En gyllene svamp, ett eko av historia och lyx i duschens stilla regn – nu är det semester

Anna- Oscarsborg 11 augusti 2025

Dröbak rakt föröver —
Kursen är satt, rakt fram mot världen.
Vinden, en bångstyrig vän,
kom från fel håll och tvingade oss att kryssa,
likt tankar som slingrar sig genom natten.

En skugga gled nära —
en seglingskändis från Asker,
reslig och självsäker, (faktiskt lite irriterande självsäker. Lite avundsjuk faktiskt….)
nära att göra oss till vrak i sin kölvattenpoesi.

Oscarsborg tornar upp sig i horisonten,
historiens väktare mitt i fjordens famn.
Och vi?
Vi har haft en strålande dag
i vår lilla ankdamm —
en värld i miniatyr, men stor nog för drömmar om Medelhavet. En gång kanske…..?

Oscarsborg – första gången för oss,
men inte för historien.
För mig, en älskare av krigsfilmens svärtade ljus,
fanns denna plats först på duk –
”Kungens nei”, flimrande i mörka biosalonger (tror jag såg den på Netflix…)

Men nu står vi här,
där Birger Eriksen stod den 9 april,
för bara 85 år sedan.
Inte i filmens tystnad,
utan i dånets verklighet.

Han såg in i krigets öga
och svarade med eld.
”Skarp skjutning!” –
och med den ordern sjönk Blücher,
rakt ner i fjordens djup,
medan tiden vann sekunder
åt huvudstaden där uppe –
till att andas, förbereda, hoppas.

Jag drömde om guld till middag,
skogens eget – kantareller.
Säker var jag, Oscarsborg skulle ge,
sin skatt bland mossa och tall.

Men skogen teg,
bjöd bara en,
ensam, liten, men värdig.

Och den –
den blev festmåltid,
förgylld i ugnens allra första värme,
doftande som höst i ett stilla kök.

En svamp.
Men vilken svamp.
En kunglig ensamhet på tallrikens tron.

Jag delade med Håkon ❤️

Kvällen sjönk som sammet över fjorden,
och jag klev in i värmen,
en dusch som regn i mitt eget lilla rike

I mitt badrum,
ombonat och mitt,
på min egen lyxbåt –
en flytande dröm i nattens hamn.

Stilla, varm, och fri.
En kvällsslut värdig en kung i tystnadens palats.

A.