Anna & Håkon på tur

20 Juli 2022 – Håkon

Stoppet i tollen langt ute i havgapet? Er’e mulig, liksom!? På den annen side var det en hyggelig toller som slo av en prat i solskinnet utenfor Hvaler. Det var midt i denne varmebølgen, dere vet, som nettavisene bokstavelig talt har kokt over med de siste dager. Vår varmebølge var omtrentlig 40 centimeter høy, og varte i 3 timer. Ingen varmebølge for historiebøkene slik jeg ser det.

Turen nærmer seg virkelig sin avslutning, og grunnen til en smule fremskynding av planene er essensen av det vi driver med, egentlig. Hint: komfortsone. Vi har gått grundig utenfor våre respektive soner disse drøye to ukene, og fredag trues det med utagerende oppførsel fra både Tor og hans hammer, vi velger å avstå fra lyn og torden, og peker baugen mot trygge, hjemmevante Børsholmen i morgen. Det får tross alt være grenser for mangel på komfort her i verden!

Dagen i dag har muligens gitt meg den beste seilas jeg til dato har hatt, dog utfordres den av turen fra Strömstad til Bolærne med vår forrige, avholdte og aldrende seilbåt, ”Babben”, for en del år siden. Nå var det ”Warja” som skulle gi oss gleden, vi har hatt herlig slør og flott lens hele dagen, med hastigheter mellom 3 og 7 knop, kun iført t-skjorte, shorts og redningsvest fra Redningsselskapet. Ja, og caps, selvsagt; det er grenser for hva en nybarbert skalle er i stand til å takle av solskinn. 

Nå ligger vi i en behagelig bukt rett sør av Moss, jeg har aldri vært her før, men vi gleder oss til å vugges i søvn med ankeret trygt plassert på 8 – 10 meters dyp, godt begravet i Oslofjordens velkjente gjørmebunn. Nevnte varmebølge er nå på vei under 20 grader, jeg betviler at den makter å trekke med seg så mye som en enkelt tropenatt, så jeg velger å hinte til Dagbla’ og VG om å ta seg en bolle, dette er åpenbart et helvete mange steder i Europa, men her har vi ikke sett så mye til klimaets herjinger med verden. 

I morgen avsluttes seilasen, jeg tenker å konkludere når jeg er vel hjemme i sofaen mellom mine avholdte høyttalere, der jeg kan henfalle til filosofering omkring de siste ukers opplevelser i hjemmets lune, og, ikke minst, trygge rede. Joda, jeg regner vel med at både sofa og seng bølger både hit og dit, men jeg lever bedre med lette hallusinasjoner, enn tunge bekymringer!

21 Juli 2022 – Anna

Om man ska vara 2 personer på 10 kvadratmeter så är det en fördel att vara goda vänner. Jag ska erkänna att jag har varit en smula mer irriterad än vanligt dessa dagar… Vi är fortfarande goda vänner, men nu ska det bli gott att få tänka lite egna tankar.

Idag var det nästan INGEN vind så det blev motor hem. Vår fina autopilot (Roger) fick jobba hela dagen, en fantastisk uppfinning när det inte är vind eller vågor och man bara ska rakt fram. Håkon har jobbat hårt (är ironisk nu) på däck med att övervaka Roger medan jag har städat hela båten invändigt och packat (fortsätter med de traditionella kvinno-göromålen).

För andra gången på 2 dagar har jag klarat att svabba däcket utan att komma ihåg att stänga alla luckorna. Någon i familjen har blitt lite trött på mig…

Men så blir det när man gör 100 saker samtidigt som de flesta andra gör 4. Jag gör alltid 99 bra saker och 1 dålig. Lev med det om du vill ha mig. Det finns kanske andra båtar därute som vill ha sina däck svabbade… (hotar inte alltså….)

Hemma igen. Det var sorgligt att lämna Wárja men väldigt mysigt att träffa katten. Få äta körsbär, hallon och svarta vinbär i trädgården.

Vet inte hur jag ska kunna sova inatt, men det går nog bra eftersom det känns som att hela huset gungar och jag är för första gången sjösjuk. 

Därmed är vår reseblogg slut för denna gången. 

Eller…..resan ska ju utvärderas. Ska vi verkligen segla till Medelhavet en gång eller är jag för rädd? ……Så många grejor här i världen att vara rädd för.

A

22 Juli 2022 – Håkon

Så sitter jeg da her, i min egen sofa, og skal oppsummere. Først og fremst kjenner jeg for å takke min drømmekvinne, ”mannskapet” for tålmodighet, ståpåvilje, mot og fleksibilitet. Joda, frustrasjon blir det jo når man skal befinne seg tett på hverandre uten retrettmulighet 24 timer i døgnet i 18 dager i strekk. Men vi er fortsatt bestevenner!

Men det er klart det har slått enkelte gnister. Når noen hever stemmen i utrengsmål, eller når noen fyller senga med vann rett før sengetid, da blir det litt stemningssvingninger. Men her er vi tilbake i heimen, og det er tid for refleksjon. Dette gikk ufattelig fort unna! Jeg føler det som om det er noen få dager siden vi la ut fra Børsholmen i Asker, og plutselig er vi tilbake. Korteste ferien jeg har hatt. Til tross for (eller på grunn av?) en mengde bekymringer om vær og føre underveis, gikk altså dette unna på no time. 

I går kveld lå vi på svai sør for Moss, som nevnt, og det gledet meg overmåte at Siren Sundby kom seilende forbi med sin lille sønn i en Optimistjolle, jeg lot meg lett imponere over hennes virtuose håndtering av både den enkle jolla og den pratsomme sønn, liten tvil om at dama fortsatt kan seile! Her skal tydeligvis guttungen seile fra første dag, kanskje har vi en ny OL-mester om en 12 – 15 års tid?

Men mer enn dette, har det imponert meg, og forvirret meg, at hjemmets roller blir så veldig ombyttet ombord i vår båt. Plutselig fikser konemor alt, hun planlegger, handler, lager mat, rydder…. Hva gjør egentlig jeg? Jeg føler meg nesten til overs, med et slikt arbeidsjern ombord. Hjemme igjen har jeg litt av hvert å kompensere, har allerede begynt jobben. Det kommer til å ta mer enn 3 uker å komme ajour! 

Vi har hatt en flott, varm sistedag på vår reise, stort sett vindstille, men værmeldingen nærmest dikterte oss hjem i dag. Og ganske riktig, vi hadde knapt kommet inn dørene her hjemme, før regnet satte inn. God timing. Jeg rakk rett nok å jafse i meg noen deilige moreller før vannet kom fra oven, og det hadde jeg sett fram i mot, gitt!

Er jeg så et båtmenneske? Tja. Nja. Jeg seiler ikke veldig gjerne til Middelhavet, men jeg seiler mer enn gjerne i Middelhavet. Vi har hatt et par dager med Middelhavets vind og vær, og det var en ren velsignelse. Mens majoriteten av dagene inneholdt mye vind, mye bølger, trange havner, voldsomme vindkast om natten, støy, gjørmete anker, sinte svaner, allikevel mest av alt snille og hjelpsomme folk.

Jo, alle var enige om at det hadde vært en fin tur. Tusen takk til dere som har fulgt med på vår kreative reiseskildring, vi håper å kunne fortsette med noe sånt framover. Men først skal vi seile og kose oss så lenge vi kan, før båten pakkes inn for vinteren!