Om jag kan önska mig 1 superkraft så är det ”teleportering”. Inte för att rädda världen eller så – utan för att slippa flygplatser. Tänk att bara blippa och bestämma var man vill vara. Ingen kö, ingen gate som byts i sista sekund, ingen stress-svett i säkerhetskontrollen. Bara poff
Jag har faktiskt vart med om det en gång. Och det var helt utan både alkohol, piller eller andra genvägar. Det var cirka 15 år sen och jag blev bjuden till Mallorca. Hämtad med taxi i Göteborg- Sov, väntade på flyg – Sov, flög – Sov, hämtad med taxi igen – Sov, ledsagad till en solsäng på Mallorca. Plötsligt där i min solstol upptäckte jag att Teleportering passar mig väldigt bra.
Idag har vi intressant nog startat förmiddagen med ”light-beaming”. Beamade direkt från hotellfrukosten in i en lounge på Malaga flygplats, utan att passera gå. Det är faktiskt inte så illa med flygplatser när man får gå före i kön, sitta i stillhet, lugn och ro, äta gratis mat och dricka gratis vin (klockan är över 12, jag är ju civiliserad!). Det finns till och med toaletter med riktig dörr på.
Två små hinder på vägen mot min annars ganska imponerande teleporteringskarriär:
• Mitt titan-knä som börjar pipa i säkerhetskontrollen som om jag smugglade en kalasjnikov. Jag är som ett vandrande metallskrot.
• Och så dagens största kris: munsår i loungen. Oklart om det ens är lounge-kompatibelt? Känns som att jag är en säkerhetsrisk på helt ny nivå. Tur att jag var förberedd och hade köpt plåster – redo att kamouflera mig själv som en diskret, vuxen människa igen.
(Och nej, innan någon ringer någon: jag skojar. Ingen diskriminering här altså)
Jag ser mig omkring lite och undrar: Finns det några singla män här i loungen? Helst skallad med brillor. AH! Här sitter det ju en! Och tänk! Det på själva bröllopsdagen! Alltså i det förra äktenskapet. Det är idag 41 år sedan jag gifte mig första gången. Det känns som igår – måste vara teleportering!
Jag ska fråga han skallade där om han har lust att Flash Steppa lite med mig.
Tillbaks till Teleportering.
Det handlar ju egentligen om att koppla ur hjärnan och hoppa direkt till slutmålet. Och vad är slutmålet? Är det soffan framför tv:n hemma ikväll? Eller är det GRAVEN? Eller vart ska jag egentligen teleportera mig? Och nu blir jag faktiskt lite i tvivel när jag sitter här och filosoferar….. är detta med teleporteringen verkligen så smart? Om man bryter ned mig i atomer – skickar atomerna med ljusets hastighet – för att så bygga upp mig igen. Blir det då samma ordning på atomerna? Eller kanske….man kan beställa en lite annan ordning? Bara sånn cirka likt men lite bättre?
Här i loungen går nu klockan nu fortare än tåget och om jag ska hinna få i mig nån mat gäller det att agera som om det vore en OS-final i “gratisbuffé”.
Det är liksom noll värdighet kvar. Ena sekunden sitter man avslappnat med ett glas, nästa sekund småspringer man mot maten som om någon precis ropat “sista chansen!”.
/Anna
Anna & Håkon på tur 