Exiting the Exit med herpes från helvetet

Jag ska bara ligga liiite till i solen…… Igår glömde jag plötsligt att huden inte är gjord av teflon och att livet har konsekvenser. Som en dåligt grillad halloumi övertygad om att strålning är en social konstruktion och fake news.

Man borde ju ha lärt sig vid den här åldern. Men nej då, varje vår är jag som en guldfisk: Detta var nytt, detta var nytt, detta var nytt…..

Vi (= Jag) hittade en fin restaurang igår som avslutning på vår Exit. Jag fick briljera både med spanska och franska medans Håkon flörtade med pianisten. (Pianisten hade två män i lokalen att välja på. Den ena var en skallad man som satt med ryggen till bakom en pelare, den andra var Håkon. Hon valde ögonkontakt med Håkon)

Någon av oss valde Cava och någon av oss valde Tequila.

I morse ville universum ha ett snack med mig;

Vaknade idag med ett herpesutslag som tar upp betydligt mer plats än min personliga integritet. Guldfisken i mig tänker: Detta hade jag glömt, detta hade jag glömt, detta hade jag glömt…..

Det är något djupt ödmjukande med att inse att jag är min egen största fiende.

Bara att finna tillbaka till favorithaket: FARMACIA igen. Och denna gången behövdes varken franska eller spanska. Damen på farmacian hade plockat fram både plåster och kräm 100 meter innan vi ens hade nått ingången

Nu drar vi hem – Exiting the exit.

Och istället för att glida in på Gardermoen som en solkysst, nyvaken gudinna med glow och livslust… så anländer jag som en lätt irriterad tant deluxe, med läppen droppandes som en kran av smitta och sandpapper i halsen

/Anna