Anna – dag 9 – sista semesterdagen 16 augusti – Wárja
Är det ens möjligt? Har vi verkligen lyckats med detta mästerverk en gång till? 😅
Kaptenen la till med stil på Kadettangen i Sandvika – i ärlig konkurrens med en sidvind som inte direkt spelade på vårt lag. Jag stod redo som en scout, beväpnad med en tamp i var hand och en nyutvecklad teknik för att elegant svinga mig i land som en brygg-akrobat. För- och aktertamp med i samma rörelse – rent genialt om jag får säga det själv.
Men denna gång! Det var som att hålla emot ett mindre godståg. Alltså, hur mycket kan det egentligen blåsa?! Jag gav allt – benen spjärnade, armarna skrek – men båten ville bara inte stanna vid bryggan.
Och där, precis när man tror att det ska lugna sig… ja då visar det sig att kaptenen, vår kära kapten, lagt i backen. Igen. Av misstag förstås. Men ändå. 🛥️💨
Så där står vi – båda två på bryggan, med båten sakta men bestämt på väg bort i reverse-mode. Ensam. Lämnad. Fri som en fågel. Det är inte många som lyckas med den manövern två gånger – men vår kapten, han är inte som alla andra ❤️
En man som vet hur man angör en brygga.
Nåväl – sista dagen på vår fantastiska båtsemester har bjudit på fint besök ombord av både svägerska och svåger. Vädret har varit som en vykortssommar. Och vi själva? Jo då, vi surrar fortfarande runt som två aningen förvirrade hönor med kompassrubbning – upp med segel, ner med segel och en kapten som tappert försöker hålla kursen mitt i vårt lilla virrvarr.
Nu sitter vi här, på vårt alldeles egna lilla cruiseship, och kanske avnjuter sommarens sista kväll till sjöss. Vattnet kluckar, vinden har lugnat sig och kaptenen ser relativt nöjd ut. Och jag också – för så länge vi är ombord tillsammans, så känns varje dag som semester. ❤️⚓
A.
Anna & Håkon på tur 