Författare: Anna

14 Juli 2022 – Håkon

Dagen begynte med at jeg slo huet en tre – fire ganger i diverse dørkarmer og faste installasjoner ombord. Gruingen over å måtte flytte båten i kulingen inne i en trang båthavn, hadde jeg kastet bort utrolig mye energi på siden klokken 05 i morges. Genialt, Håkon. En tidsbruk å være stolt over!

Vi fikk i oss en spartansk frokost, før turens prosjektleder virkelig våknet for alvor. Det lå en båt på den plassen vi skulle flytte til, men båteier var incommunicado, og klokka var snart flyttetid. Den hyggelige dansken i nabobåten ble engasjert som hjelpemann med tau og gode råd, vi hadde så smått en plan i emning. Vinden sto på sitt, i så stor grad at flaggene på brygga sto som papplater ut i lufta; når flagg brummer som en dieselmotor, da blåser det, ferdig pratet. Den driftige prosjektleder tok enda mer ansvar, og gikk til havnekontoret, der ble det oppdaget en fadese. De hadde nemlig gjort en dobbeltbooking, og vår nye plass ville ikke bli ledig før nærmere kvelden…

Rett før flyttetid ble vi kontaktet av en hyggelig svensk kvinne, som viste seg å ikke være så innmari opptatt av ”ordning og reda”, hvor utrolig det enn høres. Båten deres lå på snei ved enden av brygga, men skulle inn på vår plass så snart vi hadde evakuert, men hvor skulle nå vi evakuere når plassen vi hadde booket var opptatt…? Vår herværende prosjektleder, Anna heter hun, og er min kone, i fall noen var i tvil, satte i gang å pusle sammen en løsning. Den hyggelige svenske lady var fra den andre siden av landet, og var kommet hit via Göta Kanal, fikk gode tips til lunsj og opplevelser av Anna, som tok en rask deltidsrolle som Göteborg-guide. Det svenske paret som eide båten som lå på snei ved bryggeenden ruslet lykkelig avsted for å kose seg med byens beste räkmacka och öl, og var helt avslappet på at de kunne flytte båten til vår nye plass ved 18-tiden. Vår prosjektleder fikk deretter kontakt med eiere av båt som lå på vår nye plass, og fremforhandlet en treveis avtale som involverte havnepersonalet, alle var venner og forlikte, og vår båt blir på samme plass! Også jeg som kastet bort såpass mye tid på kreativ og intensiv gruing, da, gitt! 

Det er ledig stilling som forhandler i både Ukraina og Midt-Østen, jeg skal nevne det for den herværende prosjektleder. Gi henne noen dager, så skal de nevnte utfordringer være ivaretatt med smil og glede hos alle parter!

I et kaldt og avvisende Göteborg tok vi turen over til en Etiopisk restaurant rett borti gata, det var en treffer. Mørkt og eksotisk, varmt og imøtekommende. Toppet av en lang rekke smaker jeg aldri har smakt maken til, må vi vel kalle aftenen er innertier. Eller… Vi var der i lag med en ung familie med en 15 måneder jentunge som oppførte seg som en baby, utrolig nok. Restaurant + Baby = delvis fornøyelig. Men vi sto han av, og anbefalingen av Restaurant Simba rett over gata for operaen i Göteborg, består. 

Vi har akkurat hutret oss tilbake til kaia der Evert Taube står og fryser vettet av seg.

I morgen starter hjemturen. Og nye engstelser står for tur.

15 Juli – Anna

Satan vad det blåser! Men hur gott är det inte att ligga i en trygg hamn, sitta inne i värmen och planlägga morgondagens väder (😀)?

Det är många som har hört av sig till oss apropå den norska mannen och den svenska kvinnan som förliste utanför Hvaler/Strömstad häromdagen. Var det oss? Och Nej, det var inte det! Vi var i samma farvatten de samma dagarna, men jag liksom hoppas på att vi är mer försiktiga än de var.

Har tänkt mycket på dem….så rädda de måste har varit….

Jag har bott i Göteborg i 45 år och ALDRIG vart på Rörö. Hur är det möjligt???

Ön är ett stort naturreservat med klippor, hästar, kor, får, klippor, stränder, fiskaffär, rullsten. Här kunde man varit länge. Om vädret hade vart lite bättre….

Dagens höjdpunkt: Middagen

Grillade foliepaket med färsk torsk, paprika, lök, vitlök, grädde, vitvin, champinjon.

Kokt potatis och hemodlad gurka (från Onsala 😀)

Vi var tvungna att sitta bredvid varandra på samma sida i båten och äta. Annars åkte såsen ut över bordet. Båten lutar och SATAN vad det blåser!

Anna

14 Juli 2022 – Anna

Halvstorm igår kväll och hela natten. Men shit vad gott man sover i storm när man vet att båten ligger gott fast i bryggan!

Förmiddagen gick till att projektleda och administrera hela gästhamnen. Den stackars pojken som jobbar här hade råkat dubbelbokad vår plats. Var tvungen att plocka fram ledaregenskaperna, peka med hela handen och tala om för honom vad han måste göra. Fick styrt och omplacerat alla båtarna i hamnen. 

Det ryktas att Göteborgs bästa räkmacka finns på Gothia Tower. Det stämmer inte. Kanske om man räk-nar med utsikten. Jag har fått Göteborgs bästa räkmacka idag! Avalon beats Gothia!

Tack vare stormen och att vi blev kvar här en extra natt fick jag chansen att vara lite mormor på Etiopisk restaurang. Men det var nog sista gången på en stund….. Inte mormor, men restaurang. Det GÅR faktiskt inte att ha en 15-månaders på restaurang….

Väldigt nöjd med dagen (vi har ju bara legat vid bryggan). Imorgon bär det sakta hemåt igjen. Man kan kan i alla fall INTE säga att vi har haft tur med tur med vädret hittils 😂😂

Anna

15 Juli – Håkon

La oss bare få en sak avklart med en gang: Makrell er faktisk ikke godt. Det er en objektiv sannhet. Jeg beklager, men sånn er det med den saken. Så til noe litt mindre viktig: Når det blåser sånn som nå, så oppdager du at det alltid er noe som er løst på båten din. Og noe som er løst lager lyd. For deg og for naboen. Men på grunn av alle tings iboende faenskap, venter de løse dingsene med å lage lyd til etter at kapteinen har lagt seg om kvelden. Da skrangler, smeller, klinger, rasler og dunker det over alt, plutselig!

Sagt på en annen måte; dette tegner til å bli litt av en natt.

Vi ligger på Rörö nå, og neida, det er ikke et tullenavn, men spør meg bare ikke hvordan dette navnet fremkom i sin tid. Det blir ikke bedre av at de har en egen variant av Skagenrøre, og nå kommer det: Röröröra. Det smaker godt, altså. Det er tross alt ferske reker, dill, majones, Créme Fraiche og såntno’ i generøse mengder, men av og til blir man litt rörete i huet og rö i trynet over slike språklige krumspring. Men selv ikke denne miksturen redder makrellen fra å smake…, ja nettopp, makrell. 

I dag har vi satt baugen mot nord. Mot Norge. Jeg opplever vel at disse 32 fot av og til blir litt å oppfatte som et fengsel, jeg savner senga og morellene hjemme i Asker, fast grunn under føttene, et par latterlig gode høyttalere og en sykkeltur, rett og slett. Men her henger vi og dingler i ei havn som påstås å ligge godt i le for alle vindretninger, men det er jo årets jugeblemme. Nå blåser det fra vest-nordvest, og jeg kan love at knutene jeg har lagt rundt kryssholtet får prøvd seg. Men igjen, de knutene vet selvsagt å vente til rette tidspunkt før de finner det for godt å vise at det som står i læreboka som ”100% sikker” er bare fanteri. Hva med klokka 03:40 i natt? Skal vi omtrent da banke løs på nabobåten med et skarpt ploganker, kanskje?

I morgen bærer det vider mot nord, vinden skal etter sigende løye noe, jeg drømmer om en fornuftig, sedat seiltur med en høflig vind inn fra babord, omkring tvers, og en passende temperatur i luft og vann. Boulevardpressen har et par dager slått om seg med høylytte meldinger om en varmebølge som skal på besøk, men ser jeg den på yr.no? Ikke akkurat. Her sitter jeg inne i min båt med på en en herlig saueskinnspels, med føttene på en deilig ullmatte, ikledd en tjukk ullgenser, og tar i mot en varmebølge med åpne armer. På utsiden herjer vinden, sliter i tauene, og kaster båten hit og dit, enda vi ligger i le, altså.

Og i løpet av natten kommer lyder og ulyder, naturens kreativitet og tingenes infamitiet planlegger nye hyss på bakrommet. Jeg skal legge klær og verktøy klart til nattlig innsats!

16 Juli 2022 – Anna

Tänkte jag skulle pröva att lära mig att INTE planera allt i mitt liv.

Ändå var det första jag tänkte i morse att vi måste skynda oss iväg så att vi kommer först till kryssarklubbens två bojar. Skynda skynda. Pratade hårt och bestämt med mig själv hela dagen: ”Anna- det gör inget om bojarna är upptagna! Vi ligger lika fint med ankare!”

Självklart var mina (!) bojar upptagna! Skit! Och varför har jag använt 5 timmars energi på att tänka på två bojar som jag redan visste skulle vara upptagna? Och varför tänker jag fortfarande på:

• om de som ligger där får lov att ligga där? Har de betalt? Är de medlemmar?
• hur länge har de legat där? Mer än de 24 timmar som är lov?

Anna!!!!! Släpp bojarna nu! Vi ligger fint med ankaret!!!

…..ândå klarar jag inte helt att låta bli att snegla bort på de två båtarna…..kanske de ska åka snart….och lämna sina bojar…..? Mitt huvud går liksom i SPINN!

”Segelturen” idag var egentligen ganska tråkig. Nordlig vind, och vi skulle Nord. Hur bra går det att segla då tro? Vågorna var lite för höga för min smak, hade klump i magen de första timmarna. Irriterande motor nästan hela vägen.

Jag är lättstressad på havet. Snabbt byte av kurs till en oförberedd rute, Herregud jag har inte förberett vart vi ska på Padden, nu går det för fort, oj där stängde Padden av sig, vart ska vi? måste kissa, vågorna för höga, måste lägga ny kurs, lagra och PJUH! Där var Padden i ordning, kursen lagrad och nu har jag koll på havet, vågorna, vädret, livet och vinden igen!

Ok, så var bägge bojarna upptagna. Jag visste ju det redan i morse. Men efter att ha flyttat ankaret en extra gång så ligger vi egentligen ganska tryggt och bra. Det blåser, men vi har satt upp ”tältet” och solen steker på min rygg (Var det inte Den ryggen som inte fick vara i solen på grund av hudcancer?????? – men det har jag glömt precis nu. För nu har jag det bra)

Första kväll på svaj och kanske jag till och med tar ett bad. Det är 19,5 grader i vattnet och jag har ALDRIG badat så lite som denna sommaren.

Vi sov båda middag på däck till dagens sommarpratare Mia Parnevik.

Fantastisk middag i lä. Sol och bara härligt. Kan man ha det bättre? Minns ingenting av dagens negativa tankar 😂

Anna

16 Juli 2022 – Håkon

Vindene vil oss ikke bare vel. Vi har en fantastisk seilbåt, men nå som vi vil nordover, vil vinden sørover. Ikke bare det, den vil sørover med stor kraft! Takket være ombordværende engel og navigatør, Anna Rognlien, kommer vi oss gjennom portene i dette tivoli av en skjærgård. Porter, ja. En ting er de røde og grønne stakene, men vi må også hensynta jernstenger, kjepper, stubber, stokker, sementklumper, bikkjedrit, trær, skjær, bær, hasjplantasjer, kryddervekster og skulpturer. Alt må rundes med passe avstand og fart, med nitidig beregning av avdrift og pådrift.

Som man kan gjette seg til fra ovenstående passus, måtte altså Yanmar’en gjøre jobben for oss i dag. Vi var ikke mange minuttene under seil, og jeg skammer meg over å si det. Vi skulle selvsagt krysset oss mot nord, og brukt en uendelighet av tid. Men faktum er at her må vi være pragmatiske, om en drøy uke skal jeg på jobb igjen, det rekker ikke å bruke feil vindretning som unnskyldning for to ukers ekstra ferie. Vindens styrke og retning, i sammenheng med bølgenes størrelse og oppførsel, gjør dagene ganske utfordrende. Dessuten er det et slags dilemma om man skal gå utenom en slik skjærgård bare for å få opp seilene; tross alt er turen ferien, og ferien turen, da blir det dumt å gå såpass langt ut at man ikke ser hva man går glipp av. Det blir som å ta turen på Vestlandet med bil, og bare kjøre tunneller, for deretter å skryte av de fantastiske fjellene, som man har sett fra innsiden, kun. 

I dag har som nevnt turen vært ekstra utfordrende for navigatøren, og om jeg ikke oppfattet det feil, så var det litt kluss underveis, også. Vi hadde et par tilfeller av fordypning i sjøkartets hemmeligheter, i sammenheng med stille kontemplasjon; det var åpenbart at noe foregikk, selv om det så veldig stillferdig ut fra utsiden. Vi gikk ikke på grunn i dag heller. Nå ligger vi rett nok på temmelig grunt vann med temmelig lang ankerkjetting, i seg selv en litt ny opplevelse som jeg ikke helt har forstått rekkevidden av, bokstavelig talt. Det er å håpe at nattens vinder holder seg til passende mengde og retning, slik at vi unngår uheldige trefninger med omkringliggende fartøyer. 

Av dagens ødeleggelser er ellers å nevne litt trøbbel med ankerkjettingen og tilhørende fortøyningsanordninger (båten skal ikke henge på vinsjen!), samt et spisebord som ga litt etter i opptil flere sammenføyninger. Det er ikke ok at såpass dyre bord viser seg å være laget av smør. Kreative reparasjoner venter ved hjemkomst….

Så var det morgendagen, da. Kanskje møter vi kjentfolk, kanskje ikke, det er vanskelig med avtaler på sjøen, faktisk. Det ser ut som vind og bølger vil herje fritt i morgen igjen, men vi har mye diesel, og mengder av dårlig samvittighet, så vi kommer oss nok dit vi vil i passe tempo. Og så håper jeg det skal være mulig å heve et seil eller to…

17 Juli 2022 – Anna

Jag sover så himla gott på båten! Så gott som jag sovit sista veckan har jag inte sovit på många år!!! Men jag har ett erkännande…jag sover med sovmask…. sån med tyngd….Cura…. Men när jag har den på mig är jag osynlig, då ser man inte mig. Det är precis som när jag badar naken på morgonen. Om jag inte har tagit på mig kontaktlinserna så är det ingen som ser mig. Jag är osynlig.

Vi hade båtgäster på kaffe till frukost. De kom susande i sin 20-fots Silver daycruiser över Stigfjorden. 4 stackars torra kanelbullar kunde vi bjuda på. Håkon och jag tog varsin…..så nu har vi 2 kvar….. Vi gick en vinflaska i plus 😂 Nästa gång vi ses spelar vi golf!

Så himla trevligt!!!

Transportdag idag. Omväxlande motor och segling. Varför har vi motvind hela tiden? Orkar inte kryssa när vi åker inomskärs på ”båtarnas E6” där tusen på tusen segelbåtar ska samma väg som vi. Går in i en bubbla när vi seglar: Navigation och väder, det är det enda som går att tänka på. Vi pratar inte med varandra, för det går ändå inte att höra vad den andra säger.

Smögen har bjudit på en ny golfkjol, ett halsband med dödskallar, vegetarisk hamburgare med pommes och mango-jalapeno-majjo, en iskall vind och lite regn. 

Skarven som käkade en ål vid sidan av oss orkar jag inte tänka på. Blir illamående och får lite svårt att andas.

Anna

17 Juli 2022 – Håkon

Vi har kjørt E6 i dag, på sjøen. En endeløs rekke med norske, tyske, danske og svenske båter, med enkeltinnslag fra Litauen, Nederland og Finland, flommer i begge retninger. Västkusten fremstår som stor i areal, men er underlig trang, når man begynner å seile (eller tøffe med motor) langs den farbare ”vei”. Det er trangt, det er enormt mye å ta hensyn til hele tiden. Ferger, seilbåter, cabincruisere på 60 fot som ikke evner eller gidder ta hensyn til almen trivsel, samt alt det jeg nevnte i går, selvsagt. Og langs denne sjøens E6 finner vi dessuten fuglerikets svar på selve Satan, svart og jævelig står han der og brer ut sine vinger som til et dystert kors, og fremstår som et dårlig omen for båtfolket. Dette er Storskarvens rike!

Dagen har bestått av motor, seil og kombinasjonen av motor og seil. Vi har i hatt minst ett seil oppe mesteparten av tiden, og opplevd litt real framdrift, før vi endte opp her i snobbenes egen havn, et flytende campingparty av pappagutter, for det meste bestående av nordmenn som er usedvanlig høye på pæra. Og på seg selv. Igjen har været gått sånn passe bananas, regn og sterke vinder preger også denne aftenen. Heldigvis ligger vi godt fastbundet, dessuten ligger båtene så tett her at det er å sammenligne med å være på en Springsteen-konsert; framme ved scenekanten klemmes man fast, ingen steder å gå. Vi behøver knapt fortøye båten her fremme ved bryggekanten, vi sitter uansett presset fast mellom fenderne fra båtene på begge sider. Og er man først in the snob harbour, blir man fort revet med, så jeg har investert i en bukse som ikke en gang rekker til knærne, og den kostet mer enn en bukse som faktisk rekker hele veien ned. Folk finner fortsatt på mye rart. 

Vi fant vår plass i mylderet, kunsten er å presse en båt med bredde 3,3 meter inn i en åpning som kun måler 1,2 meter. Det er snakk om mot og vilje, samt egnet verktøy for penetrering. Så, så, mine herrer, ingen slike tanker, takk, vi snakker båter her, så baugen tar sikte mellom fenderne på begge sider, og med nennsom hånd, rett fart og motorkraft, presser vi båtene fra hverandre, og kommer oss hele veien inn… Å hvor godt det er å finne sin plass! 

Vel inne, med båten bundet fast i begge ender, begynner en kamp på liv og død. Rett bak vår båt har den største av måkene, svartbaken, gått til angrep på ovennevnte satan, storskarven. Og det er en tredje spiller i dødskampen denne dagen, en 40 centimeter lang ål, som den svarte skarven har fanget. Skarven har ingen planer om å slippe ålen, svartbaken har ingen planer om å slippe skarven, ålen har ingen planer om å henge med noen av dem. Skarven vrir seg unna svartbakens gule nebb, ålen er på vei ned med hodet først. Svartbaken forsøker å senke skarven. Ålen åler seg baklengs ut av skarven, svartbaken hiver seg rundt og forsøker få tak i ålen. Skarven fiker til svartbaken med de svarte vingene gjentatte ganger, Svartbaken bakker, ålen er halvveis ute av Skarven. Skarvens hals bukter seg som en orm, Skarven forsøker å tvinge ålen ned ved å nærmest danse i oppreist stilling i vannet. Men i det øyeblikk han slapper av, kryper ålen ut igjen, det er nå usikkert om det er Skarven som rister på hodet for å få ålen ned, eller om det er ålen som rister skarvens hode for å komme ut. Ut og inn tyter ålen, opp og ned i vannet danser Skarven. Svartbaken på sin side, henger med nebbet, og innser at den svarte satan er for sterk. Dansen pågår en god stund, Svartbaken bivåner resignert det hele fra sidelinjen. Som en grå tunge gjør ålens hale gjentatte ganger comeback ut av den svarte satans nebb. Men skarven tar siste stikk. Til sist er hele ålen tvunget ned i fuglens indre. Hvor lenge den kan leve der inne vet vel ingen, men åler er tross alt kjent for å overleve temmelig mye, temmelig lenge. Jeg er oppriktig usikker på om jeg helst ville vært ål eller skarv i denne situasjonen, ingen av delene virker veldig tiltalende på meg. 

Jeg drømmer ellers om vakkert vær i morgen. Jeg vil heise seil, og la vinden suse. Det er bare å håpe at den ikke suser så mye at det blir en kamp med elementene, der vi må sloss for å holde oss ute av skarvenes svarte rike oppe på skjærene. Vi har hatt så mye vind nå, at statistikken burde være på vår side. Sail away tomorrow!

18 Juli – Anna

Brrzzzzzzzziiiiiiitttt

Tidig morgon och ljudet av en kraftig dragkedja som dras upp. Barndomens Ljudminne kommer tillbaka, lagrat långt ned i ryggmärgen. Orientering, 5-dagars, någon gång mellan 1974 – 1982. Kraftig tältduk i gult eller orange. Trötta människor på väg till utpekat ställe i skogen där det var satt upp en pinne att sitta på med ett grävt dike under.

Men så har vi det inte på en båt 2022! 

Vi drar upp en liknande kraftiga dragkedja i ljus grå segelduk och följer de trötta människorna till en lagom fräsch innomhus toalett/dusch som luktar kiss och heter Gästhamn och kostar 560 kr per natt. Stor skillnad! 😂

Vaknar positiv idag!

Håkon – tänk ändå vad härligt att vi kommer upp redan halvåtta varje dag fast det är semester. Och fast det nu regnar och blåser så är det ju ändå härligt!! Eller hur?

Bestämmer oss för att ändra planerna lite, vi startar inomskärs. Tuffar i 5 knop förbi Kungshamn. Ser fabriken till Abbas kaviar. Kommer in i en djup diskussion om huruvida Orkla är norskt eller inte. Och vem gav tillåtelse till ABBA att kalla sig ABBA när redan kaviaren hette Abba? Håkon till rors, jag är navigatör (jag är alltid navigatör)

Plötsligt ser jag en konstig dings vid sidan av båten, ser på sjökortet….och helvete….

HÅKON BACKA!!!!!!!!!

BACKA!

MEN BACKA DÅ!!!!!

Djupmätaren visar 1,5 meter (båten sticker 1,85).

Inte bra. Inte bra. Lite stress…

Det går fint.

MEN!!! Det finns 2 vittne-båtar till händelsen. Vi måste antagligen sänka dessa båtar så att pinsamheten inte kommer ut i offentligheten…

Positiva jag kom på att vi faktiskt har haft 2 veckor med sol! Inte dåligt. Idag har det regnat (var kanske därför jag kom på det). Har haft långkalsongerna på. Och mössa. Jag har nästan alltid mössa ☺️

Ligger i en härlig uthamn. Meterologerna har skrytit om värmebölja i flera dagar. Jag väntar…..Kanske min handduk har chans att torka imorgon? Kanske jag skulle passa på att tvätta mina ullstrumpor? Kanske jag får ett efterlängtat morgonbad imorgon? Före jag tar på kontaktlinserna så jag kan bada naken. (😲😅😅)

Kanske detta är en ganska bra semester?

Anna

18 Juli 2022 – Håkon

– Backa, backa, backa!!

Vi begynner der. Akkurat der det kunne ha sluttet på spektakulært vis. Hele turen kunne gått fullstendig i dass grunnet en jævla kaviartube, ikke sant. Selvsagt alt for dumt. Men virkeligheten er at vi oppdaget at Abba kaviar produseres på en fabrikk her i området, og, ikke bare det, den er Norsk!! Abba kaviar norsk, liksom. Haha, hva blir det neste, IKEA, Volvo og SKF? (At Volvo nå er kinesisk, tenker jeg ikke gå videre på…). Men bare for å gni det inn: Abba kaviar eies av Orkla Food nå. Og Orkla er like norsk som SKF er svensk.

Fra Store Norske leksikon: Orkla ble grunnlagt i 1904 som Orkla Grube-Aktiebolag. Nåværende navn kom i 1991 etter sammenslutning mellom Orkla Borregaard og Nora Industrier. Selskapet hadde i mange år en omfattende og variert virksomhet innen områder som lettmetaller (Elkem), media (Orkla Media) og trebaserte spesialkjemikalier (Borregaard) i tillegg til dagens merkevareproduksjon. De siste årene har mye av virksomheten blitt solgt og Orkla konsentrerer seg i dag om merkevaredivisjonen. Selskaper som REC, Sapa, Borregaard, Elkem og Orkla Media blitt solgt eller skilt ut. Enheten Orkla Finans ble solgt til Pareto i 2010. Orkla Foods er i dag det største forretningsområdet og står for 41 prosent av selskapets driftsinntekter (2017).

Vi har seilt i dag! Vi våknet til en bedriten morgen, hardt klemt mellom en middels stor skjærgårdsjeep og en halvgammel seilbåt, mens regnet bøttet ned og vinden slet i mast, stag, skjøter og fall. Vi delte 4 minutter dusj i lunkent vann i gjestehavnens oppskrytte fasiliteter, før vi gjorde klar for å bryte oss ut av det klamme favntaket mellom disse to ukjente lystbåter. Rett nok kvitterte vi for oppholdet ved å knuse ”RESERVERT”-skiltet på brygga, det bør lære kapteinen noe om rekkefølgen på løsing av fortøyninger. Grunnet vind og vann, gikk vi tilbake via de fantastiske kanaler gjennom Sotenäs og Hamburgsund, før det ble nok fornuft fra værgudenes side, til å slippe ut fokk og heve storseil. Deretter har det vært ro, fred og fordragelighet. Lens (vinden bakfra) i 4 – 5 knop er ganske nær mytene om himmelens goder; det er stille fredelig, behagelig og gratis. Vi har heldigvis gitt sjelen næring, og nervene avslapningsøvelser i noen timer i dag.

Vi startet som sagt dagen langs ”E6” på sjøen, som i går….

Han kjøre E6, den strakast vei’n

Kanskje ligg det no’n i arman hennes no

E6, han må itj bli for sein

Kanskje kjenne no’n varmen hennes no

Tettheten av normannere er på vei opp igjen, antallet daner og germanere er dalende. Vi med det røde flagget der kristensymbolet i hvitt og blått har tatt hovedrollen, er igjen i flertall blant sjøens farende folk. Jeg tar meg ellers i å undres over disse übercoole, enslige menn med dyre merkeklær og store seilbåter som ferdes tilsynelatende upåvirket av vind, bølger og fulle havner. De står staute om bord i sine digre skip, akkurat passe ubarberte og velkledde, med solbriller og langt hår, og legger til i en hver havn uten å å overstige hvilepuls. Hvem er de? Hvor skal de? Hvorfor i helv*** har de ingen med seg?? Hva forteller de sine familier, kolleger og venner etter sine ensomme turer i sine digre, tomme båter? Visst ser de ekstremt fantastiske og avslappede ut, men jeg tror de rømmer. Fra skilsmisser, fra gjeld, fra et lavt selvbilde, fra ensomhet til ensomhet. En ensomhet der det viktigste av alt i verden er så se akkurat übercool ut i sin digre seilbåt. Men ensomheten trumfer alt, gutter, glem aldri det.

Men det var dette med Abba, da. Ikke ABBA, selvsagt, men Abba. De som lager kaviaren, og har gjort det siden den gang det fantes folk som spiste torskeegg frivillig. Jada, for om du ikke visste det, så legger altså torsken egg, det tenker jeg kom som en overraskelse. Det kom også som en overraskelse av dimensjoner for både kaptein og mannskap ombord, da navnet ”Orkla” sto på bygget der den famøse kaviaren produseres. Diskusjonen tiltrakk seg etter hvert såpass mye engasjement, at navigasjon, styring og planlegging måtte vike for realkunnskap. Venstresving ble til rett fram, vi fintet til og med ut en middels stor cabincruiser på vår vei rett nord, eller var det rett vest? I det han slo full bakk, ble jeg i villrede, mens navigatøren allerede var dypt inne i den skrekkslagne oppdagelse at vi var på vei rett inn i et basseng av gjørme med omtrentlig 1 meters dybde. Full bakk også i vår maskin, dybdemåleren viste mindre og mindre tall i et helvetes tempo, kapteinen la all energi i å tørne skuta, helvete var igjen løs ombord. Gjørma fosset om propelleren, forvirringen fløt i hjernemassen, å stoppe en seilbåt med en føkkings foldepropell i 6 knops fart fremover, tar alt for mye tid….

Vi reddet skuta denne gangen også. U-sving utført, vi ligger igjen på svai i en deilig bukt, omringet av Normannere og Daner. Selv i indre Oslofjord kan man ligge mye mer alene enn på den svenske kystlinje mot vest. Forstå det den som kan. Jeg skal ikke ta morgendusjen i nettoen i morgen, da jeg tror det ikke vil spre glede i nabolaget her i vika. Men jeg skulle virkelig ønske det fantes en vik uten andre båter enn oss. Tror vi må hjem for å oppleve sånt, gitt.