Anna – Spirabukta, 15 augusti 2025
Runt och runt i Oslofjorden snurrar vi som förvirrade hönor på äventyr. Upp med seglen! Ner med seglen! Plötsligt – där tar Håkons keps ett dramatiskt hopp över relingen. Snabbt ner med seglen igen, på med motorn, fram med båtshaken, och hela besättningen blir till räddningsteam för en mycket blöt huvudbonad.
Tillbaka i full feriemodus efter hela 15 timmar på land – lagom för att börja sakna havet och få fast mark-abstinens. Vi bordar stolt Wárja 1 (vår gamla Hanse 32) på en heroisk expedition… för att rädda två kvarglömda kuddar.
Trodde jag skulle bli lite sentimental, men nej då – inga tårar i sikte. Vi har ju trots allt bytt in en mysig koja mot ett mindre slott. Lite som att gå från husvagn till herrgård, fast på vatten….
Jag gjorde en utläggning från hamnen som skulle få vilken seglingsinstruktör som helst att fälla en tår av stolthet. Ett rent skolboksexempel! Inte ens familjens mest erfarne hade något att invända. Seglen åkte upp strax utanför, vinden tog tag, och vi gled iväg i en perfekt slör/läns som om själva Poseidon puttade oss mot dagens mål: Spirabukta
I med ankaret och nu jädrar ska det bli ordning och reda i sysakerna!
Ja, någon kunde säkert beskylla mig för att vara överkant ordningssam. Någon skulle kanske kalla det sjukligt – jag föredrar ”logistiskt briljant”. På en segelbåt där utrymmet är mindre än i en husvagn på bantningskur är det faktiskt rätt smart med ordning och reda!
Vi har också bytt till en mindre flagga. Den som följde med båten var, enligt min högst objektiva bedömning, i ÖVERKANT stor och så royalistisk att jag förväntade salut från förbipasserande båtar. Jag flaggar såklart norskt i Norge, men det finns gränser… också för min akter
Jag försökte spola den med vatten för att få bort vikmärkena, men nej – den stod emot som en seg gammal monark. Får ta med min steamer och ge den nya flaggan en kunglig ångbehandling
Sitter i Spirabukta med 2 kilo räkor. Ankaret? Klockrent.
Men trots att vi är meteorologer i toppklass glömde vi en liten detalj: solen. Den försvann nyss bakom träden,och inser att vi bara har tagit höjd för vinden inför kvällens besök av båtkamrater. Vi glömde tänka på att solen skulle gå ner bakom träden….
Tja…. Kanske vi måste trycka i oss 2 kilo räkor på egen hand?
A.
Anna & Håkon på tur 