Kategori: 5. Ut av komfortsonen 2022

17 Juli 2022 – Håkon

Vi har kjørt E6 i dag, på sjøen. En endeløs rekke med norske, tyske, danske og svenske båter, med enkeltinnslag fra Litauen, Nederland og Finland, flommer i begge retninger. Västkusten fremstår som stor i areal, men er underlig trang, når man begynner å seile (eller tøffe med motor) langs den farbare ”vei”. Det er trangt, det er enormt mye å ta hensyn til hele tiden. Ferger, seilbåter, cabincruisere på 60 fot som ikke evner eller gidder ta hensyn til almen trivsel, samt alt det jeg nevnte i går, selvsagt. Og langs denne sjøens E6 finner vi dessuten fuglerikets svar på selve Satan, svart og jævelig står han der og brer ut sine vinger som til et dystert kors, og fremstår som et dårlig omen for båtfolket. Dette er Storskarvens rike!

Dagen har bestått av motor, seil og kombinasjonen av motor og seil. Vi har i hatt minst ett seil oppe mesteparten av tiden, og opplevd litt real framdrift, før vi endte opp her i snobbenes egen havn, et flytende campingparty av pappagutter, for det meste bestående av nordmenn som er usedvanlig høye på pæra. Og på seg selv. Igjen har været gått sånn passe bananas, regn og sterke vinder preger også denne aftenen. Heldigvis ligger vi godt fastbundet, dessuten ligger båtene så tett her at det er å sammenligne med å være på en Springsteen-konsert; framme ved scenekanten klemmes man fast, ingen steder å gå. Vi behøver knapt fortøye båten her fremme ved bryggekanten, vi sitter uansett presset fast mellom fenderne fra båtene på begge sider. Og er man først in the snob harbour, blir man fort revet med, så jeg har investert i en bukse som ikke en gang rekker til knærne, og den kostet mer enn en bukse som faktisk rekker hele veien ned. Folk finner fortsatt på mye rart. 

Vi fant vår plass i mylderet, kunsten er å presse en båt med bredde 3,3 meter inn i en åpning som kun måler 1,2 meter. Det er snakk om mot og vilje, samt egnet verktøy for penetrering. Så, så, mine herrer, ingen slike tanker, takk, vi snakker båter her, så baugen tar sikte mellom fenderne på begge sider, og med nennsom hånd, rett fart og motorkraft, presser vi båtene fra hverandre, og kommer oss hele veien inn… Å hvor godt det er å finne sin plass! 

Vel inne, med båten bundet fast i begge ender, begynner en kamp på liv og død. Rett bak vår båt har den største av måkene, svartbaken, gått til angrep på ovennevnte satan, storskarven. Og det er en tredje spiller i dødskampen denne dagen, en 40 centimeter lang ål, som den svarte skarven har fanget. Skarven har ingen planer om å slippe ålen, svartbaken har ingen planer om å slippe skarven, ålen har ingen planer om å henge med noen av dem. Skarven vrir seg unna svartbakens gule nebb, ålen er på vei ned med hodet først. Svartbaken forsøker å senke skarven. Ålen åler seg baklengs ut av skarven, svartbaken hiver seg rundt og forsøker få tak i ålen. Skarven fiker til svartbaken med de svarte vingene gjentatte ganger, Svartbaken bakker, ålen er halvveis ute av Skarven. Skarvens hals bukter seg som en orm, Skarven forsøker å tvinge ålen ned ved å nærmest danse i oppreist stilling i vannet. Men i det øyeblikk han slapper av, kryper ålen ut igjen, det er nå usikkert om det er Skarven som rister på hodet for å få ålen ned, eller om det er ålen som rister skarvens hode for å komme ut. Ut og inn tyter ålen, opp og ned i vannet danser Skarven. Svartbaken på sin side, henger med nebbet, og innser at den svarte satan er for sterk. Dansen pågår en god stund, Svartbaken bivåner resignert det hele fra sidelinjen. Som en grå tunge gjør ålens hale gjentatte ganger comeback ut av den svarte satans nebb. Men skarven tar siste stikk. Til sist er hele ålen tvunget ned i fuglens indre. Hvor lenge den kan leve der inne vet vel ingen, men åler er tross alt kjent for å overleve temmelig mye, temmelig lenge. Jeg er oppriktig usikker på om jeg helst ville vært ål eller skarv i denne situasjonen, ingen av delene virker veldig tiltalende på meg. 

Jeg drømmer ellers om vakkert vær i morgen. Jeg vil heise seil, og la vinden suse. Det er bare å håpe at den ikke suser så mye at det blir en kamp med elementene, der vi må sloss for å holde oss ute av skarvenes svarte rike oppe på skjærene. Vi har hatt så mye vind nå, at statistikken burde være på vår side. Sail away tomorrow!

18 Juli – Anna

Brrzzzzzzzziiiiiiitttt

Tidig morgon och ljudet av en kraftig dragkedja som dras upp. Barndomens Ljudminne kommer tillbaka, lagrat långt ned i ryggmärgen. Orientering, 5-dagars, någon gång mellan 1974 – 1982. Kraftig tältduk i gult eller orange. Trötta människor på väg till utpekat ställe i skogen där det var satt upp en pinne att sitta på med ett grävt dike under.

Men så har vi det inte på en båt 2022! 

Vi drar upp en liknande kraftiga dragkedja i ljus grå segelduk och följer de trötta människorna till en lagom fräsch innomhus toalett/dusch som luktar kiss och heter Gästhamn och kostar 560 kr per natt. Stor skillnad! 😂

Vaknar positiv idag!

Håkon – tänk ändå vad härligt att vi kommer upp redan halvåtta varje dag fast det är semester. Och fast det nu regnar och blåser så är det ju ändå härligt!! Eller hur?

Bestämmer oss för att ändra planerna lite, vi startar inomskärs. Tuffar i 5 knop förbi Kungshamn. Ser fabriken till Abbas kaviar. Kommer in i en djup diskussion om huruvida Orkla är norskt eller inte. Och vem gav tillåtelse till ABBA att kalla sig ABBA när redan kaviaren hette Abba? Håkon till rors, jag är navigatör (jag är alltid navigatör)

Plötsligt ser jag en konstig dings vid sidan av båten, ser på sjökortet….och helvete….

HÅKON BACKA!!!!!!!!!

BACKA!

MEN BACKA DÅ!!!!!

Djupmätaren visar 1,5 meter (båten sticker 1,85).

Inte bra. Inte bra. Lite stress…

Det går fint.

MEN!!! Det finns 2 vittne-båtar till händelsen. Vi måste antagligen sänka dessa båtar så att pinsamheten inte kommer ut i offentligheten…

Positiva jag kom på att vi faktiskt har haft 2 veckor med sol! Inte dåligt. Idag har det regnat (var kanske därför jag kom på det). Har haft långkalsongerna på. Och mössa. Jag har nästan alltid mössa ☺️

Ligger i en härlig uthamn. Meterologerna har skrytit om värmebölja i flera dagar. Jag väntar…..Kanske min handduk har chans att torka imorgon? Kanske jag skulle passa på att tvätta mina ullstrumpor? Kanske jag får ett efterlängtat morgonbad imorgon? Före jag tar på kontaktlinserna så jag kan bada naken. (😲😅😅)

Kanske detta är en ganska bra semester?

Anna

18 Juli 2022 – Håkon

– Backa, backa, backa!!

Vi begynner der. Akkurat der det kunne ha sluttet på spektakulært vis. Hele turen kunne gått fullstendig i dass grunnet en jævla kaviartube, ikke sant. Selvsagt alt for dumt. Men virkeligheten er at vi oppdaget at Abba kaviar produseres på en fabrikk her i området, og, ikke bare det, den er Norsk!! Abba kaviar norsk, liksom. Haha, hva blir det neste, IKEA, Volvo og SKF? (At Volvo nå er kinesisk, tenker jeg ikke gå videre på…). Men bare for å gni det inn: Abba kaviar eies av Orkla Food nå. Og Orkla er like norsk som SKF er svensk.

Fra Store Norske leksikon: Orkla ble grunnlagt i 1904 som Orkla Grube-Aktiebolag. Nåværende navn kom i 1991 etter sammenslutning mellom Orkla Borregaard og Nora Industrier. Selskapet hadde i mange år en omfattende og variert virksomhet innen områder som lettmetaller (Elkem), media (Orkla Media) og trebaserte spesialkjemikalier (Borregaard) i tillegg til dagens merkevareproduksjon. De siste årene har mye av virksomheten blitt solgt og Orkla konsentrerer seg i dag om merkevaredivisjonen. Selskaper som REC, Sapa, Borregaard, Elkem og Orkla Media blitt solgt eller skilt ut. Enheten Orkla Finans ble solgt til Pareto i 2010. Orkla Foods er i dag det største forretningsområdet og står for 41 prosent av selskapets driftsinntekter (2017).

Vi har seilt i dag! Vi våknet til en bedriten morgen, hardt klemt mellom en middels stor skjærgårdsjeep og en halvgammel seilbåt, mens regnet bøttet ned og vinden slet i mast, stag, skjøter og fall. Vi delte 4 minutter dusj i lunkent vann i gjestehavnens oppskrytte fasiliteter, før vi gjorde klar for å bryte oss ut av det klamme favntaket mellom disse to ukjente lystbåter. Rett nok kvitterte vi for oppholdet ved å knuse ”RESERVERT”-skiltet på brygga, det bør lære kapteinen noe om rekkefølgen på løsing av fortøyninger. Grunnet vind og vann, gikk vi tilbake via de fantastiske kanaler gjennom Sotenäs og Hamburgsund, før det ble nok fornuft fra værgudenes side, til å slippe ut fokk og heve storseil. Deretter har det vært ro, fred og fordragelighet. Lens (vinden bakfra) i 4 – 5 knop er ganske nær mytene om himmelens goder; det er stille fredelig, behagelig og gratis. Vi har heldigvis gitt sjelen næring, og nervene avslapningsøvelser i noen timer i dag.

Vi startet som sagt dagen langs ”E6” på sjøen, som i går….

Han kjøre E6, den strakast vei’n

Kanskje ligg det no’n i arman hennes no

E6, han må itj bli for sein

Kanskje kjenne no’n varmen hennes no

Tettheten av normannere er på vei opp igjen, antallet daner og germanere er dalende. Vi med det røde flagget der kristensymbolet i hvitt og blått har tatt hovedrollen, er igjen i flertall blant sjøens farende folk. Jeg tar meg ellers i å undres over disse übercoole, enslige menn med dyre merkeklær og store seilbåter som ferdes tilsynelatende upåvirket av vind, bølger og fulle havner. De står staute om bord i sine digre skip, akkurat passe ubarberte og velkledde, med solbriller og langt hår, og legger til i en hver havn uten å å overstige hvilepuls. Hvem er de? Hvor skal de? Hvorfor i helv*** har de ingen med seg?? Hva forteller de sine familier, kolleger og venner etter sine ensomme turer i sine digre, tomme båter? Visst ser de ekstremt fantastiske og avslappede ut, men jeg tror de rømmer. Fra skilsmisser, fra gjeld, fra et lavt selvbilde, fra ensomhet til ensomhet. En ensomhet der det viktigste av alt i verden er så se akkurat übercool ut i sin digre seilbåt. Men ensomheten trumfer alt, gutter, glem aldri det.

Men det var dette med Abba, da. Ikke ABBA, selvsagt, men Abba. De som lager kaviaren, og har gjort det siden den gang det fantes folk som spiste torskeegg frivillig. Jada, for om du ikke visste det, så legger altså torsken egg, det tenker jeg kom som en overraskelse. Det kom også som en overraskelse av dimensjoner for både kaptein og mannskap ombord, da navnet ”Orkla” sto på bygget der den famøse kaviaren produseres. Diskusjonen tiltrakk seg etter hvert såpass mye engasjement, at navigasjon, styring og planlegging måtte vike for realkunnskap. Venstresving ble til rett fram, vi fintet til og med ut en middels stor cabincruiser på vår vei rett nord, eller var det rett vest? I det han slo full bakk, ble jeg i villrede, mens navigatøren allerede var dypt inne i den skrekkslagne oppdagelse at vi var på vei rett inn i et basseng av gjørme med omtrentlig 1 meters dybde. Full bakk også i vår maskin, dybdemåleren viste mindre og mindre tall i et helvetes tempo, kapteinen la all energi i å tørne skuta, helvete var igjen løs ombord. Gjørma fosset om propelleren, forvirringen fløt i hjernemassen, å stoppe en seilbåt med en føkkings foldepropell i 6 knops fart fremover, tar alt for mye tid….

Vi reddet skuta denne gangen også. U-sving utført, vi ligger igjen på svai i en deilig bukt, omringet av Normannere og Daner. Selv i indre Oslofjord kan man ligge mye mer alene enn på den svenske kystlinje mot vest. Forstå det den som kan. Jeg skal ikke ta morgendusjen i nettoen i morgen, da jeg tror det ikke vil spre glede i nabolaget her i vika. Men jeg skulle virkelig ønske det fantes en vik uten andre båter enn oss. Tror vi må hjem for å oppleve sånt, gitt.

19 Juli 2022 – Anna

Äntligen fick jag vakna i en fin bukt på svaj. Smög ensam upp på däck i den tysta morgonen. Tog ett morgonbad samtidigt som kaffevattnet blev varmt. Satte på dagens sommarpratare. Njöt i solen med kaffe och bra sommarprat på radion. Härligt! Mysigt! God kaffe med kaffegrädde.

Så kommer det en man upp från båten: 

”Kan man bada? Eller är det för mycket folk?”

Han kliver brutalt och relativt ograciöst över bordet, PÅ säcken till Code1-seglet, plasserar sin kropp i aktern OVANPÅ min nyköpta schampoflaska. Schampot sprutar ut över hans rena handduk och ut över båten. Han suckar och pustar, ser ut som han inte har helt vaknat på rätt sida….

Jag stänger lugnt av sommarprataren, tvättar rent på däck, ger mannen en annan handduk och han tar sig så en morgontvätt INNE i båten… 

Fortfarande en fantastisk dag. Idag ska vi pröva Code1-seglet.

Vi har med oss sedan barndomen att vädret på fjället ändrar sig fort. Men vad med havet??? Har inte tänkt en sekund….. Men vi gick från strålande solsken till totalt blind DIMMA. Vi hann precis hissa segel när vi upptäckte att vi inte såg 50 meter fram. Alla båta, pinnar, dingser, stakar, fyrar, grund och skär var borta…. 

Ovanpå det var vågorna fortfarande inte helt behagliga från det stora havet…..

Ner med segel, motorn i full fart och så hakade vi på två andra båtar som verkade ha god navigationsutrustning. Vi följde dem i en timma och så lättade det och synen, solen, dingserna, stakarna, båtarna och skärgården var tillbaka 😊

Bästa seglingsdagen hittills kommer nu!

Äntligen fick vi pröva Code1-seglet. Ett stort vackert blått segel som syns på kilometervis (om det inte är dimma). Såå kul! Flera timmar av härlig seglas genom Kosterfjorden. Inga långkalsonger, ingen ull, ingen mössa, ingen jacka. Varmt och gott, ingen ångest, bara snällt hav, snälla vågor, snäll vind och en sol som sken från klar himmel. 

Nu kommer jag ihåg varför vi har segelbåt!

(Mannen från i morse fortsatte sin hygieniska genomgång medans jag seglade, han klarade att tappa rakapparaten i havet……Man kan egentligen bara skratta….😂😂😂)

Anna

19 Juli 2022 – Håkon

Endelig lå vi på svai, men i sannhetens navn er hver eneste lille bukt på Västkusten fylt med en rekke andre som gjør det samme. Mitt livs helligste øyeblikk blir en god del mindre hellige på den måten. Jeg sto opp i morges, og drømte om et iskaldt bad i netto’n, kaffe og en stille morgenstund. Jeg stakk nesa ut fra båtens indre i morges, og glodde rett inn i en norsk motorbåt 10 meter bort…

Ok, da, plan B. Det var vindstille, så båtene i bukta lå i alle retninger. Vår nabo hadde med andre ord gratisbilletter til min morgenrutine. Håndkle rundt livet er grunnutrusting for å unngå unødig provokasjon av et lite utforsket naboforhold. Plan B besto av en diskrét manøver der man fra sittende stilling, glir ubemerket ut i vannet. Trygt plassert på dørken ved siden av sto dusjsåpe og shampoo; sistnevnte tilhørte rett nok min kone, min frisyre har ikke slike behov. Jeg satte meg ned. Rett oppå shampooflaska. Den åpnet seg villig, og tømte seg direkte utover dørken. Og mitt håndkle. Resignert reiste jeg meg, og oppdaget at håndkleet var tilgriset av klissete såpeprodukt, og mistet der og da evnen til å handle. Det ble ikke bedre av at håndkleet bare datt av meg, og gjorde fornedrelsen total. Det ble en trang innedusj i dag. Hellig stund, my ass.

I dag var det dagen for å debutere med vår enorme Code One seil! Det er vel å anse som en genaker, i lite vind er det helt fantastisk hva dette seilet kan utrette. Værmeldingen var på vår side i dag, god varme, moderat vind fra riktig retning. Vi hang opp og klargjorde vårt fantastiske seil, og reiste lystig avsted til de ytterste øyene i västkustnaturen. Kanskje hadde vi seilt 10 minutter, da tåka pakket seg rundt oss, og vinden la seg. Det var tjukt som ertesuppe, og vi visste med usvikelig sikkerhet at i denne suppa stikker det erter opp over alt der du minst venter det, og akkurat de ertene er laget av stein. Havet er i grunn som fjellet, forholdene endrer seg brått og uventet. Den store forskjellen er at å grave seg ned i tide, er en elendig strategi på sjøen. Ergo var vi tvunget til å fortsette videre inn i suppa, og håpe det beste. En bold nordmann fosset forbi med en seilbåt noe større enn vår, så vi valgte feigingstrategien, og hang oss på. Vi var heldigvis enige i veivalg, så vi bare holdt oss innen synsavstand (og den var kort!), og lot motoren jobbe. Innover mot land bar det, og heldigvis hadde sola bedre grep om verden inne i viker og mellom øyer, og det ble en vakker dag. Etterhvert kom også vårt herlige seil til sin rett, og vi suste stille avgårde i 3 – 4 knop, og nøt livet i fulle drag.

Ettersom min morgenstund ble såpass amputert, gjorde jeg et nytt forsøk med barbarmaskinen ute i åpent landskap, Kosterfjorden har mye plass. Glad og fornøyd satte jeg i gang å fjerne en god ukes grånende skjeggstubb, og det gikk bra. En stund. Skulle bare børste vekk litt hår fra maskinen, og, plopp, der forsvant maskinens mest essensielle del, selve saksa, så så si, ned til 80 meters dyp. Jeg var halvferdig, og da ser det ikke bra ut, det gjør ikke det. Husholdningen kunne heldigvis frembringe en operativ barberhøvel, så jeg gikk i gang med dusjsåpe som barberskum, og blindebarbering på høyt nivå. Såpe i øynene, og forsøksvis systematisk høvling gjennomført, med ganske høy suksessrate. 

Vi har nådd Strömstad for andre gang i denne ferien, det er fortsatt bare nordmenn i denne byen. Vi har spist fiskemåltid på restaurant i havna, vi har kost oss med jordgubbar, og vi har hatt en jævla bra dag, når sant skal sies. Det er lov å le av kløner uten hår, og i morgen reiser vi videre, da med årets feteste værmelding. Hva kan gå galt?

20 Juli 2022 – Anna

Hoppades på att Tullen skulle ta oss, för jag trodde vi fick ha med oss Två små kartonger var (3-liters). Men precis när vi var i gott driv – 6-7 knop med 2 segel, så kom de körandes upp bakom oss. Och Håkon informerade mig om att man bara får ha Én liten kartong var med sig från Sverige. Herregud. Vad gör vi nu? Ska vi ta ner seglen när vi precis har fått dem upp? Och så har vi för mycket med oss.

Men Tulle-gutten var snäll. Han ställde tusen frågor om var vi hade varit, hur mycket vi hade med oss, var vi kom från, vilken skostorlek vi har, hur långa vi är och vad vi åt till frukost. 

Jag försäkrade honom om att vi INTE hade bunkrat, att vi egentligen hade FÖR LITE med oss till Norge….. Så åkte dem! Herregud. Skräck och gru!

Runt Hvaler. Gruvade mig för jag tycker Hvaler är skräckinjagande. Man är ganska ensam längst därute på havet…..Tänker fortfarande på de som förliste. Här var de! Men i högre vågor, mer vind, kanske mörkt. Hvaler är inte att leka med. Jag är lite rädd hela tiden. Min rädsla förtog tyvärr lite av den bästa dagen på hela segelturen. Har lite samma känsla som när jag flyger….lite ont i magen hela tiden….kanske inte Biskaya är nåt för mig…..?

Jag har ännu en gång lagat en fantastisk måltid ombord på svaj. Konstigt hur jag faller in i kvinnorollen ombord. Hänger ut täcken, lagar mat, diskar, skakar mattor, torkar golv, tvättar kalsonger (!!!!!), kyler öl, torkar handdukar, tvättar toalett, tömmer toalett… Jag har inget emot uppgifterna, jag bara inte riktigt förstår….

Imorgon bär det hemåt. Längtar efter katten🐈🐈🐈

A.

20 Juli 2022 – Håkon

Stoppet i tollen langt ute i havgapet? Er’e mulig, liksom!? På den annen side var det en hyggelig toller som slo av en prat i solskinnet utenfor Hvaler. Det var midt i denne varmebølgen, dere vet, som nettavisene bokstavelig talt har kokt over med de siste dager. Vår varmebølge var omtrentlig 40 centimeter høy, og varte i 3 timer. Ingen varmebølge for historiebøkene slik jeg ser det.

Turen nærmer seg virkelig sin avslutning, og grunnen til en smule fremskynding av planene er essensen av det vi driver med, egentlig. Hint: komfortsone. Vi har gått grundig utenfor våre respektive soner disse drøye to ukene, og fredag trues det med utagerende oppførsel fra både Tor og hans hammer, vi velger å avstå fra lyn og torden, og peker baugen mot trygge, hjemmevante Børsholmen i morgen. Det får tross alt være grenser for mangel på komfort her i verden!

Dagen i dag har muligens gitt meg den beste seilas jeg til dato har hatt, dog utfordres den av turen fra Strömstad til Bolærne med vår forrige, avholdte og aldrende seilbåt, ”Babben”, for en del år siden. Nå var det ”Warja” som skulle gi oss gleden, vi har hatt herlig slør og flott lens hele dagen, med hastigheter mellom 3 og 7 knop, kun iført t-skjorte, shorts og redningsvest fra Redningsselskapet. Ja, og caps, selvsagt; det er grenser for hva en nybarbert skalle er i stand til å takle av solskinn. 

Nå ligger vi i en behagelig bukt rett sør av Moss, jeg har aldri vært her før, men vi gleder oss til å vugges i søvn med ankeret trygt plassert på 8 – 10 meters dyp, godt begravet i Oslofjordens velkjente gjørmebunn. Nevnte varmebølge er nå på vei under 20 grader, jeg betviler at den makter å trekke med seg så mye som en enkelt tropenatt, så jeg velger å hinte til Dagbla’ og VG om å ta seg en bolle, dette er åpenbart et helvete mange steder i Europa, men her har vi ikke sett så mye til klimaets herjinger med verden. 

I morgen avsluttes seilasen, jeg tenker å konkludere når jeg er vel hjemme i sofaen mellom mine avholdte høyttalere, der jeg kan henfalle til filosofering omkring de siste ukers opplevelser i hjemmets lune, og, ikke minst, trygge rede. Joda, jeg regner vel med at både sofa og seng bølger både hit og dit, men jeg lever bedre med lette hallusinasjoner, enn tunge bekymringer!

21 Juli 2022 – Anna

Om man ska vara 2 personer på 10 kvadratmeter så är det en fördel att vara goda vänner. Jag ska erkänna att jag har varit en smula mer irriterad än vanligt dessa dagar… Vi är fortfarande goda vänner, men nu ska det bli gott att få tänka lite egna tankar.

Idag var det nästan INGEN vind så det blev motor hem. Vår fina autopilot (Roger) fick jobba hela dagen, en fantastisk uppfinning när det inte är vind eller vågor och man bara ska rakt fram. Håkon har jobbat hårt (är ironisk nu) på däck med att övervaka Roger medan jag har städat hela båten invändigt och packat (fortsätter med de traditionella kvinno-göromålen).

För andra gången på 2 dagar har jag klarat att svabba däcket utan att komma ihåg att stänga alla luckorna. Någon i familjen har blitt lite trött på mig…

Men så blir det när man gör 100 saker samtidigt som de flesta andra gör 4. Jag gör alltid 99 bra saker och 1 dålig. Lev med det om du vill ha mig. Det finns kanske andra båtar därute som vill ha sina däck svabbade… (hotar inte alltså….)

Hemma igen. Det var sorgligt att lämna Wárja men väldigt mysigt att träffa katten. Få äta körsbär, hallon och svarta vinbär i trädgården.

Vet inte hur jag ska kunna sova inatt, men det går nog bra eftersom det känns som att hela huset gungar och jag är för första gången sjösjuk. 

Därmed är vår reseblogg slut för denna gången. 

Eller…..resan ska ju utvärderas. Ska vi verkligen segla till Medelhavet en gång eller är jag för rädd? ……Så många grejor här i världen att vara rädd för.

A

22 Juli 2022 – Håkon

Så sitter jeg da her, i min egen sofa, og skal oppsummere. Først og fremst kjenner jeg for å takke min drømmekvinne, ”mannskapet” for tålmodighet, ståpåvilje, mot og fleksibilitet. Joda, frustrasjon blir det jo når man skal befinne seg tett på hverandre uten retrettmulighet 24 timer i døgnet i 18 dager i strekk. Men vi er fortsatt bestevenner!

Men det er klart det har slått enkelte gnister. Når noen hever stemmen i utrengsmål, eller når noen fyller senga med vann rett før sengetid, da blir det litt stemningssvingninger. Men her er vi tilbake i heimen, og det er tid for refleksjon. Dette gikk ufattelig fort unna! Jeg føler det som om det er noen få dager siden vi la ut fra Børsholmen i Asker, og plutselig er vi tilbake. Korteste ferien jeg har hatt. Til tross for (eller på grunn av?) en mengde bekymringer om vær og føre underveis, gikk altså dette unna på no time. 

I går kveld lå vi på svai sør for Moss, som nevnt, og det gledet meg overmåte at Siren Sundby kom seilende forbi med sin lille sønn i en Optimistjolle, jeg lot meg lett imponere over hennes virtuose håndtering av både den enkle jolla og den pratsomme sønn, liten tvil om at dama fortsatt kan seile! Her skal tydeligvis guttungen seile fra første dag, kanskje har vi en ny OL-mester om en 12 – 15 års tid?

Men mer enn dette, har det imponert meg, og forvirret meg, at hjemmets roller blir så veldig ombyttet ombord i vår båt. Plutselig fikser konemor alt, hun planlegger, handler, lager mat, rydder…. Hva gjør egentlig jeg? Jeg føler meg nesten til overs, med et slikt arbeidsjern ombord. Hjemme igjen har jeg litt av hvert å kompensere, har allerede begynt jobben. Det kommer til å ta mer enn 3 uker å komme ajour! 

Vi har hatt en flott, varm sistedag på vår reise, stort sett vindstille, men værmeldingen nærmest dikterte oss hjem i dag. Og ganske riktig, vi hadde knapt kommet inn dørene her hjemme, før regnet satte inn. God timing. Jeg rakk rett nok å jafse i meg noen deilige moreller før vannet kom fra oven, og det hadde jeg sett fram i mot, gitt!

Er jeg så et båtmenneske? Tja. Nja. Jeg seiler ikke veldig gjerne til Middelhavet, men jeg seiler mer enn gjerne i Middelhavet. Vi har hatt et par dager med Middelhavets vind og vær, og det var en ren velsignelse. Mens majoriteten av dagene inneholdt mye vind, mye bølger, trange havner, voldsomme vindkast om natten, støy, gjørmete anker, sinte svaner, allikevel mest av alt snille og hjelpsomme folk.

Jo, alle var enige om at det hadde vært en fin tur. Tusen takk til dere som har fulgt med på vår kreative reiseskildring, vi håper å kunne fortsette med noe sånt framover. Men først skal vi seile og kose oss så lenge vi kan, før båten pakkes inn for vinteren!