann med väderrapporten. Så kom det plötsligt en träbåt paddlande från medeltiden. I båten satt det en irriterande/imponerande 70-åring som hade rott i 30 timmar i sträck. Tror inte han behöver tänka på kalorier och träning ikväll.
Kaffe och dagens sunda havre så var vi iväg norrut in mot den trygga hamnen Oslo!
Vi har spenderat dagen i Norges huvudstad. Märkligt hur annorlunda det känns när man kommer med båt till Aker brygga än när man kommer med tåget för att ta en öl. Det är precis som på golfbanan – Det är en helt annan värld när det är snö och skidspår.
Det har varit en fantastiskt härlig dag! Jag har utnyttjat gästhamnens dusch och toalett, jag har turistat i Oslo med flip-flop, legat i min underbara båtsäng halva dagen och sett på film, hängt upp en krok…. Allt medans jag har inväntat OVÄDRET! Det var egentligen det som stod högst på min agenda idag : ”VÄNTA PÅ OVÄDRET !”
Så var det över oss! Gott att vara fastspänd i en brygga när det blåser 15m/s, regnar och åskar runtomkring. Jag kröp ner under täcket och stängde dörrarna till förpiken när det var som värst.
Javisst – TuristFärjorna går oavsett väder
Härligt slö dag! Prövar jag att intala mig. Är inte jag en aktiv person som gillar att röra mig??? Måste nog avsluta dagen med sit-ups i cockpit.
Nya Wárja växer på mig för varje sekund! Tror till och med att jag sa det högt idag: ” jag tror jag älskar vår nya båt”
Anna 8 August – Saraholmen Äntligen! Hämtat tillbaka vår nya Wárja efter att ha fått gjort en Massa justeringar.
Farmor hade ramlat ner från väggen, hon är upphängd igen. Båten har fått sitt namn inlaminerat i rumpan och jag har fått nya kuddar. Komforten matchar stilen ombord och jag sitter i ett flytande lyxvardagsrum på havet.
Vi ska byta till mindre flagga….Noggrant utvalda kuddvarFarmor på plats igen
Båtsmannen Gerald har jobbat hela veckan på vår båt efter min lista som var cirka två meter lång. Han blev inte klar med allt, men tillräckligt för att jag nu känner att detta är Wárja och VÅR båt!
Det bästa på hela båten: Hybeln/boden/förrådet. Här har Gerald byggt enligt min ritning så att både gummibåten Anneli, Håkons kaptensstol och mina båtgrejor får plats. Vi har till och med med ljus i hybeln 🙂Det näst bästa! Gerald har smonterat en fjäder på varje skåp så att de håller sig öppna av sig själv.
En veckas semester ligger framför oss! Målet är att lära känna båten så vi har väl egentligen bestämt oss för att hålla oss i inre Oslofjorden. Blir korta turer, goda middagar och småfix. Känner mig nu förvånansvärt hemma redan. Allt är som i gamla Wárja men bättre, nyare och större.
ullsockorna är påLigger tryggt på ankaret och ser in till Oslo. (Ser nog hem också om jag ser åt andra hållet)
Det bästa av allt på segelbåt är när man får gå och lägga sig. Och det ska jag göra snart. Har en bra serie som väntar, rena lakan och en härlig natt på svaj.
Anna & Håkon på tur 