Författare: Anna

19 Juli 2022 – Anna

Äntligen fick jag vakna i en fin bukt på svaj. Smög ensam upp på däck i den tysta morgonen. Tog ett morgonbad samtidigt som kaffevattnet blev varmt. Satte på dagens sommarpratare. Njöt i solen med kaffe och bra sommarprat på radion. Härligt! Mysigt! God kaffe med kaffegrädde.

Så kommer det en man upp från båten: 

”Kan man bada? Eller är det för mycket folk?”

Han kliver brutalt och relativt ograciöst över bordet, PÅ säcken till Code1-seglet, plasserar sin kropp i aktern OVANPÅ min nyköpta schampoflaska. Schampot sprutar ut över hans rena handduk och ut över båten. Han suckar och pustar, ser ut som han inte har helt vaknat på rätt sida….

Jag stänger lugnt av sommarprataren, tvättar rent på däck, ger mannen en annan handduk och han tar sig så en morgontvätt INNE i båten… 

Fortfarande en fantastisk dag. Idag ska vi pröva Code1-seglet.

Vi har med oss sedan barndomen att vädret på fjället ändrar sig fort. Men vad med havet??? Har inte tänkt en sekund….. Men vi gick från strålande solsken till totalt blind DIMMA. Vi hann precis hissa segel när vi upptäckte att vi inte såg 50 meter fram. Alla båta, pinnar, dingser, stakar, fyrar, grund och skär var borta…. 

Ovanpå det var vågorna fortfarande inte helt behagliga från det stora havet…..

Ner med segel, motorn i full fart och så hakade vi på två andra båtar som verkade ha god navigationsutrustning. Vi följde dem i en timma och så lättade det och synen, solen, dingserna, stakarna, båtarna och skärgården var tillbaka 😊

Bästa seglingsdagen hittills kommer nu!

Äntligen fick vi pröva Code1-seglet. Ett stort vackert blått segel som syns på kilometervis (om det inte är dimma). Såå kul! Flera timmar av härlig seglas genom Kosterfjorden. Inga långkalsonger, ingen ull, ingen mössa, ingen jacka. Varmt och gott, ingen ångest, bara snällt hav, snälla vågor, snäll vind och en sol som sken från klar himmel. 

Nu kommer jag ihåg varför vi har segelbåt!

(Mannen från i morse fortsatte sin hygieniska genomgång medans jag seglade, han klarade att tappa rakapparaten i havet……Man kan egentligen bara skratta….😂😂😂)

Anna

19 Juli 2022 – Håkon

Endelig lå vi på svai, men i sannhetens navn er hver eneste lille bukt på Västkusten fylt med en rekke andre som gjør det samme. Mitt livs helligste øyeblikk blir en god del mindre hellige på den måten. Jeg sto opp i morges, og drømte om et iskaldt bad i netto’n, kaffe og en stille morgenstund. Jeg stakk nesa ut fra båtens indre i morges, og glodde rett inn i en norsk motorbåt 10 meter bort…

Ok, da, plan B. Det var vindstille, så båtene i bukta lå i alle retninger. Vår nabo hadde med andre ord gratisbilletter til min morgenrutine. Håndkle rundt livet er grunnutrusting for å unngå unødig provokasjon av et lite utforsket naboforhold. Plan B besto av en diskrét manøver der man fra sittende stilling, glir ubemerket ut i vannet. Trygt plassert på dørken ved siden av sto dusjsåpe og shampoo; sistnevnte tilhørte rett nok min kone, min frisyre har ikke slike behov. Jeg satte meg ned. Rett oppå shampooflaska. Den åpnet seg villig, og tømte seg direkte utover dørken. Og mitt håndkle. Resignert reiste jeg meg, og oppdaget at håndkleet var tilgriset av klissete såpeprodukt, og mistet der og da evnen til å handle. Det ble ikke bedre av at håndkleet bare datt av meg, og gjorde fornedrelsen total. Det ble en trang innedusj i dag. Hellig stund, my ass.

I dag var det dagen for å debutere med vår enorme Code One seil! Det er vel å anse som en genaker, i lite vind er det helt fantastisk hva dette seilet kan utrette. Værmeldingen var på vår side i dag, god varme, moderat vind fra riktig retning. Vi hang opp og klargjorde vårt fantastiske seil, og reiste lystig avsted til de ytterste øyene i västkustnaturen. Kanskje hadde vi seilt 10 minutter, da tåka pakket seg rundt oss, og vinden la seg. Det var tjukt som ertesuppe, og vi visste med usvikelig sikkerhet at i denne suppa stikker det erter opp over alt der du minst venter det, og akkurat de ertene er laget av stein. Havet er i grunn som fjellet, forholdene endrer seg brått og uventet. Den store forskjellen er at å grave seg ned i tide, er en elendig strategi på sjøen. Ergo var vi tvunget til å fortsette videre inn i suppa, og håpe det beste. En bold nordmann fosset forbi med en seilbåt noe større enn vår, så vi valgte feigingstrategien, og hang oss på. Vi var heldigvis enige i veivalg, så vi bare holdt oss innen synsavstand (og den var kort!), og lot motoren jobbe. Innover mot land bar det, og heldigvis hadde sola bedre grep om verden inne i viker og mellom øyer, og det ble en vakker dag. Etterhvert kom også vårt herlige seil til sin rett, og vi suste stille avgårde i 3 – 4 knop, og nøt livet i fulle drag.

Ettersom min morgenstund ble såpass amputert, gjorde jeg et nytt forsøk med barbarmaskinen ute i åpent landskap, Kosterfjorden har mye plass. Glad og fornøyd satte jeg i gang å fjerne en god ukes grånende skjeggstubb, og det gikk bra. En stund. Skulle bare børste vekk litt hår fra maskinen, og, plopp, der forsvant maskinens mest essensielle del, selve saksa, så så si, ned til 80 meters dyp. Jeg var halvferdig, og da ser det ikke bra ut, det gjør ikke det. Husholdningen kunne heldigvis frembringe en operativ barberhøvel, så jeg gikk i gang med dusjsåpe som barberskum, og blindebarbering på høyt nivå. Såpe i øynene, og forsøksvis systematisk høvling gjennomført, med ganske høy suksessrate. 

Vi har nådd Strömstad for andre gang i denne ferien, det er fortsatt bare nordmenn i denne byen. Vi har spist fiskemåltid på restaurant i havna, vi har kost oss med jordgubbar, og vi har hatt en jævla bra dag, når sant skal sies. Det er lov å le av kløner uten hår, og i morgen reiser vi videre, da med årets feteste værmelding. Hva kan gå galt?

20 Juli 2022 – Anna

Hoppades på att Tullen skulle ta oss, för jag trodde vi fick ha med oss Två små kartonger var (3-liters). Men precis när vi var i gott driv – 6-7 knop med 2 segel, så kom de körandes upp bakom oss. Och Håkon informerade mig om att man bara får ha Én liten kartong var med sig från Sverige. Herregud. Vad gör vi nu? Ska vi ta ner seglen när vi precis har fått dem upp? Och så har vi för mycket med oss.

Men Tulle-gutten var snäll. Han ställde tusen frågor om var vi hade varit, hur mycket vi hade med oss, var vi kom från, vilken skostorlek vi har, hur långa vi är och vad vi åt till frukost. 

Jag försäkrade honom om att vi INTE hade bunkrat, att vi egentligen hade FÖR LITE med oss till Norge….. Så åkte dem! Herregud. Skräck och gru!

Runt Hvaler. Gruvade mig för jag tycker Hvaler är skräckinjagande. Man är ganska ensam längst därute på havet…..Tänker fortfarande på de som förliste. Här var de! Men i högre vågor, mer vind, kanske mörkt. Hvaler är inte att leka med. Jag är lite rädd hela tiden. Min rädsla förtog tyvärr lite av den bästa dagen på hela segelturen. Har lite samma känsla som när jag flyger….lite ont i magen hela tiden….kanske inte Biskaya är nåt för mig…..?

Jag har ännu en gång lagat en fantastisk måltid ombord på svaj. Konstigt hur jag faller in i kvinnorollen ombord. Hänger ut täcken, lagar mat, diskar, skakar mattor, torkar golv, tvättar kalsonger (!!!!!), kyler öl, torkar handdukar, tvättar toalett, tömmer toalett… Jag har inget emot uppgifterna, jag bara inte riktigt förstår….

Imorgon bär det hemåt. Längtar efter katten🐈🐈🐈

A.

20 Juli 2022 – Håkon

Stoppet i tollen langt ute i havgapet? Er’e mulig, liksom!? På den annen side var det en hyggelig toller som slo av en prat i solskinnet utenfor Hvaler. Det var midt i denne varmebølgen, dere vet, som nettavisene bokstavelig talt har kokt over med de siste dager. Vår varmebølge var omtrentlig 40 centimeter høy, og varte i 3 timer. Ingen varmebølge for historiebøkene slik jeg ser det.

Turen nærmer seg virkelig sin avslutning, og grunnen til en smule fremskynding av planene er essensen av det vi driver med, egentlig. Hint: komfortsone. Vi har gått grundig utenfor våre respektive soner disse drøye to ukene, og fredag trues det med utagerende oppførsel fra både Tor og hans hammer, vi velger å avstå fra lyn og torden, og peker baugen mot trygge, hjemmevante Børsholmen i morgen. Det får tross alt være grenser for mangel på komfort her i verden!

Dagen i dag har muligens gitt meg den beste seilas jeg til dato har hatt, dog utfordres den av turen fra Strömstad til Bolærne med vår forrige, avholdte og aldrende seilbåt, ”Babben”, for en del år siden. Nå var det ”Warja” som skulle gi oss gleden, vi har hatt herlig slør og flott lens hele dagen, med hastigheter mellom 3 og 7 knop, kun iført t-skjorte, shorts og redningsvest fra Redningsselskapet. Ja, og caps, selvsagt; det er grenser for hva en nybarbert skalle er i stand til å takle av solskinn. 

Nå ligger vi i en behagelig bukt rett sør av Moss, jeg har aldri vært her før, men vi gleder oss til å vugges i søvn med ankeret trygt plassert på 8 – 10 meters dyp, godt begravet i Oslofjordens velkjente gjørmebunn. Nevnte varmebølge er nå på vei under 20 grader, jeg betviler at den makter å trekke med seg så mye som en enkelt tropenatt, så jeg velger å hinte til Dagbla’ og VG om å ta seg en bolle, dette er åpenbart et helvete mange steder i Europa, men her har vi ikke sett så mye til klimaets herjinger med verden. 

I morgen avsluttes seilasen, jeg tenker å konkludere når jeg er vel hjemme i sofaen mellom mine avholdte høyttalere, der jeg kan henfalle til filosofering omkring de siste ukers opplevelser i hjemmets lune, og, ikke minst, trygge rede. Joda, jeg regner vel med at både sofa og seng bølger både hit og dit, men jeg lever bedre med lette hallusinasjoner, enn tunge bekymringer!

21 Juli 2022 – Anna

Om man ska vara 2 personer på 10 kvadratmeter så är det en fördel att vara goda vänner. Jag ska erkänna att jag har varit en smula mer irriterad än vanligt dessa dagar… Vi är fortfarande goda vänner, men nu ska det bli gott att få tänka lite egna tankar.

Idag var det nästan INGEN vind så det blev motor hem. Vår fina autopilot (Roger) fick jobba hela dagen, en fantastisk uppfinning när det inte är vind eller vågor och man bara ska rakt fram. Håkon har jobbat hårt (är ironisk nu) på däck med att övervaka Roger medan jag har städat hela båten invändigt och packat (fortsätter med de traditionella kvinno-göromålen).

För andra gången på 2 dagar har jag klarat att svabba däcket utan att komma ihåg att stänga alla luckorna. Någon i familjen har blitt lite trött på mig…

Men så blir det när man gör 100 saker samtidigt som de flesta andra gör 4. Jag gör alltid 99 bra saker och 1 dålig. Lev med det om du vill ha mig. Det finns kanske andra båtar därute som vill ha sina däck svabbade… (hotar inte alltså….)

Hemma igen. Det var sorgligt att lämna Wárja men väldigt mysigt att träffa katten. Få äta körsbär, hallon och svarta vinbär i trädgården.

Vet inte hur jag ska kunna sova inatt, men det går nog bra eftersom det känns som att hela huset gungar och jag är för första gången sjösjuk. 

Därmed är vår reseblogg slut för denna gången. 

Eller…..resan ska ju utvärderas. Ska vi verkligen segla till Medelhavet en gång eller är jag för rädd? ……Så många grejor här i världen att vara rädd för.

A

22 Juli 2022 – Håkon

Så sitter jeg da her, i min egen sofa, og skal oppsummere. Først og fremst kjenner jeg for å takke min drømmekvinne, ”mannskapet” for tålmodighet, ståpåvilje, mot og fleksibilitet. Joda, frustrasjon blir det jo når man skal befinne seg tett på hverandre uten retrettmulighet 24 timer i døgnet i 18 dager i strekk. Men vi er fortsatt bestevenner!

Men det er klart det har slått enkelte gnister. Når noen hever stemmen i utrengsmål, eller når noen fyller senga med vann rett før sengetid, da blir det litt stemningssvingninger. Men her er vi tilbake i heimen, og det er tid for refleksjon. Dette gikk ufattelig fort unna! Jeg føler det som om det er noen få dager siden vi la ut fra Børsholmen i Asker, og plutselig er vi tilbake. Korteste ferien jeg har hatt. Til tross for (eller på grunn av?) en mengde bekymringer om vær og føre underveis, gikk altså dette unna på no time. 

I går kveld lå vi på svai sør for Moss, som nevnt, og det gledet meg overmåte at Siren Sundby kom seilende forbi med sin lille sønn i en Optimistjolle, jeg lot meg lett imponere over hennes virtuose håndtering av både den enkle jolla og den pratsomme sønn, liten tvil om at dama fortsatt kan seile! Her skal tydeligvis guttungen seile fra første dag, kanskje har vi en ny OL-mester om en 12 – 15 års tid?

Men mer enn dette, har det imponert meg, og forvirret meg, at hjemmets roller blir så veldig ombyttet ombord i vår båt. Plutselig fikser konemor alt, hun planlegger, handler, lager mat, rydder…. Hva gjør egentlig jeg? Jeg føler meg nesten til overs, med et slikt arbeidsjern ombord. Hjemme igjen har jeg litt av hvert å kompensere, har allerede begynt jobben. Det kommer til å ta mer enn 3 uker å komme ajour! 

Vi har hatt en flott, varm sistedag på vår reise, stort sett vindstille, men værmeldingen nærmest dikterte oss hjem i dag. Og ganske riktig, vi hadde knapt kommet inn dørene her hjemme, før regnet satte inn. God timing. Jeg rakk rett nok å jafse i meg noen deilige moreller før vannet kom fra oven, og det hadde jeg sett fram i mot, gitt!

Er jeg så et båtmenneske? Tja. Nja. Jeg seiler ikke veldig gjerne til Middelhavet, men jeg seiler mer enn gjerne i Middelhavet. Vi har hatt et par dager med Middelhavets vind og vær, og det var en ren velsignelse. Mens majoriteten av dagene inneholdt mye vind, mye bølger, trange havner, voldsomme vindkast om natten, støy, gjørmete anker, sinte svaner, allikevel mest av alt snille og hjelpsomme folk.

Jo, alle var enige om at det hadde vært en fin tur. Tusen takk til dere som har fulgt med på vår kreative reiseskildring, vi håper å kunne fortsette med noe sånt framover. Men først skal vi seile og kose oss så lenge vi kan, før båten pakkes inn for vinteren!