Ups – He did it again

Anna – dag 9 – sista semesterdagen 16 augusti – Wárja

Är det ens möjligt? Har vi verkligen lyckats med detta mästerverk en gång till? 😅

Kaptenen la till med stil på Kadettangen i Sandvika – i ärlig konkurrens med en sidvind som inte direkt spelade på vårt lag. Jag stod redo som en scout, beväpnad med en tamp i var hand och en nyutvecklad teknik för att elegant svinga mig i land som en brygg-akrobat. För- och aktertamp med i samma rörelse – rent genialt om jag får säga det själv.

Men denna gång! Det var som att hålla emot ett mindre godståg. Alltså, hur mycket kan det egentligen blåsa?! Jag gav allt – benen spjärnade, armarna skrek – men båten ville bara inte stanna vid bryggan.

Och där, precis när man tror att det ska lugna sig… ja då visar det sig att kaptenen, vår kära kapten, lagt i backen. Igen. Av misstag förstås. Men ändå. 🛥️💨

Så där står vi – båda två på bryggan, med båten sakta men bestämt på väg bort i reverse-mode. Ensam. Lämnad. Fri som en fågel. Det är inte många som lyckas med den manövern två gånger – men vår kapten, han är inte som alla andra ❤️

En man som vet hur man angör en brygga.

Nåväl – sista dagen på vår fantastiska båtsemester har bjudit på fint besök ombord av både svägerska och svåger. Vädret har varit som en vykortssommar. Och vi själva? Jo då, vi surrar fortfarande runt som två aningen förvirrade hönor med kompassrubbning – upp med segel, ner med segel och en kapten som tappert försöker hålla kursen mitt i vårt lilla virrvarr.

Nu sitter vi här, på vårt alldeles egna lilla cruiseship, och kanske avnjuter sommarens sista kväll till sjöss. Vattnet kluckar, vinden har lugnat sig och kaptenen ser relativt nöjd ut. Och jag också – för så länge vi är ombord tillsammans, så känns varje dag som semester. ❤️⚓

A.

Höna på högvarv: kaos med ordning och reda

Anna – Spirabukta, 15 augusti 2025

Runt och runt i Oslofjorden snurrar vi som förvirrade hönor på äventyr. Upp med seglen! Ner med seglen! Plötsligt – där tar Håkons keps ett dramatiskt hopp över relingen. Snabbt ner med seglen igen, på med motorn, fram med båtshaken, och hela besättningen blir till räddningsteam för en mycket blöt huvudbonad.

Tillbaka i full feriemodus efter hela 15 timmar på land – lagom för att börja sakna havet och få fast mark-abstinens. Vi bordar stolt Wárja 1 (vår gamla Hanse 32) på en heroisk expedition… för att rädda två kvarglömda kuddar.
Trodde jag skulle bli lite sentimental, men nej då – inga tårar i sikte. Vi har ju trots allt bytt in en mysig koja mot ett mindre slott. Lite som att gå från husvagn till herrgård, fast på vatten….
Jag gjorde en utläggning från hamnen som skulle få vilken seglingsinstruktör som helst att fälla en tår av stolthet. Ett rent skolboksexempel! Inte ens familjens mest erfarne hade något att invända. Seglen åkte upp strax utanför, vinden tog tag, och vi gled iväg i en perfekt slör/läns som om själva Poseidon puttade oss mot dagens mål: Spirabukta

I med ankaret och nu jädrar ska det bli ordning och reda i sysakerna!

Ja, någon kunde säkert beskylla mig för att vara överkant ordningssam. Någon skulle kanske kalla det sjukligt – jag föredrar ”logistiskt briljant”. På en segelbåt där utrymmet är mindre än i en husvagn på bantningskur är det faktiskt rätt smart med ordning och reda!

Vi har också bytt till en mindre flagga. Den som följde med båten var, enligt min högst objektiva bedömning, i ÖVERKANT stor och så royalistisk att jag förväntade salut från förbipasserande båtar. Jag flaggar såklart norskt i Norge, men det finns gränser… också för min akter
Jag försökte spola den med vatten för att få bort vikmärkena, men nej – den stod emot som en seg gammal monark. Får ta med min steamer och ge den nya flaggan en kunglig ångbehandling

Sitter i Spirabukta med 2 kilo räkor. Ankaret? Klockrent.
Men trots att vi är meteorologer i toppklass glömde vi en liten detalj: solen. Den försvann nyss bakom träden,och inser att vi bara har tagit höjd för vinden inför kvällens besök av båtkamrater. Vi glömde tänka på att solen skulle gå ner bakom träden….

Tja…. Kanske vi måste trycka i oss 2 kilo räkor på egen hand?
A.

Torsdag

Anna – Pausar hemma en natt efter 7 dagar på det stora havet – 14 augusti 2025

Alltså, man kan ju undra om vi har mutat vädergudarna – för maken till tur med vädret på vår seglarvecka får man leta länge efter. Solen har strålat på övertid, och termometern har envisats med att ligga runt 25 grader. (Ja, förutom den dramatiska stormkvällen i Oslo med gratis action)

Igår tog vi oss an hela Oslofjorden från söder till norr. Och hör och häpna: vi premiärhissade storseglet och hade därmed Full segelföring! Två segel i vinden och plötsligt kände vi oss som världsomseglare av rang. Farten? – stundtals nästan 3 (!!!) knop. Det är så man nästan vill börja prata om fartvind och vindrufs i håret (= mitt hår…)

Plötsligt glider ”Hovedøya” förbi oss som ute på catwalk i fjorden. Och Jo minsann – det är ju min egen firma som har byggt automationen ombord! Okej, det var långt innan jag började där… men ändå, lite som att se en kändis och kunna säga: “Den här automationen ha JAG byggt” (som om jag ens vet vad automation betyder…..)

Hovedøya

Vi tog en tur inom Vollen. Med mig vid rodret gled vi in och borde utan att skryta vinna “Årets Hamnmanöver”. Och jag kan nog säga, utan att överdriva (mycket), att invånarna i Vollen aldrig tidigare bevittnat en så utsökt tilläggning. Vilken glädje för dem att få se professionell parkering i sin fulla prakt! Jag styrde skutan långsamt och elegant, och la till longside på gästbryggan med en otrolig precision.

Utan puls (alltså….lagom puls…)

Här ser man att en profesionell person har lagt till båten

Att komma ut igen visade sig vara… tja, lite mer av ett äventyr. Vinden tryckte på från sidan som en irriterande granne, och vi har efteråt hållit flera passionerade “strategimöten” om hur vi egentligen borde ha gjort. Men som alltid på sjön: det viktigaste är att allt gick bra – inga repor på båten och alla överlevde.

Vidare mot välkända trakter: Middagsbukta.

Där blev vi bjudna ombord på en riktig pärla: den vackra Collin Archer-båten Calliope V. Håkons jobb hade teambuilding på hög nivå – räkor, vin, öl och bad. Att Håkons chef råkar äga denna skönhet? Ja, det är sånt som gör att man nästan funderar på att börja skicka in CV till hans firma. (HAHA NOT! 😂😂😂 – jag har redan världens bästa jobb!)

Caliope V

Idag – torsdag – har gått i fixandets tecken – både på och utanför båten

Efter en skönt långsam morgon tuffade vi in till vår hemmahamn, Børsholmen. Och äntligen fick vi lägga oss vid vår egen brygga! Det krävdes lite pyssel, för vår båtplats hade visst krympt medan vi varit borta (antagligen har den stått för länge i blöt och krympt i värmen). Y-bommen fick flyttas och nu har vi hela TVÅ platser till vårt fartyg. Känns som att ha uppgraderat från parkeringsficka till egen garageuppfart.

I noll vind backade jag in i vårt nya bås med sådan elegans att grannbåtarna borde ha applåderat. Tyvärr var det ingen som såg 😟

Några timmars intensiv båtfix: förtöjningar justerades som om de skulle granskas av en mariningenjör, gummibåten Anneli fick sig en upptorkning, teakbordet i cockpiten fick sin välförtjänta sealer, vatten fylldes på, och däcket spolades.

Vi bytte så raskt om till till landkrabbemodus och drog iväg på en klassisk “handlingsräd” med bil. På listan stod bara de allra viktigaste butikerna: Claes Ohlson, Biltema, Maritime… och förstås Vinmonopolet – för man måste ju ha rätt sorts proviant ombord.

Vi tar en natt i land – lite fast mark under fötterna för att påminna sig om att världen inte gungar hela tiden. Men imorgon kastar vi loss igen! Semestern har fortfarande några dyrbara dagar kvar, och listan över saker vi har kvar att lära oss är… låt oss säga “oändlig”. Perfekt anledning att fortsätta öva på att vara både kaptener och nybörjare på samma gång.

A

Lyxighetsgränsen

Anna – 5 dagar på havet- Hjelp – 12 augusti 2025

Hur lyxigt ska man ha det innan man lika gärna kan åka hem? Ju större båt, desto lyxigare. Ändå större båt och ändå lyxigare. Och så kan man hålla på ända tills man har det lika lyxigt som hemma. Och då kunde man ju lika gärna varit hemma. Och köpt sig en simbassäng istället för båt. Och en vågmaskin till sängen.
Vi har nåt vår lyxighetsnivå!
Detta är den perfekta balansen mellan 70-tals tältet, Glamping och kryssning

Idag har ”vi” lagt ut från hamn två gånger. Och JAG = MOI, har lagt ut bägge gångerna. Smidig utläggning från Oscarsborg av Moi. Styrde skutan mot Sætre med fast hand. Efter att fändermanskapet hade tatt in fänderna, fixat det som skulle fixas så bad jag om att få min flytväst. Med full koncentration på navigationen så låg plötsligt min flytväst mellan mina fötter och blåste så baköver rätt ner i havet.
Och ja! Flytvästen fungerade! Blåste upp sig precis som den ska, och är därmed oanvändbar tills vi har bytt patron. Var detta mitt fel? Här tror jag det måste till en ordentlig investigation för att få riktigt svar.

Håkon gjorde ännu en fantastisk tilläggning i Sætre. Strålande! Han har kontroll på allt. Nästan…… Plötsligt driver häcken utöver och vi upptäcker att backen ligger i. Smart – NOT! Härligt för mig att han inte gör allt rätt. Förlåt Håkon 😇🥰

Sætre är en liten by som ligger 22 km hemifrån. Här har jag aldrig varit förrän idag. Fantastiskt trevligt ställe! Strand, gästbrygga, restauranger och mys. Tror dock inte de som bor i Sætre vet hur fult det är utanför: sprängfabriker, avloppsanläggningar och stora sandtag…..syns ju bara när man kommer med båt…. Ska försöka att inte säga det till dem….

Som en hygglig och ärlig medborgare på Systembolaget gjorde Håkon det smarta (NOT) draget att vända uppochned på ryggsäcken för att visa att han inte hade stulit en extra flaska. Ut föll diverse metalldingser och nycklar. Så här pinsamt var det:

Ikväll ligger vi helt ensamma i en liten bukt bredvid en ö som heter HJELP. Vi har pumpat upp gummibåten Anneli (Wárjas yngsta dotter) och gått på daglig kantarelltur. Noll kantareller, tur att affären i Sætre hade!
Här är det nu heeelt stilla! Kan gissa att det försiggår lite mer på partybåten Aidanova som passerade oss igår. Carnival cruises med en historia om brand ombord och toaletter som inte fungerar på flera dagar. Finns trevligare semester än tillsammans med 6000 människor på en båt som inte kan gå på toa……

Har ni hört om bajsbåten?


Vi avslutar kvällen i full lyx med en kantarellsoppa som hade passat på Michelinrestaurang (kantareller från affären). Ett stilla regn över båt-tältet, vi är helt ensamma här. Vi, musik och chokladskruvar.

A.

Kaloriförbränning = 0

Anna, Oslo, Aker brygga – 9 augusti 2025


Idag kan jag inte skryta på mig nån fysisk aktivitet. Om jag jobbar hårt kan jag notera i träningsdagboken 2 turer till Coop (à 300 meter), 1 tur till vinmonopolet (systemet – 300m)….. hmm.…..tja det var nog allt.

Vaknade till en strålande morgon (var vaken några timmar i natt när det oväntat blåste upp och ankaret bankade)

Det blev en lite tidig morgon eftersom jag är noggrann med väderrapporten. Så kom det plötsligt en träbåt paddlande från medeltiden. I båten satt det en irriterande/imponerande 70-åring som hade rott i 30 timmar i sträck. Tror inte han behöver tänka på kalorier och träning ikväll.

Kaffe och dagens sunda havre så var vi iväg norrut in mot den trygga hamnen Oslo!

Vi har spenderat dagen i Norges huvudstad. Märkligt hur annorlunda det känns när man kommer med båt till Aker brygga än när man kommer med tåget för att ta en öl. Det är precis som på golfbanan – Det är en helt annan värld när det är snö och skidspår.

Det har varit en fantastiskt härlig dag! Jag har utnyttjat gästhamnens dusch och toalett, jag har turistat i Oslo med flip-flop, legat i min underbara båtsäng halva dagen och sett på film, hängt upp en krok…. Allt medans jag har inväntat OVÄDRET! Det var egentligen det som stod högst på min agenda idag : ”VÄNTA PÅ OVÄDRET !”

Så var det över oss! Gott att vara fastspänd i en brygga när det blåser 15m/s, regnar och åskar runtomkring. Jag kröp ner under täcket och stängde dörrarna till förpiken när det var som värst.

Härligt slö dag! Prövar jag att intala mig. Är inte jag en aktiv person som gillar att röra mig??? Måste nog avsluta dagen med sit-ups i cockpit.

Nya Wárja växer på mig för varje sekund! Tror till och med att jag sa det högt idag: ” jag tror jag älskar vår nya båt”

A.

Nu är hon min! (=vår alltså)

Anna 8 August – Saraholmen
Äntligen! Hämtat tillbaka vår nya Wárja efter att ha fått gjort en Massa justeringar.

Farmor hade ramlat ner från väggen, hon är upphängd igen. Båten har fått sitt namn inlaminerat i rumpan och jag har fått nya kuddar. Komforten matchar stilen ombord och jag sitter i ett flytande lyxvardagsrum på havet.

Båtsmannen Gerald har jobbat hela veckan på vår båt efter min lista som var cirka två meter lång. Han blev inte klar med allt, men tillräckligt för att jag nu känner att detta är Wárja och VÅR båt!

En veckas semester ligger framför oss! Målet är att lära känna båten så vi har väl egentligen bestämt oss för att hålla oss i inre Oslofjorden. Blir korta turer, goda middagar och småfix. Känner mig nu förvånansvärt hemma redan. Allt är som i gamla Wárja men bättre, nyare och större.

Det bästa av allt på segelbåt är när man får gå och lägga sig. Och det ska jag göra snart. Har en bra serie som väntar, rena lakan och en härlig natt på svaj.

Anna